Det var inga svårigheter att hitta relevant litteratur till min undersökning, då matematik är ett skolämne som tilldragit sig stort intresse från forskarnas sida under många år. Ett populärt forskningsfält har varit skillnaderna mellan flickors och pojkars prestationer, men forskningsresultaten har visat på att skillnaderna mellan könen i allmänhet har varit mycket små. Ett annat forskningsfält där man sett tydligare skillnader mellan flickor och pojkar är hur de självvärderar sig i matematiken. Flertalet undersökningar har pekat på att pojkarna skattar sig högre än flickorna (Öhrn, 2000, Reuterberg och Svensson, 2000 och Linnanmäki, 1993). Något som jag även kommit fram till i min enkätundersökning.
Överlag verkar eleverna i enkät- och intervjuundersökningen att vara nöjda med den matematikundervisning de har. I alla tre klasser jag utfört mina studier i, är det matteboken som är det centrala i matematikundervisningen. Men eleverna får arbeta i sin egen takt och på sin egen nivå. Detta kanske gynnar eleverna, då de inte känner sig så stressade av sina klasskamrater. De som är duktiga får sporre att arbeta vidare och de som inte är så duktiga kan arbeta på i sin takt utan att de som är duktigare måste vänta på dem. För eleverna är det viktigt att de förstår vad de gör, annars blir matematiken svår och abstrakt. Det som faller bort när eleverna arbetar på olika ställen i matteboken, är att de inte pratar så mycket matematik med varandra. Men i två av de klasser som jag utfört mina studier i så hade de pratmatte på schemat. Då får eleverna prata matematik och lösa olika uppgifter tillsammans. Jag tror att pratmatte är ett bra komplement till matteboken.
Matematik har alltid haft en hög status i samhället, och det har alltid betraktats som ett viktigt ämne. Civilingenjörsutbildningar och andra matematiska utbildningar har länge haft en hög status. Det finns studier som visat på att pojkar ser matematiken som ett statusämne och att flickorna med höga matematikbetyg hellre väljer vård- och omsorgsprogram än utbildningar med matematisk inriktning på gymnasiet (Öhrn, 2002).
I enkätundersökningen frågade jag eleverna vad de hade för drömyrke. Se bilaga 5. Där var det endast en pojke som ville bli civilingenjör och två flickor som ville bli dagisfröknar. De yrken som förekom hos flickorna var djurskötare, frisör, modell, fotbollsproffs, inrednings- arkitekt, designer, programledare m.m. och hos pojkarna fotbollsproffs, hockeyproffs, kock, bilmekaniker, polis, sportjournalist m.m. Det är inte yrken som kräver massor med kunskaper i matematik, utan snarare sådana som barnen idag kan se på tv och i annan media. Hur många matprogram går det på tv i veckan, exempelvis? Hur mycket sport visas i tv och hur stor del av sporten tar fotbollen? Dagens barn tittar mer än någonsin på tv och jag tror att de påverkas mycket av media.
Som jag nämnde i inledningen så kan det vara svårt som lärare att motivera sina elever att lära sig vissa saker. Matematiken kan kännas abstrakt och förlora sin verklighetsanknytning när den kommer upp på en hög nivå. Eleverna i min studie ser fortfarande matematiken som rolig och förstålig, men om några år när de går på högstadiet, kanske inte alla är lika positiva längre. Matematiken har då blivit svårare och alla kanske hänger inte med. Eleverna vet vad de vill bli, och då kanske de inte tycker att de behöver matematiken. Nästan alla eleverna vet att matematik är ett viktigt ämne, och det har de fått höra av sin omgivning, men ibland vet de inte riktigt varför matematiken är viktig.
Därför är det viktigt att alla elever har en lärare som kan argumentera för matematik som skolämne och som kan förklara på vilket sätt och i vilka sammanhang kunskap i matematik är värdefull. Grundläggande kunskaper i matematik är viktiga för att vi ska kunna fungera i vardagslivet.
I och med denna C-uppsats har jag lärt mig en hel del om vad flickor och pojkar tänker och tycker om matematik, och sett hur bra matematikundervisning kan bedrivas. Det har gett mig många bra tips och idéer, för hur jag som blivande lärare, ska kunna motivera och hjälpa mina elever med matematiken.
Referenser
Bjerneby Häll, Maria. (2002). Varför undervisning i matematik? Argument för matematik i grundskolan – i läroplaner, läroplansdebatt och hos blivande lärare. Linköping: Linköpings universitet.
Dunkels, Andrejs. (1993). Varför är pojkar lika rädda för matematik som flickor? Kvinnor och matematik. Högskolan i Luleå 13-16 juni 1993. 40-55.
Grevholm, Barbro. (1994). Ett centralt uttalande om flickor och matematik. Nämnaren nr 3, 1994.
Kimball, Meredith M. (1994). Bara en myt att flickor är sämre i matematik. Kvinnvetenskaplig tidskrift, Nr 4 1994. 40-53.
Krag Jacobsen, Jan. (1993). Intervju Konsten att lyssna och fråga. Lund: Studentlitteratur. Kristjansdottir, Anna. (1993). De var på toppen. Vart tog de vägen? Kvinnor och matematik. Högskolan i Luleå 13-16 juni 1993. 83-93.
Kullberg, Birgitta. (1996).Etnografi i klassrummet. Lund: Studentlitteratur.
Linnanmäki, Karin. (1993). Självuppfattningens inverkan på matematikprestationer hos flickor och pojkar. Kvinnor och matematik. Högskolan i Luleå 13-16 juni 1993. 97-108. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Lpo 94.(1998) Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Ohrlander, Kajsa. (1997). Matematik, längtan och flickor. LOCUS nr 3/97 årgång 9. 6-16. Patel, Runa. & Davidson, Bo (1991). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Reuterberg, Sven-Eric & Svensson, Allan. (2000). Köns- och socialgruppsskillnader i matematik – orsaker och konsekvenser. IPD-rapporter nr 2000:20. Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Rosenlund, Kurt. (1995). Mattestegen. Stockholm: Natur och Kultur.
Sandahl, Anita. (1997). Skolmatematiken – kultur eller myt? Mot en bestämning av matematikens didaktiska identitet. Linköping: Linköpings universitet.
Skolverkets rapport nr 15. (1993). Den nationella utvärderingen av grundskolan, våren 1992. Matematik åk 9 Huvudrapport. Stockholm: Skolverket.
Skolverkets rapport nr 47. (1994) Flickors och pojkars olika förutsättningar och villkor. En kunskapsöversyn om könsskillnader i skolan. Stockholm: Skolverket.
Skoogh, Lennart. m.fl.(1996). X2002. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Svenska språknämnden. (2000). Svenska skrivregler. Stockholm: Liber.
Öhrn, Elisabet. (2002). Könsmönster i förändring? – en kunskapsöversikt om unga i skolan. Stockholm: Skolverket.
Muntliga referenser
Karlsson, Yvonne. (020829) Att intervjua vuxna och barn. Linköpings universitet: Föreläsning i IUV:s metodkurs för C-uppsats, på lärarprogrammet. Kursansvarig: Mats Sjöberg.