Sammanfattande diskussion

Den slutliga fördelningen av förekomster mellan kategorierna blev:  Administrativa svårigheter: 7

 Direkta kommunikationsproblem: 2  Företagsrutiner: 0

 Kultur: 0  Utbildning: 13

 Brist på kompetent arbetskraft: 5  Bostäder till arbetskraft: 13  Kontakt med lokala företag: 5

Detta är inte en fördelning som jag tycker vi bör dra allt för stora slutsatser ifrån. Detta eftersom företeelserna under de olika fallen är av så spridd karaktär. De två vanligaste kategorierna, bostäder till arbetskraft och utbildning, förekommer i så hög grad mest

beroende på att de består av regelbundna rapporter på samma företeelser, medan vissa andra kategorier, så som administrativa svårigheter och kontakt med lokala företag nästan

uteslutande är helt skilda fall. Men jag vill ändå säga något om denna del av resultatet. Jag hävdar att den stora förekomsten av de tre arbetskraftsrelaterade kategorierna, utbildning, brist på kompetent arbetskraft och bostäder till arbetskraft säger oss något viktigt om

psykiskt avstånd i Grängesbergsbolagets medverkan i Lamcoprojektet, nämligen att

arbetskraftsfrågan var en otroligt stor utmaning för Grängesbergsbolaget. Den krävde därför ett stort engagemang på många olika fronter för att lösas. Att de lyckades med detta, och under senare åren av min undersökningsperiod inte hade några bekymmer med brist på kompetent arbetskraft, visar på att även om ett psykiskt avstånd finns så går det att överkomma med bra förberedelser och goda satsningar.

Jag hävdar också att resultatet visar på att psykiskt avstånd hade en stor effekt på Grängesbergsbolagets verksamhet i Liberia. De exempel jag hittat visar på återkommande problem, som i flera fall skapar fördröjningar i projektet. Psykiskt avstånd verkar alltså vara en högst relevant variabel att ta i hänseende för en utvärdering av detta fall.

Jag vill även säga något angående de två kategorierna som jag inte fann några

exempel på under min undersökning, kultur och företagsrutiner. Denna undersökning är inte omfattande nog att dra några allt för stora slutsatser på grund av detta. Undersökningen tyder dock på att dessa två kategorier, även om de skulle vara lämpliga, inte är något som uttrycks i mötesprotokoll av den typ som varit aktuella för denna undersökning. Det här är för mig inte någon stor överraskning, utan känns som en naturlig följd av materialvalet. Både dessa kategorier innefattar främst mindre problem som sker i dagliga interaktioner längre ner i företagshierarkin. Det är alltså mycket möjligt att jag gjorde dessa kategorier en stor orättvisa in mitt materialval, och även i mitt metodval. Som jag tidigare nämnt så är delar av vissa fall, både under bostäder till arbetskraft och administrativa svårigheter, av sådan karaktär att dessa skulle klassats som kultur om det inte vore för att dessa andra kategorier var bättre lämpade. Detta visar på vikten, och faran, med den kvalitativa delen av min metod. Att jag kategoriserat fallen utifrån min bedömning av var de var bäst lämpade innebar dels att det var lättare att göra en tydlig analys av dessa fall i sin helhet, men det innebar även att vissa kategorier kan gynnats på andras bekostnad.

Jag hävdar att resultatet har gett goda argument för behovet av de kvalitativa

elementen i min metod. Det framkom tidigt att flera utav kategorierna var väldigt breda, och endast en kvantitativ analys därför skulle ge en betydligt mer begränsad förståelse för psykiskt avstånds påverkan på etableringen. Exempel på detta är kategorin arbetskraft, som, på grund av min kvalitativa del under första genomgången av materialet, specificerades till två mindre kategorier för just detta fall. Detta är inte en uppdelning som skulle skett ifall endast en kvantitativ analys av materialet gjorts. Den kvalitativa metoden minskade också problemen med överlappningar mellan kategorierna. Skulle endast en kvantitativ metod använts skulle det vara svårt att skilja på fallen i bostäder till arbetskraft mellan kategorierna

arbetskraft och industriell utveckling. Detta skulle istället resulterat i att delar av denna kategori hade hamnat under arbetskraft, och andra delar av den under industriell utveckling. Det skulle av undersökningen alltså inte framkomma att dessa två kategorier, i detta fall, handlade som samma typ av företeelse. Istället skulle dessa händelser delats upp mellan två helt olika kategorier, och därför gett en betydligt sämre helhetsbild av de svårigheter som uppstod på grund av psykiskt avstånd under Grängesbergsbolagets etablering i Liberia. Jag anser därför att denna undersökning ger goda argument för att en kvalitativ del bör inkluderas vid en undersökning av psykiskt avstånd, då detta ger en tydligare överblick över

konsekvenserna av det psykiska avståndet.

En annan intressant punkt är fördelningen mellan de olika protokollstyperna. Jag fann någon företeelse som jag placerade under någon kategori i 79% av alla protokoll från

tekniska kommitteen, 80% av alla protokoll från Lamco Joint Ventures styrelse samt 45% av alla mötesprotokoll ifrån Swedish Lamco Syndicate. För att dra några stora slutsatser av detta skulle även det totala antalet ord i dessa behöva räknats, vilket jag inte gjort, men det tyder ändå på att detta var frågor som i större grad diskuterades i de sammanhang där det fanns representanter även från Liberia, jämfört med de möten där bara de svenska deltagarna i projektet var med. Detta kan dels bero på att den typen av frågor kanske lättast diskuterades i det sammanhanget, men en annan viktig aspekt i de fall jag hittat verkar vara Liberianska statens regelbundna försök att tvinga de andra deltagarna till en mer tydlig afrikanisering av projektet. Då Grängesbergsbolaget i flera av mina exempel gått med på detta så bör alltså Liberianska statens inblandning i projektet inneburit att det psykiska avståndet minskades i en snabbare takt än vad det skulle gjort utan deras inblandning. Detta vore i så fall ett stöd för Johansson och Vahlnes tes att ett lokalt nätverk innebär en minskning av det psykiska avståndet.

Tidigare i uppsatsen nämnde jag att valet av Grängesbergsbolagets etablering i Liberia kan kritiseras eftersom den inte följer det fyrastegsmönster som Uppsalamodellen beskriver. I bakgrundsdelen kan vi se en anledning till varför Grängesbergsbolaget tyckte en snabbare väg var värd risken. Även om deras VD i ett tidigare skede var skeptisk till den stora skillnad som den nya marknaden skulle innebära, så öppnades ändå en god möjlighet efter statens övertagande av LKAB aktierna. Det kan argumenteras för att detta, dels eftersom Grängesbergsbolaget inte längre hade samma produktionsmöjligheter i Sverige, dels på grund av den stora summa pengar de plötsligt hade tillgänglig för nya investeringar, både gjorde dem tvungna, och skapade möjligheterna, för en storskalig utlandsetablering. Det är svårt att avgöra vilka effekter den snabbare etableringsmetoden fick på psykiskt avstånds påverkan,

men det kan argumenteras för en viss påverkan. En långsammare etablering skulle gett

Grängesbergsbolaget en större möjlighet att tidigare arbeta med de problem som nu minskade under projektets gång, så som de under kategorin utbildning. Det är också troligt att en större kännedom av den lokala marknaden, vilket en långsammare etablering skulle medföra, även skulle bidragit till större kännedom om de lokala företagen, och därför minskat de fall av psykiskt avstånd under kontakt med lokala företag.

I och med introducerandet av kontakt med lokala företag så styrker jag Johansson och Vahlnes utveckling av Uppsalamodellen, där de hävdar att det finns en nära koppling mellan psykiskt avstånd och lokala nätverk. Jag kan, i de fall jag hittat, dock inte finna stöd för att psykiskt avstånd endast skulle behöva analyseras som en del i detta. Flera av kategoriernas påverkan på projektet skulle migreras av ett bättre lokalt nätverk, så som vi ser exempel på inom tillexempel kontakt med lokala företag och administration. Men det är svårare att göra denna koppling inom vissa av de andra kategorierna, så som bostäder till arbetskraft och utbildning. Denna uppsats ger alltså snarare stöd till nätverksteorier som något att ta i beaktande vid analysen av psykiskt avstånd, än psykiskt avstånd som en del som kan inkluderas i nätverksteorierna.