Elever känner sig diskriminerade ibland av andra elever och ibland av lärare. Utanförskap präglar samhällen och kan upplevas som diskriminering. Utanförskap är ett återkommande begrepp i min studie och är svårhanterliga enligt lärare, rektorer samt elever. En förklaring till detta kan vara spridningen av individer i kommunen, grupperingar föreligger inte minst med hierarki. Detta kan förstås utifrån Elias (1999) figuration outsider med att syrianerna tillträdde Södertälje före irakierna, vilket inte enbart skapat en makthierarki ur ett socialt perspektiv. Det är även kunskapsnivåer som skiljer grupperna emellan.
Irakierna uppfattas ha lättare att lära sig språket och anamma skolans litteratur. Medan syrianerna har svårare att lära sig både det svenska språket, men även behärska litteratur och skrift. Dock har de befunnit sig i staden längre och vill vidmakthålla sin position, vilket skapar konflikter, inte minst i skolan (Elias 1999).
Resultatet påvisar att inom skolan finns olika typer av utanförskap och är enligt lärarna mycket på grund av resursbrist. Eleverna som går i särskola har rätt till resurser och får således en god utbildning och upplever att de får in utbildning tillgodosedd. De saknar dock kunskap kring deras rättigheter och efterfrågar detta i undervisningen. Vilket även kommit att tydliggöras under studiens gång är kunskap kring elevernas olika
förutsättningar och bakgrund. Samtliga elever i särskola har upplevelser kring kränkning på grund av diagnos eller funktionsnedsättning och anser att lärare inte erhåller tillräckliga kunskaper kring dessa funktionsnedsättningar. Detta bekräftades av en lärarstudent som menar att detta ej ingår i dennes utbildning. Särskoleeleverna hävdar att kunskap kring deras funktionshinder eller diagnos underlättar deras bemötande och får därmed ett drägligare liv, då de ofta känner sig utanför, kränkta eller diskriminerade på grund av bristande förståelse och mindervärdighetskomplex. Dessa elever förlikar sig oftast inte med att de är lika värda andra elever, snarare tvärtom. Upplevelsen om att de saknar kunskap och förståelse är något som eleverna fått kämpa för, då de delar åsikten om att de enbart behöver lite längre startsträcka för att greppa och tillvarata informationen.
32 Enligt mina lärarinformanter erhåller syrianer inte ett skriftspråk under sin uppväxt, detta krävs av lärare att ha i åtanke kring utbildandet av elever i mångfaldig klass. Syrianer upplevs enligt lärare ha vissa begränsningar i och med inlärningen av andra och tredje språk, då de först behöver behärska det skriftliga språket, men även det muntliga. Till råga på allt skall de inte enbart behärska sitt hemspråk och svenska, utan ett tredje språk som exempelvis engelska. Detta är dock ej generaliserbart, utan är ett av resultaten som visats sig i denna studie. Det har visat sig under mina intervjuer att nyanlända i Södertälje kommun ej behöver ha godkänt i engelska från grundskolan för att komma in på
gymnasiet, även detta skapar en viss problematik som jag återkommer till nedan. Resurser för att tillgodose en god utbildning angående denna målgrupp upplevs som desperat och efterfrågas av elever, rektorer samt lärare.
Irakier upplevs ha lättare att tillgodose sin utbildning, då de, enligt informanterna, ofta kommer från välutbildade familjer med goda erfarenheter i skrift och språk. Dock har de kommit att bli medborgare i Södertälje efter syrianerna och befinner sig därmed i ett utanförskap enligt informanterna, detta är något som även Elias (1999) tar upp och hävdar att grupper som kommer till en plats under senare tillfälle än de som bebott platsen sedan tidigare, har svårare att integreras. Mellan grupperna skapas hierarki där de som kommit senare erhåller en lägre rang och de etablerade (syrianer i detta fall) utesluter irakierna och andra grupper som flyttar in i staden (Elias 1999). Lärarna erfar att de har lättare att anpassas till det svenska klimatet vad gäller vikten på utbildning samt inlärning av det svenska språket. Informanterna, lärare och elever upplever att de har lättare att ta till sig skolundervisningen och har större förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda, främst utbildning. Denna mentalitet delas av de informanter som härstammar från Irak och menar att de försöker leva upp till de svenska normerna. Enligt Goffman (2005) kan detta skapas i relation till figurationen, team. Irakier förväntas kunna mer, både från lärare samt från de själva, effekten blir att de försöker efterleva de förväntningar som finns och tillsammans stärker de varandra. I gemenskapen (teamet) där normer och kulturella band delas stärks gruppens band, men utanför teamet upplever unga ibland hot och utanförskap. Syrianerna stärks i synnerhet även de i relation till varandra, med delade normer och kulturella likheter skapar de starka band dem emellan, inte minst i skolan. Detta blev tydligt i skolan där uppdelningen var påtaglig mellan syrianer och irakier. Det är dock inte alltid en självklarhet med uppdelning mellan grupper, men det förekommer. Vilket kan förstås med de indikatorer som jag redovisat ovan.
33 Dock enligt eleverna som jag intervjuat, upplever de att de blir diskriminerade och inte får utrycka sina åsikter, vare sig i skolan eller generellt i samhället. I skolan upplever eleverna att de inte är välkomna och därmed saknar möjligheten att utrycka sina åsikter. Elever och lärare beskriver att det föreligger en makthierarki mellan syrianer och irakier, dels på grund av att syrianerna befann sig i Södertälje före irakierna, men även att irakierna upplevs som mer snabblärda, vilket även är en maktfråga in skolan. Elever som går i särskola har ofta upplevt diskriminering, både av lärare, men även av andra elever. Detta är även ett resultat som Jigvall (2010) kom fram till och hävdar att det beror på bristande kunskap om olika kulturer och religioner. Resultatet för föreliggande studie resulterar dock i att olika incitament i skolverksamheterna resulterar i diskriminering, utanförskap och avsaknad kunskap gällande mänskliga rättigheter, både på lokal som strukturell nivå.
Lärarna som jag intervjuat upplevs som engagerade och gör mycket mer än enbart sitt arbete i skolan. Dock begränsas deras visioner och engagemang i förhållande till de bristande resurser som präglar skolorna i kommunen. Lärarna hävdar att de bakar in mänskliga rättigheter i de flesta av undervisningstimmarna och efterfrågar inte särskilda lektioner för dessa. Eleverna å andra sidan saknar kunskap om rättigheterna och
efterfrågar detta i ökad omfattning i undervisningen. Många lärare har upplevt hot, inte minst under betygsättningen i skolan och upplever att de saknar förtroende för rektorer och drar sig för att uttala sig om realiteten i klassrummet, i rädsla att bli felaktigt anklagad. Om hot föreligger i skolan, bland elever som lärare, bör omfattande åtgärder åtagas för att minska dem, att arbeta under hot påverkar hela verksamheten och gör arbetet med unga ohållbart. En lärare beskrev tydligt hur denne blivit hotad av elev samt förälder och tar upp dilemmat med rektorn på skolan. Rektorn anklagade läraren för rasist och bortsåg från situationen. Kommunen erbjuder ett särskilt råd för incidenter som sker i skolan, men förtroende verkar inte föreligga. Många lärare som jag mött, ställs även inför lagen många gånger, om en elev missköter sig eller ligger efter i skolarbeten, skall en lärare kontakta en vårdnadshavare. Kulturkrockar och mänskliga rättigheter går inte alltid hand i hand, enligt resultatet. Detta upplevs svårt bland lärare att förhålla sig till, då eleven i vissa fall riskerar att bli agad i sin hemmiljö. Detta förekommer i samtliga skolor som jag besökt i kommunen. Läraren tvingar tänka många gånger innan telefonsamtalet når föräldern, vilket elever många gånger är medvetna om.
34 Att tillgodose varje individs behov är en resursfråga samt en kompetensfråga enligt
lärarinformanterna. Rektorer och lärare efterfrågar social kompetens hos anställda och är övertygade om att detta är ett grundläggande krav för att lyckas uppnå mänskliga
rättigheter i praktiken. Kunskapsnivån kritiserar kring nyexaminerade lärare vid många lärosäten i Sverige, den sociala förmågan tycks många även sakna. Detta speglar sig i klassrummet snarare än i den kollegiala miljön. Vissa av lärarna hyser stor oro kring rekrytering av nyanställda och menar att kommunen inte är attraktiv nog, vare sig geografiskt eller ekonomiskt. Det är uppenbart att det krävs mycket från lärarna för att förse elever med gedigen utbildning i Södertälje.
Skolan ses inte enbart som utbildnings forum, vilket bekräftas av i stort sett samtliga informanter. Många lärare stannar kvar i skolan utöver arbetstiden, för att hjälpa till med att fylla i sommarjobbsenkäter och andra blanketter, eller bara finnas till och stötta ungdomar. Många av eleverna i Södertälje upplever skolan som en frizon, vilket ger utrymme för elever att umgås med de vänner som själv önskas. En av eleverna berättar att dennes frihet till att välja umgänge begränsas i hemmet, men skolan erbjuder denne att skapa relationer som frångår hemmets regler och därmed påtalar dennes mänskliga rättigheter. Lärare är eniga om att det inte är ett ”nio till fem jobb”, utan kräver mycket relationell kommunikation, även utanför klassrummet. Här efterfrågas återigen resurser och elever samt lärare hyser misstro gentemot kommunen, då elever inte får faciliteter som exempelvis laptops eller studiebesök som andra elever får i andra kommuner. Ett mindervärdeskomplex upplevs, vilket lärare ständigt får handskas med. Skolornas lokaler är även under kritik från informanternas roll och menar att miljön är otroligt viktig. Vissa skolor får renoverade lokaler med modern utrustning, medan andra skolor upplevs som mentalsjukhus av informanterna.
Jämlik behandling föreligger inte inom skolorna i kommunen. Detta ifrågasätts både från elever också lärares håll. Arabisktalande elever erhåller rätt till tolk och fler
hemspråksundervisnings timmar än andra elever, vilket ifrågasätts. Dels skapar det viss avundsjuka bland elever, men det förlänger även inlärningsprocessen enligt lärarna. De elever som inte erbjuds tolk under lektionerna tenderar att snabbare lära sig det svenska språket, därmed underlättar det för eleven att behärska litteraturen och interagerar i klassen. Skall det erbjudas tolk och hemspråksundervisning, bör det även erbjudas för samtliga elever som inte har svenska som första språk, menar lärare och två elever.
35 Undervisningen i skolorna är svåra att hantera när det gäller religion och sexualkunskap, att främja mänskliga rättigheter krävs kunskap kring dessa ämnen likaså. Många gånger möts lärare av mail och telefonsamtal från föräldrar där de vädjar om att inte delge deras barn denna kunskap. Återigen befinner sig lärare i en situation där de saknar verktyg eller förhållningsätt till hur de skall handskas med problem som dessa.
Målen som lärare skall uppfylla gentemot elever tycks vara orimliga. Skol modellen för Södertälje kommun står inte i relation med resurserna som skolorna förses med. Elever upplever många gånger att kraven är orimliga samt ouppnåeliga, det minskar deras trovärdighet om de själva och sackar efter i undervisningen. Samtidigt saknas återigen ekonomiska resurser för att uppnå angivna mål från skolverket och kommunen.
Enligt mina erfarenheter på fältet tror jag att Södertälje kommun främst måste uppfylla de mänskliga rättigheterna i skolorna för att kunna implementera dem i undervisningen för eleverna. De stora kunskapsskillnaderna måste förstås och komma upp till ytan för att kunna finna strategier för ett långvarigt tillvägagångssätt. Skolan är en så viktig del av ungas liv, det har visat sig att skolan är mer än ett utbildningscentrum, vilket bör beaktas.