Syftet med den aktuella uppsatsen var i första hand att få en fördjupad bild av den traditionsbaserade utläggningsmetodologin (tafsir bi-l-riwaya) och den betydelse den tillskrivs för att kunna förvärva korrekt förståelse av Koranen och dess budskap. Metodologin som sådan kan delas in i fyra viktiga principer och tre som används som komplement till dessa. Den första principen i den traditionsbaserade utläggningsmetodologin är att tolka en koranpassage utifrån en annan eftersom Koranen ofta skildrar en händelse kortfattat på en plats, för att sedan belysa och diskutera det djupare i en annan passage. Men tolkningen av Koranen med andra koranpassager får dock inte motsäga Profeten Muhammads tolkning, vars exempel utgör den andra principen i den traditionsbaserade tafsir-metodologin, av den aktuella versen, eftersom det just var hans roll att klargöra och tillämpa Koranens budskap. Profetens roll eller funktion med hänseende till Koranen kan sammanfattas med ett antal punkter: a) att klargöra de generella och specificerande förordningarna; b) genom att specificera många av de generella befallningarna; c) att förklara och tillämpa Koranens befallningar och förbud; d) att ge den korrekta betydelsen av ett ord som är mångtydigt eller tvetydigt; e) att klarlägga restriktioner eller förordningar som inte framkommer i Koranen; f) att klargöra vilka verser som är upphävda. Den tredje principen utgörs av följeslagarnas uttalanden rörande ett ords betydelse, den avsiktliga innebörden av versen, och det som kanske är det väsentligaste omständigheter som förorsakade eller föranledde uppenbarelsen. Dessa orsaker definierades som en direkt omständighet, händelse eller fråga. Asbab an-nuzul- litteraturen bidrar till att fastställa det historiska sammanhanget som koranverserna uppenbarades i samt att den bidrar till ökad förståelse kring lagstiftningen av olika islamiska lagar. Denna litteratur möjliggör för de muslimska religionslärda att författa rättsregler för nya problem som har ett likartat orsaksförlopp eller konsekvens. Det arabiska språket utgör den fjärde principen. Då Koranen själv betonar att den uppenbarats i ”klingande ren arabiska” så måste uttolkare vara insatt i olika grammatiska regler, diskursprinciper och språkbruk osv. som existerar inom det arabiska språket, vilket går att urskilja i Malik ibn Anas (d.179/796) uttalande: ”Om en person som uttolkat Koranen hämtas till mig, men som är ignorant rörande det arabiska språkets regler, så kommer jag att göra ett exempel av honom (d.v.s. straffa honom).”159
Utöver de ovan nämnda principerna så uppmanas uttolkaren att ha kunskap om förislamiska seder och vidskipligheter, eftersom Koranen vid olika tillfällen endast alluderar till sådana företeelser utan att ge en djupare beskrivning av dem. Även de narrationer som härstammar från israeliterna, d.v.s. judarna och de kristna, brukas men vars betydelse begränsas till att endast vara
komplement till starkare källor. Subjektiv tolkning utgör den sista principen, vilken utgår ifrån att uttolkaren använder sig av personligt resonerande för att förklara koranversens innebörd. Denna uttolkningsprocess är dock av två kategorier: a) tafsir mahmud som är sanktionerad till följd av att uttolkarens slutsatser är i linje med Koranen, Profetens sunnah, följeslagarnas uttalanden och det arabiska språkets, b) Tafsir madhmum är den klandervärda formen eftersom den oftast strider mot den, enligt ahl as-sunnah wa'l jama'ah, korrekta metodologin.
Genom att följa dessa principer så försäkrar sig uttolkaren, enligt ahl as-sunnah wa'l jama'ah, att denne inte tillskriver korantexten några felaktigheter.
Referenslista
Litteratur
Abbott, Nabia (1967). Studies in Arabic literary papyri. 2, Qur'anic commentary and tradition. Chicago: Al-Albaani, Naasir al-Deen (1980). Manzalat al-Sunnah fi al-Islaam. Kuwait: al-Daar al-Salafiyyah Al-Albaani, Naasir al-Deen (1986). Ahkaam al-Janaa’iz. Beirut: Maktab al-Islaami
Ali, Abdullah Yusuf (red.) (1976). An English interpretation of the Holy Qur-an with full Arabic text. Repr. Lahore:
Artsberg, Kristina (2005). Redovisningsteori: -policy och -praxis. 2. uppl. Malmö: Liber ekonomi
Berg, Herbert (2000). The development of exegesis in early Islam : the authenticity of Muslim literature from
the formative period. Richmond: Curzon Press
Bergström, Muhammed Knut (red.) (2002). Koranens Budskap. Stockholm: Proprius Birkeland, Harris (1956). Old Muslim opposition against interpretation of the Koran.. Oslo: Burton, John (1979). The collection of the Qur'an. 1. paperback ed. Cambridge:
Curtis, Edward E. (2002). Islam in Black America: identity, liberation, and difference in African-American
Islamic thought. Albany: State University of New York Press
Adh-Dhahabee, Muhammad Husayn (1995). at-Tafseer wa al-Mufassiroon. Cairo: Maktabah Wahbah Gadamer, Hans-Georg (1997). Sanning och metod: i urval. Göteborg: Daidalos
Goldziher, Ignaz. (1915). Islam fordom och nu: studier i korantolkningens historia: Olaus Petri-föreläsningar. Stockholm: Hugo Geber
Ibn Taymiyyah. (1993). An Introduction To The Principles of Tafseer. Al Hidaayah Publishers & Distributors (UK)
Ibn al-Qayyim, Sahms al-Deen Muhammad (1972). Madaaraj al-Saalikeen Baina Manaazil Iyyaka
Nabudu Wa Iyyaka Nastaeen. Beirut: Daar al-Kitaab al-Arabi
Ibn al-Qayyim, Sahms al-Deen Muhammad (1973). Ilam al-Muwaqieen an Rabb al-Alameen. Beirut: Daar al-Jeel
Johansson, Lars-Göran (2003). Introduktion till vetenskapsteorin. 2., [utök.] uppl. Stockholm: Thales Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
McAuliffe, Jane Dammen. "Qur’anic Hermeneutics: The Views of al-Tabari and Ibn Kathir." Approaches to the History of the Interpretation of the Qur’an. Ed. A. Rippin. Oxford: Clarendon Press, 1988
An-Nahaas, Aboo Ja’afar Ahmad ibn Muhammad (1991); al-Laahim, Sulayman ’Abdullaah (red.).
an-Naasikh wa al-Mansookh fi Kitaab Allaahi ’Azza wa Jal. Beirut: Musassasah ar-Risaalah
Palmer, E. H. (1949). The Koran. Oxford: Oxford University Press
Philips, Bilal. (2002). Usool at-Tafseer : The Methodology of Qur'aanic Explanation. Kuala Lumpur: A S Noordeen
Qadhi, Yasir. (1999). An Introduction to the Sciences of the Qur'aan. Birmingham: Al Hidaayah Publishers & Distributors (UK)
Al-Qaradawi, Yusuf (2007). Approaching the Sunnah: Comprehension and Controversy. London: International Institute of Islamic Thought
Rippin, Andrew (2001). The Quràn and its interpretative tradition. Aldershot: Ashgate
Al-Sid Muhammad (1975). The hermeneutical problem of the Quran in Islamic History. Philadelphia: Temple University
Rodwell, J. M. (red.) (1861). The Koran. London:
Saeed, Abdullah (2006). Interpreting the Qur’an: towards a contemporary approach. New York: Routledge Stowasser Freyer, Barbara (2003). ”Mary”, i McAuliffe, J.D. (Ed.) Encyclopaedia of the Qur’an, Vol.3. Leiden & Boston: Brill
As-Suyootee. al-Itqaan fee ’uloom al-Qur'aan. Beirut: Dar al-Marifah
Tabari; Muhammed Shakir (red.). Tafsir al-Tabari : Jaami al-bayan ’aan ta’weel al-Qur’aan. Cairo: Dar al-Ma’arif
Al-Wahidi, Abu al-Hassan cAli ibn Ahmad al-Nisaburi (1994). Asbab al-Nuzul. Beyrouth: Dar el-
Fikr
Zarabozo, Jamaal (1999). How to approach and understand the Quran. Boulder, CO: Al-Basheer
Az-Zarkashee, Badr al-Din Muhammad ibn ’Abdullah (1972). al-Burhaan fi’ uloom al-Qur’aan. Beirut: Maktabah al-Asriyyah
Zeterstéen, Karl Vilhem (1917). Koranen. Stockholm:
Ödman, Per-Johan (2007). Tolkning, förståelse, vetande: hermeneutik i teori och praktik. 2., [omarb.] uppl. Stockholm: Norstedts akademiska förlag
Internet
Abu Dawud. Sunan Abu-Dawud.
http://www.islambasics.com/view.php?bkID=89&chapter=17, 2008-11-06 Bukhari, Muhammad ibn Ismail. Sahih al-Bukhari.
http://www.islambasics.com/view.php?bkID=24, 2008-11-06
Ibn Kathir. Tafsir Ibn Kathir.
http://www.qtafsir.com, 2008-11-06 Naik, Zakir