Nedan följer sammanfattning och reflektion av undersökningen. Syftet var att genomföra en komparativ innehållsanalys av tre läromedel från 1979, 1998 och 2015 för att därigenom svara på följande frågeställningar:
• Hur framställs islam och judendom i läromedlen?
• Hur beskrivs företrädarna och utövarna för respektive religion? • I vilken utsträckning följer läromedlens innehåll sin samtida läroplan?
4.1. Läromedel 1979
Författarna Sten Rodhe och Erland Sundström delar enligt förordet en kristen grundsyn och verksamma inom Svenska Kyrkan och frikyrkosamfund. De framställer innehållet i läromedlet utgå ifrån empiriska studier och strävar efter att upprätthålla objektivitet. Framställningarna ämnar också enligt författarna vara sådana att representanter för religionerna kan acceptera och finner de i rätta ordalag.
Islam framställs i läromedlet betyda underkastelse och utövare eller den som tillhör religionen benämns muslim. Orden bildas av konsonanterna s-l-m. Islams förekomst över stora geografiska områden förklaras. Gudsbilden och centrala tankegångar följer efter förklaringen av begreppet islam. Jämförelser görs till kristendomen i enlighet med läroplanens föreskrifter om icke-kristna religioner.84 Uppfattning som särställning inför Gud och att den delas med judar och kristna lyfts fram i läromedlet. Centrala tankegångarna generaliseras och olika inriktningar och variationer nämns, dock utan fördjupning och endast några centrala gestalter beskrivs. Huruvida det förekommer sekulära och muslimer som endast utövar traditioner eller högtider nämns inte alls i texten. Hur islam fungerar i praktiken och hur vanliga människor lever med religionen saknas fullständigt i innehållet. Beskrivningarna blandas med utdrag ur Koranen som referens till centrala tankegångar och förhållningssätt. Etnicitet och sociala förhållanden behandlas ytligt. Matregler nämns. Kvinnors situation inom islam nämns vagt och samhällssynen beskrivs som patriarkal och jämförs med judendomen. Texten håller i sin helhet ett neutralt och distanserat förhållningssätt till det som beskrivs.
Judendomens representanter framställs med utgångspunkt från att vara Guds utvalda folk och att det räcker med att ha en judisk mor eller konvertera för att anses som jude. Texten använder sig direkt av ett nedsättande och problematiskt begrepp, ”Klagomuren”, när en av judendomens heligaste platser, Västra muren i Jerusalem nämns. Där har författarna ingen objektivitet som de eftersträvar. Hänvisningar och utdrag ur Bibeln är frekvent förekommande. Texten skiljer på
31 religiösa och icke-religiösa judar och att de har etnicitet, historia och traditioner gemensamt. Staten Israel och dess historia redogörs men situationen för muslimerna som lever där är helt utelämnat. Högtiderna presentera i en tabell och matregler därefter. Judarnas spridning och förföljelse behandlas. Messias likställs med Jesus och uppfattningen om frälsning refereras med stora utdrag ur Bibeln som avslutar kapitlet.
Läromedlet ger endast en begränsad och nerskalad bild av judendom och islam med endast ett eller några få perspektiv. Läroplanen är fragmentarisk i vad som ska behandlas i avseendet icke-kristna religioner. Sekularism nämns i begränsad skala. Jämförelser sker ständigt till kristendomen och kan antingen beror på hur läroplanen är utformad, ämnet religionskunskap som relativt nytt i skolan och författarnas kristna grundsyn eller en kombination av alla tre faktorerna.
4.2. Läromedel 1998
Författarna till läromedlet är Sten Rodhe, samma som för läromedlet 1979 och Bo Nylund. Båda beskrivs i förordet dela kristen grundsyn och höra hemma kristen tradition. Innehållet beskrivs vara empiriskt grundat och religionerna framställda på likartat sätt som i föregående läromedel, som representanter för varje religion kan acceptera.
Islam framställs inledningsvis på samma sätt som i föregående läromedel. Direkt efter inledande meningarna redogörs i distanserande och nästintill diskriminerande ordalag hur muslimer lever i Sverige, att de studerar på universitet och att det inte är ovanligt att möta muslimer i samhället. Förekomsten av muslimer i Sverige beskrivs vara genom flyktingar och invandring från främst Balkan och Turkiet, vilket saknar belägg och kan vara långt ifrån hela sanningen. Texten förklarar faror med stereotyper och generalisering, hur detta kan skapa konflikter och fördomar, samtidigt som muslimer exotiseras och beskrivs stereotypt och generaliserat i läromedlet. Texten generaliserar muslimers förhållande till hur samhället ska styras och att majoriteten är praktiserande. Sekulära förhållningssätt saknas i beskrivningarna och kvinnors situation är nästintill obefintlig. Innehållet motsäger vad som framgår i läroplanen att skolan ska främja att varje elev ”respekterar andra människors egenvärde och integritet”, ”inte accepterar att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå människor”, ”förstår och respekterar andra folk och kulturer” och ”kan leva sig in i och förstå andra människors och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen”.85
Judendomen framställs annorlunda i jämförelse med islam i läromedlet. Att definiera vem som är jude beskrivs som problematiskt men vissa grunddrag redogörs. Centrala begrepp och begränsade perspektiv på centrala tankegångar och judarnas historia presenteras. Förhållningssättet är
32 distanserat och i ordalagen inte lika negativa eller stereotypa som om islam, dock endast vid användningen av uttrycket ”orientaliska judar”.86 Det förekommer likställande mellan araber och muslimer när omkringliggande stater beskrivs i delen om staten Israel, vilket är problematiskt och felaktigt. Olika inriktningar inom judendom nämns och Förintelsen fördöms men får begränsat utrymme. Slutligen redogörs judendomens betydelse som världsreligion.
Läromedlet följer inte till fullo vad som föreskrivs i läroplanen i fråga om respekt och förståelse för andra människor och kulturer. Skillnaderna är avsevärda hur olika islam och judendom framställs i texten. Stereotyper och exotisering förekommer. Hur religionerna praktiseras framställs i viss mening vara enhetligt och befriat från olika skillnader mellan individer och grupper. Kvinnors situation och frågor som rör sexualitet är minimala i texten.
4.3. Läromedel 2015
Läromedlet är skrivet av Robert Tuveson, som varit gymnasielärare i över 15 år. Bokens innehåll beskrivs vara gediget och genomarbetat. Det understryks att varje kapitel är kopplat till läroplanens centrala innehåll och utformat för att kunskapskraven ska kunna uppnås av eleverna.
Islam avhandlas som en religion med många variationer och texten problematiserar vem som räknas som muslim. Islams demografi, högtider och centrala tankegångar presenteras. Textens innehåll förhåller sig till läroplanens riktlinjer och använder sig av ett nära perspektiv så eleven inte ska distanseras och få negativa bilder av religionen. Faror med islamofobi och hur islam förekommer i Sverige behandlas, utan att som i tidigare läromedel exotisera och framställa utövare som stereotyper. Sexualitet, kön, socioekonomiska förhållanden och kvinnors situation i samhället avhandlas grundligt i läromedlet, helt i enlighet med läroplanen.87 Huruvida mat- och klädselregler tar sig uttryck problematiseras i texten och variationerna beskrivs vara stora beroende på samhälle, grupp och individ. Texten klargör också att muslimer inte ska likställas med araber, då alla muslimer inte är araber och vice versa. Upprepade gånger trycker texten på att fördomar och konflikter kan uppstå genom felaktig bild av islam och hur begrepp och uttryck kan problematiseras.
Judendom redogörs i läromedlet som en religion med många sekulära och många religiösa individer, där graden av utövande varierar kraftigt beroende på individens kontext. Demografi och olika inriktningar inom judendomen presenteras i texten. Det historiska förtrycket av judarna och antisemitism förklaras tillsammans med deras historia och spridning över världen. Kön, sexualitet,
86 Rodhe & Nylund 1998, s. 132.
33 kvinnors situation och socioekonomiska förhållanden inom judendomen redogörs och problematiseras med motivering att allt varierar beroende på samhälle och individens religiositet. Judendomens förekomst och historia i Sverige beskrivs i läromedlet. Klädsel- och matregler, heliga platser och högtider avslutar kapitlet.
Läromedlet följer läroplanens riktlinjer och förhåller sig neutralt men ger ändå flera perspektiv och problematiserar olika förhållningssätt till religionerna och dess uttryck. Det förekommer inga stereotyper eller exotisering. Judendom och islam presenteras likvärdigt och som varierande religioner, både religiösa och sekulära i uttryck. Kön och sexualitet har betydligt större utrymme i läromedlet än i de två föregående.
34
4.4 Reflektion
Det första som slår mig är de avsevärda skillnaderna hur islam och judendom framställs i de tre läromedlen. Läroplanernas tillämpning vid utformningen av innehållet i varje läromedel är också helt olika, där verket från 1998 motsäger sig själv vid flera tillfällen och inte alls följer riktlinjerna. Stereotypa framställningar och distanserade perspektiv var också någonting som jag reagerade på och hur det kan skapa negativa uppfattningar om religionerna som studeras, istället för att skapa förståelse och minska risken för fördomar och konflikter.
Genom den här undersökningen har jag fått perspektiv på hur utmanande det kan vara som lärare att välja innehåll och hur fakta kan problematiseras för att skapa mening och vara utvecklande för eleverna. Jag tror därför det är viktigt att vara selektiv och vara tydlig inför eleverna hur texter kan tolkas och att religioner kan studeras på många andra sätt som ger annorlunda förståelse genom andra sinnen. Materialet som kan användas i undervisningen är inte begränsat till enbart text och befintliga böcker utan kan vara såväl film och bilder som studiebesök.
Undersökningen kan appliceras som utgångspunkt för djupare granskning av allt innehåll i läromedlen eller hur läroplanerna ska användas för att ge eleverna bästa möjliga kunskapsutveckling. Det kan vara fördelaktigt att exempelvis genomföra djupare undersökning med hermeneutiska metoder eller en adekvat faktagranskning av texten i läromedlen. Metoderna och frågeställningarna kan varieras och beblandas för att undersöka många olika delar av läromedlen.
35
Referenser
Litteratur Primärlitteratur:
Rodhe, Sten & Nylund, Bo. Religionskunskap. 5. uppl., (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1998). Rodhe, Sten & Sundström, Erland. Religionskunskap. 2. uppl., (Stockholm: Esselte studium, 1979).
Tuveson, Robert. En människa, tusen världar : Religionskunskap. 1. 1. uppl., (Stockholm: Gleerups, 2015).
Sekundärlitteratur:
Berglund, Jenny. ”Etnografiska glasögon på religion i vardagen”, i Religionsdidaktik: mångfald,
livsfrågor och etik i skolan, red. Malin Löfstedt 1. uppl., (Lund: Studentlitteratur, 2011), s. 125–
139
Löfstedt, Malin. ”Livsfrågor på gott och ont”, i Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik i
skolan, red. Malin Löfstedt 1. uppl., (Lund: Studentlitteratur, 2011), s. 51–64
Roos, Lena. ”Närkontakt och nätkontakt”, i Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik i
skolan, red. Malin Löfstedt 1. uppl., (Lund: Studentlitteratur, 2011), s. 141–155
Said, Edward W. Orientalism. 1978. Red. Sigrid Kahle. Övers. Hans O. Sjöström. (Stockholm: Ordfront, 1993).
Stenmark, Mikael. Religioner i konflikt. Relationen mellan kristen och muslimsk tro. 1. uppl., (Stockholm: Dialogos, 2012).
Wickström, Johan. ”Didaktisk textkompetens”, i Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik
i skolan, red. Malin Löfstedt 1. uppl., (Lund: Studentlitteratur, 2011), s. 157–175
Artiklar
Skolverket. Gy 11, Allmän del. Stockholm: (Stockholm: Skolverket, 2011). Skolverket. Gy 11, Religionskunskap. (Stockholm: Skolverket, 2011).
Skolverket. I enlighet med skolans värdegrund?: En granskning av hur etnisk tillhörighet,
funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs i ett urval av läroböcker.
36 Skolverket. Lpf 94, Allmän del. (Stockholm: Skolverket, 1994).
Skolöverstyrelsen. Lgy 70, Allmän del. (Stockholm: Skolöverstyrelsen, 1975). Skolöverstyrelsen. Lgy 70, Religionskunskap. (Stockholm: Skolöverstyrelsen, 1978).
Webbsidor
Nationalencyklopedin. Kristendomskunskap, u.å.,
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kristendomskunskap. [Hämtad 2018-11-27]