Sammanfattning av resultaten från SDQ-formuläret

Eftermätning Emotionell Uppförande Hyperaktivitet Kamrat Prococial

Normalt ● ● ● ● ●

Gränsfall

Onormalt

Total svårighetsgrad Normalt (0-11)

I denna tabell kan ett mycket positivt resultat utläsas. Uppförandeproblem-skalan som vid förmätningen låg inom gränsfall och hyperaktivitet-skalan som vid förmätning låg inom spannet onormalt, ligger vid eftermätningen inom normalt. Värdet i uppförandeproblem-skalan har sjunkit med två poäng, och likaså hyperaktivitet-uppförandeproblem-skalan. Värdet i den emotionella symptom-skalan har sjunkit med ett poäng. Värdet i den prosociala-skalan och

kamratproblem-skalan är oförändrat. Den totala svårighetspoängen var 12 vid förmätning och 7 vid eftermätning. Detta resulterar i att den totala svårighetspoängen har gått från att ligga inom gränsfall vid förmätningen till att vid eftermätningen ligga inom spannet normalt.

5.1.1 Sammanfattning av resultaten från SDQ-formuläret

Sammantaget visar svaren från SDQ-mätningen att de totala svårighetspoängen har minskat i samtliga fall vid eftermätningen, i tre av fyra fall dock endast marginellt. De positiva

resultaten som kan utläsas från ovanstående tabeller dominerar de negativa förändringar som identifierats. I inget av fallen ändrades de totala svårighetskategorierna normalt, gränsfall och onormalt till en mer allvarlig svårighetskategori. I ett av de fyra fallen gick däremot en elev från att ligga på gränsfall på den totala svårighetspoängen vid förmätningen till att vid eftermätningen ligga inom normalt. Då det endast fanns fyra fullständiga för- och eftermätningar går det inte att uttala sig om eventuella skillnader mellan könen.

5.2 Kvalitativ enkät

Svaren från den kvalitativa enkäten redovisas utifrån enkätfrågorna samt relevanta teman som iakttagits i respondenternas svar. Då enkäten endast består av frågor utan fasta svarsalternativ förekommer det också resonemang som inte direkt kan hänföras till enkätfrågan, men som ändå kommer att beaktas i analysen då det är av intresse för att beskriva olika

27 Är samarbetsbaserad problemlösning ett effektivt verktyg för att hjälpa elever att utveckla sociala färdigheter?

Enligt pedagogerna är SBP effektivt för att hjälpa de elever som har sociala svårigheter. Eleverna blir genom SBP medvetna om sina färdigheter och svårigheter. Genom samtalen får eleverna möjlighet att utveckla sina bristande förmågor tillsammans med stöd från pedagogen. Verktyget är också effektivt på grund av att SBP ger eleverna redskap för hur de kan hantera sina svårigheter. Utvecklingen av sociala färdigheter går framåt, likaså samarbetet mellan personal och elev. Enligt enstaka pedagoger råder det emellertid tveksamheter kring om de elever som har stora svårigheter verkligen blir hjälpta.

Är samarbetsbaserad problemlösning ett effektivt verktyg för att hjälpa elever att utveckla känslomässiga färdigheter?

Pedagogernas svar visar en samstämmighet kring att SBP är ett bra verktyg för att hjälpa elever med känslomässiga svårigheter. Enligt somliga pedagoger är SBP ett suveränt verktyg då det används med barn som är i gränslandet mellan att ha det bra i skolan eller hamna snett. SBP ger elever med känslomässiga svårigheter redskap för hur de kan hantera och reglera sina känslor. Ett fåtal respondenter har uppgett att de anser det vara mer problematiskt att arbeta utifrån SBP med elever som har känslomässiga svårigheter, än med de elever som har sociala svårigheter. Det är känsligare att prata om känslor, men det kan för vissa elever också vara skönt att få prata om känslor och sätta ord på det som är svårt.

Är samarbetsbaserad problemlösning ett effektivt verktyg för att hjälpa elever att utveckla beteendemässiga färdigheter?

Respondenternas svar visar att SBP är ett effektivt verktyg för att hjälpa elever som har bristande beteendemässiga färdigheter. Att arbeta med problem som är beteendemässiga tycks dock vara mer problematiskt i jämförelse med ovanstående svårigheter. Tiden är en

återkommande aspekt som tas upp av några av pedagogerna under denna fråga. På sikt kan det vara ett effektivt verktyg, men det tar tid att utveckla och förändra dessa förmågor. Om man som pedagog kan lägga mycket tid till eleven kan det komma att ge resultat. En hypotes kring varför SBP kan hjälpa elever som har beteendemässiga svårigheter är att man genom SBP reflekterar och pratar om hur ett visst beteende kan påverka omgivningen utifrån allas perspektiv samt vad beteendet kan få för konsekvenser för eleven själv och andra.

Har implementeringen av samarbetsbaserad problemlösning bidragit till någon förändring i skolan utöver det direkta arbetet med eleverna?

Svaren på denna fråga visar att det finns många olika aspekter av pedagogernas arbete som har förändrats. Flera av de begrepp som återfinns i modellen SBP används nu flitigt i

personalgruppen. Pedagogerna har genom SBP fått ett gemensamt språk. De diskuterar med varandra i större utsträckning och det underlättar att alla nu vet vad man pratar om.

28 fokusera på vad eleverna inte kan ligger nu fokus på att ge eleverna den hjälp de behöver för att se lösningar. Implementeringen av SBP har enligt pedagogerna bidragit till nya

förhållningssätt och större förståelse för den problematik elever kan ha och det har också bidragit till att pedagogerna ser eleverna med nya ögon. Det gemensamma tankesättet som har uppstått har bidragit till att pedagogerna kan hjälpas åt på ett helt nytt sätt i svåra situationer. Vidare har det också inneburit att samarbetet pedagoger emellan har utökats. Kunskaperna som pedagogerna har tillhandahållit av SBP underlättar i alla relationer, även utanför skolan. Men hjälp av det neutrala förhållningssättet är det lättare att nå fram till människor.

Vilka fördelar finns det med att arbeta med samarbetsbaserad problemlösning?

Pedagogernas svar visar att SBP är ett bra verktyg för att hjälpa elever att utveckla färdigheter som är nödvändiga för att underlätta elevens situation. Samtalen leder också till upptäckten av outvecklade färdigheter som pedagogen tillsammans med eleven kan öva på att utveckla. Eleven får vara delaktig och sätta sina egna ord på sin tillvaro och sina problem. Att inga värderingar förekommer är mycket positivt, enligt pedagogerna. Andra fördelar som framkommer i pedagogernas svar är att eleverna är delaktiga i att hitta lösningar på ett helt annat sätt än tidigare. Vidare framkommer att SBP också har bidragit till att några av

pedagogerna upplever att de har blivit bättre och lugnare i sin lärarroll samt att de lyssnar mer på eleverna. Ytterligare fördelar, som kan identifieras i svaren, är alla gemensamma

diskussioner pedagoger emellan.

Vilka nackdelar finns det med att arbeta med samarbetsbaserad problemlösning?

Ett återkommande tema under denna fråga är tidsbristen. Pedagogerna beskriver det som svårt att få tid till att genomföra samtalen och det krävs mycket planerande. Det svåraste med SBP, är enligt somliga pedagoger, att komma ihåg att vara neutral i sina frågor och ”borra”

tillräckligt länge (med ”borra” menas att i informationssamlandet gräva tillräckligt djupt för att finna kärnan till elevens problem). En ytterligare svårighet, menar pedagogerna, är att arbeta bort vanan att komma med egna lösningar istället för att vänta in elevens egna förslag till lösningar.

Ibland kan det ta väldigt lång tid innan eleven börjar öppna upp sig och svara på pedagogens frågor. Det kan pedagogerna uppleva vara frustrerande och ibland är det önskvärt för dem att få snabbare respons. En annan nackdel för pedagogerna tycks vara att hantera de motgångar som kan uppstå. Exempelvis upplevelsen av att inte komma någonstans i samtalen med eleven och där elevens svar ständigt är ”jag vet inte”. Att lära sig att arbeta utifrån modellen kräver tålamod enligt pedagogerna, men också mod att våga ge sig in i en situation som är ny, och där man ännu inte behärskar förhållningssättet till fullo. Ett fåtal pedagoger uppger också att till de elever som har en allvarlig problematik behövs det mer kompetens. De pedagoger som anser detta har svårt att tro att SBP är lösningen på problem av denna svåra karaktär.

29 Delaktighet

Ett återkommande tema som kan identifieras i pedagogernas svar är att SBP bidrar till ökad delaktighet. Att eleverna blir delaktiga är något som är väldigt viktigt och avgörande, enligt pedagogerna. Genom SBP blir det lättare för eleverna att komma till tals, elevernas röster blir hörda och eleverna får själva vara med och påverka arbetet samt styra samtalet. Pedagogerna uppger bland annat att delaktigheten ökar på grund av att eleverna får sätta sina egna ord på sin tillvaro och sina problem, istället för att någon annan gör det åt eleven. Genom att pedagogerna bekräftar att de ser och hör vad eleven gör och säger, skickas det signaler till eleven om att pedagogen förstår eleven, samt att pedagogen har ett genuint intresse av att hjälpa eleven. ”Plan B” samtalen, menar pedagogerna, bidrar till att det blir tydligt för eleven vad han eller hon arbetar mot, samtalen har en motiverande effekt då samtalen är

elevfokuserade och pedagogen bjuder in eleven till att komma med egna förslag på lösningar till problemen.

Gemensamt språk/delat språk

Att implementeringen av SBP har bidragit till att skolpersonalen har utvecklat ett gemensamt språk återfinns i nästan alla pedagogers svar. Begrepp som återfinns i Greenes modell som exempelvis, ”plan A”, ”plan B” och ”plan C”, samt ”borra” används flitigt i personalgruppen. Pedagogerna övar också med varandra på hur de ska uttrycka och framföra sina neutrala observationer till eleverna. Det gemensamma språket och tänket pedagogerna har utvecklat har också inneburit att de kan hjälpas åt mer effektivt i svåra situationer. Det delade språket pedagogerna uttryckt att de har fått underlättar i alla samtal och diskussioner de har med varandra, eftersom personalen nu till skillnad mot tidigare förstår vad det är kollegorna pratar om.

Tidsaspekt

Att tiden är en bristvara i skolans värld framkommer i flera av respondenternas svar. Pedagogerna uppger att SBP, till en början, är speciellt tidskrävande när samtal ska inledas med en elev. Somliga pedagoger beskriver detta genom att förklara att det i vissa fall tar väldigt lång tid innan eleven öppnar sig och börjar berätta. Pedagogerna uppger att det kan vara en nackdel eftersom det är önskvärt att få snabbare respons, då det är svårt att finna tid till att genomföra samtalen. På grund av att det är svårt att få den begränsade tiden att räcka till krävs det, enligt pedagogerna, mycket planerande.