I detta avslutande avsnitt kommer jag att inleda med att i kortformat samman-fatta studiens huvudresultat, för att sedan i mer narrativ form beskriva det som sammanfattats i enklare punktform. Avsnittet avslutas med att diskutera några förslag till hur denna studie kan leda vidare till vidare forskning.
Studiens resultat i sammanfattande kortformat
De danspraktiker som görs möjliga och kommer till uttryck i den experimen-terande dansen med de yngsta barnen i förskolan i deras möten med forskaren och några immanensfilosofiska begrepp och praktiska ställningstaganden, i enlighet med studiens syfte och första forskningsfråga, kan sammanfattas på följande sätt;
• Danspraktiken innehåller stor variation och snabba växlingar mellan uttryck i och mellan olika danshändelser, som exempelvis: olikhet i känsloyttringar, uppsluppenhet, lugn, energi, fokus, intensitet, rörel-ser, antal dansare och musikval. De danshändelser som produceras är också olika långa i tid.
• Upprepningar i dansen fungerar ur flera aspekter som de yngsta bar-nens experimenterande metod.
• Att vara dansare i en grupp med 1–2,5 åringar i förskolans miljö in-nebär ett stort mått av ovisshet och okontroll till kropp, rörelse, käns-lor, möten och upplevelser.
• Ickemänskliga element som exempelvis golv, musik, ljud, olika före-mål, interiör, krafter och begär har stor inverkan och en ren konstitutiv del i hur danspraktiken artikuleras och i vilka kroppar och rörelser som dansarna har möjlighet att anta och i vilka upplevelser och ut-tryck som har möjlighet att produceras.
• Möten i dans med mänskliga såväl som ickemänskliga kroppar kan bli så känslomässiga och bindande att de är svåra att avbryta eller värja sig från och som kan lämna dansaren helt utpumpad efteråt.
• När forskaren använder sin kropp och sitt dansande, sin kunskap om danspedagogik och dans som konstform, i dans med de yngsta barnen i förskolan, produceras dansande som undersökande och kunskapsge-nererande metod.
• Betydelsen av att som forskare använda sin kropp, sitt dansutövande och att aktivt delta i danspraktiken är stor. Med detta skapas unik för-ståelse för det studerade genom det kroppsligt-estetiskt-didaktiska sätt att undersöka och generera kunskap på. Genom detta kan andra upp-levelser av det studerade hamna i förgrunden och andra aspekter blir synliga.
• Genom att ta immanensfilosofiska begrepp i bruk blir ett omgörande, omtänkande, omformulerande av dans, kropp och rörelse möjligt.
• Ett immanensfilosofiskt sätt att förstå kroppen på i relation till de yngsta barnens dansande i förskolan, öppnar för en bred, komplex och aktiv bild av kroppen som kan öka respekten för barns dans, kroppar och rörelser.
Som en konsekvens av det experimenterande arbetet där immanensfiloso-fiska begrepp varit viktiga har följande nya begrepp för danspraktiker med förskolans yngre barn konstruerats:
• Danshändelse
• Mer-än-mänskliga danspraktiker
• Utspridd danspraktik (det vill säga där flera separata danshändelser förstås som delar i en pågående praktik)
• Meddansande pedagog
• Okontrollsdans
Med utgångspunkt tagen från de resultat som redovisats ovan kan följande konsekvenser identifieras som didaktiskt kan förändra och utveckla förskolans arbete med danspraktiker tillsammans med de allra yngsta barnen.
• En danspraktik som utgår ifrån och tar hänsyn till de yngsta barnens sätt att röra sig, undersöka, leka och experimentera i dans.
• En öppen och flexibel praktik och ett öppet och flexibelt rum där olika uttryck av danshändelser kan produceras under långa stunder
flera dagar i veckan. Ibland tillsammans eller parallellt med andra aktiviteter.
• En danspraktik och analys av och tänkande om danspraktiken, som utgår ifrån och tar hänsyn till ickemänskliga element som medprodu-center i barns (och pedagogers) dansande och kroppar.
• En meddansande och medexperimenterande pedagog som deltar och undersöker i dansen genom barnens villkor för rörelse och hittar grupp- och kontextspecifika metoder för dansen tillsammans med bar-nen.
• En pedagog med kunskaper om och praktik med relationer till barn-danspedagogik och danskonst.
• Ett accepterande och bejakande av det okontrollerbara och ovissa som den experimenterande dansprocessen och den dansande kroppen in-nebär och kräver.
Ett sammanfattande narrativ av studiens huvudresultat
Det finns en enorm kraft i dans, kropp och rörelse. Som ett undersökande och skapande av världen och oss själva. Som ett kritiskt granskande och föränd-rande av normer och strukturer. Som ett sätt att uppleva, förstå och bli till genom. Som uttrycksform, som lärande och kunskapsskapande. Som tillflykt och som njutning. Med den lilla och undanskymda plats dansen hittills har haft i förskolan (och det västerländska samhället) finns stora möjligheter för utveckling och tillämpning, vi vet ännu väldigt lite om vad dansen kan göra.
Jag föreslår att vi i förskolan påminner oss om att danskonsten också tillhör barnen och att förskolan har ett ansvar att möjliggöra för barnen att skapa re-lationer till danskonsten, för att själva kunna utveckla konstformen vidare.
Den här studien har tagit idéer och inspiration i den danspedagogiska kritik riktad mot danspedagogik som ofta är dominerad av pedagogen och lämnar barnens perspektiv utanför (Anttila, 2007; Lindqvist, 2001; Sansom, 2009;
Stinson, 1988, 1998, 2002). I studien prövade jag därför att ge barnen mer utrymme för att tillsammans med dem hitta andra metoder. Den experimente-rande danspraktiken som producerades och studiens resultat är därför specifikt formade av och för de 1–2,5åriga barnen i studien och mig, en dansälskande forskare och förskollärare. Men också studiens etiska ställningstaganden, av-delningen och rummet vi vistades i, tingen och materialen som våra kroppar mötte där och musiken vi lyssnade på som skapat kopplingar till dans- och förskoledidaktik och danskonst.
Genom organisationen inför och genomförandet av mitt och barnens dansade och därtill en analys som visar på ickemänsklig inverkan i danspraktiken, kan dock en bild av en maktlös och oviktig forskare och/eller att barn och forskare deltar i praktiken på lika villkor, produceras. Så är det naturligtvis inte. Som
forskare är det just jag som riggat för genomförandets ramar och genom min position som vuxen och utbildad förskollärare och forskare har jag i de allra flesta stunder större makt än barnen. En djupare maktanalys över hur detta fungerar inom dessa ”alternativa” ramar för danspraktik och i synnerhet i re-lation till pedagogens roll, har dock inte fått plats i denna studie.
Det immanensfilosofiska perspektivet bidrar med att ihop med studiens material producera förståelse för vikten av att bejaka de yngsta barnens dans-processers olika dynamiker. Perspektivet sätter fokus på variation, skiftningar i intensitet, starka gruppdrivna känsloyttringar och en osäkerhet kring hur pro-cessen kan utvecklas. Där experimenterande, estetiskt/konstnärligt utövande och upplevande är viktiga komponenter och där även de oklara, ostrukturerade och röriga stunderna behöver få finnas, just för att det är delar av den skapande undersökande processen.
Studien producerar även genom immanensfilosofin en insikt i, och förståelse för, hur det inte enbart är människor som skapar, kontrollerar och upprätthåller en danspraktik och att barns eller pedagogers prestationer därför inte enskilt kan ligga som bedömningsgrund för hur danspraktiken artikuleras. Hur prak-tiken formas måste snarare ses som en effekt av möten mellan mänskliga och ickemänskliga kroppar, kollektiva begär, rum, krafter, tankar, känslor, ljud, ljus, musik, golv, väggar och allt annat som kan tänkas närvara i ett experi-menterande i dans på en förskola. Ickemänskliga element blir i dansen mer än komplement till dansen, mer än redskap som kan användas och bemästras av barnen och behöver förstås och behandlas för den aktiva inverkan de har som
”medproducenter” av dansande, koreografi, rörelser och kroppar.
Immanensfilosofin erbjuder en tydlig skillnad i förståelse för kroppen vilket sätter vårt vardagliga sätt att tänka om den dansande kroppen i perspektiv.
Kanske kan ett immanensfilosofiskt perspektiv vara särskilt fruktbart att ta i bruk i relation till dans och förskolans yngsta barn där fokus ofta ligger på enskilda individers kroppsliga, tekniska och uttrycksmässiga förmåga och där kroppar och rörelser lätt hamnar under ett utvecklings- och framåtsyftande ok (Larsson, 2012).
Det har för mig under studiens teoretiska och praktiska omtänkande-omgö-rande blivit mer och mer tydligt hur viktigt det är att utmana och förändra den dominerande förståelsen av barns kroppar och rörelser. Kontrasten som upp-stod i mötet med immanensfilosofiska resonemang och mitt invanda sätt att tänka om och göra kropp och rörelse fick mig att inse hur snäv och begrän-sande den synen kan vara när det kommer till hur jag tänker om vad som kan bli möjligt att göra och vad jag bör fokusera på i dans med förskolans yngsta barn.
Vidare forskning
För att kunna genomföra denna studie har en rad nödvändiga gränsdragningar behövt göras. Ett par av dessa gränsdragningar öppnar dock för nya vidgade studier av det material som jag har producerat tillsammans med barnen, de immanensfilosofiska begreppen och utifrån tidigare forskning och danspeda-gogisk erfarenhet. Den första gränsdragningen har gjorts mot den centrala aspekt i förskolans arbete som refererats till i termer av delaktighet, och som jag i detta arbete hittills endast behandlat och förstått i termer av deltagande.
Delaktighetsbegreppet kan dock förstås på ett betydligt vidare sätt än som ett aktivt deltagande. Delaktighet kan teoretiskt och didaktiskt behandlas i prak-tiker för lärande – undervisning – men också lek, såväl barninitierad lek som pedagoginitierad lek, och med syftet att genomföra lek för lekens egen skull, men även lek för lärande som en del i förskolans undervisning (jfr. Engdahl, 2011; Sheridan & Williams, 2018). I relation till det starka begreppet delak-tighet och den relativt omfattande forskning som gäller delakdelak-tighetsbegreppet i förskolan, också med avseende på demokrati, jämlikhet och jämställdhet samt etik, skulle det vara möjligt att fråga sig hur det arbete som genomförts för denna studie kan analyseras i relation till tidigare forskning kring delak-tighet och på vilket sätt deltagandet – såväl från barnens som från forskarens sida – även kan förstås i termer av olika definitioner av delaktighet.
En andra begränsning som gjorts för det här arbetet avser den aspekt av det lilla barnets utveckling som handlar om dels grovmotorisk utveckling av bar-nets kropp, men även utvecklingen av olika perceptionsförmågor och sinnen, såsom hörsel, syn, taktil beröring, samt utvecklingen av barnens spatiala upp-fattning, den kroppsliga kontrollen, samspelet med de andra barnen socialt och interaktivt samt språkutvecklingen som en del av de många kognitiva för-mågor som troligen utvecklas också inom ramen för den här typen av uppre-pade aktiviteter. På vilket sätt är det möjligt att koppla samman och läsa forsk-ning från utvecklingsvetenskapliga studier tillsammans med de danshändelser som jag genomfört för denna studie? Vad mer kan vi lära oss om danspraktiker med förskolans yngsta barn när materialet till denna studie läses samman med utvecklingsvetenskapliga forskningsresultat?
Referenser
Ahl, A-C, Falthin, A. & Nordlöw, M. (2007). I rummet mellan lek och konst:
[formulerade erfarenheter]. Stockholm: Stockholms musikpedagogiska insti-tut.
Andersson Baaring, M. (1988). Musiken rör mej- en bok om rytmik med späd-barn. Borensberg: Noteria.
Anttila, E. (2007). Children as agents in dance: Implications of the notion of child culture for research and practice in dance education. In International handbook of research in arts education, ed. L. Bresler, 865–879. Dordrecht:
Springer.
Aspers, P. (2007). Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 1.
uppl. Malmö: Liber.
Au, S. (2012). Ballet and modern dance. 3rd ed. London: Thames & Hudson.
Barad, K. (2007). Meeting the universe halfway: quantum physics and the en-tanglement of matter and meaning. Durham and London: Duke University Press.
Barad, K. (2008). Posthumanist Performativity: Toward an understanding of how matter comes to matter. I Alaimo, S. & Hekman, S. (red.), Material Fem-inisms, s.120-156. Bloomington & Indianapolis: Indiana University Press.
Barn och dans. (1993). Stockholm: Centrum för barnkulturforskning, Univ.
Bodén, L., Lenz Taguchi, H., Moberg, E., & Taylor, C. A. (2019). Relational materialism. In Oxford research encyclopedia of education.
https://doi.org/10.1093/acrefore/9780190264093.013.789
Bond, K. & Stinson, S.W. (Winter 2000/2001). "I feel like I'm going to take off!": Young people's experiences of the superordinary in dance. Dance Rese-arch Journal, 32 (2), 52-87.
Carlsen, K. & Samuelsen, A. M. (1991). Intryck och uttryck: de estetiska äm-nesområdena inom barnomsorgen. 1. uppl. Stockholm: Runa.
Cohen, L., Manion, L. & Morrison, K. (2011). Research methods in educa-tion. 7. ed. Milton Park, Abingdon, Oxon, [England]: Routledge.
Colebrook, C. (2010). Gilles Deleuze: en introduktion. Göteborg: Korpen.
Cunningham, M. (2008). Rum, tid och dans i Caprioli, C. & Wallenstein, S-O. (red.) (2008). Koreografier. Stockholm: Raster.
Dahlberg, G., Moss, P. & Pence, A. (2007). Beyond quality in early childhood education and care: languages of evaluation. 2. ed. London: Routledge.
Dahlberg, G., & Moss, P. (2005). Ethics and Politics in Early Childhood Ed-ucation. New York:Routledge Falmer.
Damkjær, C. (2005). The Aesthetics of Movement. Variations on Gilles Deleuze and Merce Cunningham. Department of Musicology and Perfor-mance Studies.
Deleuze, G. & Guattari, F. (1994). What is philosophy? New York: Columbia University Press.
Deleuze, G. & Guattari, F. (2015). Tusen platåer: kapitalism och schizofreni.
Stockholm: Tankekraft Förlag.
Digerfeldt, G. (1990). Utvecklingspsykologiska och estetiska aspekter på danslek. Diss. Lund: Univ.
Edin, M. (2010). Kom hit alla barn! Fridans för lågstadiebarn: helklassun-dervisning. 2. [rev.] uppl. Märsta: MD dans o mekanik.
Elam, K. (2012). Att bli betraktare av dans genom träning av kinestetisk upp-märksamhet och intensiv läsning av teoretiska texter. I Roos,C. Elam, K. &
Foultier, A. (2012) Ord och tankar i rörelse. Dansaren och den skapande pro-cessen: konstnärlig och humanisktisk forskning i samverkan. En delrapport.
Dans – Forskning och utveckling. Nämnden för konstnärligt utvecklingsar-bete, forskning och utbildning vid Dans och Cirkushögskolan. ISSN 1652-3776, 2012:2
Engdahl, I. (2011). Toddlers as social actors in the Swedish preschool. Diss.
Stockholm: Stockholms universitet, 2011.
Eriksson, C. (2020). A preschool that brings children into public spaces: onto-epistemological research methods of vocal strolls, metaphors, mappings and preschool displacements. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2020.
Eriksson, C. & Sand, M. (2017). “Placing voice meetings through vocal strolls – Toddlers in resonance with public space”, SoundEffects - An Interdiscipli-nary Journal of Sound and Sound Experience, 7(2), pp. 64-78. doi:
10.7146/se.v7i2.102927
Fennefoss, A. T. & Jansen, K. E. (2009). Småbarnspedagogik och praktikbe-rättelser: pedagogisk dokumentation i förskolan. 1. uppl. Malmö: Gleerup.
Ferm Almqvist, C. & Visit, T. (2019). Arts-Based Research in European Arts Education: Philosophical, ontological and epistemological introductions.
<i>European Journal of Philosophy in Arts Education.
https://doi.org/10.5281/10.5281/zenodo.3572351
Finley, S. (2014). An Introduction to Critical Arts-Based Research: Demon-strating Methodologies and Practices of a Radical Ethical Aesthetic, Cultural Studies ↔ Critical Methodologies, 14(6), pp. 531–532.
doi: 10.1177/1532708614548123
Fredriksen, B. C. (2011). Negotiating grasp: embodied experience with three-dimensional materials and the negotiation of meaning in early childhood ed-ucation. Oslo: Oslo School of Architecture and Design.
Fredriksen, B. C. (2015). Förstå med kroppen: barns erfarenheter som grund för allt lärande. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Goswami, U. (2018). Barnets psykologi. [Stockholm]: Fri tanke.
Hackett, A. & Rautio, P. (2019). Answering the world: young children’s run-ning and rolling as more-than-human multimodal mearun-ning making, Interna-tional Journal of Qualitative Studies in Education, 32:8, 1019-1031, DOI:
10.1080/09518398.2019.1635282
Harcourt, D., Perry, B. & Waller, T. (red.) (2011). Researching young chil-dren's perspectives: debating the ethics and dilemmas of educational research with children. Abingdon: Routledge.
Helander, K. (red.) (2012). "Huvud, axlar, knä och tå": om barn, kultur och kropp. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms univer-sitet
Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed [Elektronisk resurs]. Stockholm
Hickey-Moody, A. (2009). Little War Machines: Posthuman Pedagogy and its Media. Journal of Literary & Cultural Disability Studies 1(3), 273-280. https://www.muse.jhu.edu/article/365198
Hickey-Moody, A. (2013). Affect as Method: Feelings, Aesthetics and Affec-tive Pedagogy. I Coleman, R. & Ringrose, J. (red.) (2013). Deleuze and re-search methodologies. Edinburgh: Edinburgh University Press.
Hickey-Moody, A. (2016). A Femifesta for Posthuman Art Education: Vi-sions and Becomings. In: Taylor C.A., Hughes C. (eds) Posthuman Research Practices in Education. Palgrave Macmillan, London.
https://doi.org/10.1057/9781137453082_16.
Hickey-Moody, A. (2017). Integrated dance as a public pedagogy of the body [online]. Social Alternatives, Vol. 36, No. 4, 2017: 5-13.
Hultman, K. (2011). Barn, linjaler och andra aktörer: posthumanistiska per-spektiv på subjektskapande och materialitet i förskola/skola. Diss. Stockholm:
Stockholms universitet, 2011.
Hultman, K. & Lenz Taguchi, L. (2010). Challenging anthropocentric analysis of visual data: a relational materialist methodological approach to educational research. International Journal of Qualitative Studies in Education, 23:5, 525-542, DOI: 10.1080/09518398.2010.500628
Irwin, R., Beer, R., Springgay, S., Grauer, K., Xiong, G. & Bickel, B.
(2006) The Rhizomatic Relations of A/r/tography, Studies in Art Educa-tion, 48:1, 70-88, DOI: 10.1080/00393541.2006.11650500
Jackson, A. & Mazzei, L. (2012). Thinking with theory in qualitative re-search: viewing data across multiple perspectives. 1. ed. New York, NY:
Routledge.
James, A. & Prout, A. (1997) Constructing and reconstructing childhood : contemporary issues in the sociological study of childhood. Falmer Press.
Johansson, E. (2005). Children´s integrity: A marginaliesed right. Interna-tional Journal of Early Childhood, 37(3): 10-124.
Joyce, M. (1994). First steps in teaching creative dance to children. 3. ed Mountain View, Calif.: Mayfield Pub. Co.
Kress, G. (1997). Before writing: Rethinking the paths to literacy. New York:
Routledge.
Larsson, H. (2012). Att förstå barns rörelse – ett sociokulturellt perspektiv, i Helander, K. (red.) (2012). "Huvud, axlar, knä och tå": om barn, kultur och kropp. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms univer-sitet
Larsson, H. & Fagrell, B. (2010). Föreställningar om kroppen: kropp och kroppslighet i pedagogisk praktik och teori. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Lenz Taguchi, H. (2010). Going beyond the theory/practice divide in early childhood education: introducing an intra-active pedagogy. Abingdon, Oxon:
Routledge.
Lenz Taguchi, H. (2012). Pedagogisk dokumentation som aktiv agent: intro-duktion till intra-aktiv pedagogik. 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning.
Lenz Taguchi, H. (2013). Images of thinking in feminist materialisms: onto-logical divergences and the production of researcher subjectivities. Interna-tional Journal of Qualitative Studies in Education, 26:6, 706-716
Lenz Taguchi, H. (2016). “The Concept as Method.” Cultural Studies ↔
Crit-ical Methodologies, 16(2), 213–223.
https://doi.org/10.1177/1532708616634726
Lenz Taguchi, H. (2017) ‘“This Is Not a Photograph of a Fetus”: A Feminist Reconfiguration of the Concept of Posthumanism as the Ultrasound-fetusimage’, Qualitative Inquiry, 23(9), pp. 699–710.
doi: 10.1177/1077800417732644
Lenz Taguchi, H. & Eriksson, C. (2021). Posthumanism/new materialism: the child, childhood and education. in Fairchild, N., Peters, L., Salazar Perez, M., Tesar, M. & Yelland, N. (Eds.), Sage Handbook of Global Childhood, Sage.
Lenz Taguchi, H. & St.Pierre, E. A. (2017) ‘Using Concept as Method in Ed-ucational and Social Science Inquiry’, Qualitative Inquiry, 23(9), pp. 643–
648. doi: 10.1177/1077800417732634
Lepecki, André (red.) (2012). Dance. Cambridge, MA: MIT Press.
Lilja, E. (2012). Förstår du vad jag inte säger? Om dans som samhällsom-störtande kärleksförklaring. Lund: Ellerström.
Lind, U. (2010). Blickens ordning. Bildspråk och estetiska lärproces-ser som kulturform och kunskapsform. Stockholm: Stockholms universi-tet. Institutionen för didaktik och pedagogiskt
arbete.
Lindgren, A-L. (2016). Etik, integritet och dokumentation i förskolan. 1. uppl.
Malmö: Gleerups.
Lindqvist, A. (2015). Dans och genus i förskolan – ett tematiskt arbete om rymden och känslor. I Styrke, Britt-Marie (red.) (2015). Kunskapande i dans:
om estetiskt lärande och kommunikation. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Lindqvist, G. (2001). The relationship between dance and play. Research in Dance Education, 2(1), 41–52
Lindqvist, G. (2002). Lekens estetik. Psyke & Logos, 23, 437-450
Løkken, G. (2000a). Toddler peer culture. The social style of one and two year old body-subjects in everyday interaction. Trondheim: NTNU, Pedagogisk in-stitutt. (Diss).
Løkken, G. (2000b). The playful quality of the toddling "style". International Journal of Qualitative Studies in Education (QSE); Vol. 13 Issue 5: 531-542.
Løkken, G. (2009). The construction of the “Toddler” in Early Childhood Ped-agogy. Contemporary Issues in Early Childhood. Volume 10 2009.
Løkken, G. Haugen, S. & Röthle, M. (red.) (2006). Småbarnspedagogik: fe-nomenologiska och estetiska förhållningssätt. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Løkken, G. (2008). Toddlarkultur: om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Manning, E. (2009). Relationscapes [Elektronisk resurs]: movement, art, phi-losophy. Cambridge, Mass.: MIT.
Manning, E. (2013). Always more than one: Individuation's Dance. Duke Uni-versity press.
Martin, A. & Kamberelis, G. (2013): Mapping not tracing: qualitative educational research with political teeth. International Journal of Qualitative Studies in Education,
26:6, 668-679.
Moen, J. (2006). KinAesthetic movement interaction: designing for the pleas-ure of motion. Diss. Stockholm: Tekniska högskolan, 2006.
Olsson. L. M. (2009). Movement and Experimentation in Young Chil-dren’s Learning. Gilles Deleuze and Felix Guattari in Early Childhood Edu-cation. London: Routledge.
Olsson, L. M. (2013). Taking Children's Questions Seriously: the need for creative thought, Global Studies of Childhood, 3(3), 230-253.
http://dx.doi.org/10.2304/gsch.2013.3.3.230
Olsson, L. M. (2014). Rörelse och experimenterande i små barns lärande:
Deleuze och Guattari i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Olsson, L. M., Dahlberg, G. & Theorell, E. (2016). Displacing Identity – Plac-ing Aesthetics: Early Childhood Literacy in a Globalized World. Discourse:
Studies in the Cultural Politics of Education, 37(5), 717–738.
https://doi.org/10.1080/01596306.2015.1075711
Olsson, M., & Lindgren, A. (2019). The Role of Digital Cameras in Child and Researcher Encounters in Preschool, Video Journal of Education and Peda-gogy, 4(1), 99-115. doi: https://doi.org/10.1163/23644583-00401004
Palmer, A. (2011/2020). Hur blir man matematisk?Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. Andra upplagan
Palmer, A. (2011/2020). Hur blir man matematisk?Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. Andra upplagan