Vi har gjort en sammanfattning på de artiklar som använts i arbetets resultat. Detta för att underlätta läsningen och det egna arbetet. De kan ge en mer utförlig be- skrivning av artiklarna än vad som ges inne i arbetet. Även reflektioner över artik- larna görs.
Mian, P. Sudden bereavement: Nursing Interventions in the ED (1990). En kvali-
tativ studie som hade till syfte att identifiera handlingar som varit till hjälp eller inte till hjälp för de närstående. Den grupp som studien undersökte var efterlevan- de på Massachusetts allmänna sjukhus, Boston. Inklusionskriterierna var: fysiskt närvarande på akutavdelningen och plötslig förlust av familjemedlem. Exklu- sionskriterierna var: de vars familjemedlem som inte avled på akutvårdsavdel- ningen. Detta gav ett möjligt deltagarantal på 75 personer, varav 55 deltog i studi- en.
Första delen av studien bestod av att sex kliniska sjuksköterskor tillsammans med en psykiatrisjuksköterska träffades. De gjorde tillsammans upp riktlinjer för be- mötande av närstående till plötsligt avlidna. Några av riktlinjerna var att de när- stående skulle få ett eget rum och tillgång till en kontaktperson. Den andra delen bestod av telefonintervjuer som gjordes under en sex månaders period. Telefonin- tervjuerna gjordes tre till fyra veckor efter dödsfallet. Varje familjemedlem kon- taktades vid ett tillfälle. Längden på intervjuerna var allt mellan tio minuter och 30 minuter.
De riktlinjer som arbetats fram i del ett av studien visade sig vara till hjälp för den efterlevande familjemedlemmen. Vad författaren bl a har dragit som slutsats är att de efterlevande troligtvis behöver upprepad information och att vårdpersonalen bör få bekräftat vad de har sagt. Författaren nämner vidare att andra yrkeskatego- rier än sjuksköterskan borde involveras i programmet t ex läkarna vid akuten.
Reflektion över artikeln - Författaren anser vi vara inkonsekvent i sin studie vid
användandet av orden familjemedlemmar och familj. Mian börjar med att skriva att resultaten representerar 55 familjemedlemmars åsikter. I resultatdelen nämner hon dock endast familjer. Detta skapar förvirring hos läsaren. Dessutom är förfat- taren oklar med ett av sina inklusionskriterier, som var att deltagarna skulle vara fysiskt närvarande på akutmottagningen. I resultatdelen kan man dock tolka det som att vissa deltagare fick dödsbeskedet per telefon.
Walters, J. A hermeneutic study of the experiences of relatives of critically ill pa- tients (1995). En hermaneutisk studie enligt Reinharz transformativa process. Stu-
dien syftar till att beskriva närståendes erfarenhet av att ha en kritiskt sjuk anhö- rig. Forskaren har intervjuat 15 slumpvist valda kvinnliga familjemedlemmar på en akutavdelning i Sydney, Australien.
(2)
Intervjuerna började med en vid inledande fråga, som forskaren sedan ställde följdfrågor på. Varje intervjutillfälle varade i cirka 20 minuter och bandades. I analysarbetet använde sig forskaren av Reinharz transformativa process och kom fram till två huvudteman. Tema ett var: fysisk och emotionell närvaro av familje- medlem och sjuk-sköterska, tema två var: möjlighet att träffa närstående. Tema ett var indelat i sex olika underkategorier, varav ett var sjuksköterskornas närvaro. Denna närvaro var viktig för den när- stående eftersom det visade att någon upp- märksammade deras svårt sjuka anhörige.
Studien ger möjlighet till att skapa en ökad förståelse för den närstående till en kritiskt sjuk patient. Med denna förståelse kan sjuksköterskor förbättra sitt bemö- tande av närstående till kritiskt sjuka.
Reflektion över artikeln - Walters anser vi har använt något gamla referenser. För-
fattaren är oklar i sin resultatdel. I studien redovisades två teman men i resultatde- len kan det tolkas som om det fanns ytterligare två teman. I studien ingår endast kvinnor, varför? Något författaren gör bra är beskrivningen av den transformativa processen. Walters nämner att det som vårdpersonal är viktigt att se till det mänskliga eftersom det kan försvinna bakom all teknologi. Det tycker vi är viktigt att tänka på i arbetet med patienter och närstående. Som personal tror vi det kan vara lätt att glömma denna aspekt och att det är viktigt att bli påmind om den.
Warren, N A. Critical Care Family Members’ Satisfaction with Bereavement Ex- periences (2002). Det är en hermeneutisk studie som syftar till att ta reda på vilka
handlingar som närstående upplevde som tillfredställande och hjälpsamma. Hand- lingarna skall ha ägt rum strax innan och/eller efter dödsfallet utav deras anhörige. Anledningen till att göra en kvalitativ studie var för att öka förståelsen för dessa människor. Dessutom för att identifiera vilka handlingar som uppfattades som tillfredställande av närstående, för att kunna ge en god omvårdnad. Urvalet var purposive och medvetet valt av författaren för att få en stor variation på deltagar- na.
Författaren intervjuade 23 människor i åldrarna 33 till 83 som det senaste året hade förlorat en anhörig. Intervjuerna bandades. De fick vardera fyra frågor, två frågor berörde tiden vid förlusten och de två andra frågorna tiden efter förlusten. I studiens diskussion och slutsats skriver författaren att det behövs ytterligare stu- dier p g a att det är ett komplext område. Författaren poängterar att det inte är svårt att få deltagare till studier som berör detta känsliga område, utan snarare är det forskare som har svårt att ta upp ämnet. Vidare står det att efterlevande har en ökad risk för fysiska och psykiska hälsoproblem. Det är orealistiskt att en sjukskö- terska ska kunna möta de närståendes alla behov enligt författaren. Däremot me- nar författaren att ett bra bemötande kan leda till minskade stressfaktorer.
Reflektion över artikeln - I Warrens studie bestod deltagarna av 22 kvinnor och en
man. Det lämnas ingen förklaring till varför det blev så. Författaren använde sig av purposive urval och borde därför ge en förklaring till varför dessa deltagare
(3)
valdes. Man kan fråga sig om det endast var kvinnor som kom på besök eller om det endast var kvinnor som ville vara med i studien?
Hallgrimsdottir, E. Accident and emergency nurses’ perceptions and experiences of caring for families (2000) är en deskriptiv, kvantitativ artikel. Artikeln har bak-
grundsfakta som beskriver en människas behov, i situationen som anhörig till nå- gon som är kritiskt sjuk. Forskaren har delat ut frågeformulär med både slutna och öppna frågor. Dessa formulär delades ut till legitimerade sjuksköterskor på tre förbestämda akutvårdsavdelningar i Glasgow, Skottland. Syftet med studien var att ta reda på hur sjuksköterskorna uppfattade omhändertagandet av närstående till kritisk sjuka/plötsligt avlidna. Studien berörde även: sjuksköterskornas känsla av att vara förberedd på situationen, hur de fick de närstående att medverka i vården av den sjuke samt hur de utvärderar omhändertagandet.
Totalt delades 108 frågeformulär ut men endast 54 besvarades, vilket ger en re- spons på 50 %. Författaren tar själv upp svagheten i detta under sin diskussion. De slutna frågorna analyserades med Windows SPSS och de öppna frågorna delades in i enheter och teman. De öppna frågorna var av kvalitativ natur till skillnad från resten av formuläret, för att kunna redovisa resultaten av de frågorna kvantifiera- des svaren.
I artikelns diskussion nämns bristen på kunskap som en bidragande orsak till att de närstående inte tas om hand på ett önskvärt sätt efter ett plötsligt dödsfall.
Reflektion över artikeln - Studien fick en låg respons, endast 50 %. Vi ställer oss
kritiska till varför inte nya utskick gjordes. Det borde finnas en förklaring till detta i artikeln. Vidare står att läsa i artikeln att inget etiskt godkännande krävdes för studien, riktlinjer från litteratur är istället följda. Detta tycker vi är anmärknings- värt. Även här borde det ges en förklaring till varför etiskt godkännande inte be- hövdes.
Li S P et al. Helpfulness of nursing actions to suddenly bereaved family members in an accident and emergency setting in Hong Kong (2002). Artikeln är skriven
utifrån ett explorativt och deskriptivt förhållningssätt. Studien är icke-
experimentell och metoden är kvantitativ. Dess syfte är att få kunskap om vilka handlingar som närstående till plötsligt avlidna fann hjälpsamma av sjuksköters- kor. För att ta reda på detta samlades data in via strukturerade telefonintervjuer som följde ett modifierat frågeformulär. Formuläret var uppdelat i tre delar, första delen bestod av slutna frågor, andra delen av öppna frågor, samt en tredje del med grundläggande information om deltagaren. Studien ville även belysa eventuella skillnader av synsätt beroende på ålder, kön, inkomst, utbildning och religionstill- hörighet.
Urvalsmetoden var bekvämlighetsurval. Inklusionskriterierna var bl a: familje- medlem till den sjuka patienten, fysiskt närvarande vid dödsfallet, vuxen, kon- taktbar via telefon samt ska deras avlidne släkting ha dött under studiens tid (ja- nuari till april år 2000). Exklusionskriterierna var: väntat dödsfall sedan fem år med känd malignitet samt känd svår sjukdom utan en effektiv behandlingsmetod. Detta slutade med ett deltagarantal på 76 personer, vilket ger en respons på 74 %.
(4)
Värt att nämna är att forskarna inte kontaktade de närstående förrän 50 dagar pas- serat efter dödsfallet. Detta beror på att man enligt tradition i Kina måste utföra speciella ritualer mellan dag sju och 49. Detta respekterade forskarna.
Analysen gjordes med hjälp av Mann-Whitney’s U-test som rangordnade hand- lingarna som nämndes i formuläret. För att se skillnaderna i synsätt enligt ovan, användes Kruskal-Wallis’ test. För att hitta samband mellan handlingar och syn- sätt användes Pearson’s korrelationstest.
I slutsatsen skriver författarna att familjemedlemmar borde tillåtas medverka i rummet vid återupplivning. De skriver vidare att det kan underlätta sorgeproces- sen för familjemedlemmarna om de tillåts se den dödes kropp. De närstående bör ej lämnas ensamma och att detta kan ligga på sjuksköterskans ansvar.
Reflektion över artikeln - Li et al har gjort ett försök i sin studie att se på skillna-
der mellan ålder, kön, inkomst, utbildningsnivå samt religion. Skillnaderna gällde vad som ansågs vara till hjälp för efterlevande vid dödsfall. Då studien har ett lågt deltagarantal och stor variation på de olika variablerna känns inte resultatet gäl- lande skillnaderna trovärdigt.
Lee L Y K & Lau Y L. Immediate needs of adult family members of adult intensive care patients in Hong Kong (2003). Syftet med denna studie var att undersöka de
omedelbara behoven hos vuxna familjemedlemmar till vuxna intensivvårdspatien- ter i Hong Kong. Studien är deskriptiv och använder sig av tvärsnittsdesign. Stu- dien är gjord på ett allmänsjukhus i Hong Kong där kritiskt sjuka patienter över 18 år vårdas. Urvalet gjordes via bekvämlighetsurval och deltagarantalet var bestämt till 40 personer. Inklusionskriterierna var: kines, över 18 år, släkt med patienten via blod, äktenskap eller adoption, kunna läsa och skriva kinesiska och tala kanto- nesiska, besökt patienten minst en gång samt vara tillgänglig 24-72 timmar efter inläggning.
Studien använde sig av en kinesisk version av Leskes frågeformulär. Det bestod av två delar. Första delen innefattade 45 frågor angående de närståendes behov, deltagarna hade fyra givna svarsalternativ enligt Likert skalan. Vidare bestod den av en öppen fråga för att identifiera ytterligare behov. Den andra delen bestod av demografisk data. Forskarna gjorde datainsamlingen mellan 24 och 72 timmar efter patientens inläggning.
Forskarna föreslår mer flexibla och utökade besökstider, samt att man bör ge dag- lig information per telefon till de anhöriga.
Reflektion över artikeln - Lee & Lau har ett intressant inslag i sin diskussion där
de ser på skillnader mellan deras studie och en annan liknande. Författarna har sett en skillnad på vad som uppfattas som viktigt för de efterlevande. I studien var information den viktigaste hjälpen för de efterlevande, medan det i den jämföran- de studien inte ansågs lika viktigt. Det tror författarna beror på att utbildningsni- vån bland deltagarna i deras studie var högre vid jämförelse. Det tror vi också kan stämma. Med ökad kunskap och lättillgänglig information (t ex internet) tror vi att patienterna och deras närstående idag ställer högre krav på vården än tidigare.
(5)
Fraser S & Atkins J. Survivors’ recollection of helpful and unhelpful emergency nurse activities surrounding sudden death of a loved one (1990). Studiens syfte är
att undersöka efterlevandes minne av handlingar som varit till hjälp eller inte varit till hjälp i vårdsituationer.
Deltagarnas familjemedlemmar skall ha avlidit på en av två olika akutavdelningar i sydöstra USA. Forskarna undersökte dödsregistren under två års tid och fann därigenom 212 närstående. Av dessa valde 62 personer att delta i studien, men endast 36 personer besvarade ett utskickat formulär (respons 58 %). Formuläret bestod av 18 vård handlingar som i litteratur identifierats som hjälpsamma vid plötslig död. Deltagarna skulle identifiera om dessa 18 handlingar hade genom- förts och om de varit till hjälp eller ej för att bearbeta dödsfallet.
Författarna drar som slutsats att de vårdhandlingar som enligt litteraturen anses viktiga faktiskt äger rum i vårdsituationen. Vidare skriver de att sex avhandlingar- na varit till hjälp för 75 % av deltagarna i denna studie. Forskarna anser att det finns behov av vidare forskning inom ämnet.
Reflektion över artikeln - Fraser & Atkins har en otydlig resultatredovisning. De
skriver att 27 av de 36 deltagarna kunde identifiera de handlingar som stod i for- muläret. Vilka handlingar de övriga nio deltagarna saknade nämns inte. Detta tycker vi borde finnas med för att det hade kunnat ge en anvisning om vad perso- nalen ytterligare behöver ha kunskap om.
Tye, C. Qualified nurses’ perceptions of the needs of suddenly bereaved family members in the accident and emergency department (1993). Studien har en kvan-
titativ metod med en deskriptiv ansats. Den syftar till att identifiera kvalificerade sjuksköterskors uppfattningar om valda gärningars hjälpsamhet. Detta gentemot familjer som plötsligt har förlorat någon. Författaren vill undersöka om ålder, yr- kesverksam tid i akutvård samt utbildning har betydelse i mötet med efterlevande. Dessutom vill Tye (1993) fastställa om sjuksköterskorna känner sig tillräckligt förberedda att möta dessa närstående. De har använt sig av ett frågeformulär, var fråga har fem svarsalternativ. Dessutom innehåller formuläret två öppna frågor, som var tänkta att ge djup åt studien.
Studien använder sig av bekvämlighetsurval och är icke-randomiserad. Totalt del- tog 52 legitimerade sjuksköterskor, de arbetade på tre olika akutavdelningar i London. Analysen skedde med Mann-Whitney U-test och syftade till att hitta eventuella samband mellan ålder, yrkesverksam tid i akutvård och utbildning. Författaren skickade ut 70 formulär, 52 av dessa besvarades korrekt och var an- vändbara för studien. Detta gav en respons på 74 %.
Utbildning har i tidigare studier visat sig ha en stor betydelse för hur sjuksköters- kan uppfattar mötet med personer som plötsligt förlorat någon. Denna studie kommer fram till att ålder och yrkesverksam tid har lika stor betydelse. Över hälf- ten (56 %) kände att de inte var tillräckligt förberedda inför mötet med de anhöri- ga. Tye (1993) föreslår i sin studie att personalen borde ha tillgång till en mall, för att underlätta mötet. Han poängterar att personal behöver utbildning i området, samt att den erfarna personalen behöver ges möjlighet till reflektion.
(6)
Söderström, I-M et al. Nurses’ experiences of interactions with family members in intensive care units (2003). Studien syftar till att beskriva sjuksköterskors erfa-
renhet av möten med familjemedlemmar på intensivvårdsavdelningar. Deltagaran- talet var 10 personer som arbetade som sjuksköterskor på två olika intensivvårds- avdelningar i Sverige. Deltagarna hade lång arbetslivserfarenhet och var utbildade inom intensivvård.
Forskarna använde sig av intervjuer som varade cirka en timme var och dessa bandades. Efter varje intervju noterade forskaren det verbala och icke-verbala innehållet. Intervjuerna gjordes i ett tyst rum separerat från intensivvårdsavdel- ningen.
Slutsteget i analysarbetet var att två breda kategorier identifierades. Båda katego- rier av sjuksköterskor var överens om att omvårdnad av de närstående var en nöd-
vändig del i arbetet. Sjuksköterskornas synsätt gick dock isär, den ena gruppen var
positiv till detta och den andra inte. De flesta sjuksköterskorna kände att omvård- naden av familjerna, dokumentering och omvårdnadsplanering med hänsyn till familjerna kan förbättras. Vidare uttryckte de en önskan om mer tid och en sär- skild plats för att kunna sitta ner och prata med familjemedlemmarna.
Reflektion över artikeln - Deltagarna i studien bildar en homogen grupp vad gäller
ålder och yrkesverksam tid. Ingen av dem hade arbetat i mindre än tio år som sjuksköterska och samtliga hade arbetat i minst fyra år inom akutsjukvården. Vi tycker att det styrker studiens resultat. Detta eftersom resultatet inte beror på dessa skillnader utan istället mäter individens uppfattning. Metoddelen är något otydlig gällande vilken av författarna som gjorde vad. De skriver inte vem som genom- förde intervjuerna. Vidare står det att författare ett gjorde analysen. Författare två och tre läste några av intervjuerna, därefter kom författarna överens om de olika kategorierna. Det skulle vara av intresse att veta om den författare som genomför- de intervjuerna också ses som författare nummer ett och den som gjorde analysar- betet. Det hade varit intressant att få veta hur många sjuksköterskor det var i varje grupp som utgjorde resultatet i studien.
Bijttebier, P et al. Needs of relatives of critical care patients: perceptions rela- tives, physicians and nurses (2001). Denna artikel är kvantitativ och belyser skill-
nader i uppfattningar mellan sjuksköterskor, läkare och närstående till kritiskt sjuka. Uppfattningar gällande de närståendes behov under de första 72 timmarna efter inläggningen, undersöktes med hjälp av ett frågeformulär bestående av 45 frågor. Frågeformuläret delades ut på en medicinkirurgisk intensivvårdsavdelning i Belgien. Antalet personer som svarade på formuläret var: närstående 200, läkare 38 och sjuksköterskor 143. Responsen var hög, 98 % bland de anhöriga, 100 % bland läkarna och 75 % bland sjuksköterskorna. Analysen skedde med hjälp av Spearman’s korrelationstest.
Man fann att de tre grupperna var ganska lika men inte helt oväntat, enligt förfat- tarna, var likheten större mellan sjuksköterskorna – läkarna, än mellan sjukskö- terskorna – närstående, och läkarna – närstående. I 18 av 24 fall var de anhörigas behov underskattade av vårdpersonalen. I sex av fallen fanns en överskattning. De närstående värderade ärliga svar högst medan både läkare och sjuksköterskor
(7)
Författarna drar som slutsats att det är viktigt att vårdpersonal kan identifiera de närståendes behov för att kunna möta dem korrekt. En ökad medvetenhet kan ock- så leda till nya riktlinjer.
Reflektion över artikeln - Något som sänker trovärdigheten i studien av Bijttebier
et al är den stora variationen av inläggningsorsaker. En närstående som besöker en person som är inlagd för allergiska besvär kan eventuellt reagera annorlunda, än den som besöker någon inlagd för hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa närståendes behov borde variera. Detta eftersom vi tror att t ex hjärt- och kärlsjukdomar van- ligtvis uppfattas allvarligare än allergi av människor i samhället.