Sammanfattning  av  delstudier

En vanlig missuppfattning från icke-hantverkare är att hantverk är kroppsarbete. En annan är att tanke-arbetet är mindre komplicerat (Tempte, 1979, s. 1).

(i) Vision and Embodied Knowing: The Making of Floral Design

(Goodwin & Goodwin, 1992; Lindberg &

Löfgren, 2011) i floristutbildning, med betoning på interaktionen mellan lärare, studerande och det pågående arbetet med en begravningsdekoration. Syftet är att synliggöra floristlärarens blick och det förkroppsligade yrkeskunnandet. Studien har vägletts av samtalsanalys av bedömnings-handlingar, med fokus på resurser i form av verbalspråk, gester och blommor. Studien utgår från begreppet professionell blick

(Goodwin, 2004), vilket förklaras som "socially organized ways of seeing and understanding events that are answerable to the distinctive interests of a particular social group” (s. 606). Deltagare i floristutbildning uttrycker sitt seende (Grasseni, 2009) genom att visa alternativa förslag med stöd av botaniskt material som kommunikativa resurser. Det kunnande som deltagarna uttrycker är en del av en multisensorisk – och därmed förkroppsligad – praktik (Streeck et al., 2011). Blicken ifråga står så att säga i relation till andra sinnen än seende (Grasseni, 2009). Resultaten i studien visar att floristiskt yrkeskunnande i handling bland annat kännetecknas av:

(a) estetiska värderingar, (b) ekonomisk medvetenhet i relation till var blommor placeras, och (c) kontextens betydelse ifråga om att byta perspektiv med blicken, exempelvis för att förstå blomsterbinderier utifrån kundens perspektiv eller vilket intryck de ger efter placering i annan miljö.

(ii) The Making of a Wreath: Material, Judgement and Interaction in Floristry Education

Studien undersöker relationen mellan en lärares demonstrationer av en kransmodell inför en klass och de efterföljande bedömningshandlingar som sker mellan lärare och studerande, när de senare arbetar med uppgiften. Fokus i studien är val av material under pågående arbete. I studien diskuteras hur yrkeskunnandet uttrycks genom värderingar som reflekteras i valet av botaniskt material; vilket framstår som en central aspekt i floristens

yrkes-kunnande. Det analytiska perspektivet är förankrat i ett sociokulturellt ramverk (Wertsch, 1998) och samtalsanalys (Goodwin, 2013; ten Have, 2007).

Det empiriska materialet består av videoinspelningar från en florist-utbildning för vuxna. Resultat visar hur tillverkning av en krans utgår från en mall som deltagare förhåller sig till, vilket i sin tur påverkar samtalens innehåll såväl som de studerandes binderiarbeten. I både de instruerande handlingarna och i bedömningshandlingarna, kommunicerar deltagare med stöd av botaniskt material för att visa var de befinner sig, respektive är på väg. Studien visar hur uppmärksamheten riktas mot det floristiska objektet genom taktila rörelser och material, vilket utmärker kommunikation om yrkeskunnande i floristundervisning. Sammantaget visar studien hur yrkeskunnandet innefattar förmågan att urskilja skillnader mellan olika botaniska material, samt hur dessa samverkar för att skapa uttryck i en begravningskrans. Därtill betonas hur kunnande om material – bland annat med yrkesspecifika begrepp som relaterar till färg- och formlära – vägleder handlingar i undervisning. Centralt och återkommande i studien är vad materialet gör snarare än vad det är (jfr Ingold, 2013).

(iii) Yrkesbevis för godkänt yrkesprov i floristutbildning

en gymnasieskolkontext. Fokus i studien utgörs av lärares interaktion och bedömningshandlingar inom ramen för ett provtillfälle för yrkesbevis för florister. Empirin består av ljudspår och stillbilder från videoinspelning av bedömningen av ett yrkesbevisprov, som visar hur fem lärare i grupp bedömer varje studerandes två blomsterbinderier, tillverkade för ändamålet. I studien undersöks bedömningen av en

särskild buketts komposition, samt förändringar i samtalets organisation i form av förhandlingar. Lärarnas bedömningshandlingar sker med stöd av ett bedömningsprotokoll omfattande estetiska kategorier kopplade till en sjugradig skala. Analys sker av vad lärarna uttrycker för uppfattning om kvaliteten av det blomsterbinderi som bedöms. Sociokulturella antaganden om bedömning ligger till grund för tolkningen av lärarnas interaktion, vilket kan sägas återspegla uppfattningar om att tradition, minnen och historia bärs upp i samspel med – och genom – den materiella kontexten (jfr Lindberg &

Löfgren, 2011). Därtill speglar bedömningshandlingarna olika aspekter av lärarnas yrkeskunnande, som antas innefatta fler dimensioner än vad det talade och skrivna språket förmår förmedla (jfr Polanyi, 2009). Analysen har vägletts av samtalsanalys, både som ett sätt att disponera data och som ett sätt att fokusera på interaktion mellan personer där varje detalj betraktas som betydelsefull (Lefstein & Snell, 2011).

Redogörelsen av bedömningsprocessen tydliggör att vad som sägs inte har något entydigt definierat samband med de olika aspekterna bedömnings-protokollet stipulerar. Däremot påverkar bedömningsskalan tydligt skeendet.

Det är med andra ord snarare sökandet efter en genomsnittlig siffra – som uttrycker en bedömning som alla kan enas kring – som utgör organiseringen av bedömningens innehåll och handlingar. Det sker via lärarnas iklädande av expertrollen, från vilken enskilda lärare ibland växlar tillbaka till lärarrollen.

Dock kan man beskriva det som att expertrollen framstår som överordnad.

Det framkommer inget som tyder på att någon skulle vara mer expert än någon annan, varmed man också kan se det som att expertisen kommer till stånd genom att man – tillsammans – enas om den.

(iv) Colour and Form: Changing Expressions of Vocational Knowing Within Floristry Education

Studien handlar om förändringar i färg- och formlära som ämnesinnehåll på en svensk floristutbildning mellan 1990 och 2015. Det analytiska perspektivet utgår från en relationell syn på kunskap (Carlgren, Forsberg &

Lindberg, 2009) med stöd av socio-kulturella perspektiv och med strävan att undersöka utbildningens innehåll och förändringar i den språkliga praktiken (Wertsch, 1998; Lave &

Wenger, 1991; Säljö, 2010). Studien är influerad av tidigare forskning om läroplaner och ämnesbeskrivningar

(Carlgren, Forsberg & Lindberg, 2009), samt forskning om den lokala skolpraktiken kopplad till ett särskilt ämne (Haertel, Moss, Pullin & Gee, 2008). Genom att ställa frågor om förändringar i floristämnet – och på vilket sätt yrkeskunnande om färg och form har förändras i svensk floristutbildning sedan 1990-talet – är det möjligt att närma sig hur teori i form av konceptualisering, analys och reflektion har fått en allt mer framträdande roll i undervisningen. Studien undersöker vad som innefattas i att vara kunnig ifråga om blomsterbinderi, vilket till stor del handlar om att kunna värdera materialkompositioner. Färg- och formlära kan förstås som en uppsättning visuella representationer som kombineras med språkande i undervisning.

Färg- och formlära utgör därigenom en slags estetisk abstraktion (Akner-Koler, 2007) som bidrar till formande av ett perspektiv på omvärlden (jfr Säljö, 2015).

I studien diskuteras teorins roll i floristutbildningen och hur imitation av modeller inte längre är en självklar del av undervisningspraktiken, som har förändrats i riktning mot mer reflektion och verbalisering. Läraren i studien ger exempel på hur färg- och formlära används som kommunikativ resurs i undervisningen; för att kunna diskutera blomsterbinderiers uttryck snarare än att enbart tycka utifrån personlig smak. Studien visar hur färgtoncirkeln används som verktyg – av deltagare som ska fatta estetiska beslut – och hur undervisning organiseras med stöd av färg- och formlära. Diskussionen uppehåller sig kring färg- och formlärans roll som pedagogiskt verktyg, med betoning av skolans lokala historiskt situerade praktik.