Det övergripande syftet i den här undersökningen är att studera historielärares ämnesförståelse. Syftet är också att undersöka vilka faktorer lärarna anser har påverkat deras ämnesförståelse. Undersökningen har genomförts bland gymna-sielärare i historia. Bakgrunden till undersökningen kan ses mot att lärare varje dag gör en rad didaktiska val i sin yrkesutövning. Det kan bland annat handla om vilka mål historieundervisningen ska sträva mot. Det kan handla om att väl-ja innehåll för en viss historiekurs och hur det ska gestaltas i en viss undervis-ningssituation, för en specifik elevgrupp. Frågan är mot vilken, eller vilka grundvalar, dessa didaktiska val görs? Syftet är därför mer konkret att studera den övergripande förståelse av historieämnet som ligger till grund för de didak-tiska val som lärarna gör i vardagen.
Lärarnas ämnesförståelse studeras utifrån två olika teman. Det för-sta är ämnesbiografiskt. Där studeras de faktorer som lärarna anser har haft betydelse för hur deras ämnesförståelse vuxit fram, allt ifrån unga år till yrkes-utövningen. Frågorna som ställs är: Vilka faktorer anser lärarna har påverkat deras förståelse av historieämnet som skolämne? Har ämnesförståelsen föränd-rats över tid och i så fall hur? Det andra temat är strukturellt med fokus på in-nehållet i lärarnas ämnesförståelse. De frågor som ställs är: Vilket övergripande syfte anser historielärarna att skolämnet historia har? Vilket centralt innehåll anser historielärarna att skolämnet historia bör ha? Vilka övergripande mönster ser historielärarna i det historiska skeendet? Vilka centrala begrepp använder historielärarna när de beskriver historieämnet? I undersökningen görs även en jämförelse mellan lärarnas ämnesbiografier och deras ämnesförståelse. Den frå-ga som ställs är: Går det att se några samband mellan de faktorer lärarna anser har påverkat deras förståelse av skolämnet historia och den ämnesförståelse lärarna ger uttryck för i sina utsagor?
Undersökningen genomförs både med en kvantitativ och en kvali-tativ ansats som båda svarar på frågor från undersökningens båda teman. Den kvantitativa delen bygger på en enkätstudie genomförd med 50 gymnasielärare i historia på 14 olika gymnasieskolor från en större region i Mellansverige. Urva-let av skolor har gjorts med motivet att få en variation av skolornas storlek, oli-ka huvudmän och geografisk spridning. Med grund i hur lärarna valt att besvara enkäten har sex lärare intervjuats för den kvalitativa delen av undersökningen. Urvalet för intervjuerna är gjort mot bakgrund av att lärarna kvalitativt sett be-svarat enkäten olika. Intervjuerna har syftat till att fördjupa och nyansera
resul-tatet från enkätundersökningen. Resulresul-tatet presenteras i tre empiriskt inriktade kapitel.
Det första av dessa bygger på resultatet från enkätundersökningen. Kapitlet behandlar frågan om historieämnets syfte och innehåll. Det framträder framförallt två tendenser i lärarnas sätt att besvara frågorna. Den ena är att tre olika typsvar kan ses bland lärarna med gemensamma mönster i syftes- och in-nehållsfrågor. De benämns bildningsorienterad, kritiskt orienterad och identi-tetsorienterad ämnesförståelse. Samtidigt uppstår även en stor variation inom och mellan dessa olika typmönster där lärarna gjort olika val i syftes- och inne-hållsfrågor. Bland lärarna som besvarat enkäten framträder även tendenser till en historiografisk förändring när de grundpositioner som iakttagits relateras till lärarnas bakgrund. Det är en kronologi som följer så väl det akademiska ämnet historia som lärarutbildningsämnet historia i ett historiografiskt perspektiv. Slutsatser har även dragits i detta kapitel om vilka faktorer som påverkar lärar-nas ämnesförståelse. Även här uppstår en stor variation. I svaren framstår det dock som lika vanligt med påverkan från faktorer av informell och extern ka-raktär, som faktorer av formell och intern karaktär. Exempel på det förra är faktorer under uppväxten och exempel på det senare är kursplaner. Ett genra-tionsperspektiv framträder där yngre lärare oftare lyfter fram kursplanen som central påverkansfaktor, medan äldre lärare istället oftare lyfter fram andra mer informella faktorer.
I det andra empiriskt inriktade kapitlet har lärarnas ämnesbiografi-er studämnesbiografi-erats utifrån intämnesbiografi-ervjuämnesbiografi-er med lärarna. Målet har varit att identifiämnesbiografi-era de fak-torer lärarna anser har påverkat deras ämnesförståelse. Det har visat sig att lä-rarna ser uppväxt och hemförhållandena som viktiga. Den politiska dimensio-nen, tidsanda, lästraditioner i hemmet och historiska platser är också faktorer som lyfts fram. Ämnesstudierna vid högskola eller universitet verkar också vara betydelsefullt, framförallt genom att det bidrar till en problematisering av äm-net. Från sin yrkestid lyfter lärare fram bland annat skolkultur, kollegor, andra undervisningsämnen, utbildning till lärarutbildare, elever och läromedel. Sam-mantaget framträder ett mönster där lärarnas ämnesförståelse över tid rör sig från en enklare och provande orientering till en komplexare och mer övertygad orientering. Ett andra generellt drag är att de påverkansfaktorer som lärarna nämner kan delas in i tre nivåer. Dessa kan betecknas som en praxisnära nivå, en kollegial nivå och en reflektiv nivå. Centralt är att alla dessa tre nivåer in-teragerar med varandra i lärarnas förståelse av ämnet. Den ena nivån leder till diskussioner och insikter i andra led och vice versa.
I det tredje empiriskt inriktade kapitlet undersöks lärarna ämnes-förståelse utifrån intervjuer. Dessa har gjorts utifrån lärarnas ämnes-förståelse av äm-nets övergripande syfte, dess centrala innehåll och begrepp, samt generella mönster i historien. Resultatet visar att lärarnas syftesbeskrivningar är möjliga att dela in efter axlarna ”att studera demokratins framväxt” och ”demokratiska färdigheter”, samt ”historieämnet som bildning” och ”emancipation genom kritisk beredskap”. Det centrala innehållet går istället att betrakta utefter axlarna ”innehållsrelaterad kunskap” till ”färdighetsrelaterad kunskap” och ”livsfråge-orienterat innehåll” till ”omvärlds”livsfråge-orienterat innehåll”. När lärarnas sammanlag-da svar tas i beaktande framträder tre olika idealtypiska grundpositioner i lärar-nas ämnesförståelse. Det är den bildningsorienterade, kritiskt orienterade och identitetsorienterade ämnesförståelsen. Alla dessa har olika innehåll vad gäller ämnets övergripande syfte, innehåll, generella mönster i historien och begrepp. Vid sidan av dessa grundpositioner framträder även två mindre betonade posi-tioner i form av en objektivt orienterad och en färdighetsorienterad ämnesför-ståelse. Dessa positioner är inte lika tydliga och tolkas som inslag i lärarens äm-nesförståelse. Ett genomgående drag i lärarnas orientering är en överlappande komplexitet. Den orientering som de enskilda lärarna uppvisar faller därför inte renodlat inom någon av de idealtypiska grundpositioner som identifierats.
I avslutningskapitlet har samband studerats mellan det ämnesbio-grafiska perspektivet och lärarnas ämnesförståelse. I relationen mellan dessa har tre olika faser noterats. Den första fasen, grundfasen, säger att lärarnas bak-grund i form av hemförhållanden, politisk orientering och samtidsanda verkar vara av grundläggande betydelse. Den andra fasen, som sammanfaller med äm-nesutbildning, utgör istället ett slags förändringsfas där förståelsen av ämnet ändrar karaktär och blir mer komplex. Slutligen en förfiningsfas som samman-faller med lärarnas yrkestid där ämnet anpassas alltmer till ett skolämne. Resul-tatet visar även att lärarnas ämnesförståelse rör sig mellan de båda idealtypiska ytterpunkterna ämnets rationellt vetenskapliga innehåll och ämnets mer affekti-va och identitetsorienterade innehåll. Däremellan har även en mellanposition noterats som benämns ideologiska perspektiv och värdegrund. I kapitlet disku-teras även ett förändringsperspektiv på skolämnet historia. Det framkom både i enkätundersökningen och intervjuerna där ämnet, tillsammans med skolan i övrigt, går från en förhållandevis entydig förståelse till en mer komplex och mångtydig förståelse. Resultatet visar sammantaget att begreppen lärares äm-nesbiografi och lärares ämnesförståelse kan utgöra viktiga redskap till förståelse av de didaktiska val som lärarna gör i sin vardag.
Käll- och litteraturförteckning
EnkätEnkät genomförd bland historielärare på 14 gymnasier i Mellansverige under tidsperioden 2009 08 – 2009 09.
Intervjuer
Intervju med informanten kallad Gunilla 2009 10 07 Intervju med informanten kallad Lars 2009 10 20 Intervju med informanten kallad Karin 2009 11 04 Intervju med informanten kallad Magnus 2009 11 11 Intervju med informanten kallad Lennart 2009 11 13 Intervju med informanten kallad Linnea 2009 11 17 Offentligt tryck
Läroplaner för de frivilliga skolformerna: Lpf 94 (1994). Pdf.
http://www.skolverket.se/sb/d/468#paragraphAnchor2 2009 08 20.
Nationella utvärderingen av grundskolan (NU05) Samhällsorienterande ämnen. Stockholm.
Skolverket (2009) Ämnen Historia.
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=1011&infotyp =8&skolform=21&id=HI&extraId= 2008 11 11.
Skolverket (2009). Kursplan Historia A (1201), B (1202), C (1203).
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=1011&infotyp =5&skolform=21&id=3102&extraId= 2008 11 11.
Litteratur
Ahonen, S. (1997). Historia som kritisk process. I Karlegärd, C. & Karlsson, K.-G. (red.). Historiedidaktik. Lund: Studentlitteratur, s. 115-139.
Ambjörnsson, R. (1988). Den skötsamme arbetaren. Carlssons bokförlag. Ammert, N. (2008). Det osamtidigas samtidighet: historiamedvetande i svenska
historieböcker under hundra år. Lund: Media-tryck.
Andersson, J. (2003). Mellan tillväxt och trygghet: idéer om produktiv socialpolitik i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden. Uppsala:
Universitetstryckeriet.
Arfwedsson, G. & Arfwedsson, G. (1994). Didaktik för lärare. Stockholm: HLS förlag.
Arfwedsson, G. (1994). Nyare forskning om lärare: Presentation och kritisk analys av huvudlinjer i de senaste decenniernas engelskspråkiga lärarforskning.
Stockholm: HLS förlag.
Aronsson, P. ( 2004). Historiebruk – att använda det förflutna. Malmö: Studentlitteratur.
Axelsson E. (2004). Historia i bruk och medvetande: en kritisk diskussion av två historiografiska begrepp. I Edquist Samuel (red): En helt annan historia: tolv historiografiska uppsatser. Uppsala: Historiska institutionen.
Haakedal, E. (2004). "Det er jo vanlig praksis hos de fleste her-" : religionslærerrolle, livstolkning og skolekulturell ritualisering : en
religionspedagogisk studie av grunnskolelærereshandlingsrom på 1990-tallet, Det teologiske fakultet, Oslo: Oslo Universitet.
Berg, G. (1999). Skolkultur, Nyckeln till skolans utveckling, Göteborg. Berggren, L. & Johansson, R. (2003) Historia – en preliminär skiss,
Nationella utvärderingen av grundskolan (nu 03) Samhällsorienterande ämnen, Malmö: Malmö högskola.
Bjurulf, V., ( 2008 ). Teknikämnets gestaltningar: En studie av lärares arbete med skolämnet teknik. Karlstad: Universitetstryckeriet.
Carr, D. (1991). Time, Narrative, and History. Bloomington: Indiana University Press, cop.
Dahllöf, U. (1999). Det tidiga ramfaktorteoretiska tänkandet. I Pedagogisk forskning i Sverige. Nr 1, s. 5-29.
Dahlgren, S. & Florén, A., (1996). Fråga det förflutna: En introduktion till historieforskningen. Lund: Studentlitteratur.
Hansson, J. (2010) Historieintresse och historieundervisning: Elever och lärares uppfattningar om historieämnet. Umeå: Tryck och print.
Englund, T. (1987). Historieämnets selektiva tradition sett ur ett legitimitetsperspektiv. I Historiedidaktik i Norden 3. Bergen, s. 48-59. Esaiasson, p. m.fl., (2007). Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och
marknad. Vällingby: Elanders Gotab.
Evans, R. J. (2000). Till historiens försvar. Stockholm: SNS Förlag.
Evans, R. (1989). Teacher conceptions of history. Theory and research in social education. Vol.17, nr 3 s. 210-240.
Evans, R. (1990). Teacher conceptions of history revisited: Ideology, curriculum and student belief. Theory and research in social education. Vol. 18, nr 2, s. 101- 138.
Evans, R. (1994). Educational ideologies and the teaching of history. I Leinhardt, G., Beck I. & Stainton, C. (red.). Teaching and learning in history. Hillsdale, N.J.: Lawrence Erlbaum Associates, s. 171-208.
Giddens, Anthony (1997). Sociologi, Cambridge.
Goodson, I. F. (1997). The Making of Curriculum, London
Goodson, I. F. & Sikes, P. (2001). Life history research in educational settings: Learning from lives, Buckingham: Open University Press.
Goodson, I. F. & Numan, U. (2003). Livshistoria och professionsutveckling. Lund: Studentlitteratur
Gustafsson, C. (1999). Ramfaktorer och pedagogiskt utvecklingsarbete. I Pedagogisk forskning i Sverige. Nr 1, s. 43-57.
Haakedal, E. (2004). “Det er jo vanlig praksis hos de fleste her…”: Religionslæererrolle, livstolkning og skolekulturell ritualisering – en religionspedagogisk studie av
grunnskolelæreres handlingrom på 1990-tallet. Oslo: Unipub AS.
Halldén, O. (1994). On the paradox of understanding history in an educational setting. I Leinhardt, G., Beck I., & Stainton, C. (red.). Teaching
and learning in history. Hillsdale, N.J.: Lawrence Erlbaum Associates, s. 27-46.
Harding, J. C. (1999). Teachers´ conceptions of history education: A phenomenographic inquiry. Diss. University of Columbia.
Hartsmar, N. (2001). Historiemedvetande: Elevers tidsförståelse i en skolkontext. Lund: Lunds Universitet.
Husbands, C. (1996). What is History Teaching. Open University Press.
Husbands, C., Kitson, A. & Pendry, A. (2003). Understanding history teaching: Teaching and learning about the past in secondary schools. Maidenhead: Open University Press.
Imsen, G. (1997). Introduktion till allmän didaktik. Lund: Studentlitteratur. Jenkins, K., (1995). Re-thinking history. Wiltshire: Redwood Books Trowbridge. Jensen, B. E. (1997). Historiemedvetande: Begreppsanalys, samhällsteori,
didaktik. I Karlegärd, C. & Karlsson, K-G. (red.). Historiedidaktik. Jensen, B. E. (2004). Den fortsatte kamp om det historiedidaktiske
historiebegreb: En kritisk kommentar till Jörn Rüsens begreb och
”historiekultur”. I Hvor går historiedidaktikken? Historiedidaktik i Norden 8. Nr 45 i Skriftserie fra Institutt for historia og klassiske fag. Norges teknisk- naturvetenskaplige universitet. Trondheim
Jensen, B. E. (1990). Historiedidaktik i och utanför skolan. Fordrar temaet et historiedidaktiskt paradigmskifte. I Historiedidaktik i Norden 4, Kalmar. sid
129-167. Lund: Studentlitteratur, s. 49-81.
Jensen, S. S. (1978). Historieundervisningsteori, Vad skal historien bruges til? Att bevare vor kulturarv? At opöve kritisk sans? Ny verden? Er der brug for hisorie i et kapitalistiskt samfund?. Köpenhamn: Christian Ejlers förlag.
Johansson, A. ( 2005). Narrativ teori och metod. Lund: Studentlitteratur. Juhlin Svensson A. (2000). Nya redskap för lärande: Studier av lärares val och
användning av läromedel i gymnasieskolan. Stockholm: HLS Förlag
Karlegärd, C, (1983). Varför historia? Några didaktiska spörsmål. Utvecklingsarbete och fältförsök. Rapport 4. Lund: Lunds universitet & Lärarhögskolan i Malmö.
Karlegärd, C. (1997). Den historiska berättelsen. I Karlegärd, C. & Karlssons Historiedidaktik, Lund: Studentlitteratur.
Karlsson, K-G, Karlegärd, C. (red.). (1997). Historiedidaktik. Lund: Studentlitteratur, s. 140-162.
Karlsson, K-G. (1997). Historiedidaktik och historievetenskap: Ett spänningsfyllt förhållande. I Karlegärd, C. & Karlsson, K.-G. (red.). Historiedidaktik. Lund: Studentlitteratur, s. 17-48
Karlsson, K-G. (1999). Historia som vapen. Historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985-1995. Stockholm: Natur och Kultur.
Karlsson, K-G. (2004). Historiedidaktik: Begrepp, teori och analys, I Historien är nu, En introduktion till historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur. Karlsson, K-A (2004). Historiedidaktik och historievetenskap - ett förhållande i
utveckling, I Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red): Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur.
Karlsson, K-A. Zander, . U. (2004). Historiedidaktik: begrepp, teori och analys. I Historien är nu, En introduktion till historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur.
Kjelstadli, K. (1998). Det förflutna är inte vad det en gång var. Lund: Studentlitteratur.
Knutas, E. (2008). Mellan retorik och praktik: En ämnesdidaktisk och läroplansteoretisk studie av svenskämnena och fyra gymnasielärares svenskundervisning
efter gymnasiereformen 1994. Umeå: Umeå universitet.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Larsson, H-A. (2001). Barnet kastades ut med badvattnet: Historien om hur skolans
historieundervisning närmast blev historia. Bromma: Historielärarnas förening.
Larsson, H-A. (2004). Debatten och ickedebatten om historieundervisningen, I Historien är nu, En introduktion till historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur. Lee, P. (2006). Understanding history. I Theorizing historical consciousness.
Toronto: University of Toronto Press, Canada.
Levstik, L. S. (1986). The relationship between historical response and narrative in the classroom. Theory and research in social education. Vol. 14, s. 1-15. Levstik, L. S (2000). Articulating the Silences: Teachers´ and Adolescents’
Conceptions of Historical Significance, I Knowing Teaching & Learning History: National and International Perspectives. New York: New York University.
Lifmark, D. (2010). Emotioner och värdegrundsarbete: Om lärare, fostran och elever i en mångkulturell skola. Umeå: Umeå universitet.
Lindeborg, Åsa (2001). Socialdemokraterna skriver historia. WS Bookwell Finland. Lindblad, S., Linde, G. & Naeslund L. (1999). Ramfaktorteori och praktiskt
förnuft, I Pedagogisk forskning i Sverige. Nr 1, s. 93-109.
Lindblad, S., Sahlström, F. (1999) Gamla mönster och nya gränser: Om ramfaktorer och klassrumsinteraktion. I Pedagogisk forskning i Sverige. Nr 1, s. 73-93.
Lozic, V. (2011). I historiekanonens skugga: Historieämnet och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella samhälle. Malmö: Holmbergs.
Lund, E (2006). Historiedidaktikk. En håndbog for student og Laere. Oslo: Universitetsforlaget.
Långström, S. (1997). Författarröst & lärobokstradition: En historiedidaktisk studie. Umeå: Institutionen för svenska och samhällsvetenskapliga ämnen. Umeå: Umeå Universitet.
Martin D. A. (2005). Teaching for historical thinking: Teacher conceptions, practices and constraints. Diss. Stanford University.
Marton, F. (1981). Phenomenography: Describing conceptions in the world around us, Instructional science. Nr. 10, s. 177-200.
Marton, F. (1989). Towards a pedagogy of content. Educational psychologist. Vol. 24, nr 1, s. 1-23.
Marton, F. (2003:2.). ”Learning Studies – pedagogisk utveckling direkt i
klassrummet”, I Forskning av denna världen – praxisnära forskning inom utbildnings-vetenskap. Stockholm: Vetenskapsrådets rapportserie 31
Marton, F. (2005:4). Om praxisnära grundforskning. I: Forskning av denna världen II: Om teorins roll i praxisnära forskning. Vetenskapsrådets rapportserie.
Morawski, J. (2010). Mellan frihet och kontroll: Om läroplanskonstruktioner i svensk skola. Örebro: Örebro Universitet.
Mossberg Schüllerqvist, I. (2008). Läsa texten eller ”verkligheten”. Tolkningsgemenskaper på en litteraturdidaktisk bro Stockholm:
Stockholms universitet, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete. Nietzsche, F. (1998). Om historiens nytta och skada. Stockholm: Rabén Prisma. Nationalencyklopedin (NE)
http://www.ne.se/sok/transformera?type=NE. 2009-09-19.
Nordgren, K. (2004). Vad är en god historielärarutbildning? Ett historiskt perspektiv, I Historien är nu: En introduktion till historiedidaktiken. Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (red) Lund. Studentlitteratur. Nordgren, K. (2006). Vems är historien? Historia som medvetande, kultur och
handling i det mångkulturella Sverige. Karlstad: Karlstad universitet. Nygren T. (2009). Erfarna lärares historiedidaktiska insikter och strategier,
Umeå: Print och media, Umeå universitet.
Nygren T. (2009). Historielärare. I Ämnesdidaktiska insikter och strategier – berättelser från gymnasielärare i samhällskunskap, geografi, historia och religionskunskap, Karlstad: University Press.
Oman Nielsen, M-B. (2004). Historiebevissthet og erindrringsspår:
Undervisnings- og forskningserfaringer fra arbeid med begrepsrelasjoner i historielærerutdanning og praksisveiledning. I Hvor går historiedidaktikken? Historiedidaktik i Norden 8. Nr 45 i Skritserie fra Institutt for historia og klassiske fag. Norges teknisk-naturvetenskaplige universitet. Trondheim
Ongstad, S. (red), (2003). Fag og kunnskap i grenseland, Oslo: Universitetsforlaget.
Ongstad, S. (2004). Fagdidaktikk som forskningsfelt. I Kunskapsstatus for forskningsprogrammet KUPP. Kunskapsutvikling i profesjonsutövning. Oslo: Norges forskningsråd, s. 30-53.
Ongstad, S. (2006). Fag og didaktikk I lærerutdanning: Kunnskap i grenseland. Oslo: Universitetsforlaget AS.
Patrick, K. A. (1998). Teaching and learning: The construction of an object of study. Diss. Centre for higher education. The University of Melbourne. Poulsen, M. (1999). Historiebevidsheder – elever i 1990érnas folkeskole og
gymnasium, Roskilde universitetsforlag.
Pérez Prieto, H. (2006). Historien om räven och andra berättelser: om klasskamrater och skolan på en liten ort: Ur ett skol- och livsberättelseperspektiv.
Karlstad: Karlstad universitet.
Quinlan, K. M. (1999). Commonalities and controversy in context: A study of academic historians educational beliefs. Teaching and teacher education. Nr 15, s. 447-463.
Reinecker L. & Jørgensen P. S. (2006). Att skriva en bra uppsats. Malmö: Liber. Rüsen, J. (1987). Functions of historical narration: Proposals for a strategy
of legitimating history in school. Historiedidaktik i Norden 3. Bergen, s. 19-40.
Rüsen, J. (2004). Historical Consciousness: Narrative Structure, Moral Function, and Ontogenetic Development I Theorizing historical consciousness. Toronto: University of Toronto Press, Canada.
Rüsen, J. (2004). Berättande och förnuft: Historieteoretiska texter. Göteborg: Daidalos AB.
Samuelsson, J. (2005). Kommunen gör historia, museer, identitet och berättelser i Eskilstuna 1959-2000, Stockholm: Erlanders Gotab.
Samuelsson, J. (2008). Ämnesprofessionalitet under omförhandling: exemplet historielärarnas förening kring 1940 – 1965, I Didaktikens forum 2008:3. Schüllerqvist, B. (2004). Svensk historiedidaktisk forskning. Stockholm:
Vetenskapsrådet.
Schüllerqvist, B. (2002). En lärares bildningsgång: En biografisk studie av ideal, tradition och praxis i svensk läroverksmiljö. Uppsala: Pedagogiska institutionen. Uppsala universitet.
Schüllerqvist, B. (2006). Kanon och historiemedvetande – två centrala ämnesdidaktiska begrepp, I Lars Brink och Roy Nilsson (red): Kanon och ämnesdidaktik. Ämnesdidaktiska studier om fysik, historie- och
litteraturundervisning. Lärarutbildningens skriftserie 2, Högskolan i Gävle.
Schüllerqvist, B. & Osbeck, C. (2009). Ämnesdidaktiska insikter och strategier – berättelser från gymnasielärare i samhällskunskap, geografi, historia och religionskunskap, Karlstad University Press.
Seixas, P. (2001). Schweigen! Die Kinder! I Stearns, P. N., Seixas, P. & Wineburg, S. (red.). Knowing, teaching & learning history: National and International perspectives. New York: University Press, s. 19-37.
Sexias, P. (red.) (2006). Theorizing historical consciousness. Toronto: University of Toronto Press, Canada.
Selander, S. (1988). Lärobokskunskap: Pedagogisk textanalys med exempel från läroböcker i historia 1841-1985. Lund: Studentlitteratur.
Shemilt, D. (2001). The caliph’s coin: The currency of narrative frameworks in history teaching. I Stearns, P. N., Seixas, P. & Wineburg, S. (red.). Knowing, teaching & learning history: National and international perspectives. New York: University Press, s. 83-101
Shulman, L. S. (1986). Those who understand: Knowledge growth in teaching? Educational researcher. Vol. 15, nr 2, s. 4-14.
Shulman, L. S. (1987). The wisdom of practice: Managing complexity in medicine and teaching. I Berliner, D.C.& Rosenshine, B. V. (red.). Talk to teachers: A Festschrift for N.L. Gage. New York: Random House, s. 369- 387.
Shulman, L. S. (2000). Teacher development: Roles of domain expertise and pedagogical knowledge. Journal of applied developmental psychology. Vol. 21, nr 1, s. 129-135.
Shulman, L. S. (2004). The wisdom of practice: Essays on Teaching, Learning, and Learning to Teach. San Francisco: Jossey-Bass.
Sjøberg, S. (red.). (2003). Fagdebatikk: Fagdidaktisk innføring i sentrale skolefag. Oslo: Gyldendal akademisk.
Sjøberg, S. (2007). Naturvetenskap som allmänbildning: En kritisk didaktisk studie. Lund: Studentlitteratur.
Somers, M. & Gibson, G. (1994). Reclaiming the epistemological other: narrative and the social constitution of identity. I Calhoun, C. (red). Social theory and the politics of identity. Oxford: Blackwell, s. 37-99. Stearns, P. N., Seixas, P. & Wineburg, S. (red.) (2000). Knowing, teaching &
Learning history: National and international perspectives. New York: University Press.
Svingby, G. (1985). Sätt kunskapen i centrum!. Skolöverstyrelsen och Liber Utbildningsförlaget Stockholm. B 85:1 I brännpunkten.
Thor, M. (2006). Muntliga källor och källkritik. I Hansson L. & Thor M.(red.). Muntlig historia. Lund: Studentlitteratur, s. 21-39.
Tingsten, H. (1969). Gud och fosterlandet: Studier i hundra års skolpropaganda. Stockholm: Norstedts.
Tønnessen, R. Th. (2000). Faithful Communist Teachers as Apostles of
Freedom: Democratisation of DDR Schools after ”die Wende”. Volda: Egset Trykk. Uljens, M. (red.) (1998). Skoldidaktiska studier: Studia Didactica 3. Pedagogiska
rapporter nr 12/1998. Vasa: Österbottens högskola, pedagogiska