Laborationsförsöken visade att avvattnad gödsel kan användas som substrat vid kontinuerlig våtrötning och satsvis torrötning. Inmatning av avvattnad gödsel till våt process utfördes genom att späda det med annat flytande substrat. Ympen som användes kom från en välfungerande anläggning. Det kontinuerliga våtrötningsförsöket utfördes med genomgående stabil process och medelvärdet av metanproduktionen var 246 Nml CH4/g VS. Det var ett bra resultat som låg inom rimligt intervall (200–300 Nml CH4/g VS) för välfungerande metanproduktion från gödselblandningen.
Det satsvisa torrötningsförsöket utfördes i två omgångar där den första omgången testade olika andelar ymp för att få en uppfattning om vilken andel som kan vara lämplig att starta en torrötningsprocess med. Andel ymp var, förutom ur produktionssynpunkt, intressant att utreda eftersom att ympen upptar utrymme från substratvolymen i rötkammaren. För att möjliggöra undersökning av olika andelar ymp krävdes det att två ympsorter användes. Detta eftersom den ena ympen (från Åby samrötningsanläggning) var av flytande form med låg TS-halt vilket medförde att en större volym ymp inte kunde undersökas då försöket inte hade fallit inom ramen för torrötning. Laborationsförsöket med satsvis torrötning avsåg att simulera så kallad garagerötning vilket innebar att rötrest från den första satsvisa utrötningen användes vid ympning till uppföljande process. Resultatet varierade mellan olika testserier och indikerade att det var viktigt att använda en aktiv ymp som var anpassad till substratets sammansättning, samt att ympen innehöll många mikroorganismer per liter. Försöket dimensionerades med avseende på VS vilket inte var en helt perfekt metod för att säkerställa att många mikroorganismer tillfördes processen. Dock var det den bästa metoden som fanns att tillgå med rimligt enkla medel. De två torrötningsförsök som producerade mest biogas var försök med
93
inblandning av ymp från Åby; 5 % och 10 % VS ymp som gav 222±8,6 Nml CH4/g VS respektive 236±10,8 Nml CH4/g VS. Dessa metanvolymer var på samma nivå som uppgifter från litteratur (200–300 Nml CH4/g VS). Det ska dock nämnas att rötningsperioden varade över 80 dagar vilket vid storskalig drift kan bli dyrt.
De två ympsorter som användes i den första satsvisa torrötningsomgången kom från välfungerande anläggningar. Dock skilde de sig åt i TS-halt. Ympen från Nykvarns reningsverk var avvattnad med hög TS-halt och ympen från Åby var flytande med låg TS- halt. Möjligtvis medförde avvattningen förlust av näringsämnen och mikroorganismer som kan ha påverkat resultatet. De olika TS-halterna innebar att ympen krävde olika volym i batchflaskorna. Inblandning av 5 % VS från Nykvarnsymp med hög TS-halt innebar tillsats av 3,33 g ymp (0,60 g VS ymp) och 5 % VS ymp från Åby motsvarade 18,40 g ymp (0,60 g VS). Om dessa båda serier hade producerat lika stor metanvolym hade ympen från Nykvarn varit att föredra eftersom lägre mängd ymp frigör utrymme för substratet i en storskalig anläggning. Nu visade resultatet tvärtom, det vill säga att ympen från Åby var mycket mer effektiv vid produktion. Förutom att de båda ymparna förmodligen hade olika antal mikroorganismer per liter så kan produktionsskillnaden bero på att ympen från Åby var mer kvävetålig och van vid substratets sammansättning. Det kan jämföras med Nykvarnsympen som krävde olika lång tid för att anpassas till substratet och omgivande miljö i batchflaskan. Försök med ymp från Nykvarn visade att lagfasen förkortades ju mer ymp som användes. I fallet med 5 % inblandad VS ymp startade nedbrytningsprocessen genast då ymp från Åby användes. Resultat med 5 % VS från Nykvarn gav istället mycket osäkra resultat då processen kom igång efter en månad (vid den tidpunkten hade användning av 5 % VS ymp från Åby producerat 80 % av slutproduktionen) och uppvisade mycket låg gasproduktion i tre av fyra flaskor. Försöket visade därför att det är av stor vikt att välja ymp som passar miljön i rötkammaren, har tillräckligt antal ingående mikroorganismer och att substratets sammansättning har den näring som ympen behöver.
Våtrötningsförsöket var en totalomblandad process och det satsvisa torrötningsförsöket utfördes i frånvaro av omrörare. Fullskaliga torrötningsanläggningar som drivs med garage-koncept använder återföring av vätska för att öka kontaktytan mellan substrat och ymp. Det är därför troligt att den bristande omrörningen kan ha påverkat resultatet. Vidare tillsattes processhjälpmedel till våtrötningsförsöket för att reducera halten av svavelväte i gasen som kan vara toxiskt för mikroorganismerna. Processhjälpmedel tillfördes inte vid det satsvisa försöket men kan vara aktuellt att utreda vidare. Sammantaget är det tydligt att de två rötningsteknikerna skiljer sig åt. I en kontinuerlig
process tas rötkammarvolym ut i samband med att nytt material tillsätts vilket ökar möjligheten att övervaka processen då analyser av rötresten kan utföras kontinuerligt under försöksperioden. En satsvis process är mer begränsad eftersom att allt material som ska behandlas innesluts i rötkammaren och förblir där tills processtiden är över.
Kontinuerlig våtrötning är en teknik som funnits länge i Sverige och torrötning är i dagsläget mer okänd. Simuleringen av avvattnad gödsel med våtrötning var relativt likt en storskalig process, om än med väldigt bra förutsättningar. Simuleringen av garagerötning med batchflaskor var däremot långt från en fullskalig lösning, men kunde trots allt ge en någorlunda indikation på användning av avvattnad gödsel som substrat vid torrötning.