Sammanfattning

Sammanfattningsvis var danslärarnas olika definitioner av närvaro i dans dels kropp, ansikte och blick. Och det visade sig att kroppen som helhet, som hel kropp med ögon och ansikte, var viktigt för närvaro i dans som konstform. I deras definitioner av dans som konstform ingick även känsla, danglädje, fokus, medvetenhet och kommunikation. Danslärarna beskrev en positiv upplevelse av att själva dansa och av att vara närvarande i dans. Danslärarna berättade att helheten och kombinationen av olika aspekter var av värde för att förstärka närvaroupplevelsen både från dansarens perspektiv samt ur publikperspektiv. Lärarna uttryckte själva att de tyckte närvaron kom ifrån dansaren själv, att det var möjligt att vara närvarande i ett rum utan någon annan i rummet. Dock antydde mycket i deras svar på att åskådare eller mottagare av dansen faktiskt var viktigt för närvaron. Danslärarna hanterar närvaro i dans olika i sin undervisning. Vissa danslärare förklarade att när de arbetar med närvaro så låter dem eleverna utgå från känslor eller privata upplevelser så som drömmar eller minnen eller liknande för att nå deras inre. Detta överensstämmer med Liljas (1999)

resonemang att dansares personlighet och tidigare livserfarenheter är avgörande när det gäller dansens uttryck. Även Letiche (2012) förklarar att det inte är dansteknisk skicklighet som gör en dansare duktig, utan dansarens personlighet och förmåga att hänge sig totalt åt dansen. Danslärarna i föreliggande studie talade om övningar som gör att dansarens känslor blir äkta, och sådana övningar var exempelvis att framkalla minnen hos danseleverna. Att arbeta med minnen i dansundervisning är ett sätt att nå konstnärlighet och kommunikation, till exempel

48

att nå konst i dansundervisning, förklarar Román (2010). Det visade sig även att danslärarna använder improvisationsövningar för att öva på närvaro, för att det är ett sätt att få eleverna att gå in i sig själva. Flera berättade att de ibland arbetar med att göra avbrott i sin undervisning för att få elevernas uppmärksamhet och fokus. De beskrevs även att en variationsrik

undervisning kan få eleverna att bli mer närvarande på danslektionerna.

För att medvetandegöra närvaro i dansundervisning tror jag att danslärare aktivt behöver rikta fokus och ge plats åt närvaro både i lektionsplanering och undervisning. Jag tror att danslärare behöver samtala med sina elever om närvaro, för att synliggöra det, och samtala kring dess värde för danskonsten. Om eleverna får bli medvetna om närvaro, och sätta ord på det, och att de tillsammans får begreppsligöra fenomenet kan det inte bara bli mer hanterbart i

dansundervisning och bedömning, utan även bidra till fler närvarande dansare i världen. Konstnärliga upplevelser handlar om att hänge sig totalt åt något, och det är viktigt för konstnärliga upplevelser att man får hålla på med en och samma aktivitet under obegränsad tid och med full koncentration (Román, 2004). Likt Román talade även danslärarna i föreliggande studie om att koncentration och tid kunde påverka huruvida närvaro inträffade eller inte hos en dansare. Som resultatet visar förklarade flera danslärare att ett sätt att få eleverna koncentrerade var att variera och göra avbrott i undervisningen, men kanske är det tvärtom, mer tid och färre avbrott som är vägen till närvaro? Eventuellt skulle danslektioner i skolan behöva bli längre för att eleverna ska kunna känna att tiden är mindre begränsad, och på så vis få lättare att hänge sig totalt åt dansen. Flera av danslärarna i föreliggande studie uttryckte att eleverna tänker på mycket under lektionerna, bland annat prov, läxor och vad som händer efter lektionen. Min upplevelse är att man i skolan ofta är på väg någon

annanstans, till ett annat rum, en annan plats. Detta hindrar en elev från att känna att tiden är obegränsad och stoppar eleven från att vara i konstnärliga upplevelser, stoppar eleven från flöde och närvaro.

Román (2004) berättar att fantasin, och utrymme för nya tankar är viktigt inom konstnärliga ämnen. Att danslärare aktivt utvecklar övningar där danseleverna får använda sin fantasi och ges utrymme att tänka nya tankar är också viktigt för dans som konstnärlig uttrycksform. En slutsats som kan dras utifrån studiens resultat är att det är nödvändigt att ställa en del krav på dansundervisning, på lärare och på danslärarutbildningar när det gäller kunskap om närvaro i dans, eftersom det visade sig vara en viktig kompetens inom området dans som konstnärligt uttryck. Området måste bli mer beforskat så att dansundervisning kan utvecklas och elever får chans att bli medvetna, samt får möjlighet erfara och öva på att vara närvarande

49

i dans. I nuläget behöver danslärare utveckla egna strategier när det gäller hanteringen av närvaro i dans, eftersom det är viktig kompentens inom området dans som konstnärligt uttryck. Det är även viktigt att danslärarutbildning, utbildar och utforskar ämnet så att fenomenet närvara i dans som konstnärligt uttryck blir en del av dansundervisningen.

A

Referenser

Abrahamsson, Ö. (2015, 6 november). Ichos av Virpi Pahkinen. Dagens Nyheter. Hämtad 2016-04-25 från http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/ichos-av-virpi-pahkinen/ Andersson, N. & Ferm Thorgersen, C. (2015). Bedömning av danskunnande: Uttryck, respons och värdering inom ett estetiskt ämne. I Styrke, B-M. (Red.), Kunskapande i dans: Om

estetiskt lärande och kommunikation (s. 171-187). Stockholm: Liber AB.

Bell, J. & Waters, S. (2016). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur Bengtsson, J. (2010). Med livsvärlden som grund. Lund: Studentlitteratur

Berggren, J. (2004). Dansarens lärprocess. I Grönlund, E. & Wigert, A. (Red.), Röster om danspedagogik (s. 39-54). Stockholm: Carlssons.

Bjurwill, C. (1995). Fenomenologi. Lund: Studentlitteratur

Brown, K.W., Ryan, R.M. & Creswell, J.D. (2007). Mindfulness: Theoretical Foundations and Evidence for its Salutary Effects. Psychological Inquiry, (s. 211-237). Hämtad från databasen LTU. doi: 10.1080/10478400701598298

Cunningham, M. (2008). Rum, tid och dans. Caprioli, C. & Wallenstein, S-O. (Red.), Koreografier: Skriftserien Kairos (nr. 13). Stockholm: Raster Förlag.

Ferm, C. (2004). Öppenhet och medvetenhet: En fenomenologisk studie av musikdidaktisk interaktion. Doktorsavhandling, Luleå tekniska universitet.

Grönlund, E. & Wigert, A. (Red.). (2004). Röster om danspedagogik. I Röster om danspedagogik (s. 17-38). Stockholm: Carlssons.

Hellström, U. (2013) Mindfulness: to put mindfulness in to practice. Magisteruppsats, Blekinge Tekniska Högskola, Sektionen för management.

Holmgren, A. (2006). Klassrummets relationsetik: Det pedagogiska mötet som etiskt fenomen Hanley, A.W., Abell, N., Osborn, D.S., Roehrig, A.D., Canto A.I. (2014). Mind the Gaps: Are Conclusions About Mindfulness Entirely Conclusive? I Balkin, R. (Red.), Journal of

B

Kabat-Zinn, J. (1994). Wherever You Go There You Are Mindfulness: Meditation in Everyday Life. New York: Hyperion. http://www.amazon.com/Wherever-You-There-Are-Mindfulness-ebook/dp/B0037B6QSY

Kleist, H. von (1983). On the Marionette Theatre. I Copeland, R & Cohen, M. (Red.), What Is Dance? (s. 178-184). New York: Oxford University Press.

Leijonhufvud, S. (2008). Fenomenologi: avtryck i tre musikpedagogiska avhandlingar. Masteruppsats, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Institutionen för musik, pedagogik och samhälle. Hämtad 2016-02-19 från

https://pure.ltu.se/portal/files/44140030/Perspektiv_p_praktikn_ra_musikpedagogisk_forsknin g.pdf

Leijonhufvud, S. (2012). Filosofiskt perspektiv på sångupplevelsen som fenomen. I Ferm Thorgersen, C. (Red.), Perspektiv på praktiknära musikpedagogisk forskning: Utkomster av en forskarskola (s. 207-228). Luleå: Universitetstryckeriet.

Letiche, H. (2012). Research ethics: Dance, presence, performance and performativity. I B. Culture and Organization, 18(3) (s. 177-193). doi:10.1080/14759551.2011.644668. Lilja, E. (1999). Om DANS eller vanvett i den vardagliga idyllen. Forskning i rörelse. Stockholm: Carlssons.

Mattsson, T. (2015). Dansens position i ämnet idrott och hälsa. I Styrke, B-M. (Red.), Kunskapande i dans: Om estetiskt lärande och kommunikation (s. 53-69). Stockholm: Liber AB.

Nyberg, R., Tidström, A. (2013). Skriv vetenskapliga uppsatser, examensarbeten och avhandlingar. Lund: studentlitteratur.

Olsson, B. (2010). Bedömning i estetiska ämnen: mer än bra eller dålig konst eller musik. Bedömning för lärande: en grund för ökat kunnande (s. 44-54). Stockholm: Stiftelsen SAF i samarbete med Lärarförbundet.

Parkinson, C. & Roos, C. (2013). “Authoring experience”: a dialogue on the dancers practice. I Petronella Foultier, A. & Roos, C. (Red.), Material of Movement and Thought: Reflections on the Dancers Practice and Corporeality (s. 75-106). Stockholm: Firework Edition.

Patel, R., Davidsson, B. (2014). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

C

Román, G. (2004). Dansens lärande: Minne, Mästarlära och Kropp. I Grönlund, E. & Wigert, A. (Red.), Röster om danspedagogik (s. 155-170). Stockholm: Carlssons.

Román, G. (2010). Dansens lärande. I Rouhiainen, L. (Red.), Nordic journal of Dance: practice, education and research, 2 (s. 27-37).

Sjöstedt, E. (2015). Att närma sig kunnande i och om improvisation i dans. I B. Styrke, Britt-Marie (Red.), Kunskapande i dans: om estetiskt lärande och kommunikation (s. 122-136). Stockholm: Liber AB.

Skolverket & Statens kulturråd (1994). Möte med dansen: som konstform i skolan. Stockholm: Liber AB.

Skolverket (2011). Dansgestaltning. Kursplan. Hämtad 2016-04-20 från

http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och- kurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sok-amnen-kurser-och-program/subject.htm?lang=sv&subjectCode=dan&tos=gy

Skolverket (2011) Dansteknik. Kursplan. Hämtad 2016-04-20 från

http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och- kurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sok-amnen-kurser-och-program/subject.htm?lang=sv&subjectCode=dat&tos=gy

Skolverket (2011) Modern nutida dans 1: Lärarinformation. Hämtad 2016-04-20 från http://www.skolverket.se/bedomning/bedomning/bedomningsstod/dans

Stensmo, C. (2007). Pedagogisk filosofi. Lund: Studentlitteratur.

Styrke, B-M. (Red.). (2015). Dans som idé och praktik i förändring: ett idéhistoriskt perspektiv. I Kunskapande i dans: om estetiskt lärande och kommunikation (s. 20-38). Stockholm: Liber AB.

Styrke, B-M. (Red.). (2015). Didaktiska reflektioner: om dans som ämne i en

gymnasiekontext. I Kunskapande i dans: om estetiskt lärande och kommunikation (s. 150-170). Stockholm: Liber AB.

Uhlin, L. (2002). Att främja studenters delaktighet och medvetenhet i lärandet: några tankar, erfarenheter och idéer. I B. Hult, Håkan (Red.), Bredd och djup: 6:e universitetspedagogiska konferensen vid Linköpings universitet (s. 38-48).

D

Vago, D. R., Silbersweig, D. A. (2012). Self-awareness, regulation, and

self-transcendence (S-ART): a framework for understanding the neurobiological mechanisms of mindfulness. Hämtad: 2016-04-28 från

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3480633/

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Elanders Gotab.

Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed (Vetenskapsrådets rapportserie, 1:2011). Ångström, A. (2015, 21 mars). Guintche: Freitas gör motstånd med gäckande närvaro. Svenska Dagbladet. Hämtad 2016-04-25 från http://www.svd.se/freitas-gor-motstand-med-gackande-narvaro

E

Bilaga 1

Intervjumall

1. Inledning

Hur länge har du jobbar på gymnasiet som danslärare? Vilka ämnen/genres undervisar du i?

Vad har du för utbildning?

Vad har du jobbat tidigare? Bakgrund inom dansyrket. Genrer, identifikation

Se på filmklipp, samtala kring det.

Hur tycker du att detta visar närvaro i dans som uttrycksform?

2. Närvaro i dans

-Beskriv dina upplevelser av närvaro i dans. Som dansare, danslärare och publik. -Hur kan man se att någon är närvarande?

-Hur man träna på att vara närvarande? 1. Allmänt 2. Dans. -Hur känns det när man är närvarande? 1. Allmänt 2. Dans Ska jag ha med denna?

3. Dans som uttrycksform

-Hur ser du på vikten av närvaro för att få kontakt med publiken?

- vad är viktigt hos en dansare för att kunna kommunicera med en publik?

4. Närvaro i dansundervisning,

-Hur arbetar du med närvaro i dans i din undervisning? (I vilka sammanhang?) -Hur förhåller sig eleverna till närvaro i dans?

-I vilka sammanhang visar sig närvaro hos danseleverna oftast? -Hur kan man öva på att vara närvarande i dans?

- Hur kan man bedöma närvaro i dans?

-Hur går det att koppla närvaro i dans till kunskapskrav eller ämnesplan?

5. Avslutande frågor. Något att tillägga som har med närvaro i dans och dansundervisning att göra?