Sammanfattning

I analysen av materialet kunde fyra olika teman observeras; exponerande av en minoritet i en minoritet, heteronormativitet som rådande norm, transpersoner som utsatt grupp och HBTQ som folkbildning. Tillsammans besvarar dessa teman de frågeställningar som formulerats i uppsatsens ingång. Här kommer frågorna att besvaras sammanfattningsvis.

De fyra teman som har uppdagats som tydliga trender i analysen ingår i ett semantiskt nätverk som tillsammans utgör en helhetsbild av transpersoners framställning i media. Att dra en förenklad slutsats kring huruvida media framställer transpersoner “bra” eller “dåligt” går inte att fastställa då resultat har visat en blandning av goda och mindre önskvärda faktorer. Den tydligaste positiva tendensen som har kunnat identifieras är viljan att informera och utbilda allmänheten om HBTQ. Det kan dock argumenteras för att det i bildande syfte inte är optimalt att använda transpersoner som har ångrat sig. Majoriteten av transpersoner blir inte representerade samt att det kan bidra till en bild av “trans” som något lättsamt och flyktigt när det egentligen handlar om identitet där många transpersoner är stensäkra på sin sak. Varken SVT eller TV4 har varit en kanal som tydligt har framställt transpersoner bättre än den andre, däremot har kanalerna olika ansvarsområden vilket är en viktig aspekt att ta hänsyn till. Detta kommer att diskuteras vidare under kapitel 9.

För att enklare förstå den helhet som utgör textens semantiska nätverk kan delarna brytas ner och beskådas på diskursnivå (Wodak & Krzyżanowski, 2008). De tydligaste diskurserna som har visat sig genomgående i de fyra olika temana är sociala diskurser som behandlar transpersoners utsatthet i ett heteronormativt samhälle. Ett flertal politiska diskurser skapas utifrån temat om transpersoner som en utsatt grupp där lagar och statens roll vid ansvar av transpersoners rättigheter diskuteras. Den politiska diskursen knyts även samman med en social diskurs genom att den vid flertalet förmedlar att lagförändringar sänder ut signaler till befolkningen, vilket leder till att transsexualism blir mer socialt accepterat. Detta leder i sin tur till att fler transpersoner vågar vara öppna med sin könsidentitet. Även emotionella diskurser kan observeras i analysmaterialet. I både SVT och TV4 diskuteras transpersoners hälsa och i vissa klipp talar transpersoner själva om detta och berättar om sina egna

emotionella upplevelser av situationer och händelser i livet. I Vetenskapens värld inkluderas en medicinsk diskurs med samtal kring hormonbehandlingar, könsbekräftande kirurgi och vårdens roll i könsidentitetsutredningar. Under temat HBTQ som folkbildning har den akademiska diskursen kunnat identifieras i den mån att fakta och källhänvisningar har använts. Dessa olika diskurser är de som bygger samman och lägger grund för textens

uppbyggnad och teman. Att de sociala diskurserna tillsammans med de politiska diskurserna är de generellt vanligaste diskurserna i analysmaterialet visar vilken inriktning medierna huvudsakligen väljer att fokusera inslagen på. Transpersoner som en utsatt grupp i ett

47

heteronormativt samhälle har varit en röd tråd genom hela materialet och ligger till grund för två av textens teman.

Det mest intressanta lingvistiska språkval som har observerats är valet av begrepp för att beskriva den behandling som transpersoner kan genomgå för att få kroppen att stämma överens med könsidentiteten. Det går att se en likvärdig representation av begreppen

könsbyte och könsbekräftande behandling/kirurgi. I jämförelse mellan SVT och TV4 kan det

observeras att SVT använder sig av begreppet könsbekräftande behandling/kirurgi medan TV4 använder sig av begreppet könsbyte. Varje kanal har begreppet könskorrigering nämnts vid ett tillfälle var. Valet av begrepp påverkar framställningen av transpersoner på grund av att de olika begreppen har olika implicita betydelser. Könsbyte antyder att transpersoner genom sin behandling byter från ett kön till ett annat. Könsbekräftande behandling/kirurgi antyder att transpersoner genom sin behandling bekräftar den könsidentitet de har. De flesta transpersoner upplever att begreppet könsbyte är missvisande (RFSL, 2016b). Grunden till ordvalet kan tyda på den heteronormativa samhällskontext texten befinner sig i då ordet

könsbyte indikerar på ett heteronormativt tankesätt med en tvåkönsnorm där det biologiska

könet styr det sociala könet. Användningen av mer informella ordval har även den omvända påverkan att det stärker dessa normer då uttrycket normaliseras vid användning.

Den tydligaste normen som går att observera upprätthålls är heteronormen. Det kan tydligt utläsas i analysen att tvåkönsnormen upprätthålls genom formuleringar och ordval. Det kan diskursivt utläsas en syn på det biologiska könet som styrande över det sociala könet. Även stereotypisering har kunnat identifieras.

Bland annat kan upprätthållandet av normer ses via analys på den lingvistiska dimensionen genom de ordval som görs. Som tidigare nämnt antyder ordvalet könsbyte att transpersonen byter från ett kön till ett annat, ett heteronormativt tankesätt där det biologiska könet styr det sociala. Det kan även utläsas diskursivt på CDA:s andra dimension, bland annat genom de frågor som ställs av programledare till intervjuperson, exempelvis i programmet Skavlan

Junior där programledaren frågar Sam om hen blivit annorlunda sen hen kom ut med sin

könsidentitet.

Även genom att exponera transpersoner som har ångrat sig upprätthålls den binära

könsnormen och stereotyper. Detta kan kopplas till Barker-Plummers (2013) artikel gällande hur media kapitaliserar på de ickebinära könsidentiteterna för att sedan försöka pressa in dem i binära roller. Detta kan exempelvis utläsas i programmet Vetenskapens värld där intervjupersonen (som har ångrat sin könsbekräftande behandling) framställs som att ha återgått till sitt naturliga medfödda kön (kvinna) och då även återfått typiskt kvinnliga egenskaper, såsom att intressera sig för smink och tjejkläder.

48