Syftet med studien var att komparativt undersöka hur kvinnlig och manlig homosexuell kärlek skildras i två romaner, urskilja utmärkande teman för skildringarna samt undersöka hur de homosexuella karaktärernas omgivning ser på homosexualitet. De frågeställningar som ställdes var hur homosexuell kärlek skildras i romanerna, hur de homosexuella karaktärernas omgivning ser på homosexuell kärlek samt vilka likheter och skillnader som återfinns i romanernas skildringar av homosexuell kärlek. För att besvara dessa frågeställningar har romanernas närlästs och analyserats utifrån Yvonne Hirdmans genuskontrakt, Raewyn Connells begrepp egenskapernas dikotomi, Jette Lundbo Levys verktyg den dubbla blicken samt Karin Johannissons begrepp kultursjukdom. Före sammanfattningen och slutsatserna av det som besvarats gällande frågeställningarna kopplas studiens undersökning till den tidigare forskning som presenterats i kapitel 4.
Borgström kommer i sin forskning kring kvinnlig homosexualitet i litteratur från 1800-talet fram till att det finns gott om skildringar där kvinnlig homosexuell kärlek ses som något som går att förklara eller bortförklara. Något som det däremot inte finns särskilt gott om, är raka och enkla skildringar där det inte finns någon tvekan om att det skulle handla om kvinnlig homosexuell kärlek eller inte. I Carol som däremot är publicerad under mitten av 1900-talet återfinns den enkla och raka skildringen av kvinnlig homosexuell kärlek som Borgström inte finner i litteraturen från 1800-talet. Likt Ylipelkonens resultat i hans studentuppsats känner sig Maurice och Clive tvungna att överge den religiösa identiteten för att skapa hegemoni mellan identiteterna religiös och homosexuell. Innan de överger den religiösa identiteten försöker Maurice rättfärdiga relationen mellan identiteterna homosexualitet och religiös genom att intala sig att vännen i drömmen är Jesus, och Clive genom att se homosexualiteten som en prövning av Gud. Detta är inget som berör Carol och Therese eftersom de inte skildras med religiösa identiteter och därmed inte behöver välja eller inte välja mellan identiteterna religiös och homosexuell. En anledning till att Maurice och Clive tvingas välja mellan dessa identiteter kan ha att göra med den tid och plats som Maurice skrevs och publicerades i, Carol publicerades nästan 50 år senare i ett annat samhälle och land.
Undersökning visar på likheten mellan två teman som återfinns både i Carol och Maurice, stark emotionell kärlek och kysk fysisk kärlek samt vägledare i homosexualiteten. Det som skiljer romanerna åt är att det i Maurice skildras en än mer kysk kärlek än i Carol då mindre fysisk beröring och inget sexuellt umgänge gestaltas. En annan skillnad är att endast Carol agerar vägledare i homosexualiteten medan både Clive och Maurice agerar vägledare i
homosexualiteten. Utöver dessa teman skiljer sig romanerna åt gällande vilka utmärkande teman som gått att urskilja. Det tema som är särskilt utmärkande i Maurice är förnekelse och acceptans samt viljan av att bli botad och en rädsla inför lagen, och det finns även flera inslag av att kärleken skildras genom verbalt och fysiskt våld. I Carol återfinns ingen förnekelse eller vilja att bli botad gentemot homosexualiteten och inget verbalt eller fysiskt våld. Dock finns det tendenser av att Carol och Therese känner en rädsla inför lagen då de är medvetna om omgivningens normer och lagar kring homosexualitet, men denna rädsla är inget som de tar på lika stort allvar som Clive och Maurice. Dock skildras kärleken mellan kvinnorna i Carol med svartsjuka, distansering samt en passiv och en aktiv initiativtagare. Detta förekommer inte i Maurice. Kärleken mellan kvinnorna skildras även likt en mor- och dotterrelation vilket är en skillnad gentemot Maurice där männen skildras som jämlika.
En central likhet i Carol och Maurice är det faktum att kärleksparen upplever någon form av ”kärlek vid första ögonkastet”. En central skillnad är att Carol och Therese i början av Carol är i heterosexuella relationer trots att de haft tankar på kvinnor eller haft kärleksaffärer med kvinnor. Clive och Maurice har när de träffats aldrig varit i en heterosexuell relation, de förstår båda i ung ålder att de dras till samma kön. Huruvida Carol och Therese reflekterat kring detta i ung ålder är oklart.
I båda romanerna återfinns tankar kring att homosexualitet skulle vara en sjukdom. Johannissons begrepp kultursjukdom stämmer väl överens med hur homosexualitet skildras i romanerna. Homosexualitet sågs under den homosexuella tidsåldern, i vilken romanernas är skrivna och publicerade, som en sjukdom. Detta uttrycks i Carol dock bara av det Richard säger till Therese. I Maurice upptar denna tanke en stor del av romanen i dialoger mellan Maurice och Clive, i samtal med läkare och i omgivningens syn på homosexualitet. Att omgivningen skulle ha en negativ syn på homosexualitet är framträdande i både Carol och Maurice. I Carol ser omgivningen på homosexualitet som något tokigt eller brottsligt. Denna syn är än mer explicit i Maurice i och med de läkarbesök läsaren får följa med Maurice på, där han i läkarens tankar blir kallad för sodomit, samt det faktum att Clive förnekar sin homosexualitet och som resultat av omgivningens negativa syn gifter sig med en kvinna.
I romanerna skiftar Carol, Therese, Maurice och Clive mellan att vara subjekt och objekt i förhållande till omgivningens förväntningar på dem. I undersökningen är det tydligt att omgivningens förväntningar är förknippade med en heteronorm. Stundtals anpassar sig karaktärerna till omgivningen och intar rollen som objekt under omgivningens förväntningar. Men stundtals går de ifrån omgivningens förväntningar och intar rollen som subjekt där de aktivt agerar och reflekterar i motsats till dessa förväntningar. Carol och Therese skiftar
beroende på situation, ute i allmänheten och i skilsmässosituationen är de bland annat varsamma på grund av att Carol intar rollen som objekt och passivt anpassar sig till omgivningens förväntningar. I deras relation i övrigt är de subjekt, men samtidigt subjekt eftersom de känner att de inte kan leva ut sin homosexualitet i det samhälle de lever i. Detsamma gäller Maurice och Clive, de är samtidigt subjekt och objekt då de väljer att vara tillsammans men samtidigt anpassar sig till omgivningens förväntningar ute i samhället. I slutet av Carol intar Carol och Therese rollen som subjekt eftersom de implicit väljer att leva i en parrelation tillsammans. Hur de ska ta sig an parrelationen i förhållande till förväntningarna i framtiden förblir outtalat. I slutet av Maurice har Clive till fullo intagit rollen som subjekt eftersom han väljer att spendera sitt liv tillsammans med en kvinna och förnekar sin homosexualitet. Maurice och Alec intar rollen som subjekt då de planerar att leva tillsammans i en parrelation, men även de är samtidigt objekt, likt Carol och Therese, eftersom de i sin homosexuella parrelation är medvetna om att de måste anpassa sig till omgivningens förväntningar.
Gällande egenskapernas dikotomi faller samtliga karaktärer inte in i de könsstereotypa egenskaper som Connell presenterar. De faller in och skrider över gränserna växlande i romanerna. De rätter sig således inte efter isärhållandet av könen som Hirdman redogör för eftersom de växlar mellan de könsstereotypa egenskaperna. Carol och Therese skulle kunna falla in i Ellis beskrivning av den ”pseudohomosexuella” kvinnan och den ”sanna” lesbiska kvinnan då Carol stundtals beskrivs med manliga egenskaper och attribut. Clive och Alec faller inte in i Ulrichs definition av att en homosexuell man skulle tillhöra ett ”tredje kön” och ha en kvinnas själ fångad i en mans kropp. Maurice skulle dock kunna falla in i denna definition utifrån vad läkaren tänker om honom.
De homosexuella karaktärernas syn på homosexualitet är till övervägande del präglad av acceptans. Carol och Therese tvivlar aldrig på att de skulle ha någon annan sexualitet eller att de inte skulle vilja vara tillsammans med kvinnor. Therese uttrycker i en passage fördomar gentemot homosexuella människor och distanserar sig och Carol från ”sådana människor” gällande utseende och beteende. Slutligen väljer de att leva tillsammans i en parrelation. Till skillnad från denna acceptans förändras Clives syn på homosexualitet från acceptans till att han blir ”botad”. Clives syn präglas efter detta av förnekelse samt ett kritiskt och motbjudande förhållningssätt. Han ser sin hjärna som förorenad av homosexualiteten. Maurice växlar i romanen mellan acceptans, förnekelse och en vilja av att bli botad. Slutligen väljer han dock att acceptera sin homosexualitet och planerar att leva tillsammans med Alec likt en cricketmatch. Amor (im)possibilis.