Sammanfattning och slutsatser

Syftet med denna studie är att lyfta fram vila och rekreation, för att synliggöra hur fritidshem arbetar med dessa. Studien presenterar under vilka förutsättningar personal arbetar med vila och rekreation i fritidshem. Syftet utgår ifrån ett fritidslärarperspektiv och vi har valt två frågor som stöd för att uppnå vårt syfte. Dessa är följande:

• Hur definierar fritidslärare vila och rekreation?

• Vilka möjligheter finns för elever att ägna sig åt vila och rekreation på fritidshem? Vi kan se att de lärare vi har intervjuat har ett gemensamt förhållningssätt till att alla barn är individer och att deras intressen skiftar. Beroende på barnets intresse kan hen med hjälp av fritidshemmet hitta aktiviteter som ger det berörda barnet en känsla av att byta fokus från “arbete” till återhämtning när de befinner sig på fritidshemmet. En aktivitet passar alltså inte alla i bemärkelsen att uppnå vila och rekreation. Att kunna dra sig undan och känna ro i form av en tyst och lugn miljö är något som respondenterna har nämnt som en viktig faktor. Vad som är viktigt att uppmärksamma gällande denna studie är att definitionen av begreppen rekreation och vila ses utifrån ett fritidsläraraperspektiv och inte från ett barns perspektiv, då det kunnat ge ett annat resultat för denna studie. För en vuxen kan återhämtning innebära en annan sak än för ett barn. Som Maria har beskrivit finns det en skillnad på hur yngre och äldre elever visar utåt att de är trötta. I den empiriska studien av Dunst, Hamby och Snider (2011) framhåller forskarna att resultaten visar på att ett barns ålder kan vara avgörande i deltagandet i en aktivitet och att kognitiva nivåer även här kan spela in. Det finns här likheter mellan resultaten i vår studie och vad som framkommer i studien av Dunst, Hamby och Snider (2011). Enligt Maria visar äldre barn tecken på att kunna uttrycka sig med ord mer specifikt

33

vad de vill ägna sig åt för slags aktivitet än yngre barn som ännu inte utvecklat samma kognitiva förmåga. Dunst, Hamby och Snider (2011) skriver att ju äldre ett barn är desto högre kognitiv förmåga har barnet utvecklat i att kunna uttrycka sig gällande val/vilja av aktivitet.

Uvnäs Moberg (2000) nämner att det behövs en balans mellan aktivitet och vila, vilket vi har kunnat se att de berörda fritidshemmen försöker erbjuda. Detta genom ett brett utbud av aktiviteter som är anpassade efter barnens behov. Uvnäs Moberg (2000) menar att den västerländska kulturen är präglad av höga bullernivåer och högt tempo. Detta menar

respondenterna avspeglas i verksamheten eftersom fritidshemmets barngrupp är en samling individer vilka har spridda behov som pedagoger och fritidslärare arbetar för att tillfredsställa. Att som pedagog arbeta med att tillfredsställa, ibland ett stort antal elever, med dessa

skiftande behov som kräver tanke, kompetens och förberedelse blir det även en organisatorisk fråga. Med den organisatoriska frågan menar vi att det också ingår att som fritidslärare kunna ställa krav på ledning och rektor när man märker att ett behov såsom vila och rekreation behöver inkorporeras mer i verksamheten. Tid, plats och utrymme är ständiga faktorer som måste beaktas utifrån personaltillgänglighet samt storlek på barngruppen. Vi kan se att den balans som Uvnäs Moberg (2000) menar att människan är beroende av, det vill säga, balansen mellan vila och aktivitet är något som fritidshemmen försöker eftersträva genom att erbjuda barnen aktiviteter av många olika slag.

Vi ser att de lärare vi intervjuat har en samstämmig reflektion kring hur miljön kan bidra till vila och rekreation för eleverna på fritidshemmet. Att erbjuda en miljö där det finns möjlighet att avskilja sig och känna sig privat är en sådan komponent i att utforma miljön. Detta gör fritidshemmen genom att ge barnen tillåtelse att vistas i mindre rum där de kan stänga in sig och uppleva en känsla av att vara privata, ensamma eller med några andra barn.

Fritidshemmen har rum som är anslutna till fritidsrummen där barnen kan gå ifrån för att i en mer avskild miljö ägna sig åt lugnare aktiviteter i ett färre antal barn. Rummen är ofta

indelade i mindre delar, eller “hörnor”, där materialen som finns tillgängliga är placerade så att dessa hörnor får en specifik mening åt vad som kan genomföras. Till exempel läshörnor, myshörnor, soffhörnor och så vidare. Eftersom rummen ofta är kategoriserade med hjälp av material och möbler blir det också tydligare vad rummet erbjuder för aktivitet. Vila i sig behöver inte tolkas som endast stillasittande aktiviteter, enligt Söderström (2009) utan det som betonas är att i stunden känna ro i en aktivitet som vi själva uppskattar. Vad som betonas

34

är inte längden på vilan utan snarare att aktiviteten i sig ger en känsla av välbefinnande. Detta är även något som Veal (1992) beskriver som ett självbestämmande och en frihet över att kunna välja aktivitet beroende på intresse. Att rekreation är när vi avleder och underhåller oss själva där man är tillfreds och upplever kraftsamling i en välbehaglig situation. Söderström (2009) menar att samhället har utvecklats till en plats för ständig aktivering och detta avspeglas i fritidshemmets uppbyggnad gällande aktiveringsmöjligheter. Återigen, den barngrupp som tillhör fritidshemmet kan ha liknande intressen och behov men också helt olika beroende på individerna. Som vi har kunnat se genom våra intervjuer har fokus varit på att faktiskt ha något att aktivera barnen med, snarare än att inte ha något att aktivera dem med, vilket tyder på att vila och rekreation gärna uppnås genom aktivering antingen genom fysiska aktiviteter, skapande eller lek.

Karin, Maria och Bertil har en gemensam syn på att den fria leken är en del av vila och rekreation. Därför blir rummen, eller delarna av rummen, också fyllda med lekmaterial som inbjuder till aktivitet. Som tidigare nämnts har fritidshemspersonalen utformat miljön på så sätt att erbjuda ett brett utbud av aktivitet genom många slags leksaker, spel, skapande-

material etcetera. Ellneby (1999) och Nyholm (2016) har framskrivit att det finns de barn som har förmågan att bli överstimulerade och stressade av för mycket aktiviteter under sin dag. Detta i kombination med en skolgång i stora barngrupper och höga ljudnivåer kan vara en bidragande faktor till stress. Något som kunnat diskuteras är huruvida fritidshemmen ska se till den risk för stress i överflödet av val på fritidshemmet. Att ha färre valmöjligheter hade kunnat vara något att diskutera vidare, kring möjliga konsekvenser och möjligheter för verksamheten.

Till vår frågeställning såvida det finns möjligheter för elever att ägna sig åt vila och rekreation på fritidshemmet har vi kommit fram till en rad olika tolkningar i hur vila och rekreation erbjuds i fritidsverksamheten. Beroende på verksamhetens resurser, tid och utrymme kan fritidshem organisera fria eller planerade aktiviteter som syftar till återhämtning för eleverna. Fritidslärarna vi har intervjuat har sett till elevernas behov, önskemål och individuella

intressen när det kommer till organisering av aktiviteter. Vi ser att det finns skillnader i hur man väljer att organisera och planera undervisningen och det är många faktorer som spelar in i hur detta sker.

35

De teoretiska perspektiven vi använt oss av har kunnat bidra till en tolkning utav vad vila och rekreation faktiskt innebär i en verksamhet med barn. Den information vi har fått från

intervjuerna har vi med hjälp av teorierna kunnat se vad som i verksamheten kan

kategoriseras som vila och rekreation. Leken har varit i fokus i både rekreationsteorin och kraftöverskottsteorin och gett oss en bild av vad personalen ser som vila och rekreation och hur de erbjuder möjligheter till detta. Enligt dessa teoretiska perspektiv är det genom leken som kraftsamling och återhämtning infinner sig. Eftersom leken ger återhämtning och kraftsamling kan det poängteras att det är individuellt vad lek innebär samt var leken börjar och slutar. De teoretiska perspektiven har tillfört ett sätt att se på de planerade och oplanerade aktiviteterna som fritidshemmet erbjuder. Genom dessa analytiska ögon har vi kunnat dra slutsatser i verksamhetens organisering samt fritidslärarens arbetssätt.

För fritidshem A innebär det tuffa sociala klimatet, lokaler och personalbristen en svårighet i att hitta tid till att organisera på det sätt lärarna önskar. Fokus på just vila och rekreation i nuläget ligger i att ge elever fri tid att leka och pyssla utifrån egna önskemål.

På fritidshem B anses lokalerna också vara begränsade men lärarna är uppmärksamma på vad eleverna anses vara i behov av och arbetar utifrån det. De planerade aktiviteterna är få och i likhet med fritidshem A ges eleverna fri tid att ägna sin återhämtning åt vad de själva önskar och vill. Fritidshem C väljer att skapa en atmosfär för ett rum då de vill visa på att

aktiviteterna ska vara lågmälda och lugna. Men även här använder verksamheten sig av fri lek som organisering för att eleverna ska ägna sig åt rekreation. Den gemensamma ståndpunkten för de tre fritidshemmen ser ut att vara elevernas egen vilja och önskemål för hur de vill återhämta sig, kopplat till deras individuella behov.