Dagens strategier för att behandla cancer är till stor del begränsade av bi-verkningar hos normalvävnad. Behandlingen begränsas av vad normal-vävnad tål, vilket leder till att den inte blir tillräcklig för att döda alla cancer-celler. Ett sätt att öka behandlingseffekten på tumörceller men minska nor-malvävnadens skada är att målsöka terapeutiskt aktiva substanser mot ytpro-teiner som överuttrycks på tumörcellerna. Exempel på målsökande behandlingar är antikroppar, eller naturliga ligander till överuttryckta yt-receptorer. Antikroppar kan i sig ha effekt på cellen genom att reglera cel-lens signalering så att celldelningen bromsas, eller bara dirigera något som är kopplat till antikropparna till rätt ställe. Exempel på det senare är när anti-kroppar eller ligander till ytproteiner direkt är kopplade till en radioaktiv isotop. Då är tanken att målsökaren ska bära med sig den radioaktiva isoto-pen tillräckligt nära tumörcellen, och i vissa fall även in i cellen, så tumör-cellen blir skadad av den joniserande strålningen som den radioaktiva isoto-pen ger ifrån sig när den sönderfaller. Beroende på räckvidden för strålning-en kan ävstrålning-en detta påverka omgivande frisk vävnad i varierande grad.
Augerelektroner är en typ av joniserande elektroner som sänds ut av vissa isotoper när de sönderfaller. Augerelektronerna har extremt kort räckvidd och produceras dessutom i kaskader där flera elektroner sänds ut. Detta med-för att energidepositionen sker i en väldigt liten volym runt sönderfallet. Om ett sådant sönderfall sker väldigt nära, eller mitt i cellens DNA så kommer DNA-strängen gå sönder. Dessutom kommer DNA:t fragmenteras på ett sätt som gör det väldigt svårt för cellens reparationsmekanismer att laga skadan.
Eftersom Augerelektronerna har så kort räckvidd innebär det dessutom att de skulle kunna vara ofarliga för cellen om de inte befinner sig nära kritiska strukturer.
Studierna i den här avhandlingen är baserade på ett två-stegs-koncept där liposomer kopplade till målsökare binder tumörcellen och via receptorinter-aktion tar sig in i cellen i ett första steg. Sedan kan en DNA-bindande före-ning, Comp1, som transporteras inuti liposomerna läcka ut och målsöka DNA i ett andra steg. Comp1 är märkt med 125I, en Augerstrålare som ger ifrån sig drygt 20 elektroner per sönderfall. Detta medför att om 125I inkorpo-reras i DNA så kan varje sönderfall ge upp minst ett dubbelsträngsbrott.
Avhandlingen bygger på 4 delarbeten (I-IV). Nedan presenteras huvud-sakligt innehåll i del olika delarbetena:
I delarbete I har liposomer med målsökaren EGF använts. De målsökande liposomernas specificitet mot tumörceller som odlas i cellskålar studerades.
Målsökande liposomer togs upp mer av tumörceller än liposomer utan sökare. Upptaget gick också att blockera vid tillsats av överskott av fri mål-sökare, vilket tyder på att det receptorspecifikt upptag. Med hjälp av autora-diografi där strålningens förmåga att svartfärga fotografisk film används, kunde vi se att 125I-Comp1 som levererats till cellerna med målsökande lipo-somer samlokaliserade med kärnan. Odlade tumörceller behandlades även med EGFreceptor målsökande liposomer laddade med 125I-Comp1, 127 I-Comp1 eller doxorubicin. Motsvarande behandlingar utan målsökare använ-des som kontroller tillsammans med en helt obehandlad kontrollgrupp. Mål-sökande liposomer laddade med 125I-Comp1 hade en dramatisk tillväxthäm-mande effekt på tumörcellerna. Målsökande doxorubicinladdade liposomer hade viss effekt medan målsökande liposomer laddade med 127I-Comp1 hade samma tillväxthastighet som obehandlade kontroller. Att 127I-Comp1 inte hade någon effekt alls indikerar att den tillväxthämmande effekten av 125 I-Comp1 kommer ifrån radionukliden.
I delarbete II studerades cellupptag, terapi på odlade tumörceller och biodis-tribution i möss av 125I-Comp1 levererat av HER2-målsökande liposomer.
Eftersom inte HER2 har någon känd ligand så användes ett antikroppsfrag-ment som binder till HER2, kallat för F5. Återigen visade cellerna receptor-specifikt upptag av 125I-Comp1 i målsökande liposomer. Endast låg cellasso-ciation kunde ses hos liposomer utan målsökare. Cellterapistudien visade ett dos-respons-samband mellan tillsatt radioaktivitetskoncentration av 125 I-Comp1 i målsökande liposomer och överlevnad, medan 125I-Comp1 i lipo-somer utan målsökare eller målsökande lipolipo-somer med 127I-Comp1 inte hade någon tillväxthämmande effekt alls. Biodistributionen i tumörbärande möss visade att mängden 125I-Comp1 som levererats med målsökande liposomer ökade med tiden i tumörerna, vilket tyder på specifikt upptag. Djur som fått omålsökande liposomer med 125I-Comp1 visade inte alls denna kinetik i tu-mörupptaget, som dessutom var lägre. Mjälten och levern var de organ som hade störst upptag av målsökande liposomer, vilket inte är förvånande med tanke på dess filtrerande struktur. Det finns dessutom liknande fenomen beskrivna i litteraturen, där målsökande liposomer fastnar i lever och mjälte i högre utsträckning än liposomer utan målsökare.
Delarbete III är en terapistudie på möss, där mössen fått tumörceller injice-rade i buken och sedan en direkt påföljande injektion av behandling. Be-handlingen var antingen HER2-målsökande liposomer med 125I-Comp1 eller motsvarande liposomer utan målsökare. Mössen delades in i grupper som
fick ökande doser av 125I genom 125I-Comp1. Mängden laddad substans och liposomer var densamma till alla djur, endast radioaktivitetskoncentrationen skiljde sig mellan grupperna. Kontrolldjuren fick bara buffert som behand-ling. Djurmodellen användes för att efterlikna en situation med spridda tu-mörceller antingen singelceller eller möjligtvis små kluster. Liposomer är relativt stora partiklar med begränsad penetrationsförmåga i vävnad. Till-sammans med Augerstrålare som 125I, som måste in i cellkärnan för att san-nolikt nå bäst effekt är två-stegsmålsökning med liposomer bäst lämpad för applikationer med singelceller eller små cellkluster. Resultatet av studien visade ett tydligt dos-responssamband mellan dos av 125I och överlevnad. I gruppen som fick näst högsta mängden 125I med Comp1 i målsökande lipo-somer var medianöverlevnaden 119 dagar mot 69 dagar i kontrollgruppen.
Medianöverlevnaden i gruppen som fick störst mängd radioaktivitet gick inte att bestämma eftersom 75% av djuren levde vid studiens avslutande efter 160 dagar. Många av djuren i samma grupp var dessutom helt tumörfria vid studiens avslutande. Redan en så låg mängd som 0.1 MBq/djur förlängde överlevnaden hos djur som fått 125I-Comp1 i målsökande liposomer. Bland grupperna som fått 125I-Comp1 i liposomer utan målsökare var det bara gruppen som fått högst dos som hade bättre överlevnad än obehandlade kon-troller. Dosimetriska beräkningar visade bara låga stråldoser till mjälte och lever, de organen som enligt biodistributionen ansamlade mest radioaktivitet.
Mikroskopi-utvärdering av snitt från mjälte och lever från behandlade djur tyder på att de administrerade doserna verkar väl tolererade ur toxikologisk synvinkel.
Delarbete IV är en jämförelse av cellupptag och terapieffekt på odlade tu-mörceller mellan olika liposomkompositioner. Liposomerna som används i delarbete I-III har distearoylfosfatidylkolin (DSPC) som huvudkomponent och är kända för att ha relativt stort läckage av inladdad förening. I en in vivo situation kan för snabbt läckage vara en nackdel om liposomerna läcker ut för mycket förening innan de når tumören. Publicerade studier har visat att liposomer som innehåller sfingomyelin (SM) eller en variant av det, dihyd-rosfingomyelin (DHSM), är mindre läckagebenägna. Våra läckagestudier bekräftade också detta. DHSM- och SM-innehållande liposomer hade större retention av inladdad 125I-Comp1 än DSPC-innehållande liposomer. Upp-tagsstudierna visade att DHSM- och SM-liposomer levererade 125I-Comp1 till tumörceller mer receptorspecifikt jämfört med DSPC-liposomer, och skillnaden var tydligast vid senare tidpunkter (24 timmar). Däremot så hade målsökande DSPC-liposomer med 125I-Comp1 bättre inhiberande effekt på celltillväxten på odlade tumörceller jämfört med målsökande DHSM-liposomer med 125I-Comp1. Så trots att DHSM-innehållande liposomer ver-kar kunna leverera mer receptor-specifikt 125I-Comp1 till cellen så har ändå den 125I-Comp1 som levererats med DSPC-liposomer större effekt. En för-klaring till detta skulle kunna vara den intracellulära lokalisationen av 125
I-Comp1 efter upptag. Om 125I-Comp1 har för bra retention i liposomerna och inte tar sig till cellkärnan, så blir den tillväxthämmande effekten också san-nolikt sämre. Ytterligare studier behövs dock för att vidare utreda liposom-kompositionens inverkan och betydelse.
Resultaten i den här avhandlingen visar att 125I-Comp1 kan levereras recep-torspecifikt till tumörceller med målsökande liposomer. 125I-Comp1 levererat med målsökande liposomer kan också framgångsrikt behandla tumörbärande djur, i en djurmodell med spridda singelceller i buken. Resultaten talar för att två-stegsmålsöknings konceptet att först målsöka tumörcellen och sedan, efter receptormedierad internalisering av liposomerna, målsöka kärnan med en DNA-bindande förening som bärare av radionuklider, verkligen fungerar.
Acknowledgements
The work in this thesis has been performed at the unit of Biomedical Radia-tion Sciences, BMS. Funding was provided by the Swedish Cancer Society and Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare.
Ni är så många som har del i att denna avhandling faktiskt blev skriven, fler än som nämns nedan. För många av er är inte ett enkelt tack i närheten av all den uppskattning jag känner! TACK:
My main supervisor, Associate professor Lars Gedda, for givning me the opportunity to work in the Nuclisome project. For all great discussions, your patience, help and support.
Co-supervisor Professor Jörgen Carlsson, for your enthusiasm, encouraging discussions and interest in my research.
Professor Bo Stenerlöw, for advising and always being helpful and encour-aging.
Professor Hans Lundqvist, co-author, for sharing your broad knowledge about radiation, and for giving me an introduction to dosimetry.
Professor Katarina Edwards, collaborator and co-author and head of the lipo-some crew, for interesting discussions and collaboration.
Johan och Sara för att det är så mycket roligare att labba med sällskap på lågaktivlab och för allt jag har lärt mig av er. Johan, även för liposomer och
125I-Comp1 lite nu och då samt för att ha läst avhandlingens delar både en och fem gånger. Sara, för att det är en ära att få vara din allvetare ibland, och för allt trams om evil twins.
Ludger and Wei, co-workers. Thank you for nice collaboration. Erika B.K., co-author, for the help with liposomes and uptake studies.
BMS-staff, past and present. Especially all of you. I have had so much fun during fikor, have had great room mates, so many fantastic fredags-ölar and a lot more…
Ann-Sofie för att jag lovade, och såklart för att du har lyssnat och lyssnat och lyssnat på saker som du rimligtvis inte är intresserad av egentligen. Och för att vi är så lika vad det gäller att gråta, strutsa och stöka.
“Mina” projektarbetare: Jacob, Erika och Joanna. Jag har lärt mig otroligt mycket av att handleda er.
Matilda, Eirich, Lajjna, Johan för tentapluggande, annat pluggande, fest, spex, kör, bakishäng och så mycket annat.
Micke, som var den som lurade mig till apotekarprogrammet i Uppsala. För styrelsejobb, spexande och allmän coaching.
Orienterarvänner för alla roliga träningar, tävlingar och resor. Snart gör jag come-back. Orienterargettot Blodstensvägen var, när det begav sig, ett ställe att trivas på.
Åsa och Kristina för matlagning, mys, träningar och prat om livet.
Boris för värdefull språkgranskning.
Elin och Björn för att ni alltid ställer upp och alla gånger ni har barnvaktat, även med kort varsel.
Ninni för att du är så ärlig, och inte alltid håller med. För att du är så öppen, och har sunda värderingar. För att du alltid lyssnar en stund och har en för-måga att bena upp de svåraste problem så de känns lätta.
Mina fina systrar Elin och Sofia med familjer. Det är så ofta jag önskar att Uppsala låg lite närmare Blekinge.
Världens bästa brorsa, Mattis. Du är så viktig för mig och Teo! Tack för barnvaktshjälp, att du handlat åt oss när vi suttit i husarrest p.g.a. sjukdomar, skjuts, lån av bil, snygga figurer till avhandlingen och så mycket annat.
Mamma och pappa, för att ni ALLTID ställer upp och tror på mig. Ni är fantastiska.
Teo, för att du är den allra finaste jag vet. Jag har lärt mig så mycket om livet sedan du föddes, och jag är så otroligt stolt över att just DU är min son.
/Amelie
References
1. Jemal, A., et al., Global cancer statistics. CA Cancer J Clin, 2011. 61(2): p. 69-90.
2. Bergman O, J.M., Johansson E, Zigher P, Cancerfondsrapporten 2011. 2011, Cancerfonden.
3. Hanahan, D. and R.A. Weinberg, Hallmarks of cancer: the next generation.
Cell, 2011. 144(5): p. 646-74.
4. Hanahan, D. and R.A. Weinberg, The hallmarks of cancer. Cell, 2000. 100(1):
p. 57-70.
5. Tannock, I.H., RP; Bristow, RG: Harrington L, The Basic Science of Oncology.
4 ed, ed. W. Strauss M, M. 2005: McGraw Hill.
6. Klein, C.A., Parallel progression of primary tumours and metastases. Nat Rev Cancer, 2009. 9(4): p. 302-12.
7. Coghlin, C. and G.I. Murray, Current and emerging concepts in tumour metas-tasis. J Pathol, 2010. 222(1): p. 1-15.
8. Huwyler, J., J. Drewe, and S. Krahenbuhl, Tumor targeting using liposomal antineoplastic drugs. Int J Nanomedicine, 2008. 3(1): p. 21-9.
9. Arora, A. and E.M. Scholar, Role of tyrosine kinase inhibitors in cancer therapy.
J Pharmacol Exp Ther, 2005. 315(3): p. 971-9.
10. van de Stolpe, A., et al., Circulating tumor cell isolation and diagnostics: to-ward routine clinical use. Cancer Res, 2011. 71(18): p. 5955-60.
11. Chatal, J.F. and C.A. Hoefnagel, Radionuclide therapy. Lancet, 1999.
354(9182): p. 931-5.
12. Carlsson, J., et al., Therapy with radiopharmaceuticals. Acta Oncol, 2002. 41(7-8): p. 623-8.
13. Maecke, H.R. and J.C. Reubi, Somatostatin receptors as targets for nuclear medi-cine imaging and radionuclide treatment. J Nucl Med, 2011. 52(6): p. 841-4.
14. Wiseman, G.A., et al., Ibritumomab tiuxetan radioimmunotherapy for patients with relapsed or refractory non-Hodgkin lymphoma and mild thrombocytope-nia: a phase II multicenter trial. Blood, 2002. 99(12): p. 4336-42.
15. Kaminski, M.S., et al., Pivotal study of iodine I 131 tositumomab for chemo-therapy-refractory low-grade or transformed low-grade B-cell non-Hodgkin's lymphomas. J Clin Oncol, 2001. 19(19): p. 3918-28.
16. Kaminski, M., Bexxar, iodine I 131 tositumomab, effective in long-term follow-up of non-Hodgkin's lymphoma. Cancer Biol Ther, 2007. 6(7): p. 996-7.
17. Kassis, A.I., The amazing world of auger electrons. Int J Radiat Biol, 2004.
80(11-12): p. 789-803.
18. Adelstein, S.J., et al., Radiotoxicity of iodine-125 and other auger-electron-emitting radionuclides: background to therapy. Cancer Biother Radiopharm, 2003. 18(3): p. 301-16.
19. Kassis, A.I., et al., Radiotoxicity of 125I in mammalian cells. Radiat Res, 1987.
111(2): p. 305-18.
20. Lundqvist H., S.B., Gedda L., The Auger Effect in Molecular Targeting Thera-py, in Targeted Radionuclide Tumor Therapy-Biological Effects, J.C. T.
Stigbrand, G.P. Adams, Editor. 2008, Springer Science+ Buisness Media B:V.
21. Elmroth, K. and B. Stenerlow, DNA-incorporated 125I induces more than one double-strand break per decay in mammalian cells. Radiat Res, 2005. 163(4): p.
369-73.
22. Ward, J.F., Biochemistry of DNA lesions. Radiat Res Suppl, 1985. 8: p. S103-11.
23. Goodhead, D.T., The initial physical damage produced by ionizing radiations.
Int J Radiat Biol, 1989. 56(5): p. 623-34.
24. Reilly, R.M., et al., 111In-labeled EGF is selectively radiotoxic to human breast cancer cells overexpressing EGFR. J Nucl Med, 2000. 41(3): p. 429-38.
25. Chen, P., et al., Antitumor effects and normal tissue toxicity of 111In-labeled epidermal growth factor administered to athymic mice bearing epidermal growth factor receptor-positive human breast cancer xenografts. J Nucl Med, 2003. 44(9): p. 1469-78.
26. Reilly, R.M., et al., Preclinical pharmacokinetic, biodistribution, toxicology, and dosimetry studies of 111In-DTPA-human epidermal growth factor: an au-ger electron-emitting radiotherapeutic agent for epidermal growth factor recep-tor-positive breast cancer. J Nucl Med, 2006. 47(6): p. 1023-31.
27. Janson, E.T., et al., Nuclear localization of 111In after intravenous injection of [111In-DTPA-D-Phe1]-octreotide in patients with neuroendocrine tumors. J Nucl Med, 2000. 41(9): p. 1514-8.
28. Lo, H.W., et al., Nuclear-cytoplasmic transport of EGFR involves receptor en-docytosis, importin beta1 and CRM1. J Cell Biochem, 2006. 98(6): p. 1570-83.
29. Costantini, D.L., et al., (111)In-labeled trastuzumab (Herceptin) modified with nuclear localization sequences (NLS): an Auger electron-emitting radiothera-peutic agent for HER2/neu-amplified breast cancer. J Nucl Med, 2007. 48(8): p.
1357-68.
30. Ginj, M., et al., Trifunctional somatostatin-based derivatives designed for tar-geted radiotherapy using auger electron emitters. J Nucl Med, 2005. 46(12): p.
2097-103.
31. Costantini, D.L., et al., Trastuzumab-resistant breast cancer cells remain sensitive to the auger electron-emitting radiotherapeutic agent 111In-NLS-trastuzumab and are radiosensitized by methotrexate. J Nucl Med, 2008. 49(9): p. 1498-505.
32. Chen, P., et al., Nuclear localizing sequences promote nuclear translocation and enhance the radiotoxicity of the anti-CD33 monoclonal antibody HuM195 labeled with 111In in human myeloid leukemia cells. J Nucl Med, 2006. 47(5): p. 827-36.
33. Y. Yarden, M.X.S., Untangling the Erbb signalling network. Nat Rev Mol Cell Biol, 2001(2): p. 127-37.
34. Mendelsohn, J. and J. Baselga, The EGF receptor family as targets for cancer therapy. Oncogene, 2000. 19(56): p. 6550-65.
35. Sorkin, A. and C.M. Waters, Endocytosis of growth factor receptors. Bioessays, 1993. 15(6): p. 375-82.
36. Ferguson, K.M., Structure-based view of epidermal growth factor receptor regulation. Annu Rev Biophys, 2008. 37: p. 353-73.
37. Klapper, L.N., et al., The ErbB-2/HER2 oncoprotein of human carcinomas may function solely as a shared coreceptor for multiple stroma-derived growth fac-tors. Proc Natl Acad Sci U S A, 1999. 96(9): p. 4995-5000.
38. Graus-Porta, D., et al., ErbB-2, the preferred heterodimerization partner of all ErbB receptors, is a mediator of lateral signaling. Embo J, 1997. 16(7): p. 1647-55.
39. Tzahar, E., et al., A hierarchical network of interreceptor interactions deter-mines signal transduction by Neu differentiation factor/neuregulin and epider-mal growth factor. Mol Cell Biol, 1996. 16(10): p. 5276-87.
40. Citri, A. and Y. Yarden, EGF-ERBB signalling: towards the systems level. Nat Rev Mol Cell Biol, 2006. 7(7): p. 505-16.
41. Pedersen, M.W., et al., The type III epidermal growth factor receptor mutation.
Biological significance and potential target for anti-cancer therapy. Ann Oncol, 2001. 12(6): p. 745-60.
42. Penuel, E., R.W. Akita, and M.X. Sliwkowski, Identification of a region within the ErbB2/HER2 intracellular domain that is necessary for ligand-independent association. J Biol Chem, 2002. 277(32): p. 28468-73.
43. Carlsson, J., et al., HER2 expression in breast cancer primary tumours and corresponding metastases. Original data and literature review. Br J Cancer, 2004. 90(12): p. 2344-8.
44. Wei, Q., et al., EGFR, HER2 and HER3 expression in esophageal primary tu-mours and corresponding metastases. Int J Oncol, 2007. 31(3): p. 493-9.
45. Wei, Q., et al., EGFR, HER2, and HER3 expression in laryngeal primary tu-mors and corresponding metastases. Ann Surg Oncol, 2008. 15(4): p. 1193-201.
46. Ekberg, T., et al., Expression of EGFR, HER2, HER3, and HER4 in metastatic squamous cell carcinomas of the oral cavity and base of tongue. Int J Oncol, 2005. 26(5): p. 1177-85.
47. Drummond, D.C., et al., Liposome targeting to tumors using vitamin and growth factor receptors. Vitam Horm, 2000. 60: p. 285-332.
48. Kullberg, M., K. Mann, and J.L. Owens, Improved drug delivery to cancer cells:
a method using magnetoliposomes that target epidermal growth factor recep-tors. Med Hypotheses, 2005. 64(3): p. 468-70.
49. Bangham, A.D., M.M. Standish, and J.C. Watkins, Diffusion of univalent ions across the lamellae of swollen phospholipids. J Mol Biol, 1965. 13(1): p. 238-52.
50. Drummond, D.C., et al., Optimizing liposomes for delivery of chemotherapeutic agents to solid tumors. Pharmacol Rev, 1999. 51(4): p. 691-743.
51. Fang, J., H. Nakamura, and H. Maeda, The EPR effect: Unique features of tumor blood vessels for drug delivery, factors involved, and limitations and augmenta-tion of the effect. Adv Drug Deliv Rev, 2011. 63(3): p. 136-51.
52. Matsumura, Y. and H. Maeda, A new concept for macromolecular therapeutics in cancer chemotherapy: mechanism of tumoritropic accumulation of proteins and the antitumor agent smancs. Cancer Res, 1986. 46(12 Pt 1): p. 6387-92.
53. Minko, T., et al., Molecular targeting of drug delivery systems to cancer. Curr Drug Targets, 2004. 5(4): p. 389-406.
54. Cheng, W.W. and T.M. Allen, The use of single chain Fv as targeting agents for immunoliposomes: an update on immunoliposomal drugs for cancer treatment.
Expert Opin Drug Deliv, 2010. 7(4): p. 461-78.
55. Allen, T.M. and P.R. Cullis, Drug delivery systems: entering the mainstream.
Science, 2004. 303(5665): p. 1818-22.
56. Mamot, C., et al., Liposome-based approaches to overcome anticancer drug resistance. Drug Resist Updat, 2003. 6(5): p. 271-9.
57. Francis, G.E., et al., Polyethylene glycol modification: relevance of improved methodology to tumour targeting. J Drug Target, 1996. 3(5): p. 321-40.
58. Allen, T.M., et al., Liposomes containing synthetic lipid derivatives of
poly(ethylene glycol) show prolonged circulation half-lives in vivo. Biochim Bi-ophys Acta, 1991. 1066(1): p. 29-36.
59. Allen, T.M. and C. Hansen, Pharmacokinetics of stealth versus conventional liposomes: effect of dose. Biochim Biophys Acta, 1991. 1068(2): p. 133-41.
60. Park, J.W., et al., Anti-HER2 immunoliposomes for targeted therapy of human tumors. Cancer Lett, 1997. 118(2): p. 153-60.
61. Park, J.W., et al., Anti-HER2 immunoliposomes: enhanced efficacy attributable to targeted delivery. Clin Cancer Res, 2002. 8(4): p. 1172-81.
62. Park, J.W., et al., Tumor targeting using anti-her2 immunoliposomes. J Control Release, 2001. 74(1-3): p. 95-113.
63. Nielsen, U.B., et al., Therapeutic efficacy of anti-ErbB2 immunoliposomes tar-geted by a phage antibody selected for cellular endocytosis. Biochim Biophys Acta, 2002. 1591(1-3): p. 109-118.
64. Feldman, E.J., et al., First-in-man study of CPX-351: a liposomal carrier con-taining cytarabine and daunorubicin in a fixed 5:1 molar ratio for the treatment of relapsed and refractory acute myeloid leukemia. J Clin Oncol, 2011. 29(8): p.
979-85.
65. Anton, A., et al., Phase II clinical trial of liposomal-encapsulated doxorubicin citrate and docetaxel, associated with trastuzumab, as neoadjuvant treatment in stages II and IIIA HER2-overexpressing breast cancer patients. GEICAM 2003-03 study. Ann Oncol, 2011. 22(1): p. 74-9.
66. Pastorino, F., et al., Targeting liposomal chemotherapy via both tumor cell-specific and tumor vasculature-cell-specific ligands potentiates therapeutic efficacy.
Cancer Res, 2006. 66(20): p. 10073-82.
67. Lim, W.T., et al., Phase I pharmacokinetic study of a weekly liposomal
67. Lim, W.T., et al., Phase I pharmacokinetic study of a weekly liposomal