Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning svenska riksdagspartier är aktiva på Twitter och nyttjar dess relationsfrämjande möjligheter. Studien avsåg särskilt belysa i vilken utsträckning partierna använder mediet för att bygga och underhålla relationer med medborgare innan såväl som efter val. Studien skedde genom analys av de två största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna. För att besvara studiens syfte användes två frågeställningar:
● Hur aktiva är partierna på Twitter, inför och efter riksdagsvalet 2014? ● Hur interaktiva är partierna och med vilka grupper sker interaktivitet?
Studiens teoretiska ramverk består av teorier om public relations, medborgarnas makt och partiidentifikation, strategisk politisk kommunikation och digital strategisk politisk kommunikation. Den tidigare forskning som studien tagit avstamp från har även den till stor del utgått från dessa teorier.
För studien användes metoden kvantitativ innehållsanalys, för att på ett konkret sätt kvantifiera materialet och få resultat utifrån vilka generaliseringar kan göras. Ett kodschema med tillhörande kodningsmanual konstruerades, och partiernas respektive Twitter-användare analyserades under en tidsperiod på 84 dagar, 4/8-26/10 2014. Totalt analyserades 1821 tweets, av vilka 1513 var gjorda av Socialdemokraterna och 308 av Moderaterna.
Resultaten visar att Socialdemokraterna varit betydligt mer aktiva än Moderaterna under hela tidsperioden. Aktiviteten sjönk dock drastiskt efter valdagen, särskilt för Moderaterna som var inaktiva nästan 80 procent av dagarna efter valet. Socialdemokraterna hade en högre frekvens och intensitet generellt sett.
Moderaterna använde de interaktiva funktionerna för att retweeta och länka till medier och eget parti. Den enda interaktionen som skedde med medborgare var två stycken retweets innan valdagen. Socialdemokraterna hade en större spridning i vilka grupper de var
kommunikationen med medborgare av att partiet svarade på frågor, och ofta länkade till sin egen webbplats i samband med detta. Andelen svar på frågor till medborgare ökade
procentuellt sett efter valdagen. Partiet retweetade och länkade också medborgare.
Procentuellt sett hade Moderaterna högst grad interaktivitet, men då den i princip aldrig var gentemot medborgare var Socialdemokraterna det parti som var mest interaktivt gentemot medborgare, trots att en tredjedel av partiets inlägg var “icke-kommunikativa”. Inget av partierna nyttjar Twitters potential fullt ut för att bygga och underhålla långsiktiga och ömsesidiga relationer, men Socialdemokraterna tycks närma sig en permanent strategisk politisk kommunikation.
Referenslista
Aparaschivei, Paul Adrian (2011). “The Use of New Media in Electoral Campaigns: Analysis on the Use of Blogs, Facebook, Twitter and YouTube in the 2009 Romanian Presidential Campaign”, Journal of Media Research, 4, 2, s. 39-60.
Bortree, Denise & Seltzer, Trent (2009). “Dialogic Strategies and Outcomes: An Analysis of Environmental Advocacy Groups’ Facebook Profiles”, Public Relations Review, 35, 3, s. 317-319.
Bryder, Tom (1985). Innehållsanalys som idé och metod. Åbo: Akad.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] ed. Malmö: Liber. Dijk, Jan van (2012). The Network Society. 3., [rev.] ed. Thousand Oaks, CA: Sage Publications.
Ekström, Mats och Larsson, Larsåke (red.) (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap. 2. ed. Lund: Studentlitteratur.
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.) (2012). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4., [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Falkheimer, Jesper & Heide, Mats (red.), 2011, Strategisk kommunikation: forskning och praktik. 1. ed. Lund: Studentlitteratur.
Grunig, James E. & Hunt, Todd (1984). Managing Public Relations. New York: Holt, Rinehart & Winston.
Heath, Robert. L och Coombs, Timothy (2006). Todays Public Relations; An Introduction, California: Sage.
Himelboim, Itai, Lariscy, Ruthann, Tinkham, Spencer, & Sweetser, Kaye D. (2012). “Social Media and Online Political Communication: The Role of Interpersonal
Informational Trust and Openness”, Journal Of Broadcasting & Electronic Media, 56, 1, s. 92-115.
Johnson, Janet (2012). “Twitter Bites and Romney: Examining the Rhetorical Situation of the 2012 Presidential Election in 140 Characters”, Journal Of Contemporary Rhetoric, 2, 3/4, s. 54-64.
Karlsson, Michael, Clerwall, Christer och Buskqvist, Ulf, (2013a). “Digitala medier, public relations och strategisk politisk kommunikation” i Strömbäck, Jesper och Nord, Lars(red.), (2013). Kampen om opinionen; Politisk kommunikation under svenska valrörelser,
Karlsson, Michael, Clerwall, Christer och Buskqvist, Ulf (2013b). “Political Public
Relations on The Net: A Relationship Management Perspective”, Public Relations Journal, 7, 4.
Kruikemeier, Sanne, van Noort, Guda, Vliegenthart, Rens, & de Vreese, Claes H. (2013). “Getting closer: The effects of personalized and interactive online political
communication”, European Journal of Communication, 28, 1, s. 53-66.
Larsson, Larsåke (2010). “Intervjuer” i Ekström, Mats & Larsson, Larsåke (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap, Lund: Studentlitteratur AB.
Ledingham, John. A. (2003). “Explicating relationship management as a general theory of public
relations”, Journal of Public Relations Research, 15(2), s. 181-98.
Medina, Rocio Zamora och Muñoz, Cristina Zurutuza (2014). “Campaigning on Twitter: Towards the “Personal Style" Campaign to Activate the Political Engagement During the 2011 Spanish General Elections”, Comunicación Y Sociedad, 27, 1, s. 83-106.
Nilsson, Åsa, (2010). ”Kvantitativ innehållsanalys” i Ekström, Mats och Larsson, Larsåke (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap, Lund: Studentlitteratur AB.
Powell, Larry. & Cowart, Joseph (2013). Political Campaign Communication: Inside and Out. 2nd ed. Boston: Pearson.
Sancar, Gaye Asli (2013). “Political Public Relations 2.0 and the Use of Twitter of Political Leaders in Turkey”, Online Journal of Communication & Media Technologies, 3, 1, s. 181- 194.
Soon, Carol, & Soh, Yi Da (2014). “Engagement@web 2.0 Between the Government and Citizens in Singapore: Dialogic Communication on Facebook?”, Asian Journal Of
Communication, 24, 1, s. 42-59.
Strömbäck, Jesper (2009). Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation. 1. uppl. Stockholm: SNS förlag.
Strömbäck, Jesper (2011). “Strategisk politisk kommunikation” i Falkheimer, Jesper & Heide, Mats (red.) (2011). Strategisk kommunikation: forskning och praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Strömbäck, Jesper & Kiousis, Spiro (red.) (2011). Political Public Relations: Principles and Applications, London: Routledge.
Sweetser, Kaye D. (2011). “Digital Public Relations” i Strömbäck, Jesper & Kiousis, Spiro (red.) (2011). Political public relations: principles and applications, London: Routledge.
Vergeer, Maurice, Hermans, Liesbeth and Sams, Steven, (2013). “Online Social Networks and Micro-blogging in Political Campaigning. The Exploration of a New Campaign Tool
and a New Campaign Style”, Party Politics 19, s. 477-501.
Zhang, Weiwu, & Seltzer, Trent (2010). “Another Piece of the Puzzle: Advancing Social Capital Theory by Examining the Effect of Political Party Relationship Quality on Political and Civic Participation”, International Journal Of Strategic Communication, 4, 3, s. 155- 170.
Elektroniska källor
Lee, Kevan (2014). Social Media Frequency Guide (www). Hämtad från Buffer Social, blog.bufferapp.com/social-media-frequency-guide. Publicerad 2014-04-07. Hämtad 2014- 12-27. Blogginlägg.
Petersson, Olof (2005). De politiska partiernas medlemsutveckling
http://www.olofpetersson.se/_arkiv/dr/partimedlemmar.pdf. Hämtad 2014-12-15. Socialdemokraterna (2014). Socialdemokraternas valplan 2014.
https://www.socialdemokraterna.se/upload/val/Val2014/valstrategi14_socialdemokraterna. pdf. Hämtad 2014-12-02.
Statistiska centralbyrån (2012). Svenskt valdeltagande under hundra år,
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0105_2010A01_BR_ME09BR1203.pdf. Hämtad 2014-11-24.