Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan det konstateras att informanterna till stor del har en samsyn på Sveriges narkotikapolitik. Alla informanter belyste problematiken med att kriminaliserandet av eget bruk bidrar till att narkotikamissbrukare känner sig jagade och stigmatiserade av rättsväsendet. Detta leder till mycket stress och oro vilket försvårar vid ett tillfrisknande. Informanterna lyfte även upp att många narkotikamissbrukare vid upprepande gånger döms för ringa narkotikabrott, vilket medför ett brottsregister som även det försvårar vägen till ett narkotikafritt liv. Vidare lyfte informanterna även fram att fokus tenderar att läggas på lagföring av missbrukare snarare än vård. De var alla överens om att kriminaliserandet inte får folk att sluta missbruka narkotika, utan att andra insatser måste till. En av

informanterna lyfte dock upp att kriminaliserandet av eget bruk kan vara en fördel, då det är ett sätt att fånga upp människor med ett narkotikamissbruk. När man lyckas med det, kan det ses som en vinst.

Samtliga informanter jämförde narkotika med alkohol när de gav sin syn på debatten kring Sveriges narkotikapolitik. De beskrev en dubbelhet i att även alkohol är en drog som kan leda till mycket negativa konsekvenser, men trots det är alkohol legalt och narkotika kriminellt. Den distinktion som görs innebär i förlängningen att narkotikamissbrukare och alkoholmissbrukare ges olika

förutsättningar. Medan alkoholmissbruk av samhället betraktas som en sjukdom, är narkotikamissbruk något smutsigt och fult, vilket leder till att de bemöts på olika sätt. Informanterna beskrev att den stigmatisering som narkotikamissbrukare utsätts för, till stor del har sin grund i att det är kriminaliserat.

Narkotikamissbrukare kan möta stigmatisering hos välfärdsinstanser som polis och sjukvård, likväl som i mötet med samhället. Samhällets nedvärderande syn på narkotikamissbrukare, kan bidra till en känsla av skam, sämre självbild och utvecklandet av en så kallad missbrukaridentitet.

Tre av informanterna lyfte fram normaliserandet av narkotika som en negativ aspekt med en avkriminalisering av eget bruk. De beskrev att det hade kunnat bidra till att narkotika inte längre anses avvikande vilket kan medföra att fler människor blir öppna för att använda det. Utifrån dagens strafflagstiftning är narkotikaanvändning tydligt markerat som ett icke önskvärt beteende, och informanterna menar att en avkriminalisering hade kunnat förändra det synsättet. En av informanterna var av en annan uppfattning, och menade att en

avkriminalisering inte tvunget hade inneburit en normalisering. Detta

exemplifierades genom att alkohol är legalt, men trots det är inte hela den svenska befolkningen alkoholmissbrukare. Att en lagändring inte tvunget normaliserar narkotika, skulle kunna förstås utifrån att andra aspekter än just lagar styr över vad som är normalt och inte. Ytterligare en aspekt där informanterna delade samma uppfattning, var att Sveriges narkotikapolitik och lagstiftning behöver ses över. Informanterna beskrev att den inte är anpassad utifrån dagens

kunskap. Med hänvisning till att användandet såväl som antalet

narkotikarelaterade dödsfall har ökat, menade informanterna att politiken inte är framgångsrik. Vidare beskrev de att politiken brister när det rör sig om vård och behandling av narkotikamissbrukare. De får inte tillgång till vård i den

utsträckning som krävs, vilket innebär att narkotikamissbrukare diskrimineras. Något som har varit genomgående i alla resonemang hos samtliga informanter, är att dagens narkotikapolitik leder till stigmatisering. Oavsett vilka aspekter som diskuterats, så har stigmatisering lyfts fram som en tydlig följd av att narkotika är kriminaliserat.

6. DISKUSSION

Syftet med den här studien var att undersöka hur socialarbetare som arbetar inom missbruk- och beroendevården ställer sig till debatten kring om eget bruk av narkotika bör avkriminaliseras eller inte. Studiens resultat visar att informanterna i stora drag har en liknande syn i frågan om huruvida eget bruk av narkotika bör avkriminaliseras eller inte, samtidigt som en del skillnader blev tydliga. Av resultatet framgår att informanterna huvudsakligen såg fördelar med en avkriminalisering. Dessa fördelar beskrevs vara att stigmatiseringen av

narkotikamissbrukare hade kunnat minska och att det hade öppnat upp för fler att våga söka hjälp. En avkriminalisering hade också inneburit att fokus hade skiftats från att lagföra narkotikamissbrukare, till att ge dem rätt vård och behandling och på så sätt möjliggöra att de kan tillfriskna och etablera sig i samhället. Nackdelar som lyftes fram var att en avkriminalisering av eget bruk hade kunnat normalisera narkotika och bidra till ett ökat användande, men också att det hade kunnat bli svårare att upptäcka de som missbrukar narkotika. Oavsett syn på debatten kring om narkotika bör avkriminaliseras eller inte, så poängterade samtliga att

narkotikapolitiken behöver ses över. Informanterna beskrev att nuvarande narkotikapolitik är otidsenlig, och att den med hänsyn till den narkotikasituation Sverige har idag inte kan betraktas som särskilt framgångsrik. Om

avkriminalisering är den rätta vägen att gå för att komma till rätta med Sveriges narkotikasituation, är en fråga som hade varit intressant att forska vidare kring. Det hade också varit intressant att forska vidare om stigmatisering kontra

normalisering. Informanterna lyfte upp stigmatiseringen av narkotikamissbrukare som en mycket negativ aspekt. De beskrev hur stigmatiseringen leder till att narkotikamissbrukare bemöts och betraktas på ett nedvärderande sätt av samhället och välfärdsinstanser. Samtidigt poängterade tre av informanterna risken för ett ökat användande av narkotika om det skulle bli normaliserat och inte längre betraktas som ett avvikande beteende, medan en informant var av uppfattningen att det inte alls hade blivit så. Det finns ett dilemma i det faktum att

narkotikaanvändning är ett avvikande beteende som dels leder till stigmatisering, men samtidigt medför att de flesta människor avstår från att använda det. Går det att utforma en narkotikapolitik där narkotikamissbrukare inte stigmatiseras, men där narkotika ändå betraktas som så pass avvikande att det inte blir normaliserat? De för- och nackdelar som tas upp av informanterna visar att frågan är svår att ta ställning till, varpå mer kunskap behövs.

När man läser om tanken med Sveriges narkotikapolitik och varför den är utformad som den är, är det tydligt att tanken i grund och botten är god. Ett samhälle fritt från narkotika där den som behöver det får vård och behandling vid behov, är att betrakta som ett ideal. Samtidigt visas en annan verklighet, både sett

till den statistik som finns men även utifrån informanternas beskrivning om den verklighet narkotikamissbrukare lever i. Utifrån detta går det att konstatera att den svenska narkotikapolitiken behöver en förändring, men hur den förändringen skulle ser ut är en fråga som förblir obesvarad. Det faktum att skademinimerande insatser blir allt vanligare skulle kunna ses som en indikation på att Sveriges syn på narkotika håller på att förändras och bli mer liberal. Jämfört med Bejerots syn på missbruket som en epidemi som behöver bekämpas, verkar trots allt synen på narkotika vara en annan idag. Informanternas beskrivning om den stigmatisering som narkotikamissbrukare utsätts för, tyder däremot på att samhället fortfarande har en nedvärderande syn på de människor som missbrukar narkotika. Utifrån den syn som Bejerot hade på narkotikamissbrukare och sättet han beskrev dem, skulle det kunna uppfattas som att han ville att narkotikamissbruk skulle vara

stigmatiserat. Frågan är om den stigmatisering som narkotikamissbrukare idag lever med är så djupt rotad, att den inte går att upplösa även med en ny svensk narkotikapolitik. Förhoppningen är att den kan det, och att en ny narkotikapolitik med utgångspunkt i en värdig människosyn kan medföra att narkotikamissbrukare i framtiden inte betraktas som avvikande, varken av samhället eller sig själva.

7. REFERENSER

Aspers, Patrik (2011) Etnografiska metoder. Stockholm: Liber.

Bejerot, Nils & Hartelius, Jonas (1984) Missbruk och motåtgärder. Stockholm: Ordfronts förlag.

Bergstedt, Therese (2015) En politik som inte är i takt med tiden. SVT nyheter, den 4 juni 2015. [https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/en-politik-som-inte-ar-i- takt-med-tiden. Hämtat: 2019-04-29].

Bostedt, Enar m.fl. (2019b) Vi har en skyldighet att kriminalisera droger. Aftonbladet, den 7 februari 2019.

[https://www.aftonbladet.se/debatt/a/yvA06R/vi-har-en-skyldighet-att- kriminalisera-droger. Hämtat: 2019-04-29].

Bryman, Alan (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

CAN (2019) Drogutvecklingen i Sverige 2019. CAN rapport 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

De Basso, Sargon m.fl. (2019a) Avkriminalisera bruk av narkotika i Sverige. Aftonbladet, den 30 januari 2019.

[https://www.aftonbladet.se/debatt/a/P3bgrR/avkriminalisera-bruk-av-narkotika-i- sverige. Hämtat: 2019-04-29].

EMCDDA (2018) Sweden, Country Drug Report 2018. Lissabon: The European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.

Folkhälsomyndigheten (2019) Fortsatt hög narkotikadödlighet i landet. [https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-

press/nyhetsarkiv/2019/mars/fortsatt-hog-narkotikadodlighet-i-landet/ Hämtat: 2019-04-24].

Goffman, Erving (2014) Stigma: den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Norstedts.

Goldberg, Ted (2011) Legalisera narkotika? Solna: Academic publishing of Sweden.

Johnson, Björn, Richert, Torkel & Svensson, Bengt (2017) Alkohol och narkotikaproblem. Lund: Studentlitteratur.

Karlsson, Lennart & Vikberg, Jessica (2018) Det ska inte finnas en frizon för knark. Aftonbladet, den 30 juni 2018.

[https://www.aftonbladet.se/debatt/a/BJ1mkE/det-ska-inte-finnas-en-frizon-for- knark. Hämtat: 2019-04-30].

Olsson, Börje (red) (2011) Narkotika: Om problem och politik. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Olsson, Börje (2011) ”Narkotikaproblemet i Sverige: framväxt och utveckling” i Olsson, Börje (red) (2011) Narkotika: Om problem och politik. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Sahlin, Ingrid (2011) ”Narkotikapreventionens mål och medel” i Olsson, Börje (red) (2011) Narkotika: Om problem och politik. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

SFS 1968:64. Narkotikastrafflag. SFS 1992:859. Läkemedelslagen.

SFS 1992:860. Lagen om kontroll av narkotika. SFS 2000:1225. Lagen om straff för smuggling.

Socialdepartementet (2016) Svensk narkotikapolitik – en narkotikapolitik baserad på mänskliga rättigheter och jämlik hälsa. Stockholm: Regeringskansliet,

Socialdepartementet.

Svensson, Kerstin (red) (2007) Normer och normalitet i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.

Svensson, Kerstin (2007) ”Normer, normalitet och normalisering” i Svensson, Kerstin (red) (2007) Normer och normalitet i socialt arbete. Lund:

Studentlitteratur.

Träskman, Per Ole (2011) ”Narkotikabrotten och kontrollen av bruket av narkotika genom straffrättsliga medel” i Olsson, Börje (red) (2011) Narkotika: Om problem och politik. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Törnquist, Daniel (2011) ”Narkotikadebatt i svensk press under 30 år” i Olsson, Börje (red) (2011) Narkotika: Om problem och politik. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

BILAGOR

Bilaga 1: Intervjuguide

Intervjun inleds med en kort beskrivning om vad arbetet handlar om, med syfte att sätta in informanten i ett sammanhang.

Inledande frågor:

1. Kan du beskriva vad du arbetar med och hur du kommer i kontakt med missbruk- och beroende av narkotika? Hur många år har du arbetat med detta?

2. Hur många år har du varit yrkesverksam socialarbetare? 3. Om aktuellt: vad har du arbetat med tidigare?

Djupare frågor:

4. Vad betyder begreppet avkriminalisera för dig? Hur definierar du begreppet?

5. Är debatten kring huruvida narkotika bör avkriminaliseras eller inte något som du har funderat på i din yrkesroll?

6. Hur ställer du dig själv på debatten? Anser du att det hade varit bra att avkriminalisera narkotika eller bör lagstiftningen förbli som den är? 7. Vad kan det finnas för fördelar med en eventuell avkriminalisering? 8. Finns det några nackdelar med att avkriminalisera narkotika? 9. Finns det några exempel från ditt yrkesliv som påverkat din syn på

narkotikapolitiken?

10. Hur ser du på stigmatisering och normalisering i förhållande till debatten om att avkriminalisera narkotika?

Bilaga 2: Informationsbrev

Uppsatsens titel: Avkriminalisera narkotika? En kvalitativ studie om

socialarbetares syn på debatten kring Sveriges narkotikapolitik.

Student: Frida Lendt.

Studerar Socionomprogrammet termin 6 på Malmö Universitet. E-post: frida.lendt@live.se

Jag heter Frida Lendt och studerar på Socionomprogrammet vid Malmö Universitet termin 6, där jag för närvarande håller på att skriva min kandidatuppsats.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur socialarbetare som på olika sätt arbetar inom missbruk- och beroendevården ställer sig till debatten kring huruvida narkotika bör avkriminaliseras eller inte. Det pågår just nu en debatt kring Sveriges narkotikapolitik, med argument både för och emot att narkotika borde avkriminaliseras. När jag tagit del av debatten har jag slagits av att man i väldigt liten utsträckning får ta del av vad socialarbetare som arbetar med missbruk och beroende tänker kring debatten. Det finns därför ett behov av att ta reda på vad socialarbetare har att säga i frågan om narkotika bör avkriminaliseras eller inte. Intervjuerna till uppsatsen kommer att genomföras enskilt med varje informant. Intervjun beräknas ta allt ifrån 30-60 minuter, och består av totalt 10 olika frågor. Vid godkännande från informanten kommer intervjun att spelas in och därefter att transkriberas. Inspelningen kommer att förvaras på ett säkert sätt så att ingen kan ta del av den, och kommer att tas bort så fort transkriberingen är klar. När

uppsatsen är färdig kommer den att publiceras på Malmö Universitets hemsida. Ditt deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan någon närmare motivering.

Konfidentialitet eftersträvas i undersökningen genom att ingen obehörig får ta del av det insamlade materialet, utifrån gällande GDPR lagstiftning. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt för mig som är undersökningsledare. I rapporteringen av resultatet i form av en examensuppsats på Malmö universitet eller i annan form av publicering kommer informanterna att avidentifieras så att det inte går att koppla resultatet till enskilda individer.

Ifall du skulle vilja medverka i intervjun är du välkommen att skicka ett email till mig med namn och en formulering där det framgår att du ger ditt samtycke att delta i intervjun.

Vid eventuella frågor får du mer än gärna kontakta mig! Med vänlig hälsning,