”Skolan såsom samhällsspegel” skriver Kurt Liljekvist, (1999:17) och avser med detta att skolan nu som tidigare avspeglar utvecklingen i samhället utanför skolan. Liljequist påstår att man allt oftare möter en terminologi inom skolan som associeras med företagsvärlden.
Sammanfattning av resultatredovisning
Vid utvärdering av vårt material ser vi att skolan har en tradition att skriva veckomeddelande. Formen upplevs vara både uppskattad och ha ett högt informationsvärde. Utvecklingssamtal är den kommunikationsform som har högst närvaro. Föräldramöten är ett socialt forum för vårdnadshavare där de kan få insikt i skolans mål, regler och förhållningssätt. Drop in café anordnas på Fritids och är ett informellt forum som ger tillfälle till en ”snabb och enkel kommunikation”. Informell daglig kontakt med vårdnadshavare upplevs som värdefull där problem kan fångas upp på ett tidigt stadium. Telefonsamtal uppges av alla som någonting som bara sker vid behov, då någon incident inträffat eller då föräldrar har någon
enkel/praktisk fråga. Alla sex pedagoger uppger att de ger föräldrarna fri tillgång att ringa. Låg utbildning/social tillhörighet inverkar på kommunikation genom att den kan bidra till kommunikationssvårigheter dels för att vårdnadshavarna inte ”har orden” dvs. inte kan uttrycka sig på samma sätt som pedagogerna och då hamnar i ett underläge, dels eftersom låg utbildning kan bidra till en dålig självbild vilket medför en osäkerhet inför mötet med skolans
pedagoger. Kommunikationen tenderar i dessa fall att bli en envägsinformation eller att helt enkelt inte bli av alls då vårdnadshavaren av osäkerhet uteblir.
En likvärdig kulturell bakgrund, intressen eller livsstil upplevs av informanterna underlätta kommunikationen eftersom man i viss mån har samma förförståelse. Eftersom informanterna kan sägas komma från samma sociala och kulturella grupp kan vi inte uttala oss om huruvida tillhörighet i andra grupper skulle påverka deras sätt att kommunicera.
Betydelsen av könstillhörighet verkar utifrån våra informanters svar inte vara så stor, ändå tycker vi oss se en skillnad i informanternas sätt att beskriva kommunikationen med
vårdnadshavare. De kvinnliga pedagogerna talar mer om den sociala kontaktens betydelse och vikten av att lyssna in. Dessutom beskriver de kvinnliga pedagogerna veckomeddelandet som ett sätt att berätta om veckan, hur det har varit och förklara hur man gjort, medan de manliga säger att det rör sig om strikt formell envägs information utan värderingar. Anna tycker att det är skillnad i vårdnadshavaren språk och menar att män har ett mer abstrakt språk och
efterfrågar mer fakta under exempelvis utvecklingssamtalet medan kvinnor har ett mer konkret språk och efterfrågar att få veta hur eleven mår under hela skoldagen.
De faktorer som främjar en god kommunikation är öppenhet, ärlighet och ödmjukhet. Informanterna menar att det är viktigt att lyssna in, det vill säga att aktivt sätta sig in i
motpartens situation. Vårdnadshavarna måste alltid bemötas med respekt och kunna känna att de blir lyssnade till. Inez tar även upp att man måste ge alla föräldrar uppmärksamhet oavsett deras sociala kompetens. Viktigt är också att förmedla engagemang och omsorg för
vårdnadshavarna och deras barn. Rak och ärlig kommunikation eftersträvas även av skolledaren i situationer då vårdnadshavare kommer till henne och har problem i
kommunikationen med pedagogen. För att problemet skall kunna lösas måste alla parter veta och få höra vad som sägs enligt skolledaren.
Alla informanter fick frågan om sin medvetenhet av den icke verbala kommunikationen. Ett par var mycket medvetna om sitt och motpartens kroppsspråk, andra nämnde det i förbifarten och resten gick helt förbi frågan.
Vi konstaterar att det på den aktuella skolan inte finns några nedskrivna regler för hur
kommunikation med vårdnadshavarna skall se ut eller bedrivas utöver det som är föreskrivet i skolans styrmedel. Skolledaren gör dock gällande att ”de ofta talar om det” och att det finns en tydlig ansvarsfördelning, vem som gör vad och när. Stöd om svårigheter uppstår i
kommunikationen med vårdnadshavare söker pedagogerna främst i sitt arbetslag men känner att rektorn är tillgänglig vid behov.
I övrigt kan vi se att det som verkar underlätta kommunikationen med vårdnadshavare
generellt men i synnerhet när problem uppstår i kommunikationen, är livserfarenhet, år i yrket och eget föräldraskap.
Vi ser ett språkbruk hos informanterna som kan associeras till företagsvärlden vilket kan ha att göra med möjligheten att välja skola för sitt barn och därmed utgör en konkurrenssituation mellan skolor. Ett par informanter lyfter även att såväl föräldrar som elever är mer
individualistiska idag än tidigare.
”Jag märker att vi får en ny grupp av föräldrar som är mer individualister. Man ser väldigt mycket till mig och mitt barn och kommer inte alltid ihåg att man har det i en grupp.”
Diskussion
Veckobrev – forum på mejlen
Våra informanter inklusive skolledaren upplever att veckomeddelandet är en mycket uppskattad kommunikationsform. Ett alternativ till skriftligt veckomeddelande är datorkommunikation vilket är ett relativt nytt sätt att kommunicera mellan skolan och hemmen. Fördelar tycker vi är att datorn kan användas som en informationskanal åt båda hållen och som ett diskussionsforum mellan föräldrar. Informationen kan på detta sätt bli mer direkt, ibland ”on line” och dubbelriktad på ett helt annat sätt än veckobrevet i pappersform där återkoppling är ovanlig. Lars bekräftar detta under intervjun genom att beskriva
veckomeddelandet, ”Det är ju inte mycket till kommunikation egentligen utan mer information ifrån bara ett håll.”
En nackdel med mejl är att det förutsätter att vårdnadshavare både innehar en dator och användarkunskap. Vi ser datorn som en bra och effektiv källa till informationsutbyte förutsatt det ovan nämnda. En aspekt att ta hänsyn till är hur mycket tid en lärare kan avsätta till kontakt via mejlen eftersom ett obesvarat meddelande inte ger några bra signaler och i sig utgör en kommunikation. Vi tror att kontakt via dator kommer att öka också inom skolans värld och på sikt kanske ersätta det skriftliga veckobrevet. Dock kan det personliga mötet aldrig ersättas även om vissa föräldrar säkert känner sig betydligt bekvämare i en dialog som sköts via en dator i hemmet.
Kön, kulturell och social tillhörighet
Genom informanternas svar ser vi att en likartad socioekonomisk såväl som kulturell bakgrund underlättar i kommunikationssammanhang. Även gemensamma intressen överlag påverkar kommunikationen positivt. Detta styrks även i litteraturen. Ingen av informanterna har ansett att det är någon skillnad i svårighet att kommunicera med en manlig eller en kvinnlig vårdnadshavare. Detta får anses vara ett korrekt svar i intervjusammanhanget. Bara en pedagog säger sig uppleva skillnad i kommunikationsstil mellan könen. I litteraturen nämns olika kommunikationsstilar (abstrakt och konkret språkstil) där de påstås vara en anledning till irritation och missuppfattningar. Språkstilar är inte med nödvändighet kopplade till könet även om de ofta kopplas ihop. Det skulle ha varit intressant att veta huruvida
informanterna var medvetna om sin egen språkstil.
Genom intervjusvaren kommer det fram att informanterna upplever kommunikationen svårare med vårdnadshavare som är tystlåtna, undergivna/avvaktande eller negativa i sin attityd. Dessa faktorer kopplas ihop med en dålig självbild, egen dålig erfarenhet av skolan och låg utbildning. Vi vill inte förneka det faktum att socialgruppstillhörighet kan ha betydelse i kommunikationssammanhang, men det är värt att notera att en dålig självkänsla kan vara situationsbunden och ibland knuten till platsen för kommunikation alternativt sättet att kommunicera. Vi anser det därför angeläget för pedagoger att hitta de kommunikationsvägar som upplevs enklast för dessa vårdnadshavare. Vi tror också att en öppenhet kring hur skolan arbetar idag, kan lugna många vårdnadshavare och vi tycker att uttrycket ”tala med bönder på bönders språk” är ett bra ledord.
Med tanke på självbildens betydelse för hur vi kommunicerar och den tolkning vi gör av motparten undrar vi: Hur ser pedagogers självbild ut i dessa tider då media skriver om
maktlösa lärare och dåliga utbildningar och den interna diskussionen handlar om behov av yrkesspråk, legitimation och den dåliga respekten för pedagoger. Det är angeläget att stärka pedagogers ställning och självbild och kommunikationsaspekten är ytterligare en anledning tycker vi.
Lyckad kommunikation och positiva möten
Att möta vårdnadshavare dagligen är ett tillfälle för en informell kommunikation. Även om ordväxlingen är kort menar informanterna att denna är betydelsefull och kan vara ett bra sätt att ”fånga problem i sin linda”. Det visar, tycker vi, att systemet där skolor har omfördelat timmar så att pedagoger från grundskolan går in och arbetar på fritids en dag eller mer i veckan, har gynnsamma effekter på kommunikationen mellan pedagog och vårdnadshavare. Vi konstaterar att alla informanter anser att det är viktigt att lyssna in och förstå
vårdnadshavarens avsikter vilket är en viktig aspekt i ett professionellt samtal. Detta är ingen given förmåga tror vi, utan ett ”felaktigt lyssnande” kan vara orsak till många missförstånd i möten mellan pedagog och vårdnadshavare. Det är lätt att lösa ”fel problem” eller se andra orsaker än de verkliga. Vi tror också att det fokus på elevens bästa som skolledaren nämner i intervjun är en viktig aspekt att hålla i minnet.
Vi anser att det är av stor vikt att pedagogen är flexibel vad gäller föräldramöten. Det finns många skäl till att föräldrar inte närvarar. Det kan vara social rädsla som nämns av en informant, men också allt ifrån barnvaktbekymmer, kvälls/jourarbete till att föräldrar har många andra aktiviteter att få in i sitt tidsschema. Det är angeläget tycker vi att lärare ”gör reklam” för föräldramöten genom en tydlig inbjudan med ett intressant innehåll och även en förfrågan om föräldrars önskemål om innehåll och tid för mötet.
Kroppsspråk framställs som mer betydelsefullt än verbal kommunikation i litteraturen
(Maltén, 1998, Nilsson & Waldemarsson, 2007) och det är anmärkningsvärt tycker vi, att inte alla lyfter betydelsen av kroppsspråk m.m.. Detta kan naturligtvis hänga ihop med en
omedveten kunskap eller pedagogens förförståelse av kommunikationsformer.
Rektor och skolkulturen
En av våra frågeställningar var vilken betydelse skolledaren har för hur kommunikationen ser ut mellan pedagog och vårdnadshavare och hur väl denna fungerar. Eftersom vår studie enbart har gjorts på en skola har vi inget jämförande material. På skolan i vår studie tycker vi oss kunna se ett samband mellan en väl fungerande kommunikation och skolledarens uttalade förtroende för pedagogerna ihop med det stöd som dessa upplever att de har. Vi tror att vetskapen om rektors närhet till verksamheten och att hon finns till hands vid behov har en stor betydelse för den trygghet i kommunikationssituationer som pedagogerna utstrålar. Den tydlighet i ansvarsfördelning och tillvägagångssätt som skolledaren beskriver tror vi kan vara lika eller väl så bra som nedskrivna strategier eftersom en levande diskussion hela tiden kan anpassas till de omständigheter som råder. Viktigt är dock att samtal förs regelbundet och att samtalsklimatet är öppet. Introduktionen av nya medarbetare i en sådan här skolkultur blir därför mycket viktig då det inte finns några skriftliga riktlinjer att ta del av.
Mentorskap och utbildning i kommunikation/samtalsmetodik
Det har tydligt kommit fram under våra intervjuer att antal tjänsteår och eget föräldraskap är meriter i kommunikationen med vårdnadshavare i allmänhet och vid svåra samtal i synnerhet. Vi tror därför på någon form av ”mentorskap” där äldre pedagoger slussar in och hjälper pedagoger som är nya i yrket utan denna erfarenhet. Sannolikt fyller lärarlaget i viss mån denna funktion idag men vi vill peka på behovet att lyfta föräldraperspektivet för dem som saknar detta. Vi tycker att det är mycket viktigt att lyfta kommunikationsproblematiken under lärarutbildningen. I denna har vi saknat kommunikationsteori såväl som samtalsmetodik och konflikthantering vilket borde vara obligatoriska inslag i Lärarprogrammet för pedagoger.
Individen i centrum
Samhället idag betonar alltmer individen och individens eget ansvar. Detta syns inte minst i medias uppmaningar att förverkliga sig själv, gör det själv program och i privata
försäkringssystem. Individperspektivet har även kommit att betonas mer och mer i skolan, exempelvis genom individuell utvecklingsplan, en undervisning som skall utgå ifrån varje individs behov och individuella veckoschema
”Skolan såsom samhällsspegel” skriver Kurt Liljekvist, (1999:17) och avser med detta att skolan nu som förr avspeglar utvecklingen i samhället utanför skolan. Han menar att detta visar sig både i organisatoriska regelsystem och i läroplanernas innehåll och mål. Liljequist hävdar att det finns en konflikt mellan de humanistiska visionerna i läroplanerna och skolsystemets anpassning till ett konkurrensdominerat marknadssamhälle.
Lena Hammarberg, undervisningsråd vid skolverket citeras på Lärarnas Tidnings nätupplaga i samband med en konferens som behandlar individ och grupp. Konferensens frågeställning var: ”Har individualiseringen i skolan har gått för långt?” Hammarberg pekar på flera förändringar i skolan i individualiseringens tecken, exempelvis att skriva individuella utvecklingsplaner som bygger på individuella utvecklingssamtal. ”Läraren har den enskilde eleven i centrum som självklar kod samtidigt står man med utmaningen att hantera många elever samtidigt.” (Lärarnas Tidning, 2007-05-16).
Vi anser att den samhälleliga individcentrerade norm som avspeglas i skolans sätt att arbeta på ett motsägelsefullt sätt strider mot den gruppnorm som skolan arbetar efter i och med en sociokulturell syn på lärande, skolans värdegrund och genom att ha stora klasser där barn med nödvändighet måste fungera i grupp. Vi menar att det är ett dilemma för skolan och
pedagogen, som samtidigt som de skall sätta individen i fokus, måste de se till hela gruppen dels för att överföra skolans värdegrund, dels för skolning av eleverna in i samhället till ansvarstagande samhällsmedborgare.
Det faktum att skolor idag är konkurrensutsatta och där föräldrar och elever betraktats och betraktar sig som kunder och konsumenter bidrar naturligtvis den individuella norm som våra informanter beskrivit.Att individcentreringen ökat i skolan bekräftas i undersökningen av Lena och Lars som båda uttrycker att de ser fler individualister och egocentriska barn idag i sina klassrum. Vi tror att skolans individualisering bidrar till denna inställning att se till ”sig” och ”sitt” men vi tror också att det är den allmänna samhällssynen som präglar barn både direkt via media och genom deras föräldrar. Både skolledaren och Johan pekar på den nya sortens föräldrar som mer individualister. Vi menar att det inte är konstigt att det uppstår dels
förvirring och splittring hos pedagogerna själva kring vilken norm som skall gälla (grupp eller individ). Givetvis uppstår det också en intressekonflikt då föräldrar som redan genom
emotionella band först och främst ser till sitt barn, dessutom får uppbackning av både rådande samhällssyn och de förändringar i individualiseringens spår som skolan gjort. Detta
sammantaget gör kommunikationen mellan skola och hem problematisk.
Ytterligare ett dilemma som påverkar kommunikationen mellan skola och hemmen är det gemensamma ansvar för barns fostran som numera föreskrivs i skolans styrmedel. Samtidigt som många föräldrar med ”varm hand” lägger över ansvaret för barnens fostran på skolan så finns attityden hos många vårdnadshavare att pedagogen inte ”skall lägga sig i”. Enligt vår mening bör det huvudsakliga fostransansvaret ligga i hemmet hos vårdnadshavarna.
Fortsatt forskning
I vår undersökning har informanterna kommit från en och samma skola. Det skulle vara intressant tycker vi, att göra en liknande studie med fler skolor för att kunna jämföra olika skolkulturers inverkan i kommunikationssammanhang. Ännu ett förslag på en studie är att göra en jämförelse mellan pedagoger med lång kontra kort yrkeserfarenhet. Vi har heller inte i vår studie med informanter som saknar erfarenhet av föräldraskap, varför det vore intressant att få ta del av deras syn på kommunikationsproblematiken.
Mycket intressant, tycker vi, skulle vara en forskning kring skolans dubbla uppdrag, det vill säga skolans gruppnorm kontra individnorm och även undersöka samhällets prägling av skolnormer.
Förhoppningsvis har vår studie satt fokus på kommunikationens komplexitet och betydelsen av att ha kunskap om de faktorer som inverkar i kommunikationssammanhang. Att kunna kommunicera professionellt är ett viktigt verktyg och en förutsättning för ett gott samarbete med vårdnadshavare. Eftersom yrkeserfarenhet och föräldraskap inte är en självklar
förutsättning för en blivande pedagog är det ytterst viktigt att lärarutbildningen innehåller grundteorier för god kommunikation. Vår förhoppning är att alla pedagoger i skolan skall förstå att:
Referenser
Adelswärd, Viveka; Evaldsson, Ann-Carita; Reimers, Eva (1997) Samtal mellan hem och skola. Lund: Studentlitteratur
ISBN 91-44-00360-9
Andersson, Inga (1996) Samverkan för barn som behöver. Jönköping: Folksam ISBN 91-7044-193-6
Denscombe, Martyn (2000) Forskningshandboken. Lund: Studentlitteratur ISBN 91-44-01280-2
Dimblebly, Richard & Burton, Graeme (1997) Oss emellan, mellanmänsklig kommunikation. Lund: Studentlitteratur
ISBN 91-44-00102-9
Dysthe, Olga (2003 Red.) Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur ISBN 91-44-04195-0
Ferm, Christer (1993) Demokrati i praktiken. Stockholm: RUNA ISBN 91-88298-15-9
Flising, Lisbeth; Fredriksson, Gunilla; Lund, Kjell (1996) Föräldrakontakt. Stockholm: Informationsförlaget
ISBN 91-77736-351-5
Gilje, Nils & Grimen, Harald (1992) Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Uddevalla: Bokförlaget Daidalos
ISBN 91-7173 021 4
Johansson, & Bo Svedner (2001) Examensarbete i lärarutbildningen: undersökningsmetoder och.språklig utformning. Lund: Studentlitteratur
ISBN 91-89-04036-8
Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (1999 Red.). Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur ISBN 91-44-00944-5
Kärrby, Gunni & Flising, Lisbeth (1983) Föräldrarna och skolan. Stockholm: Liber Utbildningsförlag
ISBN 91-40-70849-7
Liljequist, Kurt (1999) Skola och samhällsutveckling. 2:a uppl., Studentlitteratur: Lund 91-44-00469-9
Lindh, Gunnel & Lisper, Hans-Olof (1990) Samtal för förändring. Studentlitteratur: Lund ISBN 91-44-30091-3
Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94 (1998) Stockholm: Utbildningsdepartementet och Fritzes
Maltén, Arne (1998) Kommunikation och konflikthantering – en introduktion. Lund: Studentlitteratur
ISBN 91-44-00808-02
Nilsson, Björn & Waldemarson, Anna-Karin (2007) Kommunikation samspel mellan människor. 3:e uppl. Lund: Studentlitteratur
ISBN 978-91-44-04128-5
Oldbring, Gunnel (2001) Möjligheternas Möte en studie av utvecklingssamtalet i skolan. Malmö: Malmö, Forskarutbildning i pedagogik
ISSN 03-5004 nr.675
Patel, Runa, Davidson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur ISBN 91-44-02288-3
Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken. Stockholm: Bokförlaget Prisma ISBN 91-518-3728-5
Internet
Lärarnas Tidning, nätupplaga, 2007-05-16
http://www.lararnastidning.net/LT_Output_2005.asp?CategoryID=4046&ArticleID=... National Encyklopedin, 2007-05-16
http://www.ne.se/jsp/search/search.jsp?h_search_mode=simple&h_advanced_search=false&t