Sammanfattning

I detta kapitel har en diskussion förts om studiens resultat i förhållande till tidigare litteratur, existerande lagar och frågeställningarna varav resultatet flera gånger styrker existerande teori men på andra kan ses bidra med ny kunskap.

Angående den första frågeställningen, om vilken information som behövs för att en SAR- sjöräddningssamverkan ska kunna genomföras, så styrker resultatet Seppänens et.al. (2013) uttalande om vilka informationstyper som är kritiska för en SAR-operation men tyder samtidigt på existensen av en rankning där viss information är viktigare än andra. Resultatet tyder även på att mycket information tidigt i processen är önskvärt trots denna rankning för att aktörerna snabbt ska kunna skapa sig en medvetenhet om situationen (SA) och en gemensam läges- förståelse (SSA). Ett annat intressant fynd i studien för denna frågeställning är dock hur endast en respondent lyfte kunskap om andra samverkande enheter som viktig information för en SAR- sjöräddning. Detta är intressant då det indikerar antingen en tilltro till sin egen förmåga och bedömer att man kan genomföra uppdraget oavsett vilka aktörer, och därmed resurser, som deltar eller ett antagande att de aktörer man behöver alltid kommer ha förmåga att delta. Med detta ser jag en risk för att det Cusumano och Pattisons (2018) varnar för kan komma att ske om hur den dag aktörerna inte kan delta så kommer ”sjöräddningsgapet” inte att kunna fyllas i tid.

Angående den andra frågeställningen, om utmaningar för informationsdelning i dagens sjöräddningar, så visade resultatet på att två utmaningar tidigare litteratur (Praditya & Janssen, 2015) identifierat för informationsdelning mellan myndigheter och privata (vinstdrivande) företag även förekommer i en sjöräddningssamverkan mellan myndigheter och frivillig- organisationer. Utmaningarna är begränsande lagar och föreskrifter samt kommunikations- problem. Av de andra två utmaningarna nämnda av litteraturen, avsaknad av riktlinjer för delning och bristande förtroende mellan verksamheterna, så motsäger resultatet istället dem som utmaningar då riktlinjer verkar finnas, även om okända för aktörerna, och respondenterna själva säger att de har förtroende för varandra. Resultatet tyder även på att vissa utmaningar för delning mellan offentliga verksamheter (Sayogo et.al., 2017) återfinns vid informationsdelning i sjöräddning såsom bristande kunskap och tydlighet om roller och bristande kommunikation.

69 En annan utmaning som dock inte verkar ha tagits upp i litteraturen och i alla fall kan ses mer finnas i svensk sjöräddning är beroendet av specifika system för att dela information då inte alla aktörer använder samma kommunikationssystem, vissa använder VHF, vissa Rakel och vissa båda två. Huruvida systemberoenden även förekommer i andra länders sjöräddnings- processer och på så vis kan utgöra en utmaning för informationsdelning i SAR-operationer även utomlands verkar inte ha berörts litterärt varav det skulle kunna vara något att undersöka i framtida forskning.

Diskussionen angående den tredje frågeställningen skedde lite annorlunda då svaret till frågeställningen i sig, om vilka data autonoma farkoster (i denna studie avgränsat till två UAVs och en USV) kan samla in, är fakta varav diskussionen istället var om datatypernas potentiella bidrag till SAR-sjöräddning. Vad som framkom är hur datatyper som geografisk data, situationsdata, persondata och objektdata kan genera information om situationen. Detta ger värde i form av uppfattning om geografiska begränsningar på platsen, en gemensam läges- förståelse (SSA) och en medvetenhet om situationen (SA) för såväl räddningsaktörerna som de autonoma farkosterna. Datatyperna kan även samlas in på plats av en människa men med utskick av en autonom farkost direkt när larmet kommer in kan denna information fås tidigare och därmed användas för att fatta bättre beslut. Diskussionen för denna fråga stödjer därmed tidigare litteratur (De Cubber et.al., 2013) om vilket värde (informationen från) autonoma farkoster kan ge i SAR-operationer och själva resultatet har bidragit med kunskap om vilka datatyper autonoma farkoster vanligtvis kan samla in i sjöräddningar, och sannolikt andra typer av räddningsinsatser.

Diskussionen om den fjärde frågeställningen om restriktioner på hantering av datatyperna kan också ses vara den mest kopplad till huvudfrågeställningen då denna frågeställning bygger vidare på den tredje varav svaret även är för huvudfrågeställningen om vilka riktlinjer för datahantering som gäller vid sjöräddning med autonoma farkoster. Resultatet visar hur de främsta restriktionerna för hantering av datatyper som inte avser personuppgifter är om hur de tillåts delas med andra och för personuppgifter faller all sorts behandling under olika legala restriktioner. Resultatet tyder också på att restriktionerna främst utgör hinder för att dela information och data med icke-statliga verksamheter, som SSRS, då de inte nämns i lagverk som exempelvis GDPR, Kamerabevakningslagen med flera varav de inte täcks av undantag för att få hantera datatyperna. Offentliga verksamheter ansvariga för räddningstjänst och/ eller som utför en uppgift av viktigt allmänt intresse har dock flera undantag för delning och hantering av data enligt lagverken. Att begräsningar finns på hantering av personuppgifter är inte ett oväntat fynd men ett fynd som var oväntat och som kan få stora konsekvenser för implementering av autonoma farkoster i sjöräddning och utvecklingen av autonoma farkoster i sig är hur det är förbjudet att sprida geografisk information. Detta innebär att om exempelvis en drönare (UAV) tillhörande en räddningsaktör tar foton av incidentplatsen så får de bilderna inte delas med andra räddningsaktörer utan tillstånd, vilket måste sökas via en blankett som skickas med posten. Som lagen ser ut idag tillåts alltså inte geografisk information att delas i realtid. I och med begränsningarna detta sätter för användning och utveckling av autonoma farkoster finner jag det intressant att detta, så vitt jag iakttagit, inte hittills fått något litterärt fokus. Fokus ligger istället på integritetsproblem autonoma farkoster kan orsaka varav såväl litteraturen som denna studies respondenter främst lyfter integritetsskyddslagar som en utmaning för implementering av autonoma farkoster medans, som observerat i denna studie, utmaningar i form av andra lagar glöms bort.

70