Syftet med min undersökning var att granska världsbilden i tre svenska läromedel för
historieundervisningen på gymnasiet. Jag ville se om läroböckerna hade ett postkolonialt perspektiv i sin skildring av historien. Vidare ville jag ta reda på läromedlen speglar en mångkulturell syn, om det finns ett interkulturellt perspektiv i texterna samt om det var någon skillnad mellan läroböckerna i de delar som jag på förhand valt ut.
Det tre läroböckerna i min undersökning har en liknande disposition vad det gäller de delar som jag har studerat i analysen, de lyfter även fram i stort sett samma delar av historien. Ett exempel på det är att alla läroböckerna tar upp de grymheter som ägde rum i Kongo under imperialismen. Eventuella grymheter som ägde rum i andra kolonier nämns inte överhuvudtaget i läromedlen. Både Epos och Perspektiv på historien A har ett uttalat eurocentriskt fokus, vilket Epok inte har. Däremot lägger samtliga böcker fokus på Sverige och Norden. Skillnaden är att Epok är betydligt mer kortfattad än de övriga två, vilket leder till att diskussioner kring orsaker och konsekvenser till händelser ofta saknas, eller inte utvecklas tillräckligt för att förståelsen ska öka.
I kapitlen om medeltiden, skildras arabernas framgångar, religionen Islam tillskrivs, i alla tre
läroböckerna, nyckeln till denna framgång eftersom den enade arabfolken. I samtliga källorna har jag tolkat det som om böckerna sätter ett likhetstecken mellan araber och Islam. I Epos jämför författarna Islam med kristendomen, vilket tyder på ett eurocentriskt perspektiv då författarna ställer ett ”vi” och ”de” mot varandra. Det ger även intrycket att läsaren förväntas vara kristen och därför behöver den förförståelsen. Som exemplet med bilden på den nutida beduinfamiljen, enligt min mening visar, gör författarna även kopplingar till den arabiska världen som antyder att denna inte har förändrats sedan medeltiden, det gör att bilden av araber som skildras i boken stämmer överens med det som Said skriver om Orientalism, han menar att Orienten ofta porträtteras som tidlöst. I Perspektiv på historia A,
uppmanas eleverna att jämföra arabvärlden med Västeuropa på medeltiden, på vilket sätt hade de ett mer utvecklat samhälls- och kulturliv än Europa? Författarna visar, enligt min mening, på ett ”vi” och ”de” tänkande eftersom de ställer Västeuropa och Arabvärlden mot varandra och uppmanar eleverna att jämföra dessa. Man beskriver Arabvärlden i relation till Västeuropa. Författarna till Epok skildrar
perspektiv. Både Perspektiv på Historia A och Epos skildrar arabvärldens kultur som mer utvecklad än den i Västeuropa, författarna lägger även vikt vid att skildra Islam som en jämställd religion, om än i viss jämförelse med kristendomen. Medan Epos ger en bild av arabvärlden som ett patriarkalt
slavsamhälle.
Gemensamt för de tre böckerna är att de nästan uteslutande beskriver länder och folk utanför i Europa endast vi möten mellan dem européer. Kina och Japan får stort utrymme, de beskrivs som två från början isolerade länder, som sedan utvecklas åt olika håll, då Japan går Västeuropa tillmötes och vinner framgång genom detta, medan Kina är motvilligt att möta Västeuropa och sedermera nästen faller sönder som stat.
Afrika beskrivs som den världsdel som drabbades hårdast av européernas vilja att härska i världen. Alla böckerna nämner Kongo som ett särskilt grymt exempel på den terrorn som befolkningen utsattes för av förtryckarnationen, i detta fall Belgien. I samtliga böcker anser jag att Afrika beskrivs som ett enda land, och dess befolkning som en enda befolkning, detta kan kopplas till det som Mohanty kallar för
”tredjevärldenkvinnan” som är skapad utan hänsyn till klass, etnicitet, boende miljö o.s.v. Jag skulle vilja kalla Afrikas befolkning i dessa texter som en ”tredjevärldensbefolkning”, där författarna inte tar hänsyn till ens något så fundamentalt som landstillhörighet utan i de flesta fall bara talar om ’afrikaner’.
Läroböckerna beskriver kolonialismens följder vagt. Författarna i Epos skriver att följderna av kolonialismen blev familjesplitring, tvångsförflyttning, folkmord. Men de utvecklar inte detta vidare. Med tanke på den påverkan som kolonialismen fortfarande har i dag, så anser jag att läromedlen som används i gymnasiets A kurs borde utveckla och problematisera det vidare.
I delen om andra världskriget behandlar författarna ytterst lite av världen bortom Europa och USA, och Japan. Trots att de flesta av länderna inblandade i andra världskriget var kolonialmakter så står det inte i någon av böckerna hur kolonierna påverkades av kriget. Det står heller ingenting om de många soldater från kolonierna som stred i kriget. Uteslutandet av alla dessa länder anser jag är en fingervisning om det västerländska perspektiv som de tre läromedel i min undersökning har. I min mening får
atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki en relativt liten del i samtliga historieböcker, det skulle kunna vara en spegling av ett västerländsktperspektiv då man ger betydligt större utrymme åt händelser inom Europa. Men i min läsning så har jag även noterat att de allierade i andra världskriget får mer sympatier och större utrymme i läroböckerna än vad axelmakterna får, det skulle även kunna vara denna förklaring som gäller för uppmärksamheten kring atombombingarna i Japan.
Resultat
Masoud Kamali skriver att ”med hjälp av historieberättelserna skapas ett vi på två plan: ett nationellt ’vi’ och ett europeiskt, västerländskt ’vi’.”78 Han menar alltså att läroböckerna kan bidra till att stärka den egna gruppens identitet samt till en förhöjd okunskap om den andra gruppen., dessutom påpekar Kamali att detta inte enbart fungerar på en nationell nivå; historieböcker kategoriserar människor efter geografisk tillhörighet. Även Runblom menar att Västeuropa får betydligt större del än Östeuropa i de läromedel som han har studerat. Jag har i min undersökning kommit fram till att samtliga läromedel i min undersökning intar ett västerländskt perspektiv. Två av dessa läroböcker har ett uttalat europeiskt perspektiv, men jag skulle vilja ifrågasätta detta europeiska perspektiv med tanke på att Nordamerika får en betydligt större del än de andra världsdelarna i läroböckerna. Visserligen så har Nordamerika en nära sammankoppling med Europa, och som jag tidigare nämnt så får utomeuropeiska kulturer och
människor nästan enbart synas då de kommer i kontakt med européer, vilket man onekligen kan säga att den nordamerikanska befolkningen har gjort. Men även det amerikanska inbördeskriget som har mycket liten inblandning från Europa, tilldelas det ganska stort utrymme i samtliga böcker. Hur kommer det sig då? För USA tillhör ju inte Europa, visserligen är landet uppbyggt av europeiska invandrare, men det är t.ex. Australien också, som däremot är relativt frånvarande i läromedlen. Eftersom läroböckerna
(undantaget Epok) skriver i förordet att de har ett eurocentriskt perspektiv, inte ett västerländskt perspektiv, faller det sig märkligt att USA ges det utrymmet i böckerna. För författarna att uttala ett västerländskt perspektiv är givetvis svårare att legitimera, ett eurocentriskt perspektiv kan legitimeras utifrån geografisk synpunkt. Dessutom måste läromedlen inta en viss avgränsning, det finns helt enkelt inte tid att behandla alla delar inom historien.
I teoridelen av examensarbetet skrev jag att inom postkolonialismen problematiseras den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning. Ingen av de läromedel som jag har undersökt definierar eller behandlar kritiskt begreppen västerlandet eller
västvärlden som de ofta använder sig av, vilket i min mening kan leda till en felaktig bild av dessa för eleverna, och dessutom leder åtminstone mig att tro att författarna utgår från att eleverna ska besitta den kunskapen på förhand. Återigen, i min tolkning, ett antagande att samtliga elever i gymnasieskolan tillhör den grupp som författarna vänder sig till. Som jag nämnt tidigare tycker jag att det saknas en diskussion kring läromedlens perspektiv då de förmedlar historia, att läroböckerna kritiskt granskar sig
78
själva och upplyser eleverna om att historieberättandet kring en precis händelse kan se olika ut beroende på vem som berättar historien.
Jag ville undersöka ur vilket perspektiv läroböckerna skriver om icke-västerländska kulturer, det är intressant därför att det visar vilken syn böckerna har på dessa. Min slutsats är att de läromedel som jag har granskat enbart skriver om icke-västerländska kulturer i samband med möten med européer. Deras historia berättas alltså inte i relation till dem själva. Författarna skriver väldigt sällan vad befolkningen i ett icke-västerländskt samhälle fungerade, istället är det beskrivningar av vad européerna gjorde där. Jag har även funnit att böckerna jämför västvärlden med den kultur de berättar om, något som blir till ett ”vi” och ”de” tänkande. Då jag har kopplat de postkoloniala teorierna till hur läromedlen framställt världen utanför Europa, har jag funnit att dessa inte speglar en mångkulturell syn samt att de intar ett Västerländskt, inte ett interkulturellt perspektiv.
I enlighet med Runbloms granskning av etnicitet i läromedel för historia, har jag inte funnit några schabloniserade eller stereotypa bilder av individer, grupper eller nationer i min undersökning.
Problemen som jag anser finns i läroböckerna är att dessa osynliggörs eller får synas enbart i relation till västerlandet. Exkluderingen av dem som inte tillhör västerlandet kan leda till en känsla av exkludering för elever som tillhör denna grupp.
Eftersom vi lever i ett mångkulturellt samhälle, anser jag att det är viktigt att läromedlen som används i historieundervisningen speglar detta. Det står dessutom i Lpf 94 att globaliseringen av samhället kräver en förståelse som sträcker sig bortom den egna världsdelen. En fundamental del i mötet med nya
kulturer, som ständigt sker i dagens samhälle, är en förståelse för, och kunskap om dessa samhällen, jag anser att det utgör grunden för att förebygga främlingsfientlighet och för att bygga broar mellan länder och kulturer.
Litteraturlista
Läromedel:
Elm, Sten & Thulin, Birgitta (2000) Epok- historia A. Malmö: Interskol.
Nyström, Hans & Nyström, Örjan (2001) Perspektiv på historien A. Malmö: Gleerups.
Sandberg, Karlsson, Molin, Ohlander (2002) EPOS för gymnasieskolans kurs A. Danmark: Liber.
Litteratur:
Davidson, Basil (1984) Afrika – en kontinents historia, Orig. titel ”The Story of Africa”, övers. Gun
Ahnlund, Jan Ahnlund och Gunnar Rydström, Bonnier Fakta Bokförlag, Stockholm
Eilard, Angerd. ”Genus och etnicitet i en ’läsebok’ i den svenska mångetniska skolan”, i Pedagogisk
forskning i Sverige 2004 årg 9 nr 4
Eriksson, Catharina. Eriksson Baaz, Maria. Thörn, Håkan (red.)(2005) Globaliseringens kulturer - Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället.
Hermansson Adler, Magnus (2004) Historieundervisningens byggstenar-grundläggande pedagogik och
ämnesdidaktik. Stockholm: Liber
Lahdenperä, Pirjo (2004) Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Lorentz, H. Bergstedt, B. (red.)(2006)Interkulturella perspektiv - från modern till postmodern
pedagogik. Lund: Studentlitteratur.
Matthis, Moa(red) (2005) Orientalism på svenska. Stockholm: Ordfront.
McLeod, John (2000) Beginning Postcolonialism. Manchester: Manchester University Press.
Offentligt tryck:
Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94
Runblom, Harald (2006) ”En granskning hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker”. Underlagsrapport till skolverkets rapport I enlighet med skolans värdegrund.
Internet:
Nationalencyklopedin, sökning på attacken mot Pearl Harbor.
http://www.ne.se.till.biblextern.sh.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=281071&i_word=pearl%20harbor
Nationalencyklopedin, sökning på atombombningarna i Hiroshima och Nagasaki. http://www.ne.se.till.biblextern.sh.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=114431&i_sect_id=11442600&i_w ord=nagasaki%2bhiroshima&i_h_text=1&i_rphr=nagasaki%2bhiroshima