Sammanfattning: The Locked Room

Romanen kretsar kampen mellan Fanshawe och B – kampen om vem som får den ultimata rollen i familjen. B känner att han måste göra sig kvitt Fanshawe, som även i ”döden” hänger över honom och driver honom till ytterligare en tävling, ytterligare konkurrerande omständigheter. Männens maskulinitet formas i denna kamp, då den egentligen pågått ända sedan barnsben, då de delat nästan alla upplevelser som varit betydande för dem. När Fanshawe blir en del av Bs liv igen, genom Sophie, understryks det vilken inverkan vännen hade på honom redan som liten och hur han fortsätter påverka B, trots att de två inte återser varandra förrän precis i slutet av romanen.276

Som Connell och Messerschmidt understryker så är kvinnor och femininitet ofta grundläggande i konstruktionen av maskuliniteter, som mödrar, flickvänner, hustrur, kollegor och skolkamrater, vilket inte får ignoreras.277 I fallet B och Fanshawe tydliggörs detta, då kampen centreras kring Sophie. Sophie får aldrig blomma ut som en riktig karaktär i romanen, vilket förstärker intrycket av att hon som individ inte är av vikt för männen, utan hennes position som hustru och kärleksobjekt är hennes primära betydelse för romanen. Maskuliniteterna som då konstrueras kring henne måste ta sin grund i rollen som make och far, som beskyddare och försörjare. Åsidosättandet av Sophie som karaktär kan tyda på en kritik hos romanen i hur männen ser på kvinnorna i deras närhet, deras oförmåga att se dem. Precis som i fallet Sophie finns det inte heller någon särskilt djuplodande kvinnlig karaktär i City of

275Auster 1990, s. 367.

276Männen ”ser” ju egentligen inte varandra någonsin igen eftersom B och Fanshawe talar genom en dörr i Boston, men det är fortfarande för första gången på mer än ett årtionde som de är i samma byggnad, och medvetna om varandras fysiska närvaro.

Glass. Eftersom böckerna är så centrerade kring mannen och hans relation till sonen,

faderskapet och maskuliniteten blir kvinnan förklarligt nog perifer, och romanen förmår helt enkelt inte att lyfta fram en mer jämlik relation mellan man och kvinna. I sin tur understryker detta ensamheten hos flera av männen, särskilt framträdande blir det hos B och Fanshawe, som har gemensamt att de inte kan tala om sina problem med Sophie.

Som illustrerats är marketplace manhood en betydande term för analysen av maskuliniteterna i denna roman. Rollen som familjeförsörjare kräver framgång på arbetsmarknaden samtidigt som framgång på arbetsplatsen och inom yrkesrollen är viktig för en vidare konstruktion av maskuliniteten. Genom att hävda en stark marketplace manhood kan de också, i min analys, göra anspråk på den hegemoniska maskuliniteten. Både B och Fanshawe är deltagande maskuliniteter som inställer sig i genushierarkins system och drar nytta av dess utdelning, men ingen av dem når ända fram. Fanshawe, som ändå hade en lovande utgångspunkt i barndomen, primärt för att han misslyckas med att vara make och far. B för att han, trots sitt anspråk på familjen bestående av Sophie och Ben, fortfarande tillåter dem att försörjas av Fanshawe (ergo inte tar på sig den rollen) och under hela romanen framställer sig själv som underlägsen Fanshawe. Han ser sig själv som kuvad av vännen, genom att hela tiden oroa sig för att han ska komma tillbaka och ta familjen ifrån honom. Ingen av männen är några storartade maskulina förebilder i samhället men inte heller gör de uppror mot mansrollen. De befinner sig i den och kämpar med dess krav och aspekter, men inrättar sig också i den. Den patriarkala utdelningen kommer sig, för B, i formen av en närande och kärleksfull familj och för Fanshawe är hela uppväxten ett exempel på utdelning. Även om han förlorar sitt fotfäste och möter undergången i slutet av romanen så är hans liv övervägande ett exempel på hur en vit man kan navigera genom livet utan större materiella motgångar. Han är framgångsrik på skeppen där han arbetar, han utmärker sig genom både sin intellektuella bakgrund och sin kapacitet till hårt kroppsligt arbete. Båda männen auktoriseras av sin vithet, och deras

embodiment tyder på privilegiet som vita män erfar i USA 1980. Istället är Fanshawes problem

och motgångar primärt av emotionell natur, vilket ytterligare illustrerar hur män i sina restriktiva maskuliniteter inte förbereds på att hantera sina känslor.

Faderskapet i denna roman är i mångt och mycket en spegelvändning av narrativet i

City of Glass. Detta kommer jag att diskutera mer i min slutdiskussion, men redan här vill jag

nämna hur fadern och sonens relation aktualiseras i The Locked Room, på ett liknande sätt som i City of Glass. Romanen illustrerar hur faderskapet är en betydande del av identitetskonstruktionen och att mannens roll i familjen inte bara grundar sig i funktionen som försörjare. B hänger sig åt faderskapet, förskjuter sitt eget arbete, för att ta hand om hemmet

och den nya sonen Ben. För honom är avsaknaden av det biologiska bandet inte något som sätter stopp för rollen som far, och det visar hur socially defined fathering är en legitim del av mäns anspråk på faderskap och familjeliv. Både Fanshawe och B är överens om att Ben behöver en far och att B är personen att ta sig an uppgiften, men Fanshawe vill ändå i slutet hålla fast vid pojken som sin son, för att faderskapet inte är något lätt att avstå. Även om Fanshawe kan förstå att han förlorat sin son genom att avsäga sig sin roll som far så finns det en emotionell koppling kvar som han återvänder till i sin sista stund i livet.

Tillsammans med analysen av männens lived embodiment illustreras hur detta är två personer som väldigt mycket fungerar som två sidor av ett mynt. Deras liv präglas av den andras närvaro och frånvaro, och genom Fanshawes fysiska frånvaro illustreras hur maskulinitetsidealet kan vidhållas som en idé, en fantasi, samtidigt som det kanske inte förhåller sig så i verkligheten. Relationen mellan de två, och Austers porträttering av den som ytterst destruktiv, illustrerar hur genushierarkin pressar män till att passa in i könsrollen och kämpa för att behålla sin plats i genushierarkin. Vidare visar passager i romanen, som Bs våldsamma samlag med Jane Fanshawe och slagsmålet med mannen som kallar sig Peter Stillman, hur Bs ilska och hat mot Fanshawe måste utövas mot andra människor, främst på grund av Fanshawes frånvaro. Att Bs relation med Sophie blir lidande på grund av Fanshawes inverkan på honom visar ytterligare hur kvinnor ofta får ta smällen när män känner att de måste hävda och kvarhålla sin maskulinitet. Särskilt händelsen med Jane Fanshawe kan användas för att argumentera för detta. I akten, när B blir allt mer våldsam, tänker han bara på sitt hat mot hennes son och kan uttryckligen själv förstå att han använder hennes kropp som en slagpåse för att få ut sina aggressioner. Händelsen blir inte bara oidipal, utan även starkt patriarkal.

Min analys belyser hur faderskap och maskulinitet inte är något som är lätt för männen att hantera. Berättelsen om B och Fanshawe illustrerar hur pojkarna socialiseras in i en maskulin identitetsroll redan i barndomen. Det är som att B bär med sig bördan av att inte vara lika bra som Fanshawe under hela livet, och denna idé ges mer syre under tiden som B agerar ställföreträdare för den försvunne Fanshawe. När han vet att Fanshawe inte är död återkommer oron hela tiden: tänk om han kommer tillbaka och Sophie och Ben hellre vill ha honom.

Tävlan mellan de två är ett exempel på den generella tävlan mellan män som pågår överallt i samhället. De två konkurrerar inte bara inom familjen, utan även på ”arbetsplatsen” i och med att de båda är verksamma inom litteraturbranschen. Det exemplifieras ytterligare av relationen mellan B och Stuart Greene och kampen om starkast marketplace manhood.

Essensen gällande faderskapet är betydelsen av en far, oavsett det biologiska släktskapet. För B är det inte bara en ynnest att få bli far till Ben; han, Sophie och även

Fanshawe ser det som en nödvändighet att pojken blir sörjd för av en fader. Det kan visserligen ses som att det stödjer tanken om en kärnfamilj i konstellationen mamma, pappa, barn, men Bs hängivelse till surrogatfaderskapet visar även hur den biologiska aspekten som varit bärande för vår föreställning av kärnfamiljen inte alls är lika nödvändig som tidigare. Jag väljer att läsa det som ett stöd för tanken om en new father och post-nuclear domesticity inom vilket fadern innefattas som en betydande figur av andra skäl än bara ekonomisk försörjning. Vård, omsorg och emotionell närvaro blir också aspekter av faderskapet, som prioriteras högre än arbete och monetära vinster.

Vad som blir intressant är hur männen både är progressiva men också traditionella i sina maskuliniteter. Samtidigt som romanen andas en högst progressiv inställning till faderskapet så kämpar männen med att passa in sig själva i den traditionella mansrollen. Denna dubbelhet är värd att understrykas eftersom den i mångt och mycket kan ses som en reflektion av tiden under vilken romanen skrevs – mansrollen var under förhandling och många män står mellan det gamla och det nya, och försöker (som B och Fanshawe) hitta sin plats däri.