Samspel vid matsituationer

I vår studie gjorde vi även observationer i matsituationerna för att se hur barnen har ett samspel när de äter. Det vi kom fram till var att det förekommer mycket samspel i matsituationerna. Barnen härmar varandras rörelser, ansiktsuttryck och det språkliga. Barnen tar ofta kontakt med en pedagog genom att peka och uttrycka sig med ord när de undrar något och vill ha hjälp. Ibland börjar någon spela instrument med sina bestick och då är de andra inte sena att följa efter och det blir en hel orkester och ofta har de mycket roligt. Løkken menar att humorn är nära besläktad med leken. Nedan följer ett exempel på samspel vid en matsituation:

Bea (2), Viktor (2) och Elsa (1,8) har precis avslutat mellanmålet. I väntan på att få gå ifrån bordet så börjar Elsa säga heja, heja samtidigt som hon svingar upp sina armar i luften. Hon tittar på de andra och väntar på en reaktion. Strax därefter gör Viktor likadant och ropar heja, heja och lyfter upp sina armar och skrattar samtidigt som han har ögonkontakt med Elsa. Bea som först tittat på i några sekunder gör nu likadant som de andra. Alla tre skrattar av glädje och ropar heja. (Denna sekvens varade i 1 min 30 sek)

Här kommer ett exempel till på samspel vid en matsituation:

Anna (1,8) börjar klappa med båda händerna i bordet, Emil (2) som sitter mitt emot tittar upp och får ögonkontakt med Anna som klappar i bordet. Snart gör båda likadant, klappar i bordet och ler. Efter en liten stund gör även Saga (2) likadant, men de blir strax därefter avbrutna av en pedagog. (Situationen tidsbestämdes inte)

I dessa exempel uppstår det en form av imitation vilket är vanligt vid matsituationerna. Att ett barn börjar göra en sak och en eller flera följer efter. Det kan både vara rörelser, ljud och ord. Oftast är det med stor glädje och med skratt. Det blir som leken ”Följa John” de härmar och följer varandra. Glädje och känslor är en social handling som kan uppmuntra andra till

31

samspel och smittar lätt av sig på varandra (Michelsén 2005 s.94). När det är ”Bus” ser vi att barnen gärna imiterar varandra och det tar inte lång tid innan flera barn följer med och det uppstår skratt och glada känslor. Här följer ett annat exempel på samspel vid matsituationen:

Mia (1,6) är trött och somnar nästan vid bordet. En pedagog går och lägger henne och kommer tillbaka och sätter sig. Eva (1,7) som sitter mitt emot Mia pekar på Mias stol och sen åt det hållet hon vet att sovrummet ligger. Hon söker ögonkontakt med en pedagog som sitter snett mittemot henne och fortsätter att peka och säga Mia. Samtidigt visar hon tydligt med hela sitt kroppsspråk och ansikte sin omtanke och undran om vart Mia tog vägen. (Situationen tidsbestämdes inte)

I denna samspelssekvens är det inte bara ett samspel mellan barn och pedagog utan det finns ett medlidande och empati hos Eva. Hon visar med hela kroppen och enstaka ord hur hon känner och tolkar situationen. Løkken menar att orden som sägs inte hade existerat om de inte hade uttryckts med hjälp av kroppen. Kroppsspråket och de enstaka orden gör kommunikationen möjlig och lättare att förstå (Løkken m.fl. 2005 s.33). Vi upplever att barnen söker kontakt och kommunicerar med varandra vid maten och härmar varandra språkligt. De gör små ”språkövningar” där de härmar varandras ljud, ord och ansiktsuttryck. När barn börjar använda språket för att kommunicera och samspela med andra människor, menar Stern, att barnen upplever en känsla av ett verbalt själv, vilket innebär att barnen kan uppleva sig själv på ett nytt sätt och kan förmedla fler delar av sin upplevelsevärld med andra. (Stern 2003 s.224). När det förekommer vissa ord i kommunikationen är det inte alltid lika lätt att förstå varandra. Här kommer ett exempel på samspel vid en matsituation:

Kalle (2) och Ida (1,8) sitter mitt emot varandra vid matbordet. De härmar varandra i allt de gör. Just under det här mellanmålet så händer följande. Efter att de ätit gröt så får de var sin tvättlapp för att torka av sig på. Pedagogen är upptagen med att duka av vid andra bordet och i väntan på att få hjälp ner från sina stolar så börjar Ida och Kalle vifta med sina tvättlappar. Det är Ida som börjar. Hon tittar på sin tvättlapp och svingar den upp i luften och tittar på Kalle och väntar på en reaktion. Kalle är inte långt efter utan gör samma sak med sin tvättlapp. Ida skrattar och tycker att det är mycket kul. Kalle skrattar tillbaka. Hela tiden håller hon ögonkontakt med Kalle för att förvissa sig om att han är med, vilket Kalle är. Ida fortsätter med sina rörelser och ömsom viftar hon ömsom slår hon i bordet med tvättlappen. Detta frambringar ännu mera rörelse och skratt varefter de båda börjar snurra på tvättlappen snabbare och snabbare i luften. Tvättlappen får ett eget liv. (Denna Sekvens varade i 56 sek.)

Här får tvättlappen bli ett föremål för barns utforskande. Lindahl skriver att barn använder föremål på olika sätt och inte bara till det som föremålen är ämnade för (Lindahl 1998 s.15).

32

Genom detta lär de sig föremålens funktion. Vi upplever att barnen använder sin fantasi och kreativitet även vid matsituationer. Vid rutinsituationer när barnen får vänta på sin tur upplever vi att det finns utrymme för fantasin att flöda. Här följer ett annat exempel:

Mattias (2,2) sitter vid matbordet och väntar på att bli serverad mat. Under tiden förvandlas hans gaffel till en bil, han kör i luften och gör brummande ljud som en bil. (Situationen tidsbestämdes inte)