5. Resultat av den empiriska undersökningen
5.2 Samtal 2 dyaden
5.2.1 Allo-repetitioner
Även i samtal 2 utgörs allo-repetitionerna främst av ekon/skuggningar eller bekräftelsekontroller. Det finns dock exempel på mycket varierade repetitioner, som i (2:1), där repetitionen förvisso behåller sin struktur, men är modifierad både vad gäller person (you blir I) samt med en tolkning (do that = talk to people) som härstammar från Henriks tidigare yttrande i 272:.
L = Lisa, H = Henrik (2:1)
271. L: and you’re supposed to (extract?) like all of that just by (0.6) 272. H: .hh (.) [did you ask] the people in th-the s -st[ore?]
273. L: [(mummel)] [No,] of course not 274. (.)
275. H: you don’t do that, I [know ]
276. [((bestickljud))] 277. (1.1)
278. L: I don’t talk to people (.) [ and ] (0.7) * besides* he he (.) a: don’t >>
279. [(två skrällar))]
280. L: >>know (.) oh, Cassiopeia ((till katten som hoppat upp på köksbänken igen))
Denna typ av strukturell repetition (jfr. Tannen, 1987:590) bidrar onekligen till en humoristisk effekt, vilket uppenbaras i det något fördröjda skrattet i 278: *besides* he he.
Den humoristiska agendan är påtaglig i samtal 2. I följande exempel (2:2) återanvänds ordet
mash om än i en annan tempus. Genom att återvinna detta ord, bygger Henrik vidare på
ordlekarna och den humoristiska diskursen kring ”potatishuset”:
(2:2)
17. L: he! I saw a potato house (.) comp letely >made out of potatoes< (.) (never mind)
18. (1.4)
19. H: ‘s it? ra:w or cooked? ((bestickljud))
20. (1.0)
21. ((fniss)) 22. H: he [?he he? ] 23. L: [mashed ] he!
24. (.)
25. H: oh he mash it in the ‘r shape a house [x x ] (.) let it bake in the sun (so) 26. L: [mmm]
5.2.1.1 Ekon och skuggningar
I samtal 2 kan man finna ett exempel på en tydlig skuggning eller eko, då de diskuterar de fysiska betingelserna kring hur olika bakverk sväller. I likhet med hur David och Jessica
36 skuggar/ekar varandra i (2:3), sker även denna typ av repetition i munnen på varandra när deltagarna kommit till någon form av slutsats. Samtidigt som de båda kommer till en gemensam slutsats kring ämnet, etableras också en form av intersubjektivitet, gemensam tolkning och engagemang. Lisas självrepetition i själva överlappningen indikerar en hög intensitet i denna handling, och det är svårt att i detta fall säga vem som egentligen repeterar vem:
(2:3)
130. H: [ye:ast still] produces as much (0.5) .hh (.) gas inside the bread but there is less gas outside so it p-h.hh ((gestikulerar med händerna))
[x x x x less ] pressure mh 131. L: [yeah, less pressure, there’s less pressure]
En annan typ av eko/skuggning sker i följande session (2:4), där en tvetydighet ger upphov till humor, när Lisa beskriver ett hus som en golf club. Då golf club kan betyda både golfklubb och golfklubba, och då det inte är så mycket klubben utan själva klubbhuset som åsyftas, ger ordvalet upphov till en tvetydighet. Denna tvetydighet bäddar för en humoristisk samtalsram och den manar också till en korrigering, vilken sker av såväl Henrik.(48) som Lisa (49):
(2:4)
46. L: I would have thought that (0.5) it was a strangely placed (0.6) golf club
47. (.)
48. H: oke’ (?he he he he he [he?) it’s the club house ]
49. L: [and when I say golf club ] I mean club *house e x-[hactly* .hh]
50. H: [he he ] he .hh
5.2.1.2 Bekräftelsekontroll
Även i samtal 2 finns exempel på olika situationer med bekräftelsekontroller. De sker dock på lite olika nivåer. Dels kan det gälla rent innehållsmässiga frågor, dels mer perceptuella/formella/språkliga. Ett exempel på det senare är följande avsnitt (2:5), där Henrik hör någonting i Lisas berättelse som han finner lite otroligt, och därför måste kontrollera. Henrik frågar om han verkligen hört rätt: rats?, varpå Lisa korrigerar med hjälp av en repetition av ordet: racks. För att markera det roliga i situationen, upprepar Henrik återigen det korrekta ordet, och fnissar tyst för sig själv åt sitt misstag, och det är främst här som den egentliga repetitionen sker (även om man kan argumentera för att Henriks fråga rats? är en repetition, då det ur hans perspektiv är en repetition).
(2:5)
253. L: so I saw that at at (Hemköp) the other day (0.5) that they had two (0.9) big
racks (1.1)[with](.) racks.
254. H: [rats?] 255. H: racks ((fnissar))
37 Ett annat exempel på hur repetition används för att diskutera ett ords form, är när Lisa går in på svenska som målspråk (2:6). Hon vill här veta vad en speciell blomma heter och ställer explicit frågan ?what do you (0.6) what do you call them in Swedish??. Henrik svarar
julstjärna, varpå Lisa upprepar ordet tyst. I likhet med hur Lina använde ordet mentor i (1:4),
införlivar också Lisa detta nya ord i sitt vokabulär vid ett senare yttrande (256) i sin berättelse:
(2:6)
246. L: but I - I don’t know which one’s (julebo’), right? (4.0) ((xx)) ?what do you (0.6) what do you call them in Swedish? ?
247. H: julstjärna
248. L: ?julstjärna? ---
256. L. with- where it says (0.7) and at one a rack it said (nine) (.)eh ju- julstjärna, (0.7) ö-nineteen and ninety ?
Ytterligare ett exempel (2:7) på hur ett ord upprepas av båda deltagarna varsin gång efter “originalet”, är följande utdrag, där bekräftelsekontrollen av Lisa, i motsats till föregående exempel, snarare syftar till en innehållsmässig upplysning, nämligen om namnet på katten är latinskt. Detta blir således ett slags ”confirmation check” (237) på ett innehållsligt plan:
(2:7)
236. H: you don’t have any (1.2) non-Latin name for it? ? ((fnissar))
237. L: (x x one !) ?it’s just called (x) -is that Latin? ??
238. H: I assumed so, at least it sounds kind of Latin
Bekräftelsen, om dock en aning osäker, innehåller också ordet Latin. Detta är ett alternativ till att t.ex. svara bara I assumed so eller at least it sound so, och går att likna vid Davids sätt att bekräfta seventy-seven (1:9, rad 279) och Ohio (1:10, rad 275), även om Henriks svar är mer utförligt.
Ett snarlikt exempel (2:8), som också har med en innehållslig bekräftelsekontroll att göra är följande, där Lisa, efter Henriks fråga (116) om hur stor betydelse altituden har för bakning och matlagning, upprepar just ordet altitude två gånger (118 och 122) i sitt svar på frågan.
(2:8)
116. H: that (.) has -that much effect? (0.6) ööh: altitude? 117. (0.8)
118. L: no (1.3) if you’ (0.6) a lot of recipes will have extra I would say high altitude directions ?to (x x) tell you how you (should [change)? (0.5) ] the recipe.
38 120. H: [ne]
121. (1.9) ((bakgrundsljud)) (0.5)
122. L: >I don’t remember b’-it< usually says high altitude and then in parenthesis (.) about whatever
En annan typ av repetition, som dock har samma kriterier som en ”confirmation check”, d.v.s. repetition av det nyss sagda med frågeintonation (Long, 1983:137) men som snarare tjänar syftet att visa medlyssnande, är (2:9). Henriks uttalande i form av repetition av frasen the
potato guy, med stigande intonation, och med den efterkommande frasen you had been to (.) [Idaho?] tjänar som uppmaning till Lisa att fortsätta sitt resonemang, och att Henrik lyssnar
och vill veta mer:
(2:9)
1. L: oh, the potato guy!
2. H: (the) potato guy? (0.7) you had been to (.) [Idaho? ]
3 L: [h.hh ]
I de två följande exemplen sker en exakt upprepning av en fras. I (2:10) använder sig Henrik av en fråga, som av kontexten och hans efterföljande skratt att döma, inte är särskilt allvarligt menad (7). Genom att upprepa all of them (8) i svaret erkänner Lisa Henriks humoristiska ansats.
(2:10)
5. L: yeah (0.5) and Idaho: is where they gro:w the potatoes:
6. (.)
7. H: a:ll of them? [?he he he he? ]
8. L: [?yeah, all of them?] (1.0) a :nd (.) apparently t’was one gu:y that o:wned a lot of these potatoes: (1.5) and then you know
I (2:11) vill Henrik veta mer om omständigheterna kring Lisas besök i affären. För att visa att hon hört frågan och samtidigt bemöta den med ett jakande svar, använder sig Lisa av en exakt repetition av hela frasen:
(2:11)
262. H: he he he he he he .hh öh-[were they] the same [size n’ (.) >> 263. L: [x x ]
264. H. >> [looked exactly the same ] 265 L. [(I’d look an they-) ] 266. L: they really looked exactly the same?
Det är intressant att det är Lisa, som infödd talare, som gör de exakta repetitionerna vid bekräftelsekontrollen, medan Henrik, i en liknande situation (2:12), upprepar hela frasen, men byter ut prepositionen from till by:
39 153. L: maybe (1.6) it’s (.) pu- something one could potentially? learn from watching Southpark?
[or x ]
154. H: [I think] I learned it by watching American football (1.7) TV three (.) years ago
Båda formerna är grammatiskt acceptabla, men ändå väljer Henrik att byta ut prepositionen mot det andra alternativet och gör på det sättet ett slags repetition med variation.
I samtalet hittades inga uppenbara upprepade syntaktiska uttryck som inte sades i direkt anslutande tur, likt det i (1:1) i samtal 1.
5.2.2 ”Samtalsämnesmarkörer”
Ett exempel på samtalsämnesmarkörer i samtal 2 är corn. (2:13)
170. L: ?so now I (x) think of (x x haven’t said?) (2.2) what you (said) in Swedish? (0.6) ((bestickljud)) picking-picking invisible (.) corns
171. (.)
172. H: [+he he he+]
173. L: [+he he he+ x x ]
174. H: [corns ?yeah?] .hh ((tar en tugga)) (x corn x x) (0.5) ?yes? 175. (2.5)
176 L: you corn on your feet?
Ordet dyker upp i några rader senare och tillsammans med den svenska motsvarigheten,
liktorn, och flätar tillsammans fram samtalsämnet, se (2:14):
(2:14)
178. H: ((smaskljud)) what’s tha’ liktorn? 179. (.)
180. L: hmm? 181. (.)
182. H: is that a liktorn? (.) corn? (0.7) ((?fnissar?)) (1.0) [(x x x) ] ---
187. L [now you] now you’re believing that I would know exactly what a corn is ---
191. H: yeah, but (.) I had never had one either (.) but I would know what a liktorn is ?so? ---
40 Som så många andra exempel från samtal 2, finns även i denna passage en humoristisk underton, då corn har dubbla betydelser på engelska (korn och liktorn) och på det viset ger upphov till såväl skämt och tvetydigheter, se det tidigare exemplet, (2:13).
Som visats i avsnittet om bekräftelsekontroller, förekommer ordet altitude vid upprepade tillfällen. Först och främst förekommer det i det avsnitt som visats tidigare, i samband med bekräftelsekontroller (2:8). Efter lite resonemang avslutas diskussionen, genom att Henrik (144) summerar hela diskussionen, varpå Lisa kommenterar altituden, se (2:15):
(2:15)
116. H: that (.) has -that much effect? (0.6) ööh: altitude? 117. (0.8)
118. L: no (1.3) if you’ (0.6) a lot of recipes will have extra I would say high altitude directions ?to (x x) tell you how you (should [change)? (0.5) ] the recipe.
119. [((bakgrundsljud))] 120. H: [ne]
121. (1.9) ((bakgrundsljud)) (0.5)
122. L: >I don’t remember b’-it< usually says high altitude and then in parenthesis (.) about whatever ---
144. H: bu’! ((explosivt)) depending on your altitude of course [.hh ]
145. L: [but yeah ] th- I think they are e: (1.4) like (x x) I think they are (miles off zero) (1.2) at least five thousand feet (from?)
Efter denna replik, kommer de in på ett nytt samtalsämne, om fotbollsstadion i Idaho, och ordet altitude överges.
En annan ”samtalsämnesmarkör” som präglar detta samtal, är potato, med flera olika böjningar. Det ska nämnas att ordet förekommit redan i en tidigare del av samtalet, som inte transkriberats. Lisa verkar dock känna att ämnet lämnats lite hängande i luften. Hon påpekar detta för Henrik, och undrar lite fundersamt vad de egentligen började prata om, varpå hon utbrister:
(2:16)
1. L: oh, the potato guy!
2. H: (the) potato guy? (0.7) you had been to (.) [Idaho?] 3 L: [h.hh ]
4. (.)
5. L: yeah (0.5) and Idaho: is where they gro:w the potatoes:
6. (.)
7. H: a:ll of them? [?he he he he? ]
8. L: [?yeah, all of them?] (1.0) a:nd (.) apparently t’was one gu:y that o:wned a lot of these potatoes: (1.5) and then you know
41 (2:17)
16. H: [(x) ]the building (x x x x) the potato
17. L: he! I saw a potato house (.) comp letely >made out of potatoes< (.) (never mind) ---
27. L: that’s right [(2.4)] ((harkel)) but I sa:w mm Geoffrey took me told me what he’d think was the
potato (guys?) house
28. (.) ((ljud i bakgrunden)) ((L vänder sig om och tittar ned på golvet)) (1.1) ---
40. H: but it wasn’t like a hu:ge potato? ---
45 H: [you live it] like a p u mpkin (.) potato. ---
70. H: (you had) [all those po]tatoes to eat but (>then you<) starve to d eath anyway. 71. L: [(x x x) ]
72. (1.5)
73. H: ? (we live our world through) potatoes?
74. (.)
75. H: yeah (2.1) there might be a (x of) nutrition from only eating potatoes ---
Efter att ha svävat ut från ämnet kring potato, känner Lisa återigen att det är dags att komma tillbaka till den röda tråden (83). Hon vill här rättfärdiga introducerandet av the potato guy: (2:18)
83. L: the rea[son I talked about] the potato guy
Det framkommer nu att själva yttrandet om denna potato guy, enbart hade varit ämnat som en länk till det som hon verkligen ville säga. Bakgrundsinformationen med the potato guy har spelat ut sin roll, och potato upprepas följaktligen inte mer i samtalet.
Det finns även i användandet av denna samtalsämnesmarkör återkommande syntaktiska konstruktioner. Ett exempel på detta är konstruktionen ”(the) potato guy”, som används i såväl rad 1 och 2 som i Lisas återkoppling till varför ämnet överhuvudtaget nämns i rad 83, se
42 Figur F
Syntaktiska mönster- Samtal 2 - ”the potato guy”
(the) potato guy rad
oh the potato guy 1
(the) potato guy 2
the rea[son I talked about]
the potato guy 83
Figur F
Potato/es/ förekommer också i objektposition, (Figur G), där x=subjekt, y=predikat och
z=bestämningsord (artikel eller pronomen); samt som del av någon typ av liknelseuttryck
”like a x potato”(Figur H), där x är något slags bestämmande adjektiv: Syntaktiska mönster - Samtal 2- ”potatoes”
x y z potatoes rad
they gro:w the potatoes 5.
one gu:y that o:wned a lot of these potatoes 8
you had [all those po]tatoes 70
Figur G
Syntaktiska mönster- Samtal 2 - ”potato”
like a x potato rad
but it wasn’t like a hu:ge potato? 40
[you live it] like a pumpkin (.) potato. 45
Figur H
Analogt med fenomenet med de parallella samtalsämnesmarkörerna conservative och state i samtal 1, aktualiseras i samband med potato även ordet house, vilket förekommer ett tiotal gånger i samtalet och används av båda talarna. Orden potato och house har, precis som orden
conservative och state en kohesionsfunktion. Dock har inte dessa ord samma tydliga
avslutningsfunktion som t.ex. conservative och state har, d.v.s. det är inte samma tydliga cirkelkomposition i detta fall. Med exemplen potato och house tydliggörs också ett framträdande kännetecken för detta samtal, nämligen repetitionens stora betydelse för att skapa humor och ordlekar. Hela dröjsmålet kring avstickaren potato guy utgör ett sådant exempel. Förekomsten av tvetydigheter ger upphov till att introducera humor och skratt i diskursen, exempelvis genom exemplet med the potato guy’s house, som sedan blir the potato
43
6. Diskussion
En viss omfattning av repetitioner på lexikal nivå verkar vara nödvändig för att hålla ihop ett samtal, och i uppsatsens data fanns flera exempel på ord som höll ihop samtalsämne och skapade såväl associationer som humoristiska tvetydigheter. Här ligger fokus på ett innehållsmässigt plan; den framväxande diskursen ska hålla ihop, och samtalarna ska skapa denna diskurs på ett givande och meningsfullt sätt. En observation i samtalsutdragen är dock att det är oväntat få repetitioner av syntaktisk art. Det skulle kunna bero på att samtal 1 är ganska monologiskt till sin karaktär och att en i taget pratar, och de andra avbryter bara med någon fråga ib land, samt visar medlyssnande med hjälp av olika kortare uppbackningsljud. I samtal 2 är det Lisa som talar mest, medan Henrik mest använder uppbackningar och frågor, samt bidrar till att sätta den humoristiska agendan. En annan förklaring skulle kunna vara att det inte var så mycket motsättningar, utan deltagarna är relativt överens i båda samtalen. Kanske hade meningsskiljaktigheter givit upphov till fler repeterade strukturer än vad empatiska och relativt korta uppbackningsljud gör. I samtal 2 där repetitioner används för att konstruera ordlekar och leka med tvetydighet, befinner sig oftast dessa lekar på en lexikal snarare än en grammatisk nivå och det är ordet, om än i olika konstellationer och böjning, som upprepas. Dock ska det tilläggas att orden i dessa utspridda allo-repetitioner förekommer i konstruktioner som syntaktiskt sett är snarlika, och på det sättet ger uttryck för ett slags ”repetition med variation”, där möjliga konstruktioner skapas av de samtalande.
Den övervägande majoriteten av repetitionerna i undersökningen är av kommunikativ art. Det gäller såväl funktionen att visa lyssnarskap och engagemang, som att påvisa en egen tolkning eller reaktion till det innehållsmässiga budskapet. Det förekommer dock två repetitioner vars syfte är att befästa ett ord och på så sätt ”lära sig” det för att använda sig av det i den egna produktionen (mentor i samtal 1 och julstjärna i samtal 2). Det ska tilläggas att det i det senare fallet är svenska som tillfälligt har blivit målspråket, och att det är på detta språk som den infödda inläraren lär sig ett nytt ord.
Vad gäller Longs (1983:137) konstaterande att inföddas ”confirmation checks” är vanligare i samtal mellan infödda och inlärare än i samtal med bara infödda, kan inget sådant resonemang föras i denna undersökning, då den inte har några kontrollgrupper. Dock kan konstateras att denna repetitionsstrategi i detta material inte är begränsat till infödda talare. Även inlärarna använder sig av dessa strategier för att få bekräftat om de förstått talaren rätt. Long
44 (1983:138) konstaterar också att allo-repetition är vanligare i samtal mellan infödda och inlärare än i samtal med bara infödda, vilket inte heller kan undersökas i detta material. Dock kan det också här konstateras att allo-repetitionen anvä nds av både infödda och inlärare, och således inte är begränsat till den infödde och därmed mer lingvistiskt kompetente samtalsdeltagaren. Detta skulle kunna antas reflektera att inlärarnas nivå är, och anses vara, så hög att de upplevs som kompetenta samtalsdeltagare. I likhet med Carrolls (2004) slutsats om det farliga med att kvantifiera olika samtalsmässiga fenomen, kanske det dessutom är på sin plats att noggrannare undersöka vad dessa ”confirmation checks” egentligen uttrycker? Man kan ju t.ex. tro att ”confirmation checks” i samtal med inlärare på en mer grundläggande nivå oftare befinner sig på ett plan där den har föranletts av en bristande lingvistisk kompetens, medan vissa ”confirmation checks” bland mer avancerade inlärare (som i detta fall), oftare befinner sig på ett innehållsligt plan. De ”confirmation checks” som görs i dessa samtal beror på att man inte tror på det som sägs eller tycker det är orimligt. Detta gäller både för korrekt uppfattade uttalanden (Ohio? samt seventy-seven?) och i det fall då samtalaren uppfattat fel ord, och genast reagerar (rats?). Som nämndes tidigare, utförs de av såväl infödda som inlärare, och ger således inget uttryck för att den infödde har rollen som ansvarig för det samtal som skapas.
När det gäller frågan om vem som repeterar vems yttrande och i vilket syfte, finns alltså inga entydiga svar att ge, men tesen att det bara är inlärarna som repeterar de infödda som ett slags inlärningsstrategi kan dock förkastas. I samtal 2 upprepar t.ex. Lisa två strukturer direkt från Henrik för att svara på hans fråga. Henrik å andra sidan använder sig av en ”repetition med variation” av Lisas struktur, där han återvinner stora delar av strukturen, som svar på hennes fråga, men där han tar sig friheten att byta ut en preposition. I samtal 1 upprepas visserligen Jessicas yttranden vid ett antal tillfällen, men Lina upprepar också Davids struktur två gånger, med viss variation i tempus och modalitet, och David är ju också en inlärare. Här finner man belägg för att statusen som infödd respektive inlärare inte är av någon avsevärd betydelse (jfr. resultatet i DiCamilla & Antons (1997) undersökning). Det verkar istället vara interaktionella motiv som ligger till grund för deltagarnas användning av repeterade strukturer, samt som eventuellt i Linas fall, ett sätt att återanvända något som redan sagts, för att det ligger nära till hands och då mindre energi behöver ägnas åt att producera ett nytt yttrande. Det förefaller således inte finnas någon direkt koppling till talarnas status som inlärare eller infödd i användandet av repetitioner i materialet för denna undersökning. Det förefaller inte heller som om repetitionerna, med enstaka undantag, används för att kompensera för någon lingvistisk
45 brist, vilket är resultatet i forskning kring inlärare på en tidigare nivå i sin andra- eller främmandespråksutveckling (t.ex. Long, 1983, Knox, 1994).
Det är problematiskt att diskutera inlärning i samband med repetition och det är svårt att kunna bevisa vad som verkligen har lärts in och inte. Det enda som går att undersöka är egentligen om ordet används igen vid ett senare tillfälle, och det faller således utanför undersökningens ramar. Kanske finns det också skäl att revidera synen på kunskap som något som alltid kan förmedlas och mätas? Det är i materialet uppenbart att samtalarna besitter kommunikativ kompetens – en kompetens som tar sig olika uttryck i olika sammanhang, och som utlöses och frammanas av just detta sammanhang (jfr. Anward & Nordberg, 2005:5f). Samtalarnas användning av repetitioner är nämligen mycket kontextbunden. I de båda samtalen används repetitionerna delvis på olika sätt och med lite olika syften. Repetitionen som ett sätt att uttrycka humor finns inte i utdraget från samtal 1, men är däremot en genomgående ingrediens i utdraget från samtal 2, medan repeterade strukturer av avlägsen karaktär går att finna i samtal 1, men inte i samtal 2. Med detta som bakgrund är det svårt att dra några generella slutsatser kring repetitionens form och funktion i samtalen. I jämförelse med Tannens (1987, 1989) material framgår också hur flera av hennes samtal använder sig av repetitioner, såväl självrepetitioner som allo-repetitioner, betydligt mer frekvent än vad som är fallet med materialet i denna studie. Tannen (1987:599ff) själv påpekar just kulturens och individens egen påverkan på repetitionens utbredning och typ. Repetitionens form och frekvens verkar således vara beroende av hur de som samtalar bygger upp sin diskurs; vad de har som syfte och hur deras relation är. Detta påpekas också av Be nnett-Kastor (1994a:164) som skriver att “repetition and its forms are most assuredly sensitive to discourse genre and to values within the community”.
46
7. Konklusion
I likhet med konklusionen i Plejerts (2004) avhandling om reparationsstrategier mellan infödda och avancerade inlärare, kan konstateras att språket inte är ett problem som motiverar användandet av repetitioner och att rollerna som infödd respektive inlärare inte är av betydelse för hur dessa repetitioner uppkommer (vem som repeterar och vem som repeteras). Det är snarare de sociala motiven som styr, och attityden till ämnet och berättandet (jfr. t.ex. Tannen 1987,1989, Anward, 2005, Plejert 2004). De syntaktiska allo-repetitionerna som förekommer består mestadels av attitydmässiga kommentarer och uttryck för engagemang, eller för att dra in humor i samtalet. På den lexikala nivån är repetitionerna mer utspridda över de olika turerna, och tjänar till att ge upphov till koherens och samtalsprogression, och orden uppträder i syntaktiskt snarlika konstruktioner (jfr. Anward, 2005). I likhet med vad Plejert (2004:211-212) konstaterar, kan vidare sägas att det verkar som att det, med undantag av
julstjärna och mentor, inte pågår någon explicit medveten inlärning genom repetitionerna. Att
samtalarna i undersökningen aktivt ägnar sig åt språkinlärning är således en långsökt tolkning. De är alltför upptagna med att konversera, att berätta om minnen, mardrömmar och hemska scenarion för att medvetet tänka på inlärning. De är mer intresserade av att utreda tvetydigheter, ägna sig åt ordlekar, humoristiska inlägg och retsamma kommentarer än att lära sig grammatik och ord. Däremot verkar det som om att det ändå fastnar en del ord, fraser och strukturer som återkommer och skapar mening och koherens åt samtalen. Kanske kan det som