Samtal om elevens personuppgifter och bakgrund

Kim och Lo talade i intervjuerna om att de såg informationen om elevens erfarenheter och bakgrund som mycket väsentlig. I de inledande kontakterna, med såväl vårdnadshavare som elever, tog de i samtalen upp till exempel vilket land eleven var född i, vilka eventuella andra länder eleven bott i, vägen till Sverige, om eleven bott i en större eller en mindre stad, eller på landsbygden, i eget hus eller flerfamiljshus och vilka eleven bott med där och vilka eleven bodde med nu, efter ankomsten till Sverige. De elever som deltog i studien hade alla bott i ett eller flera andra länder än ursprungslandet på sin väg till Sverige. Detta innebar att de hade en mer eller mindre sporadisk skolgång, också därför att de i sitt ursprungsland levt i ett krigstillstånd. I en intervju med Lo framkom att exempelvis Cam hade bott en tid i Brasilien för att sedan flytta tillbaka till sitt ursprungsland en period innan han kom till Sverige. Den informationen innehöll ju, menade Lo, inte bara information om var eleven hade bott utan också att eleven troligen hade kommit i kontakt med ytterligare ett eller flera språk. Genom en förståelse för såväl elevernas som deras vårdnadshavares bakgrund fick lärarna också, enligt Lo, viss vägledning om hur de skulle fortsätta kartläggandet av elevernas språkliga resurser, språkanvändning, litteracitet och ämneskunskaper.

När jag observerade kartläggningsaktiviteter både i och utanför undervisning noterade jag att eleverna vid flera tillfällen tog upp erfarenheter från de länder de bott i innan de kom till Sverige. Enligt både Kim och Lo och också modersmålslärarna Nilo och Pim var det väldigt vanligt att eleverna både vid de olika kartläggande aktiviteterna och i undervisningen återkopplade till det de varit med om både i ursprungslandet och på sin väg till Sverige. Kims och Los frågor i kartläggningen av bakgrund om var eleverna levt tidigare bidrog till att lärarna och modersmålslärarna fick den förförståelse som krävdes för att förstå vad det var eleverna relaterade till. Lärarna arbetade exempelvis med arbetsområdet Länder i

världen i geografin och att Cam valde att studera landet Brasilien hade sin naturliga

förklaring i att det var det land han också bott i innan han kom till Sverige.

Vid olika tillfällen, både i ”bakgrundssamtalet” men också när lärarna och modersmålslärarna i andra sammanhang talade med eleverna om deras språkanvändning, litteracitetserfarenheter eller kunskaper i skolämnena, var information om tidigare skolsystem och skolgång viktigt att uppmärksamma enligt de deltagande lärarna. Om eleven hade gått i skola tidigare samtalade lärarna, enligt Kim, med vårdnadshavare och elev om när eleven börjat i skolan och om skolgången varit regelbunden. Kim berättade att lärarna ville veta hur samarbetet mellan hem och skola sett ut, vilka ämnen eleven fått undervisning i och vilka ämnen eleven tyckte särskilt mycket om. Fördjupande frågor om hur lärandet hade gått till och om hur kunskaper kommunicerats i den kultur eleven varit en del av ställdes dock vid den fortsatta kartläggningen i olika ämnen.

Lo ansåg sig också ha nytta av att veta lite om vårdnadshavares utbildningsbakgrund. Särskilt viktigt blev detta om de inte hade någon egen tidigare skolgång och saknade erfarenheter av kontakter med skolsystem eller av att ha haft barn i skolan. De kunde sakna förtrogenhet med ”tänket” kring skola som Lo uttryckte det. Information om skolan i Sverige blev då än viktigare att ge till vårdnadshavare vid passande tillfälle. Härigenom kunde skolan möta familjen och göra vårdnadshavare och elever mer delaktiga i skolan, menade Lo. Enligt rektor Charlie måste skolan ”jobba med hela sammanhanget, skapa goda relationer för att det ska bli bra och skapa enade vuxenvärldar”.

Det här visar således att lärarna i kartläggningsprocessen inte bara sökte information om eleverna, de gav också information om skolan utifrån vad de ansåg var relevant och utifrån vad vårdnadshavare önskade få veta. De kartläggande aktiviteterna kan alltså sägas vara en del av en dialogisk process där man genom samtalen inte bara inhämtade kunskap om och fick förståelse för elevens bakgrund utan också skapade tillfällen att med såväl elever som vårdnadshavare kommunicera om den skola som de nu var en del av.

De enskilda samtalen om bakgrund genomfördes så att vårdnadshavare ombads av lärarna att komma till skolan för ett enskilt ”bakgrundssamtal” med Kim eller Lo efter att eleven gått en tid i skolan. Därefter genomfördes motsvarande samtal

enskilt med eleven. Kim eller Lo ledde samtalen och modersmålslärarna tolkade och bidrog på andra sätt till att informationen gick fram mellan de inblandade parterna.

Kim såg flera fördelar med att vänta ett par eller några veckor med de mer djuplodande samtalen med eleverna om deras bakgrund. Både Kim och Lo menade att det var bra att först bekanta sig lite med eleven under den första tiden i skolan, efter det första introduktionssamtalet, och ”känna in” den nya individen genom observationer och kartläggande aktiviteter i undervisningen och i andra sammanhang under skoldagen:

Vi ser ju en fördel i att vänta lite med bakgrundssamtalet så att eleven öppnat upp lite och inte möter okända människor som ställer en massa frågor, utan att de hunnit bekanta sig lite med lärarna och skolmiljön. Föräldrar och eleverna förstår bättre vad kartläggningen syftar till, att skolan inte är en myndighet som bara ska ha reda på massa saker (Kim, 141023).

Motiveringen till att ha två separata samtal med vårdnadshavare respektive elev var enligt Kim att man då kunde få mer ”ärliga” och uttömmande svar och att man minskade risken att elevens svar påverkades av vårdnadshavares närvaro. Enligt Lo kunde en del elever verka blyga och fåordiga, men det tidigare ”bakgrundssamtalet” man haft med vårdnadshavare bidrog till att lärarna kunde ställa frågor om sådant vårdnadshavare nämnt. Därmed kunde man få eleverna att prata och berätta genom att ställa sådana igångsättande frågor. Lo hade också registrerat vissa skillnader i vad vårdnadshavare förväntade sig av samtal med lärare. En del vårdnadshavare var till exempel ovana vid att lärare ställde frågor och ville höra om deras åsikter och erfarenheter och de tycktes enligt Lo inte vana vid att tala om kunskaper på det sätt som den här skolans kartläggningsprocess förutsatte. På så vis blev kartläggningssamtalet ett tillfälle för vårdnadshavarna att få relatera till skolan och lärare på ett annat sätt än tidigare.

5.3.2. Samtal och uppgifter kring elevers skolerfarenheter och språk- och