6 Våld i samband med sex i praxis
6.5 Samtycke till våld mot känsliga kroppsdelar och begränsad rörlighet
Svea Hovrätts dom i mål nummer B 10385-11 rör flera gärningar vid olika tillfällen, bland annat våldtäkt, men det som kommer att refereras i det följande är enbart den åtalspunkt som rör misshandel vad gäller våld utövat vid ett tillfälle då parterna hade i övrigt frivilligt sex med varandra.
129 Svea Hovrätts dom i mål nummer B 6350-12 bilaga A s. 18-19.
130 Svea Hovrätts dom i mål nummer B 6350-12 s. 6.
131 Svea Hovrätts dom i mål nummer B 6350-12 s.11.
42
Det våld som var aktuellt för prövning var att den tilltalade skulle ha gett målsägande ett stort antal örfilar. Målsäganden hade gentemot den tilltalade uttryckt att hon ville bli slagen, bunden och att hon ville att tilltalad skulle
”tvinga” henne att göra saker. Den tilltalade invände därför att målsägande hade samtyckt till de i fallet aktuella slagen. Samtycket bestreds dock av åklagare eftersom målsägande var 15 år gammal och dessutom varit berusad vid det aktuella tillfället. Domstolen ansåg ändock att målsäganden varit kapabel att ta sina intressen tillvara och inse vidden av vad hon samtyckte till då berusningsgraden inte hade varit hög. Åldern var inte heller ett skäl mot giltigt samtycke eftersom att den som är 15 år gammal anses kapabel att förfoga över sin sexualitet.132
Handlingarna rubricerades som misshandel av normalgraden eftersom de hade orsakat smärta som inte var obetydlig. Vad gäller samtyckets ansvarsbefriande verkan beaktades också att tilltalade hade avsett att slagen skulle uppfylla målsägandens egna önskemål, och med det sett tillsammans med att våldet inte varit av allvarlig grad var gärningarna även att se som försvarliga. Samtycket gav därmed ansvarsbefriande verkan.133 Av detta fall kan slutsatsen dras att utdelandet av örfilar, om än kraftiga sådana, i det enskilda fallet hamnade inom området för samtyckets verkan om de utdelas i syfte att tillfredsställa sexuella preferenser.
Fallet aktualiserar också frågan om straffrättsligt risktagande då hovrätten konstaterar att att samtycka till hårdhänt sex är inte att samtycka till att tillfogas skador”.134 Just i detta avseende anser jag att hovrättens resonemang är tämligen bristfälligt. Det måste anses plausibelt och rimligt att förutse att hårdhänt sex innehåller slag, och slag kan i sin tur orsaka blånader och smärta. Detta kan jämföras med skiljaktiga hovrättsrådet i fallet med de 123 slagen som menade att
”det våld åtalet avser inte går längre än vad som XX hade att förvänta sig”.
I fallen ovan hade parterna en relation sedan tidigare, eller som i Malmöfallet i vart fall haft kontakt och diskuterat förutsättningar innan de hade sex med
132 Svea Hovrätts dom i mål nummer B 10385-11 s. 4.
133 Svea Hovrätts dom i mål nummer B 10385-11 s. 6 och bilaga A s. 32.
134 Svea Hovrätts dom i mål nummer B 10385-11 s. 4.
43
varandra. I Stockholms tingsrätts dom i mål nummer B 1668-13 var förutsättningar sämre, och risken för oönskade konsekvenser var därmed större.
Inom BDSM, och okonventionellt sex, är kommunikation och säkerhet av yttersta vikt. För att tillgodose att ingen i tänjandet på sina gränser utsätts för något hen inte vill, rekommenderar RFSU att man alltid ska ha lämpliga stoppord på plats och önskemålen klarlagda.135 Så var inte fallet här, målsäganden och den tilltalade hade i stället träffats ute på stan, varit berusade och gått hem till den tilltalade vid femtiden efter att det framkommit att de båda gillade ”hårda tag”.136
Det våld som sedan kom att bli fråga i domstol var att den tilltalade hade tagit smärtande grepp, slagit målsäganden med öppen hand, slagit målsägande med knuten näve, nypt målsägande, tagit strypgrepp på och dragit målsägande i håret.
Slagen hade utdelats mot målsägandes ansikte, huvud och kropp i allmänhet.
Verkningar av handlingarna blev att målsägande hade spår efter slagen i form av smärta, svullnader och blånader. De slag som riktats mot målsägandens kropp var så hårda och så många till antalet att målsäganden uppgav att hon var orolig att hennes revben skulle ha knäckts.137
Den tilltalade framförde till sitt försvar att målsäganden hade samtyckt. Detta samtycke bestreds av målsäganden. I sin bedömning av om samtycke förelegat lade tingsrätten stor vikt vid att målsägandes händer och fötter varit bojade respektive bundna vid en krok i väggen och vid sängens fotände. Domstolen menade att om målsägande inte hade samtyckt till att bli dominerad hade hon inte låtit tilltalad binda upp henne på detta vis och att det hade varit möjligt för henne att kroka sig loss från väggen. Det hade heller inte varit möjligt för tilltalad att binda upp målsägande på detta vis om hon hade gjort motstånd. Samtycke ansågs därmed föreligga.138
Vad gäller rubriceringen av det ovan nämnda våldet konstaterade tingsrätten utan närmare behandling att skadorna uppgick till misshandel av normalgraden.
135 RFSU Stockholm s. 18.
136 Stockholms tingsrätts dom i mål nummer B 1668-13 s. 3.
137 Stockholms tingsrätts dom i mål nummer B 1668-13 s. 10.
138 Stockholms tingsrätts dom i mål nummer B 1668-13 s. 8-9.
44
Tingsrätten konstaterade även att slagen mot ansiktet med knytnäve så att spår lämnades och våldet mot revbenen inte föll inom samtyckets område och att ansvar för dessa handlingar var aktuellt. Våldet ifråga var för grovt då knuten näve gör slag allvarligare och ansikte och huvud är särskilt känsligt skademässigt. Det innebär också att man kan tolka fallet som att de övriga handlingarna föll inom området för samtyckets ansvarsbefriande verkan.139
Fallet kan sägas ge uttryck för att ett stort mått våld faller inom området för samtyckets ansvarsbefriande verkan och att den ”utsattes” agerande är av stor vikt för bedömningen av samtyckets giltighet. I detta fall gick alltså tingsrätten bortom det klassiska ”mellan ringa misshandel och misshandel av normalgraden”.