Samverkan mellan olika yrkeskategorier, nyanlända elever och deras vårdnadshavare

Som beskrivits i föregående stycke verkar en delad vision vara viktig för ett professionellt samarbete. De unga människorna och deras vårdnadshavare utesluts ofta i sådana samarbeten vilket blir synlig i

Basics (2019) studie där de professionella inte tar upp ungdomarnas och deras vårdnadshavares perspektiv. Basic menar att det är intressant att fråga sig vem som kan anses vara ansvarig för att skapa framgångsrikt samarbete och hur större delaktighet och interaktion med de som har mindre makt kan åstadkommas.

Bolin (2011) skriver om samarbete i sin studie och har uppmärksammat att det finns möjliga konflikter mellan elever, vårdnadshavare och socialkontakter. Det är vanligt med konflikter mellan

organisationer och myndigheter som förväntas samarbeta, det är betydelsefullt att arbeta med en djupare kommunikation för att det kan leda till en ökad förståelse och kunskap om varandras

yrkesroller. Det behövs förutsättningar för att skapa en gemensam grund att stå på. Det ska finnas en samarbetsrelation mellan de aktörer som arbetar tillsammans med eleven, de är i allra högsta grad beroende av varandra för att utföra sitt uppdrag, att skapa de bästa förutsättningar för elevens utveckling. Några hinder för samverkan som tas upp av Darvishpour, Månsson, Asztalos Morell och Hoppe (2019) är brist på information, avsaknad av rutiner, brist på resurser, bristande kommunikation om och med ungdomar som kan öka personalens engagemang och erfarenhetsutbyte samt motverka fördomar och skapa tillit hos ungdomar. De menar vidare att det finns behov av att förstärka civilsamhällets roll och mobilisera ungdomarnas egna resurser. Liknande hinder tas upp av Björk, Danielsson och Basic (2019). Olika hinder för ett framgångsrikt samarbete som nämns är själva organisationen om det finns pedagoger som inte samarbetar effektivt och bristen på kommunikation mellan skola och hemmet.

I sin studie i ett amerikanskt sammanhang redogör Gonzalez, Eades och Supple (2014) för hur familje-, kamrat- och skolkontexter kan påverka elevens etniska identitet. Skolpersonalen har en stark ställning och stora möjligheter att skapa program inom skolan som positivt kan påverka utvecklingen av en etnisk identitet hos nyanlända elever. Med hjälp av olika aktiviteter kan skolledning, kuratorer och lärare främja en positiv etnisk identitetsutveckling och personliga/sociala färdigheter hos såväl nyanlända som övriga elever. Detta är särskilt viktigt för nyanlända elever eftersom de står inför flera anpassningar när deras familjer anländer till USA, och deras föräldrar kanske inte kan hjälpa dem i alla sina övergångar. Om skolorganisationen uppmuntrar kulturell kompetens hos skolpersonalen, integrerar kulturella perspektiv från familjerna och stöder kulturutforskning och acceptans bland skolkamrater, kan utvecklingen av den etniska identiteten fortsätta (Gonzalez m.fl., 2014).

Om andraspråkselever värdesätter sina kulturella traditioner och känner stolthet över sin familj och sin grupp, men samtidigt inser att gruppen är nedvärderad i andra sociala sammanhang, kan kognitiv dissonans uppstå (Gonzales m.fl., 2014). Kuratorer och lärare skulle enligt Gonzalez m.fl. (2014) kunna hjälpa nyanlända att utforska och bekräfta sin individuella identitet, bestämma hur central den identiteten är för dem och identifiera konflikter mellan deras syn på sig själv och feedback från andra. I synnerhet att bedöma samhällssynen kan vara användbart i ett skolsammanhang där flera etniska grupper samexisterar och kanske inte har helt korrekta uppfattningar om varandra. På det här sättet kan etnisk identitetsutveckling också öka medvetenheten och vara värdefull för både minoritetsgrupper och majoritetsgrupperna. Kuratorer, lärare och skolledning måste ta hänsyn till hur denna kulturella variabel kan fungera i livet för både minoritets- och majoritetselever på grund av de viktiga

konsekvenser som etnisk identitetsutveckling har för akademiska och personliga/sociala resultat. Kuratorer som arbetar med nyanlända elever bör vara medvetna om familjens, kamraters och skolans sammanhang, även om de bara kan utöva indirekt inflytande över skolsystemet (Gonzalez m.fl., 2014). Den kulturella socialiseringen som sker i familjen är enligt Gonzalez m.fl. (2014) en nyckel till etnisk identitet. Även om skolpersonal inte är en del av hemmiljön, kan de påverka etnisk

identitetsutveckling genom att hjälpa nyanlända elever att förbättra sina personliga och sociala färdigheter genom självkännedom och utforskning av hemmakontexten. Ett mål är att hjälpa eleverna att bygga positiva självuppfattningar och identifiera personliga styrkor relaterade till familjens invandrarhistoria och etnisk identitet. En elev kan till exempel från lärare höra om vikten av att göra sina läxor och sedan komma hem där det förväntas att läxorna skjuts upp för att ta hand om familjens sysslor. Detta är en verklighet för många nyanlända elever som befinner sig i en etnisk utforskning. De

känner att oavsett hur de väljer att göra eller vilka roller de tar, kommer viktiga människor i deras liv att bli besvikna (Gonzalez m.fl., 2014). Kuratorer kan hjälpa till att bekräfta dessa känslor för eleverna inom en liten grupp. Det kan vara till hjälp för eleverna att veta att vuxna i skolan känner igen

dragkampen mellan hem- och skolkulturer, och det kan vara meningsfullt att dela dessa känslor med andra elever i en liten grupp. Kuratorer som handleder dessa grupper kan hjälpa de nyanlända eleverna att hitta ett sätt att hantera och trivas både i skolan och hemma (Gonzalez m.fl., 2014).

För många nyanlända och flerspråkiga elever blir de vuxna i skolan centrala figurer i elevernas process av kulturell socialisering till akademiska förväntningar, sociala normer och karriär- och

utbildningsplanering (Gonzalez m.fl., 2014)). Föräldrar som har ett sämre andraspråk än sina barn eller mindre exponering för samhällets utbildningssystem, litar i högre utsträckning på kuratorer och lärare som vägledare för deras barns framgång i skolan (Gonzalez m.fl., 2014). Tyvärr har nyanlända elever ofta svårt att få tillgång till dessa stödjande relationer, antingen på grund av språkbarriärer, knappa resurser i deras skolor eller stereotypa uppfattningar om deras pedagogiska motivation. Denna brist på stöd påverkar etnisk identitet när skolpraxis förstärker en fördomsfull syn på en kulturell grupp, vilket får dess medlemmar och andra att tvivla på sin förmåga. Skolledningens roll är avgörande i detta avseende genom att ha förväntningar på att kuratorer och lärare kommer att vara kulturellt lämpliga och respektfulla i sina interaktioner med alla elever och att de kommer att ägna tiden åt att skapa kommunikationskanaler med nyanlända och familjer (Gonzalez m.fl., 2014). Ett annat fokus i skolkontexten handlar om att identifiera kulturmäklare som kan förbättra förståelse och kommunikation mellan olika yrkeskategorier, elever och vårdnadshavare. Kulturmäklare är individer som är bekanta med både majoritetskulturen och den etniska ursprungskulturen hos de nyanlända eleverna. Kulturmäklare kan vara andraspråkslärare, översättare/tolkar, föräldrar som är aktiva och tar ledarroller, samhälls- eller religiösa ledare och så vidare. Om kuratorer och lärare lär sig att samarbeta med kulturmäklare som resurspersoner i skolan och samhället, kommer deras förmåga att utföra sina egna funktioner att förbättras (Gonzalez m.fl., 2014).

Enligt Bernahu (2010) har forskning visat att inkluderande utbildning på ett antal nivåer är att föredra framför segregering. Nya studier har visat att elever med särskilda behov i inkluderande miljöer har gjort större akademiska framsteg. Inkludering handlar enligt Opertti och Brady (2011) inte om individualiserad utbildning, utan snarare om diversifierad inom en gemensam ram. För att vara inkluderande, måste utbildningssystem gå mot en gemensam, universell design, baserad på de mångfaldiga behoven hos alla elever, och borta från individualiserade åtgärder som kompenserar för specifika grupper. Inkluderande utbildning jämfört med segregerade miljöer resulterar enligt Berhanu (2010) även i mer positiva sociala relationer. Dessa ger alla elever förbättrade möjligheter att lära sig av varandras bidrag. Studier visar också att inkluderande utbildningsarrangemang är till nytta för alla elever.

Fyra övergripande mål som skulle säkerställa inkludering och adekvat stöd för flerspråkiga elever i vanliga klasser tas upp av Chen (2009) i hans observationsstudie av klassrumsinteraktion mellan lärare

och barn som har engelska som andraspråk (EAL2). Chen (2009) menar att all framgångsrik

undervisning hänger samman med lärande. Och elevernas attityder till lärande och tilliten till sig själva som elever är nyckelfaktorer för framgångsrikt lärande. En positiv inställning gentemot elevernas språkliga behov (modersmål och kultur) är viktig för att utveckla deras självförtroende. Många flerspråkiga elever lider av låg självkänsla på grund av tidiga frustrationer och språkrelaterade svårigheter i skolan (Gibbons, refererad i Chen, 2009). För det andra är frekventa möjligheter för klassrumsinteraktion mellan läraren och eleven viktig. Den interaktiva och sociala karaktären av lärande är enligt Chen (2009) känt sedan länge inom akademiska discipliner. En central funktion i ett språk är meningsfull kommunikation. Det finns betydande forskning som tyder på att en

framgångsfaktor för språkliga minoritetsgruppers akademiska framgång är i vilken grad lärande sker i en interaktiv snarare än en passiv miljö (Skutnabb-Kangas & Cummins, refererad i Chen, 2009). Ett

stödjande klassrum borde vara ett klassrum där det finns många möjligheter till frekvent dialog och kommunikation mellan lärare och elever, med möjlighet till särskild uppmärksamhet åt vissa elever och extra hjälp. De språkliga behoven hos många flerspråkiga elever försummas enligt Chen (2009) och de tenderar att lämnas utanför klassaktiviteterna eftersom svårigheterna de upplever är

språkspecifika eller för att deras behov som flerspråkiga elever är annorlunda. Som tredje mål anger Chen (2009) vikten av planerade möjligheter till meningsfull interaktion mellan kamrater. Här lyfter Chen (2009) fram värdet av kooperativt lärande, där klasskamrater arbetar tillsammans med

skoluppgifter och ger och stöttar varandra med motivation, vägledning och feedback. På så sätt får eleverna träning i interaktion samtidigt som de kan vara till stor hjälp för varandra. Det fjärde målet är flerspråkighet och mångkultur som övergripande mål (se avsnitt 5.2).