Sammanfattning och kommentar
Skolmåltidspersonalen träffar eleverna dagligen och får därför en nära personkontakt med sina gäster. Inblicken i hur eleverna äter är stor men möjligheterna att vidta åtgärder, göra uppföljningar är i det närmaste obefintliga pga den högt uppskruvade arbetstakten under den tid som de ätande passerar. Den erfarenhet och inblick som personalen har skulle mer kunna tas tillvara. Delegerandet av vissa beslut kan tyckas självklara men upplevelsen av självständigheten på skolorna varierar.
"Då det gäller tillbehör följer vi det som är föreskrivet. Om det står rivna morötter så river vi - fast vi vet att eleverna föredrar morotsbitar bättre".
"Tillbehören följs enligt matsedeln, men hur salladen blandas anpassas till elevernas smak".
Att schemat bättre skulle anpassas till elevernas arbetsdag och matproduktionens förutsättningar är ett allmänt önskemål. Den negativa attityden till maten från centralköket i Jörn som eleverna visar, delas inte i samma utsträckning av skolmåltidspersonalen. De menar t ex att informationen till föräldrar, lärare och elever borde vara ännu bättre.
Framför allt borde fler känna till att en stor del av matproduktionen sker i det egna köket, samt att många djupfrysta hel/halvfabrikat till huvudrätterna kommer från andra delar av landet. Den negativa
"Jörnstämpeln" är oförtjänt anser de.
En trolig förklaring enligt personalen till det negativa rykte, som maten på t ex Kanalskolan fick, är att när den nya skolmatsalen togs i bruk 1981 så ändrades köket från ett produktionskök till ett mottagningskök. I och med detta försvann även skolmåltidstjänster. Centralköket i Jörn var inte färdigställt förrän 1982, så under det första året levererades varmhållen mat från Promus i Luleå, vilket kvalitetsmässigt var en stor kontrast mot det tidigare. I och med det nuvarande kyltransportsystemet har kvalitén på maten förbättrats ordentligt, men det negativa ryktet tenderar att finnas kvar.
LÄRARNAS SYNPUNKTER
Klassföreståndare och hemkunskapslärare intervjuades om deras syn på skolmåltidsverksamheten som en del av skoldagen. Flertalet hade en ca 20-årig lärarerfarenhet. De hade själva minst två barn i skolåldrarna 10-19 år. En naturlig utgångspunkt för samtalen blev därför en jämförelse över tid - hur fungerade verksamheten för 15-20 år sedan?, vad har förändrats under åren?, varför har förändringar skett och vilka konsekven
ser har det fått?
Från båda skolorna rådde enighet om att "i stort var det bättre förr". Man syftade då främst på förhållandena som gällde före den genomgripande omorganisationen under tidigt 80-tal och som berörde båda skolenheterna.
Dvs när de egna tillagningsköken förvandlades till mottagningskök.
Samtliga intervjuade uttryckte en stor besvikelse över denna nyordning.
Särskilt under den första tiden var de negativa upplevelserna av den
"opersonligt massproducerade", likartat kryddade", "återuppvärmda" maten påtagligt besvärande. Efter en intensiv kritik från elever, föräldrar och personal har allvarliga ansträngningar gjorts för att förbättra förhållan
dena och för att om möjligt komma ifrån det oförtjänt dåliga rykte som uppstått kring "jörnmaten".
Flertalet lärare menade att i dag är kvaliteten på maten acceptabel, men att det fortfarande är många, inte minst bland eleverna som "tror" att maten är dålig och därför inte äter av den mer än sporadiskt. Till detta bidrar säkert att när vuxna utanför skolan diskuterar jörnmaten så sker det ofta i negativa ordalag.
Elevernas lunchvanor
På vilket sätt kan elevernas inställning i dag till skolmaten beskrivas och vad säger en jämförelse över tid? I vilken utsträckning uteblir elever i dag från skollunchen? Att fler elever i dag "vågar" hoppa över skollunchen och helt utebli är de tillfrågade lärarna eniga om. Det var i det närmaste otänkbart för 15-20 år sedan, då det sågs som en självklar "plikt" att gå och äta. Även om det rör sig om ett fåtal, så finns vid båda skolorna en grupp elever som nästan aldrig besöker matsalen:
"Det finns säkert elever som äter så slarvigt att det bara blir slarv
hela dagen".
Ett antal elever går till matsalen, äter smörgås och dricker mjölk, men hoppar över den lagade rätten. Antalet varierar beroende på om huvudrätten "faller i smaken" eller ej. Inte sällan uppstår ett rykte i matkön inför "tveksamma rätter". Trycket från kamraterna kan medföra att osäkra elever avstår från maten utan att egentligen själva vilja det.
Några lärare framhöll systemet med "självtagning" som ett stort problem.
När det tillämpas är det många elever som förser sig med enbart det som faller i smaken, t ex skivat kött som sedan äts på smörgås med mjölk till, men utan potatis och grönsaker.
"Varför skall eleverna servera sig själva, jag ser inga fördelar, måltidspersonalen finns ju ändå på plats!".
"Jag ifrågasätter systemet med självservering, många elever lär sig inte att äta potatis och det kan inte vara rätt!".
"Ser en klar försämring i elevernas matvanor, de äter mindre och dessutom mindre varierat, jag tycker att ungdomarna är kräsna och bortskämda, det är för mycket strykande medhårs i dag".
"Kanske hämmar beslutet att eleverna inte får slänga mat så, att de ibland inte törs ta av maten och smaka?".
Men utvecklingen har även varit positiv. En lärare exemplifierar med attityderna till fisk. Det var ganska vanligt förr att elever hoppade över alla fiskrätters "Så är det inte alls i dag, tvärtom har fisk blivit populär mat i skolmatsalen". Alltfler elever får också en positiv attityd till grönsaker och sallader. Den mest positiva förändring som nämns är restaureringen av matsalsmiljön vid Bureskolan. Den har betytt enormt mycket för allas trivsel.
Enligt lärarna kompenserar eleverna en utebliven lunch främst med godisätande;
"De elever som bara ätit smörgås och mjölk fyller ofta på med godis".
"Enstaka elever kan gå hem för att äta, andra köper en hamburgare
eller motsvarande, eller så delar de ett paket glass med en kompis".
*7
Alla lärare förundras över elevernas stora tillgång till pengar!
"Hur kan eleverna ha så mycket pengar?" Det kommersiella trycket i skolornas närhet är besvärande, särskilt i centrala stan* Det finns exempel på att när det serveras särskilt impopulära rätter vid skollunchen, då
lockar gatuköken med extrapriser på sina produkter:
"Det var fullkomlig folkvandring dit en dag i förra veckan, vi hade kunnat avbeställa skolmaten!".
Lärarnas lunchvanor
Hur ofta lärarna äter skollunchen beror givetvis på deras schema. Det är dock långt ifrån självklart för lärarna att gå till skolmatsalen på lunchrasten:
"Alltfler tar med egen lunchmat numera, själv har jag helt slutat utnyttja skolmatsalen, jag har med mig filmjölk, smörgås och frukt".
"Tidigare åt jag faktiskt varje lunch här på skolan, men
nukollar jag först matsedeln om det är någon god mat - jag har nog påverkats av allt prat om dålig mat!".
"Jag bor nära skolan och har alltid gått hem till lunch".
Övriga tillfrågade utnyttjade i varierande omfattning personalmatsalen, i något fall reservationslöst. Hemkunskapslärarna ansåg sig inte ha anledning att äta den ordinarie skollunchen annat än i undantagsfall.
Vid "vakttjänstgöring" i elevmatsalen var det inte självklart att äta tillsammans med eleverna:
"Man hinner inte både vakta och äta, jag går till personalmatsalen och äter efteråt".
De billigare kupongerna utnyttjades inte av någon av de tillfrågade.