Sett ur entreprenörens perspektiv

Kapitel 9 - Analys

klart och tydligt. Peab har som en av Sveriges största byggentreprenörer färdiga kvalitets- och miljöledningssystem med rutiner att tillämpa i projekten. Man har således ett bra utgångsläge för att kunna acceptera och uppfylla de krav som ställts för entreprenaden. De meningsskiljaktigheter som uppstod under entreprenadens

genomförande rörde snarast tolkningen av olika begrepp så som ”inbyggt” virke.

Diskussionen kring klimatet på vinden och vilken högsta fuktkvot virket till yttertaket skulle tillåtas ha präglades något av frustration från Peab sida. Man ansåg sig inte kunna bygga och ta ansvar för utförandet om det skulle göras enligt SISABs tolkning, och stödde detta bl.a. på ett utlåtande som man begärt från virkesleverantören.

Byggherren har ju dock tolkningsföreträde, men instämde snart med Peab om att kravet var orimligt. Man fattade då ett internt beslut där man så att säga körde över sin egen miljösakkunnige. Projektledaren accepterade att de skulle komma att råda

utomhusklimat, med de temperatur- och fuktförändringar det innebär, och det bestämdes att virke i fuktkvotsklass 18 var lämpligt att använda. I innerväggar användes enbart stålreglar så något krav om högsta fuktkvot var inte tillämpbart för det.

Förbudet mot att använda kemiska byggprodukter var opraktiskt att jobba med. Peab har ramavtal (avropsavtal) med sina leverantörer, där ett visst antal produkter ur varje produktgrupp ingår. De produkter som ingår i avtalen är naturligtvis kontrollerade mot Peabs avvecklingslista. När en beställare dock har egna krav på produkter, måste naturligtvis alla produkter som beställs kontrolleras extra noggrant. Det kan till och med inträffa att ingen av de produkter som ingår i en avtalad produktgrupp är tillåtna av byggherren. Sådana problem går ju att lösa, men det kräver mycket mera av arbetsledningen på plats.

9.1.3. Kommentarer

SISAB hade för denna entreprenad föreberett sig väl och upprättat ett

förfrågningsunderlag som kunde ha använts som skolexempel. Dock kan man ifrågasätta den kunnighet som projektledningen uppvisade vid de

meningsskiljaktigheter som uppstod. I AMA-nytt 2/2002 står att läsa att jämviktsfuktkvoten styrs av den relativa luftfuktigheten om temperaturen med variationer över året. Fuktkvoten i träet i en byggnad är alltså inte konstant utan

Kapitel 9 - Analys

medelfuktkvot måste man följaktligen beakta om trämaterialet skall användas i snickerier inomhus eller till panel ytterst i klimatskärmen.

Gullingeskolans nya yttertak är nog att betrakta som en del i klimatskärmen och således var kravet på 16 % fk i detta fall ovidkommande. Likaså kan man säga att en fuktdimensionering hade varit onödig.

Det som är värt att notera är att SISAB insett vikten av väderskyddad produktion då man arbetar med yttertak. Att hålla på och riva i sektioner, täcka med presenningar och försöka hålla tätt tills det nya yttertaket varit klart är i de flesta projekt

ogenomförbart ur fuktsäkerhetsynpunkt. SISAB ställde uttryckligen krav på väderskyddad produktion, och var således också beredda att betala för detta, väderskydd medför nämligen en ganska stor merkostnad.

Begränsningarna kring användningen av kemiska byggprodukter ställde i slutändan inte till så stora hinder. Beställarens miljösakkunnige för denna entreprenad var inte sen med att bevilja avsteg från listan, så ett gott samarbete gjorde att arbetet i stort sett löpte smärtfritt. Man kan dock fråga sig om kravet för de kemiska byggprodukterna verkligen var utformat på ett lämpligt sätt. Får SISAB, som är ett kommunalt bolag, verkligen begränsa urvalet på det sätt som man gör genom att använda Byggd miljös lista utan att begränsa konkurrensen? Man skulle ju kunna tänka sig att entreprenören hade velat använda en produkt som är minst lika bra, men som ännu inte finns med på

Fig 9:1. Figuren visar hur trä, vid en konstant temperatur på 20°C, anpassar sig sig till en jämviktsfuktkvot som styrs av omgivningens RF.

Kapitel 9 - Analys

listan över miljöprövade produkter. Ur kontrollsynpunkt är det naturligtvis lättast om man har en lista med tillåtna produkter att hålla sig till, det är liksom enklast. Men i ett större perspektiv så kanske kraven borde vara utformade som ”funktionskrav” istället, där entreprenörerna helt enkelt inte skulle få använda produkter som uppfyller vissa kriterier.

9.2. Kv. Gamlebo 8

9.2.1. Sett ur byggherrens perspektiv

Micasa Fastigheter i Stockholm AB, äger och förvaltar alla Stockholms stads

omsorgsfastigheter, d.v.s. 130 fastigheter om totalt 832 000 kvm. Denna entreprenad bestod av två hus uppförda 1957 i vilka verksamheten skulle förändras radikalt. Från att ha varit traditionellt sjukhem med sjuksalar skulle nu egna bostäder byggas för åldringar. Detta krävde genomgripande åtgärder i byggnaderna såväl beträffande konstruktioner som installationer. Inför projekteringen och upphandlingen av

entreprenaden hade man gjort grundliga undersökningar, men trots det vet man ändå aldrig riktigt vad som kommer att komma fram när man börjar riva. För att trygga innemiljön för de boende i de nya bostäderna är det då säkrast och mest

kostnadseffektivt att riva ut så mycket som möjligt och ersätta med nya material.

I detta fall var det framför allt golven som var föremål för intresse. Bjälklagen bestod från början av ett bärande undergolv, sandfyllning och därefter ett gjutet övergolv med ytskikt. Detta är nog att betrakta som en riskkonstruktion med dagens mått mätt. Därför skulle man riva ut alla övergolv i de delar av husen som skulle bli lägenheter och föreskrev en lösning som är vanlig i Norge, nämligen lösa Leca-kulor som fyllning i bjälklaget. Den lösningen kan också anses vara säker ur fuktsynpunkt då man kan räkna med att uttorkning av det nya övergolv som gjuts på till viss del även skulle kunna ske neråt. För att ytterligare påskynda uttorkningen skulle man till och med kunna använda sig av fläktar för att ventilera genom Leca-fyllningen.

Men att gjuta helt nya övergolv kan även medföra risker. Man hade beaktat den risk som finns i att limmet tar skada om golvmatta läggs för tidigt på nygjuten betong. Detta kan ske då betongen avger fukt till den omgivande luften så länge den torkar ut. Om man då lägger en tät plastmatta på betongen kan denna fukt kondensera till fritt vatten mot undersidan av mattan. I det fria vattnet kan ämnen som kalium-, kalcium

Kapitel 9 - Analys

13-14 och är då frätande och fräter på golvlim och matta som egentligen skall vara applicerade i en pH-neutral miljö.

Beträffande användningen av kemiska byggprodukter fanns här liknande restriktioner som på Gullingeskolan. Micasa ingår i likhet med SISAB i samarbetet Byggd miljö och ställde i enlighet med detta krav på att kemiska byggprodukter skulle kontrolleras mot förteckningen över miljöbedömda varor. Varor som inte fanns med i

förteckningen skulle endast få användas efter godkännande av projektets miljöansvarige.

Ett annat krav var att man ålade entreprenören att redovisa vilka material som använts för att kunna undvika emissionsproblem. Många av de produkter som används är ju sådana som inte framgår i handlingarna, lim, spackel, kitt osv. Genom att

entreprenören upprättade en s.k. husdeklaration med alla ingående

materialkombinationer så kan man kontrollera att sådana material inte använts som kan orsaka problem för de boende.

9.2.2. Sett ur entreprenörens perspektiv

Förutom de utmaningar det innebar att rent praktiskt genomföra ombyggnaden av Gamlebo fanns det i denna entreprenad en rad krav som man kan ifrågasätta om de egentligen inte alls hör hemma i en generalentreprenad där byggherren står för projekteringen.

Den föreskrivna bjälklagskonstruktionen blev tidigt ett föremål för diskussion. Peab ansåg att det inte gick att bygga som föreskrivet p.g.a. arbetsmiljöskäl. Istället ville man cementbinda Leca-kulorna, men då fanns det inte längre tillräckligt med tid för uttorkning. Om man inte kunnat enas kring Peabs förslag att använda EPS-betong istället så hade det varit svårt att genomföra projektet på den tid som fanns. Antingen hade andra arbeten inte kunnat genomföras under tiden man arbetat med den lösa Lecan, eller så hade uttorkning inte kunnat ske tillräckligt snabbt.

Kravet om att entreprenören skall redovisa hur man ämnar undvika emissionsproblem är också en åtgärd för att trygga innemiljön för de framtida boende. Detta krav hade

Kapitel 9 - Analys

ingen verklig inverkan på entreprenadens genomförande eftersom det var en generalentreprenad. Dock upprättade Peab en s.k. husdeklaration där alla ingående material redovisades, samt intygades att de inte skulle orsaka några negativa effekter i de kombinationer som är aktuella. Detta system baserar sig på att man ser på i vilka materialkombinationer de olika produkterna använts, t.ex. primer, spackel, lim, matta. och bedömer om materialen är kompatibla så att problem inte uppstår. Detta sköts av Svensk Husdeklaration och baserar sig på de uppgifter man får av både entreprenör och tillverkare av de olika produkterna, entreprenören behöver egentligen bara ange i vilka kombinationer de olika produkterna använts. På så sätt blir inte uppgiften betungande för arbetsledningen på projektet som då kan koncentrera sig på det kvalitets- och miljöarbete som sker inom de egna ramarna.

9.2.3. Kommentarer

Att välja en sådan bjälklagskonstruktion som inte går att bygga inom den tid som finns tillgänglig måste nog anses som ogenomtänkt. Här kommer än en gång ett av branschens grundproblem fram. Dessa två hus som skulle byggas om hade stått

tomma och oanvända i flera år. Projekteringen av ombyggnaden hade pågått i närmare ett år innan entreprenaden startade. Trots att det från början funnits gott om tid för genomförandet av ombyggnaden så blev det en entreprenad under tidspress, där torktider måste pressas för att man skall hinna med. Här i ligger en stor nöt att knäcka för framtidens ansvariga om man tänker i ett livscykelperspektiv. Den högre initiala kostnad det kanske skulle ha inneburit, i form av t.ex. uteblivna hyresintäkter, skulle med största sannolikhet kunna uppvägas om man ser till de skador som kanske

uppstår i framtiden på grund av att utförandet skett på en för kort tid. En vattenskada i ett enda badrum, eller ett sprucket golv kanske till och med räcker för att uppväga hela fördyringen.

Att använda sig av Byggd miljös lista över miljöprövade byggmaterial anser jag vara värt att ifrågasätta även i detta fall av samma skäl som vid Gullingeskolan, då även Micasa är ett kommunalt bolag. Kravet skulle kanske kunna ersättas med ett funktionskrav. I detta projekt var det beställarens projektledare som räddade samarbetet och projektets genomförande genom att själv fatta avgörande beslut.

Kapitel 9 - Analys

Entreprenören skall lämna garanti på material och utfört arbete, men

emissionsproblemen skulle kanske fler kunna vara med och dela på ansvaret för då det inte är entreprenören som valt materialen. Kravet vore fullt rimligt vid en

totalentreprenad där entreprenören har ett helhets och funktionsansvar, men vid en generalentreprenad som denna bör nog kravställningen formuleras om så att det omfattar fler. Detta är kanske även en punkt som borde ingå i projektörernas egenkontroll.

9.3. Kv. Knallen

9.3.1. Sett ur byggherrens perspektiv

Stockholmshem är ett allmännyttigt bostadsföretag som ägs av Stockholms stad och ingår i koncernen Stockholm Stadshus AB. Bolaget är landets näst största

bostadsföretag som äger och hyr ut över 30 000 lägenheter och nästan 4 000 lokaler. Fastighetsbeståndet domineras av bostäder, de kommersiella lokalerna består främst av närservice i mindre lokaler i de egna bostadsområdena.

Man har bl.a. satt upp som miljömål att hyresgästerna ska uppleva sin bostad som trivsam, hälsosam och med god komfort, samt att användningen av kemiska produkter som innehåller miljöskadliga ämnen ska undvikas. Dock hade inte dessa krav fått den största genomslagskraften när underlaget för upphandlingen av entreprenaden för byggandet av Kv. Knallen upprättades. Däremot hade den s.k. ”fuktskandalen” i Hammarby sjöstad som uppmärksammades stort i medierna 2001 färgat av sig på hur man hanterade frågor som gällde fukt.

Stockholmshem hade förutom de sedvanliga konsulterna även anlitat en

”fuktsakkunnig”. Man hade ställt tydliga, mätbara krav i AF-del och byggbeskrivning för att kunna vara säkra på att det inte skulle inträffa några skandaler. Bl.a. hade man ställt krav på varor, utförande, dokumentation och möten. Man hade också ställt krav på att entreprenören skulle ha en person med ansvar för fuktskyddet som skulle se till att skadlig fukt inte skulle få förekomma. Detta var i en tid när specifika krav för byggfukthantering ännu inte var särskilt vanliga, samtidigt växte marknaden för fuktsakkunniga som erbjöd allehanda tjänster. Stockholmshem gjorde sitt bästa för att ta sitt ansvar och se till att det inte inträffade några fler byggskandaler – åtminstone inte på deras bygge.

Kapitel 9 - Analys

9.3.2. Sett ur entreprenörens perspektiv

Entreprenören Peab hade vid detta projekt en nästan helt ny värld av krav och begrepp att ta ställning till. Det fanns vid den här tiden inte många tidigare projekt där den här typen av krav ställts.

Byggherrens krav om en fuktskyddsansvarig på byggarbetsplatsen uppfylldes inte genom att någon av Peabs egen arbetsledning utsågs. Därför var man tvungen att anlita en konsult för denna uppgift. Denne kom vart efter projektet fortskred att vara en tillgång eftersom det var många tillfällen då experthjälp fordrades.

RF i betong under 85 % var ett generellt krav i hela Hammarby Sjöstad efter Skanskas problem. Man övergav dock det kravet eftersom det tar vansinnigt lång tid att nå det. Då byggherren föreskrivit betongkvalitet så hade Peab som entreprenör inte kunnat göra mycket annat än att meddela att bygget försenats, i värsta fall upp till ett halvår. Kravet blev i praktiken 90 % både för läggning av plastmatta och parkett vilket är i linje med AMA.

Kapitel 9 - Analys

RF-krav enligt HusAMA 98, kapitel M

Golvbeläggning RF-krav

Linoleum 90%

Korkplattor 85%

Avjämningsmassor 95%

Matta eller plattor av plast och tätskikt av plastmatta <50% fyllmedel

>50% fyllmedel

85% 90% Matta eller plattor av gummi 85% Matta eller mattor av textil 90%

Tätskiktsmassor 85%

Trä eller laminatbrädor

- om underlaget är täckt med fuktskydd av plastfilm

60% 95%

Kravet på att fuktkvoten i virke måste understiga 18 % vid inbyggnad, innebar enligt beställarens tolkning innebar att virket skulle ligga under 18 % under hela

byggprocessen, ej enbart vid inbyggnad. I handlingarna framgår det att Peab förutsattes köpa virke av fuktkvoten 14 % +/- 4 % eftersom man kan tänka sig en normalfördelning runt den fuktkvot man köper in. Av det virke som köpts med en fuktkvot på 18 % skulle alltså enligt det resonemanget endast 50 % uppfylla kravet. Kravet att virket skulle ha max 18 % fk under hela byggprocessen var inte möjligt att tillmötesgå, och i slutändan fick man reglera denna tolkningsfråga med pengar vi den ekonomiska uppgörelsen.

Problematiken med den mikrobiella påväxten på fuktskadat virke kunde nog närmast beskrivas som en urspårning. I grund och botten var ju problemet med vatten som regnade in och orsakade att material blev fuktigt ett gemensamt problem, i och med att entreprenören hade bristfällig täckning då de fönster byggherren beställt vid sidan av entreprenaden var försenade. Om man från början satsat på att åtgärda

grundproblemet, att det regnade in, så hade man inte behövt ha den hantering av fuktfrågorna som det sedan blev. Det material som fuktskadades var ju ett problem. Ingen ville att det skulle byggas in så att det eventuellt skulle börja mögla, men det var oklart vem som skulle ta ansvaret. Peab hade en fuktskyddsansvarig för projektet, vilket ju var ett krav, likaså upprättade man handlingsplaner för att komma till rätta med de problem om fanns. P.g.a. bristande samarbete mellan entreprenör och byggherre blev fuktfrågan istället ett slagträ som användes för att kunna föra över ansvaret på motparten. I slutändan kom man över ens, men först efter att Peab tagit på

Kapitel 9 - Analys

sig ansvaret genom att utfärda en extra 10-årig garanti.

9.3.3. Kommentarer

Stockholmshem hade inför genomförandet av denna entreprenad tagit fuktfrågorna på allvar. Man hade till och med anlitat en fuktsakkunnig konsult för att kunna navigera rätt i fuktproblematiken och ställa rätt krav.

Kravet på att entreprenören skulle ha en fuktskyddsansvarig på bygget var ovanligt, men ett steg i rätt riktning för fuktskyddsarbetet. Denna person kunde vara behjälplig vid upprättandet av tidplaner och övervaka uttorkning och mäta fukt i virke som byggdes in. Dock kan inte heller en fuktskyddsansvarig arbeta under fel

förutsättningar. Det måste finnas rimliga förutsättningar i form av tid för projektets genomförande och föreskrivna material vi en generalentreprenad för att den

fuktskyddsansvarige skall kunna åstadkomma ett fullgott resultat.

Kravet på 85 % som högsta tillåtna RF i betong innan golvläggning, var ett bra krav som inte gick att genomföra. Det har visats genom studier att man bör sträva efter att lägga på ytskikt på betonggolv så sent som möjligt för att undvika fuktskador. Dock måste beställaren av en generalentreprenad se till att det tas hänsyn till de torktider som krävs redan vid projekteringen. Detta är något som uppmärksammats mycket sedan kv. Knallen byggdes, och det finns idag flera lättanvända hjälpmedel som kan användas för detta ändamål. Dock var det bra att man kunde enas om att tillämpa AMA:s krav istället, det är ju trots allt därför vi har en norm att följa.

Rimligheten i byggherrens tolkning av kravet på att fuktkvoten i trä vid inbyggnad inte fick överstiga 18 % kan starkt ifrågasättas. På vintern kan luftens relativa fuktighet uppgå till över 90 %. Som tidigare nämnts i detta kapitel är trä ett

hygroskopiskt material som stävar efter att ställa in sig på en jämviktsfuktkvot som styrs av omgivningens relativa fuktighet. Även om man köpt in virke med en fuktkvot på 14 %, så är fuktkvoten i virkespartiet betydligt högre när lossning sker på bygget. Det rimliga hade varit att låta entreprenören köpa virke av valfri fuktkvot om man kan visa att fuktkvoten vid inbyggnad varit under de 18 % som föreskrivits.

Kapitel 9 - Analys

Stockholmshem var oroliga för att de mikroorganismer som fanns i virket skulle vara skadliga för de framtida hyresgästernas hälsa. Oron grundade sig på den information de fått av den fuktsakkunnige som anlitats. Dock kan nog dennes agerande något ifrågasättas, problemen fick nog lite för stora proportioner. Om man hårdrar det skulle man kunna säga att budskapet den fuktsakkunnige förmedlade var att även om

mögelsporerna inte var synliga för blotta ögat så var det närmast livsfarligt att bo i ett hus med dessa syllar. Man hade en lång rad möten där med eller mindre vettiga åtgärder som att slipa syllar och byta ut virke, som för blotta ögat såg helt ok ut, dryftades. Det intyg som Peab till sist lät en expert på området utfärda gjorde sedan klart och tydligt gällande att det inte förelåg någon ökad risk för ohälsa orsakad av uppfuktningen under byggtiden. Man kan då undra vad den fuktsakkunniges uppgift egentligen är om denna inte håller sig objektiv och hjälper byggherren att driva de krav som är väsentliga. Om den fuktsakkunnige blir överbevisad, som i detta fall, så är ju hans förtroende i det närmaste förbrukat.

Kapitel 10 – Diskussion och slutsatser