Självkritisk diskussion och förslag på framtida forskningsfrågor

I debatten om kriminalitet, som vi tar upp i inledningen, höjs röster om hårdare straff för att avskräcka människor från att begå brott. Ett exempel på ett land där fängelsestraffen är längre än i Sverige är USA. Trots de höga fängelsestraffen fortsätter människor begå brott i USA även om de till och med riskerar dödsstraff. Vi anser att högre straff i Sverige inte skulle leda till minskad brottslighet. Som studien visar är det andra faktorer som spelar in när en

förändringsprocess som de kriminella måste genomgå för att avsluta sitt kriminella liv. Som studiens resultat visar sker förändringsprocessen i interaktion med det konventionella samhället, inte finns inom fängelsemurarna. Snarare anser vi att den kriminella identiteten förstärks, eftersom den kriminelle i fängelset kommer att fortsätta interagera med andra kriminella.

De kriminella som vill avsluta sitt kriminella liv och bli en del av det konventionella samhället, måste anpassa sig efter samhället. Detta beror på att de inte ses som en del av samhället. Det är inte bara kriminella som stämplas som avvikare utan samhället har en tendens att peka ut människor, som inte passar in, som avvikare. Vi anser att detta beror på en brist på förståelse för den som är annorlunda. Dock har vi förståelse för de som är rädda för kriminella, eftersom de riskerar att bli brottsoffer. Däremot tror vi att utanförskap som skapas, oavsett avvikelsetyp, skulle minska om människor lärde känna varandra. Människor man känner tenderar man att vara mer överseende mot.

Vi båda har växt upp i socialt utsatta områden där det även bott människor med kriminalitet som sysselsättning. Detta har gett oss en annorlunda bild av kriminella än den vedertagna. För oss har det lett till större öppenhet gentemot de människor vi mött under arbetet med denna studie, då vi är medvetna om att det som skiljer oss åt är våra handlingar, normer och värderingar. Öppenheten har hjälpt oss att möta dem som subjekt istället för objekt.

Under arbetets gång har det visat sig att vår förförståelse förändrats på flera plan. Inte bara som redovisats i resultatet, utan även hur vi såg på gruppen. Vår förförståelse sa oss att de personer vi mött inte skulle vara lika öppna och reflekterande som de visade sig vara. Vi trodde inte heller att de skulle vara så ödmjuka som de visade sig vara, utan att deras tidigare beteendemönster skulle finnas kvar i större utsträckning. En anledning till detta kan vara att de kriminella vi mött tidigare i våra liv varit aktivt kriminella, utan att ha genomgått någon förändringsprocess.

Något vi är medvetna om är att studiens förändringsmodell är lik den hermeneutiska spiralen. I den hermeneutiska spiralen går man från helhet till del till helhet och där förförståelsen hela tiden förändras. Studiens modell utgår på samma sätt från att de kriminella män som genomgår förändringsprocessen, hela tiden bygger upp de olika delarna, vilka i sin tur skapar en helhet. Denna helhet är i sig beroende av uppbyggnaden av de olika delarna. Som vi tidigare nämnt är varje mans förändring unik, vilket kan ses som att deras unika förförståelse påverkar förändringen. Likheten mellan dessa spiraler kan bero på att vi inte medvetandegjort den påverkan som hermeneutiken haft på oss, vilket kan ha lett till att vi sett på materialet på ett specifikt sätt. För att underlätta denna medvetandegörning borde vi ha haft med exempelvis Gadamers hermeneutiska tankar i den teoretiska och begreppsliga referensramen. I efterhand ser vi att detta skulle ha kunnat stärka våra tolkningar och gjort dem tydligare. Ytterligare en aspekt, som kan ha påverkat studiens resultat, är att vi inte skilt missbruk och kriminalitet åt. Vi kan med andra ord inte säga ifall missbruket har varit en produkt av kriminaliteten eller vise versa. Vi kan inte heller med säkerhet säga att resultatet hade sett annorlunda ut om missbruk och kriminalitet hade skilts åt. Resultatet har visat att kriminalitet och missbruk ofta gått hand i hand, samt att de med missbruksproblem haft en liknande förändringsprocess som de utan. Hade vi lyft dessa frågor i större utsträckning i mötet med våra respondenter, hade vi kanske fått ett resultat som sett annorlunda ut.

Vi anser att det skulle vara intressant för framtida forskning att genomföra jämförelsestudier mellan dem som avslutat sin kriminella bana och inte haft några missbruksproblem, och dem

som haft missbruksproblem. Ytterligare ett intressant upplägg för framtida forskning kunde vara att jämföra skillnader mellan kvinnor och män i förändringsprocessen. Studiens resultat visar att de män vi intervjuat har kommit olika långt i förändringsprocessen, vilket skulle göra det intressant att fortsätta följa denna grupp under en längre tid. Ett annat alternativ skulle vara att göra en ny studie med ett större urval som levt ett liv utan kriminalitet under längre tid än de i vår studie.

Slutligen vill vi belysa något vi fått ytterligare bevis för under arbetet med denna studie. Det handlar om vikten av att vara medveten om sin egen förförståelse. Vi kan inte förändra vår syn på andra människor om vi inte är medvetna om den förförståelse vi har, hur den styr våra tankar och känslor. Vår förförståelse kan inte heller förändras så länge vi inte vågar möta det okända, utan fortsätter lyssna på vad förförståelsen säger oss. Därför är det viktigt att vi, i våra fortsatta liv, gör vårt yttersta för att behålla denna medvetenhet.