Självkritisk diskussion och framtida forskning

Att studera och göra en kritisk diskursanalys i Faircloughs modell har på många sätt varit ett utmanande arbete. Vi hade läst våra artiklar för att hitta mönster och strukturerat upp det vi tyckte oss hitta. Problemet som vi sedan upptäckte i resultatet och i handledningen var att vi ständigt var tvungna att reflektera över vårt material som vi konfronterades med. Vi kan erkänna att vi stundvis själva hade tappat fokus och tog det artiklarna sa som vedertagen sanning och inte

som en del av en social konstruktion. Med andra ord så blev det artiklarna sa ”sanning” och representation för ”det där ute”. Vi vill notera detta för att betona en tes inom kritisk diskursanalys och socialkonstruktionism; det går inte att ställa sig utanför den diskurs man studerar, eftersom att man befinner sig inom den. I vårt sammanhang så föll vi för den diskurs som talar om media som sanningsbärare. Vi fann en viktig balans i att studera det som tidningarna framställde och inte det som tidningarna sa. Det är exempelvis en stor skillnad att studera hur tidningarna framställer det som att partiet vill ha stort inflytande i riksdagen kontra att partiet själva vill ha det. Vi fick ständigt ta ett steg tillbaka och reflektera över om vi hade analyserat vad tidningarna framställde eller om vi hade analyserat partiet i sig. Inom reflexivitet måste en diskursanalytiker således ständigt reflektera över hur det kommer sig att vi har hittat vissa mönster i texten och om detta kan ha påverkats av vårt interagerande i den sociala omvärlden. Vi menar att vi trots detta problem lyckades ta oss över det igenom en ökad reflektion och en förståelse för problematiken. Vi så vis kunde vi se till att inte hamna i samma misstag igen.

Att studera en uppsats i denna magnitud får en att hela tiden vaka över att inte falla in i sina fördomar varken över materialet eller i anslutning till teorin. Vi som har skrivit denna uppsats är båda anhängare, eller dels anhängare, av socialkonstruktionismen. Detta kan bidra till studien givetvis då vi har arbetat med socialkonstruktionism. Socialkonstruktionismen är en teori vi båda finner som applicerbar på vår samhällskritik. Vi upplever att teorin har hjälpt oss i de stunder där vi var nära på att falla in i vår förförståelse och fördomar. Socialkonstruktionismen hjälpte oss att förstå att även vår förförståelse är konstruerad och måste tas ett avsteg ifrån eller kritiseras. Ett exempel på detta var att vi i vårt sökande av empiri var noga med att inte välja artiklar utifrån förförståelse utan att utgå från de kriterier som vi hade. Vi upplevde att teorin var tacksam eftersom det till skillnad från andra mer strikta teorier inte låser in en, utan låter fältet vara öppet för utforskning. En risk som kunde finnas är ju att teorin kan få en att bli mer dömande mot upptäckter innan man egentligen hade studerat det. Socialkonstruktionismens kritiska utgångspunkt går ju uppenbarligen emot alla andra former av teorier vilket i sådana fall på sin höjd orsakat personliga ställningstaganden inför arbetets gång i den mån att vi kritiserar institutioner och fenomen, i vårt fall media.

Vi har i vår studie använt oss av kritisk diskursanalys som vi menar har varit en god metod för det syfte vi hade. Vi ville studera medias berättelser om Fi och Faircloughs variant med sin tredimensionella modell var givande för detta. Vi har upplevt olika nyanser av problem och fördelar av metoden, dels en praktisk aspekt av den; där vi upplevde hur metoden är 1förhållandevis öppen, det saknas ett konkret förhållningssätt från Faircloughs sida och detta har lett till en viss osäkerhet inför metoden vid arbetets början. Fairclough utgår från en marxistisk utgångspunkt, där fokus ligger på att blotta diskurser och maktstrukturer och att ta de ”svagas” sida i den kampen. Problemet med denna utgångspunkt är den att den kan bli för partisk. En risk med detta kan vara att vår objektivitet revideras där man kan komma att göra ett ställningstagande.

Med utgångspunkt i socialkonstruktionismen vill vi också påpeka att detta är vårt resultat av empirin och att andra kan komma att upptäcka andra aspekter av empirin som vi har missat i och med att vi också ingår i en social omvärld och agerar utifrån diskurser. Det är här därför på sin plats att ta upp förslag på framtida forskning utifrån vår uppsats. Som ett första led skulle vi vilja hänvisa till vad vi nämnt tidigare om Faircloughs tanke att hans kritiska diskursanalys ska ligga

till grund för förändring av den upptäckta diskursordningen. Vi har genom vår uppsats uppmärksammat den diskursordning som genomsyrade hur media framställer Feministiskt initiativ. Vi har bidragit till ett förstasteg i denna förändringsprocess genom att vi har blottat dessa diskurser samt lagt fram ett förslag till en förändring på den ideologi som vi urskiljt inom media, den om att politik handlar om en kamp för makten. Till framtida forskning skulle vi dock vilja se studier av en konkret förändring på denna maktdimension i vilken media framställer Feministiskt initiativ.

Detta menar vi ligger i den sociala praktiken som vi i vår uppsats valde att utesluta på grund av tidsbrist. Vi har i den diskursiva praktiken sett att de diskurser som vi har upptäckt kan knytas an till varandra där vi också såg att kampdiskursen var mest dominerande, vilken innehöll en hegemonisk ideologi, följt av ledardiskursen och slutligen jämställdhetsdiskursen. I och med att vi har valt att begränsa oss och därmed begränsa den sociala praktiken kan vi dessvärre inte studera närmare hur det kommer sig att media framställer Feministiskt initiativ som att partiet främst vill nå inflytande i politiken. Vi skulle vilja se att denna maktaspekt studerades mer ingående. Detta skulle kunna relateras till resultatet i relation till tidigare forskning om medias inflytande i politiken. Där kan vi finna en tvetydighet i hur medias makt uppkommit, vidare det är media i sig som besitter makten eller om makten ligger i sociala strukturer. Denna fråga hade också kunnat lyftas med ett studium av de sociala praktikerna. Vi lämnar därför över dessa frågor till framtida forskning.