Gemensamt för samtliga partier är föreställningen om en utrikespolitisk linje baserat på en svensk självständighet. Vissa av partierna vill även inkludera neutralitet som en del av den utrikespolitiska linjen. Lantmannapartiets program belyser frågan om självständigheten endast i relation till försvaret. I detta sammanhang lyfts vikten att arbeta för en svensk självständighet där försvaret spelar en avgörande roll. Programmet förespråkar vikten av självständighet men sätter det inte i relation till någon utpräglad utrikespolitik linje av vare sig neutralitet eller internationellt samarbete. Partiet väljer även att undvika frågan om vart den verkställande makten skall ligga i utrikespolitiska beslut.86 I de övriga partipolitiska programmen tas dock ett tydligare ideologiskt ställningstagande baserat på socialism, liberalism, konservatism och nationalism. I kontrast till Lantmannapartiet argumenterar det Socialdemokratiska Arbetarepartiet i sitt program utifrån föreställningen om en internationell arbetarrörelse som syftar till ”att offra allt för att medverka till införande af Frihet, Jemlikhet och Broderskap bland alla nationer.”87 Här belyses även vikten av att riksdagen genom befolkningen skall förfoga över den generella verkställande makten i
85 Frykholm 1959 § 4 1844–45, s. 13. 86 Thermænius 1928 s. 446.
utrikespolitiska frågor, och ytterst att ”folkomröstningar, afgör om krig och fred” istället för regenten.88
I likhet med de övriga partierna värnar även Fosterländska Förbundet om en svensk självständighet i internationella frågor och en strikt neutralitet:
Enär det icke är att vänta, att alla internationela tvistigheter skola kunna på fredlig väg lösas, och enär det vore en alltför farlig illusion att lita på Sveriges geografiska belägenhet och vår egen fredskärlek såsom tillräckliga att betrygga vårt lands neutralitet, så är förbundet lifligt öfvertygadt, att fortgåemde utveckling af
vårt nationalförsvar till sjös och lands utgör ett lifsvilkor för fosterlandets oberoende.89
Ovanstående citat kan brytas ner i ett antal beståndsdelar: påståendet rör huruvida den svenska neutraliteten skall säkerställas, där huvudargumentet syftar på vikten av att satsa och utveckla det svenska försvaret, medan premissen till argumentet bygger på en misstro över att lösa tvister på en fredlig väg, och premissargumentet handlar om att inte förlita sig på det geografiska läget. Argumentationen vänder sig till nationalistiska värderingar om vikten av ett starkt nationellt försvar, och samtidigt väljer partiet att spela på hur oberäknelig politik är. Utöver detta lyfter man den militära utvecklingen, att de tidigare geografiska fördelarna har fått allt mindre betydelse. Fosterländska Förbundet väljer å andra sidan att bejaka kungamaktens verkställande roll i utrikespolitiken. Utifrån en konservativ och nationalistisk föreställning argumenterar partiet för en respekt till kungamakten och de svenska grundlagarna: ”Vördnad för grundlagarne och det konstitutionella kungadömet.”90
De liberala partifalangernas program och argumentation markeras av de tidstypiska liberala värderingarna. Till skillnad från övriga partier finns här en mer genomgående politisk agenda och argumentationen innehåller tydliga politiska ställningstaganden i syfte att förändra både den svenska utrikespolitiska linjen och den konstitutionella ordningen. I frågan om den svenska självständigheten och den svenska neutralitetsfrågan ville de liberala runt sekelskiftet 1900 gå ett steg längre än övriga partier. Att enbart förklara sig strikt neutral i händelse av en konflikt var enligt liberalerna inte tillräckligt, istället bör Sverige tillsammans med de övriga skandinaviska staterna ”förklara sig principiellt och permanent neutrala.”91 En permanent neutralitetsförklaring grundar sig på ett internationellt erkännande, där man som stat redan i fredstid förklarar sig neutral och därmed förbinder sig till ett neutralt internationellt agerande. Detta innebär att landet
88 Program och Stadgar för det Socialdemokratiska partiet i Sverige 1883; Program och Stadgar för det Socialdemokratiska arbetarepartiet i Sverige 1884; Program för Sveriges Social-Demokratiska Arbetareparti 1888; Program för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti 1897 (citat s. 3); Svenska Socialdemokratiska Arbetarepartiets Politiska Program och Kommunalaprogram 1905.
89 Fosterländska Förbundets Program och Stadgar 1893 (kursivt i originaltexten). 90 Meddelande från Fosterländska Förbundet 1896.
36 inte ingår i militära och politiska allianser.92 Utöver en permanent neutralitetsförklaring förespråkade och argumenterande dessa partier även för ett aktivt politiskt åtagande som syftade till att hjälpa och säkerställa freden i Europa, ett åtagande som återspeglas i den aktiva fredsrörelsen och det politiska engagemanget i 1899 års fredskonferens i Haag:
Samling inåt, fred inåt och utåt – det är sålunda hvad folkpartiet nu och fremgent vill efter måttet af sina krafter verka för. Om man vill freden, så skall man också förbereda freden, den satsen eger för visso på alla områden sin fulla gilltighet, inom samhället såväl som i förhållanden till andra makter.93
Likande ställningstaganden finns också trettio år tillbaka i tiden, när det då Nyliberala partiet i sitt partiprogram förespråkar ett politiskt engagemang i syfte att bidra till en varaktig fred i hela Europa. Det som skiljer programmen åt i det liberala ställningstagandet är hur partierna förhåller sig till en fullständig skandinavisk union eller ett gemensamt mellanstatligt samarbete enbart.94
I kontrast till Fosterländska Förbundet men i likhet med socialdemokraterna förespråkade de liberala partierna genomgående att den verkställande makten skulle ligga i riksdagens händer eftersom ”[s]tatsmakten är blott en nemligen folkviljan”.95 Frågan bland partierna om den svenska neutraliteten och självständigheten påverkade i allra högsta grad även partiernas ställningstagande till den svenska säkerheten och mer specifikt försvarets roll; på vilket sätt det skall vara organiserat och dess ekonomiska kostnader. Åsikterna mellan partierna varierade stort och bidrog i allra högsta grad till den politiska låsningen mellan regeringen och riksdagen rörande försvaret, under hela undersökningsperioden, vilket också ledde till beslut om två urtima riksdagar: 1871 och 1892.
Även om försvarsfrågan stod högst upp på Lantmannapartiets program är formuleringen politiskt neutral och öppen för diskussion. Att försvarsfrågan står högst på programmet reflekterar frågans tyngd och betydelse, både för svensk politik i stort men även inom partiet. Formuleringen indikerar partiets grundställning men även att det fanns en stor spridning inom partiet om hur frågan skulle behandlas.96
Ett tidsenligt, hufvudsakligen på allmän värneplikt bygdt försvarssystem. Ingeting uppoffras för parad- och militärlyx, men ingeting underlåtes af hvad som verkligen efrodas till ett kraftigt och segrande värn af vår sjelfständighet.97
92 Westberg 2010 s. 8–9. 93 Folkpartiets valprogram 1899.
94 Politisk Trosbekännelse af Demokratiska Sällskapet eller Nyliberala Paritets Filialsdelning i Skåne 1869; Program för Det nyliberala partiet 1868; Program för Det Nyliberala Partiet 1867; Program för Det Nyliberala Partiet 1869. 95 Program för Det nyliberala partiet 1867; Program för Det Nyliberala Partiet 1869 (citat s. 2, kursiv i originaltexten); Folkpartiets valprogram 1896; Folkpartiets valprogram 1899.
96 Thermænius 1928 s. 194. 97 Thermænius 1928 s. 446.
Citatet ovan visar emellertid vilken roll Lantmannapartiet ville att försvaret skulle ha. Lantmannapartiets påstående handlar om att bevara den svenska självständigheten genom en tydlig argumentationskedja kopplat till försvarets organisation, där försvaret skall vara tidsenligt och organiserat utifrån en allmän värnplikt. Den styrkande premissen avser ekonomi; att de ekonomiska medlen endast och explicit skall gå till försvarsverksamheten och inte spenderas på
parader eller lyx. Liknade argumentation i nedanstående citat framträder i Fosterländska
Förbundets program, vars ställningstagande samstämmer med konungens och regeringens försvarspolitiska linje, och därmed styrker partiets konservativa politiska ställning.
I försvarsfrågan påyrka vi ett följdriktigt och energiskt fullföljande af redan
påbörjade åtgärder till fäderneslandets försvar mot yttre fiender, dock med noggrann hänsyn till nationens ekonomiska bärkraft och med varsamhet vid beträdandet af nya vägar för beskattning.98
Formuleringen ger även sken av en mer nationalistisk framtoning; påståendet betonar försvar mot fäderneslandets yttre fiender. Argumentationen är grundad på vikten av att fort följa regeringens beslut från 1892 års urtima riksdag, som syftar till försvarets omorganisation till allmän värnplikt och modernisering.99 Dock baserar Fosterländska Förbundet även sin argumentation på vad som är möjligt inom de existerande ekonomiska ramarna staten vid tidpunkten hade att tillgå.
Både socialdemokraterna och liberalerna utgår principfast från ett ideologiskt grundat ställningstagande om försvarets organisation och utformning. Socialdemokraterna går längst och hävdar bestämt att ”[a]fskaffandet af den stående hären, införandet af allmän folkbeväpning” är rätt väg att gå. Detta tillsynes drastiska politiska förslag grundar sig på den socialistiska ideologin, där partiet vill försäkra att makten skall ligga oss befolkningen och att staten inte skall kunna använda militära medel för att stävja den egna befolkningen. Utöver detta såg partiet framför sig att internationella konflikter skulle hanteras diplomatiskt och lösas genom skiljedomstolar, något som styrker ställningstagandet om nödvändigheten av frånvaron av ett stående försvar.100
Liberalerna sträcker sig inte riktigt lika lång när man ser ett behov av en försvarsmakt under statlig kontroll, emellertid kraftigt begränsad till antal, samt en inskränkning på den hierarkiska gradindelningen och organisationen till företräde för en organiserad beredskap av en allmän folkbeväpning.101
98 Meddelande från Fosterländska Förbundet 1896 (kursiv och fetmarkering i originaltexten). 99 Stjernquist 1996 s. 181.
100 Program och Stadgar för det Socialdemokratiska partiet i Sverige 1883 (citat s. 2); Program och Stadgar för det Socialdemokratiska partiet i Sverige 1897 s. 4.
38 Både de socialdemokratiska och liberala programmen saknar en närmare och tydligare argumentation i försvarsfrågan. Ett tydligt exempel på detta är liberalernas program, där liberalerna även påvisar en motsägelsefullhet gällande synen på militärens roll:
Krig är brodermord. Den wäpnade freden är Europas förbannelse. Det bör derföre ligga riksdag och regering om hjertat, dels att werka för arméernas indragning i hela Europa, dels att för wårt land utwerka en ständig neutralitet.102 Förnämsta målet för Swerges utrikes politik är de tre nordiska staternas förening till en stats defensif makt, d. w. s. en makt som aldrig oroar någon, men som ständigt är beredd till förswar.103
Påståendet syftar på behovet av en varaktig neutralitet, där huvudargumentet byggs upp utifrån en tillit till det politiska systemets möjlighet att verka för en varaktig fred och för samförstånd. Premissen poängterar att om freden är hotad är man redo att försvara denna med militära medel. Vid första anblick följer de två citaten detta resonemang, men en tillbakablick på det första citatet visar att liberalerna argumenterar kraftfullt emot krig, och att det är riksdagens och regeringens skyldighet att arbeta för ett avskaffande av hela Europas militära förmåga. Det första citaten motsäger på så vis nästkommande citats påstående, där liberalerna istället antyder att Sverige i en nordisk förening skall vara ständigt beredda att militärt försvara sig.