I detta avslutande kapitel är syftet att knyta ihop trådarna från de tidigare kapitlen. Objektet för denna studie är långvarig sjukskrivning, att studera innebörden av sjukskrivning. Studiens syfte är att belysa erfarenheter och processer som är relaterade till långtidssjukskrivning, såväl till att bli sjuk- skriven, till att förbli sjukskriven under lång tid och till insatserna och arbetet för att återgå i arbete. Jag har sökt svar på frågorna om hur långtids- sjukskrivna personer beskriver upplevelsen av sin livssituation som föregått nuvarande situation, hur de upplever och beskriver situationen som lång- varigt sjukskriven samt hur de upplever de åtgärder som görs för deras arbetsrehabilitering.
Jag har således uppehållit mig kring frågan om vad sjukskrivning handlar om. I de sex föregående kapitlen har jag redovisat och resonerat om just detta; hur sjukskrivning kan förstås utifrån långtidssjukskrivna personer själva. De vanliga sätten att förstå sjukskrivning utgår från att orsakerna är avgränsbara faktorer, och att den rehabilitering som behövs är anpassning av individen. Men vad som framgår i denna studie är att med utgångspunkt i de långtids- sjukskrivnas egna erfarenheter framträder en sammansatt bild över vad sjuk- skrivning handlar om; en bild som är en annan än prekonstruktionerna hos de flesta.
I denna avslutande diskussion kommer jag att belysa frågan om vad sjuk- skrivning handlar om genom att diskutera sammanhang som har att göra med orsakerna till sjukskrivning, upplevelsen av att vara långvarigt sjuk- skriven samt stödet och rehabiliteringsinsatserna för att återgå till arbete. I de föregående resonemangen har också temat arbete funnits implicit, men det har inte lyfts till någon egen diskussion. Här kommer resonemanget att utgå från relationerna mellan arbete och de teman som diskuterats i den för- djupade analysen, dvs. sjukdomsförståelse, kön och moral. Jag vill här diskutera relationerna mellan dessa teman.
Som det har framgått i de föregående kapitlen löper element av orsaks- samband, upplevelsen av att vara sjukskriven samt stöd och hjälp rakt genom de senare temana sjukdomsförståelse, kön och moral. Dessutom har temat arbete funnits implicit i de tidigare resonemangen, men det har inte lyfts upp till någon egen diskussion. För att visualisera resonemanget, har jag
konstruerat en bild där relationerna mellan dessa teman tydliggörs. Bilden används på så vis att den eller de relationer som är i fokus i efterföljande text är framträdande, medan de övriga relationerna är neddämpade. Det ska illustrera att även om vissa relationer inte är i fokus, så finns de ändå med implicit i resonemanget. I det följande kommer alltså relationerna mellan arbete, moral, sjukdom och kön att diskuteras, och jag börjar med relationen mellan arbete och sjukdom.
Arbete Sjukdom
Moral Kön
Arbetet har stor betydelse i människors liv, inte minst bland de långtids- sjukskrivna personer som intervjuats i denna studie. Det handlar inte bara om försörjning, utan de talar även om sådant som gemenskap, att få struktur på dagen, upplevelse av att bidra till samhället och få bekräftelse. Arbetets utformning beskrivs också som något som gett upphov till sjukskrivningen. Dels själva utformningen av arbetet i såväl fysiskt som psykosocialt avseende och dels den inställning till arbetet som arbetstagarna har. Bauman (1998) menar att samhället övergått från att vara ett produktionssamhälle till att bli ett konsumtionssamhälle, och att detta innebär att vi numera inte ska konstruera oss själva genom en varaktig yrkeskarriär, utan numera genom flexibilitet och konsumtion, individualitet och valfrihet. Arbetet ska i konsumtionssamhället, enligt Bauman, vara en källa till glädje och tillfreds- ställelse och ett sätt att framställa sig själv och skapa sin identitet. Gränserna mellan arbete och fritid suddas ut.
Och det tycks som att de långtidssjukskrivna som ingår i min studie försöker förhålla sig till arbetet enligt både de gamla idealen som siktade till varaktig- het och de nya idealen som främjar flexibilitet och konsumtion. De som ingår i studien är människor som oftast har haft samma arbetsplats under flera år och de sätter en ära i att vara duktiga och hårt arbetande. Men samtidigt har arbetet styrts allt mer mot ytlighet, utbytbarhet och flexibilitet, och för en del mot en sammansmältning av arbete och fritid. Och eftersom de fort- farande bär på föreställningen att flit och duktighet är hedersamt, så vittnar deras förhållningssätt om långsiktighet, idoghet och lojalitet. De försöker alltså leva upp till de nya idealen om flexibilitet, kortsiktighet och ytlighet
med ett förhållningssätt som var idealt i vad Bauman kallar produktions- samhället. Livet blir därför fullt av motstridiga förväntningar. Dessa ideal och motstridiga förväntningar gäller inte bara i förhållande till arbetsplatsen, utan också i hemmet och under fritiden. I hemmet och under fritiden är det inte frihet från krav, utan endast annorlunda krav. Då man försöker att samtidigt förhålla sig till så motsatta ideal, så blir det konflikter. De egna idealen som är präglade av gammaldags dygder passar inte in i dagens arbetsliv. För dem som i denna studie är sjukskrivna på grund av utmattningsdepression eller liknande, är det tydligt att denna konflikt har betydelse i hur de uppfattar anledningen till att de hamnat i denna situation.
Men oavsett om det är förvärvsarbetet som orsakat sjukdomen eller inte, så är det från yrkesarbetet människor sjukskriver sig. Det finns inte samma möjlighet att sjukskriva sig från annat arbete som exempelvis omsorgsansvaret över barnen eller de åldriga föräldrarna. Och det är också i förhållande till det avlönade yrkesarbetet förmågan till arbete bedöms då rätten till sjuk- penning eller sjukersättning utreds. Och i den utredningen har läkare och den medicinska kunskapen en framträdande position. Detta trots att det bara är i begränsad omfattning som sjukskrivningen beror på sådana skador eller processer som i grunden är av medicinsk karaktär, även om många människor också har medicinska problem.
De människor som är sjukskrivna, beskriver också att de har en sjukdom eller i många fall att de har en diagnos. Men vad betyder det? Diagnosen är ett uttryck för att symtom eller provvärden kan sammanföras i en bestämd kategori och därför ges ett namn. Det betyder inte att människor med samma diagnos har samma upplevelse av sina symtom och inte heller att diagnosen kan bestämma i vilken utsträckning personen kan förvärvsarbeta. Nu är det inte heller så att det förutsätts att en och samma diagnos ska medföra exakt lika långvarig sjukskrivning, även om det finns tendenser till det. Istället ska arbetsförmågan bedömas i förhållande till vilket arbete den aktuella individen har.
Det arbete som då avses är det avlönade yrkesarbetet, de andra plikterna som människor har kan man som sagt inte bli sjukskriven ifrån. Men den som får ett läkarintyg på att han eller hon är sjuk får samtidigt en legitimitet för att åtminstone till viss del undandra sig även andra plikter än de som inryms i förvärvsarbetet. Fast samtidigt är det mängder av arbete som de flesta som är sjukskrivna både kan utföra och utför. De långtidssjukskrivna berättar om arbeten i och omkring hemmet som de utför om inte annat så för att få struktur på dagarna. Men också för att arbete anses och upplevs som något välgörande. Och det är också av denna anledning som det på senare tid förespråkas att människor inte mer än i undantagsfall ska sjukskrivas på heltid utan istället på deltid. Ordspråket Arbete befrämjar hälsa och välstånd fortlever i allra högsta grad. Men för många personer som är långvarigt sjukskrivna har