Skäl till att sluta med att köpa se

Eftersom den här undersökningen genomfördes inom ramen för ett större projekt som handlar om att utvärdera verksamheten hos de tre prostitutionsenheterna i Malmö, Stockholm och Göteborg som alla också erbjuder stöd till personer som upplever att de har problem kring sexköp, var det av intresse att be de deltagare i enkäten som har köpt sex att beskriva varför de eventuellt slutade och vilket stöd de har fått.

De 255 personer som hade indikerat att de hade köpt sex med fysisk beröring fick följande fråga: ”Om du har köpt sex tidigare, men inte längre gör det, beskriv varför du slutade. Vad har varit till hjälp när du slutade? Fick du stöd av någon?” Deltagarna hade möjlighet att fritt formulera ett svar eller, om de inte ville svara eller ansåg att de inte hade slutat köpa sex, gå vidare till nästa fråga i enkäten. Totalt svarade 163 personer och 156 svar kunde användas i analysen (någon hade t.ex. skrivit ”besvaras icke” eller det framgick av svaret att man inte hade slutat köpa sex).

Många respondenter hänvisade till att sexköpet var en engångsföreteelse. Många skrev också att man ville testa och att man slutade när man inte längre var nyfiken eller tyckte att det var spännande. Ett exempel på detta är följande: ”Jag var nyfiken hur det skulle kännas att vara tillsammans med en prostituerad. Det räckte med en gång. Då visste jag hur det var. Sen blev det slut med det.” Det framgår inte alltid om det har rört sig om ett eller flera sexköp innan man kände att det inte var spännande längre. Några personer hade slutat köpa sex eftersom sexköpet inte var någon positiv upplevelse för dem, till exempel ”allt är mekaniskt inga känslor”.

Ett vanligt svar var att sexköpet hände under ungdomen, en ”ungdomssynd”. Flera respondenter beskrev att de köpt sex i samband med en resa, ofta i utlandet och tillsammans med en grupp, att de var berusade och befann sig i ett sammanhang där prostitution skedde öppet. En respondent skrev till exempel ”Det var en gång på semester som full ungdom. Efter det har jag inte varit i en situation där försäljning förekommit. Är inte speciellt intresserad av prostituerade.” Några beskrev att de vid något enstaka tillfälle blev attraherade eller

övertalade av en person som sålde sex. Flera hänvisade till att de har ändrat inställning till sexköp med åren, till exempel ”Det var gamla ungdomssynder, innan man begrep bättre”. Ett flertal personer beskrev också att de, ofta i sin ungdom, köpte sex under en tid då de hade ett arbete utomlands eller som innebar många utlandsresor. När arbetet tog slut, slutade man också att köpa sex eller gjorde det endast vid enstaka tillfällen efteråt. Till exempel: ”Det hände under min ungdom då jag var till sjöss. Efter det hände det någon enstaka gång på semester i annat land.”

Många uppgav att de slutade köpa sex i samband med att de fick ett fast förhållande, gifte sig eller bildade familj. Några menade att sexköp inte går ihop med att leva i ett fast förhållande – ”min åsikt är att har man ett förhållande så håller man sig till det”. Flera skrev att de nu fick sina sexuella behov tillfredsställda på annat sätt, antingen i ett fast förhållande eller genom andra sexuella förbindelser – ”behöver inte köpa kan få ändå”.

En annan relativt stor grupp skrev utan närmare motivering att de inte hade behov, intresse eller anledning att köpa sex eller att det bara inte hade blivit av – ”inget behov längre” eller ”har inte slutat har bara inte blivit av”. Enstaka personer nämnde ålder, sjukdom, minskad sexuell lust eller förmåga, rädsla för sjukdomar, tidsbrist eller ekonomin som anledning till att de slutade köpa sex.

Flera personer uttryckte att de i efterhand upplevde att sexköpet eller sexköpen var fel, att de hade fått dåligt samvete, ångrat sig och gjort ett aktivt ställningstagande att inte köpa sex flera gånger, till exempel ”Det var det sämsta jag nånsin gjort. Jag kände stark olust och ångrar att jag tog det beslutet jag gjorde och har svurit att aldrig någonsin bidra till prostitution igen. Beslutet var mitt eget och jag behövde inget stöd”. Några motiverade sitt beslut med att de fick en kristen tro. Flera hänvisade till att de som sålde sex utnyttjades, till exempel ”Jag har även då tyckte att det var en dålig idé och förnedring av de som var tvungen att sälja sex och därför hände det inte mer i mitt liv”.

Sex personer nämnde sexköpslagen i sina inlägg. En person nämnde att sexköpet hade skett utomlands där det var lagligt att göra det, en annan att sexköpet skedde innan sexköpslagen fanns. Tre personer beskrev att de hade slutat eller minskat sexköpen på grund av lagen, till exempel ”Jag skulle gärna göra om det, men ekonomin och i viss mån rädslan för att åka fast får mig att undvika det” och ”Köper fortfarande sex men känner mig inte lika bekväm pga. lagen, som är urkorkad. Finns det inte grövre brottslighet att bekämpa?” En annan person skrev ”har inte haft nå som helst problem bara slumpen som avgjort allt. Och bortsett vad Sveriges lag säger så skiter jag i det som alla andra”.

Bara en respondent hade fått stöd att sluta med att köpa sex genom att gå i terapi. I övrigt var det få som kommenterade frågan om vilket stöd de hade fått. De flesta påpekade att de inte hade behövt eller sökt något stöd. Några ifrågasatta varför stöd skulle behövas eftersom de inte upplevde sexköpen som ett problem.

4.2.7 Kommentar

Enligt många var det tillfälliga omständigheter som gjorde att man köpte sex, ofta i samband med en utlandsvistelse och i en miljö där det fanns lättillgängliga möjligheter till sexköp. När sedan omständigheterna och miljön ändrades, minskade eller upphörde sexköpen. Det behöver inte nödvändigtvis ha funnits ett aktivt beslut bakom det. Å andra sidan har man heller inte valt att medvetet uppsöka situationer där man kunde köpa sex. I de fall då

respondenten hade fattat ett aktivt beslut att inte mer köpa sex, har det ofta baserats på ett eget moraliskt ställningstagande eller motiverats med att man ville prova på att köpa sex, men inte göra det fler gånger när man inte längre var nyfiken. Få nämnde spontant att sexköpslagen har påverkat deras agerande.

Det är tydligt att något stöd för att sluta köpa sex inte har varit aktuellt för de flesta. De flesta som har kommenterat frågan om stöd menade att det inte hade behövts och ingen skrev att man hade velat få stöd, men inte fått det. Endast en person hade fått stöd genom att gå i terapi. Ingen beskrev att ha fått någon form av informellt stöd. Det tycks vara så att deltagarna i undersökningen som ville sluta köpa sex inte hade några större problem att göra det på egen hand. Det kan också vara så att tröskeln att söka professionellt eller informellt stöd för att sluta köpa sex är mycket hög för många.

Så långt vi vet finns det inte någon tidigare befolkningsstudie där deltagare som har köpt sex haft möjlighet att med egna ord beskriva varför de eventuellt slutade och vilket stöd de har fått. I en annan del av detta projekt beskrivs erfarenheterna hos dem som haft kontakt med någon av KAST-enheterna i Stockholm, Göteborg eller Malmö med anledning av sexköp eller problematiskt sexuellt beteende (delrapport 6). Det är inte nödvändigtvis så att den direkta anledningen till KAST-kontakten är att man vill sluta köpa sex, utan det kan finnas en problematik kring sexköp eller sexuellt beteende där man upplever ett behov av stöd.