Skadeförebyggande åtgärder och

Regeringens förslag: En tillverkare ska se till att det finns rutiner som säkerställer att alla tillverkade leksaker överensstämmer med säkerhetskraven. En importör respektive en distributör ska, så länge de ansvarar för en leksak, se till att det finns rutiner för lagring och transport som säkerställer att leksaken fortsätter att överensstämma med säkerhetskraven.

En tillverkare respektive en importör ska bedriva ett skadeförebyggande arbete i syfte att få kännedom om skaderisker hos leksaker som de har tillhandahållit.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om tillverkares och importörers skyldigheter enligt andra stycket.

En importör som avser att tillhandahålla en leksak ska informera tillverkaren och berörda marknadskontrollmyndigheter om det finns anledning att anta att leksaken utgör en risk. Detta gäller även en distributör som avser att tillhandahålla en leksak. Denne ska i tillämpliga fall även informera importören som har levererat leksaken.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås även ett bemyndigande avseende ekonomiska aktörers skyldigheter att se till att det finns rutiner för tillverkning, lagring och transport som säkerställer överensstämmelse med säkerhetskraven.

Remissinstanserna: Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har lämnat redaktionella synpunkter på lagtexten i 19 och 20 §§ som enligt deras mening förtydligar bestämmelsernas innebörd. Svensk Handel anser att lagförslaget innebär att det ställs större krav på importörer och distributörer än vad som görs i direktivet, vilket medför en ökad administrativ börda. Svensk Handel anför att i 19 § läggs samma ansvar på alla ekonomiska aktörer att se till att det finns rutiner för att tillverkning, lagring och transport överensstämmer med säkerhetskraven,

medan direktivet ställer olika krav på tillverkare respektive importörer

och distributörer. Prop. 2010/11:65

59 Skälen för regeringens förslag

Förutom de krav som är knutna till tillverkningen av en leksak och utsläppandet av den på marknaden, innehåller direktivet bestämmelser om fortsatta åtgärder med syfte att förhindra att risker med leksakerna uppstår. Bestämmelserna ställer krav på de ekonomiska aktörerna och bör genomföras i lag.

Rutiner för serietillverkning, lagring och transport

I direktivet anges de ekonomiska aktörernas skyldigheter i kapitel II. I artikel 4 anges tillverkarens skyldigheter, i artikel 6 anges importörernas skyldigheter och i artikel 7 anges distributörernas skyldigheter. I artikel 4.4 första stycket anges att tillverkarna ska se till att det finns rutiner som säkerställer att serietillverkningen fortsätter att överensstämma med kraven. Hänsyn ska även tas till ändringar i leksakens konstruktion eller egenskaper och ändringar i de harmoniserade standarder som det hänvisas till vid deklarationen om överensstämmelse för en leksak.

Motsvarande krav saknas i nu gällande lagstiftning, men kan anses utgöra en del av det allmänna säkerhetskravet i 7 § produktsäkerhetslagen (2004:451). Bestämmelsen förtydligar att tillfälliga kvalitetssvackor inte accepteras som ursäkt för brister i en leksaks säkerhet. Om en marknadskontrollmyndighet har upptäckt en farlig leksak kan det inte avfärdas även om andra leksaker av samma typ kan visas vara säkra. De bristande rutinerna måste åtgärdas för att leksaken ska anses uppfylla kraven. Artikel 4.4. första stycket ska alltså tolkas på så sätt att tillverkarens skyldigheter innebär att leksakerna ska överensstämma med de säkerhetskrav som anges i direktivet.

Av artiklarna 6.5 och 7.3 följer att importörerna respektive distri-butörerna ska, så länge de har ansvar för en leksak, se till att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar leksakens överensstämmelse med säkerhetskraven. Även detta krav kan anses utgöra en del av det allmänna säkerhetskravet i den föreslagna lagen.

SSM har lämnat redaktionella synpunkter på lagtexten i 19 § som enligt deras mening förtydligar bestämmelsernas innebörd. Svensk Handel har anfört att lagförslaget innebär att det ställs större krav på importörer och distributörer än vad som görs i direktivet, t.ex. läggs samma ansvar på alla ekonomiska aktörer att se till att det finns rutiner för att tillverkning, lagring och transport överensstämmer med säkerhetskraven enligt 19 §, medan direktivet ställer olika krav på tillverkare respektive importörer och distributörer.

”Ekonomisk aktör” definieras i förslaget till 4 § punkten 9 som

”tillverkaren, importören, tillverkarens representant och distributören”.

Definitionen är i enlighet med artikel 3.7 i direktivet. ”Ekonomiska aktörer” är således ett samlingsbegrepp som inkluderar flera olika kategorier av aktörer. Vad som föreskrivs i lagförslaget om ”ekonomiska

aktörer” är inte i alla delar relevant för samtliga kategorier av aktörer

som ingår i begreppet. Prop. 2010/11:65

60 Såsom beskrivs i avsnitt 6.1.2 föreslås den nya lagen om leksakers

säkerhet utformas som en ramlag och innehålla grundläggande bestämmelser för leksakers säkerhet. De föreskrifter som behövs för att fullt ut genomföra direktivet meddelas enligt bemyndigande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En sådan struktur innebär att de krav som direktivet ställer på tillverkare, importörer och distributörer kommer att genomföras fullt ut i föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen. Detta utesluter dock inte att den föreslagna lagen förtydligas på denna punkt i syfte att undanröja eventuella oklarheter om att lagen ställer strängare krav än direktivet.

Därför anser regeringen att förslaget till 19 § bör omformuleras på så sätt att de olika ekonomiska aktörernas skyldigheter definieras för varje typ av aktör det gäller.

Provning och övervakning för att förebygga skador

I artiklarna 4.4 andra stycket och 6.6 anges att, när det anses lämpligt med tanke på de risker som en leksak utgör, ska tillverkarna respektive importörerna, för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet, utföra slumpvis provning av saluförda leksaker. De ska också granska och vid behov registerföra inkomna klagomål, leksaker som inte överensstämmer med kraven och återkallanden av leksaker samt informera distributörerna om all sådan övervakning. Vad gäller leksaker ersätter bestämmelsen det nu gällande kravet att tillverkare ska granska och föra register över inkomna klagomål när det gäller skaderisker (20 § produktsäkerhets-lagen). Övriga skyldigheter i artikeln saknar motsvarighet i nu gällande reglering. Eftersom kraven endast gäller ”när det anses lämpligt” och

”vid behov” torde bestämmelsen kunna leda till påföljder endast i uppenbara fall.

Bemyndigande om rutiner och skadeförebyggande arbete

De artiklar som ska genomföras är relativt omfattande och preciserar bland annat vissa skillnader i kraven på de olika ekonomiska aktörerna.

Därför bör de genomföras genom att närmare föreskrifter meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

SSM har lämnat redaktionella synpunkter på bestämmelsen med bemyndigande i 19 § tredje stycket som enligt deras mening förtydligar dess innebörd. Regeringen anser att bestämmelsen bör utformas med utgångspunkt i vad SSM föreslagit. Vidare anser regeringen att något bemyndigande avseende ekonomiska aktörers skyldigheter enligt första stycket – såsom föreslås i promemorian – inte behövs.

Informationssamarbete

Enligt artikel 6.2 tredje stycket får en importör som anser eller har skäl att tro att en leksak inte överensstämmer med säkerhetskraven inte släppa ut leksaken på marknaden förrän den överensstämmer. Om leksaken

utgör en risk ska importören dessutom informera tillverkaren samt marknadskontrollmyndigheterna om detta. Enligt artikel 7.2 andra stycket gäller detsamma för distributörers tillhandahållande av en leksak.

De ska emellertid även informera en eventuell importör.

Prop. 2010/11:65

61 Förbudet att släppa ut och tillhandahålla leksaker som inte uppfyller

säkerhetskraven framgår redan av den föreslagna portalparagrafen.

Skyldigheten att informera myndigheter och ekonomiska aktörer i tidigare säljled bör likaså genomföras i lag eftersom det ställs krav på de ekonomiska aktörerna. Skyldigheten bör gälla om de ekonomiska aktörerna i fråga har anledning anta att leksaken inte överensstämmer med kraven.

SSM har lämnat redaktionella synpunkter på lagtexten i 20 § som enligt deras mening förtydligare bestämmelsens innebörd. Enligt regeringens mening innebär SSM:s förslag redaktionella justeringar som tydliggör bestämmelsens innebörd. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör utformas med utgångspunkt i vad SSM har föreslagit.

6.3.11 Skyldigheter att vidta korrigerande åtgärder vid