Skador av varg ska i första hand förhindras genom skadeförebyggande åtgärder som exempelvis rovdjursavvisande stängsel. Det är dock inte alltid möjligt att inom rimliga gränser förebygga och undvika skador. Därför är det i vissa fall nödvändigt att bedriva skyddsjakt efter vissa individer som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador för tamdjursägare. Om jakten riktas mot rätt individ är den en effektiv skadeförebyggande åtgärd.
Beslut om skyddsjakt
Naturvårdsverket får på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter varg27. Förutsättningarna för ett sådant beslut är att det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet, att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde samt att något av de skäl som anges i 23 a § jaktförordningen föreligger.
Naturvårdsverket får överlämna rätten att besluta om skyddsjakt till länsstyrelsen under vissa förutsättningar28. Se avsnittet om regionalt ansvar för förvaltningen.
Naturvårdsverket och norska Direktoratet for naturforvaltning har en
överenskommelse om att informera sin motpart när skyddsjakt är aktuell i ett gränsöverskridande revir av en vargflock eller ett vargpar.
Genetiskt viktiga individer
Inom befintliga revir är den genetiska statusen för de revirhävdande djuren i de allra flesta fall känd. I de fall angrepp på tamdjur har skett utanför kända revir och det kan röra sig om en genetiskt viktig individ tas spillningsprover eller liknande för att genom DNA-analys fastställa vargens genetiska härkomst. Det kan innebära en förlängning av handläggningstiden för skyddsjaktsärenden.
Stor restriktivitet gäller för skyddsjakt i de fall det rör sig om en genetiskt viktig individ. Exempelvis har en invandrad varg vid flera tillfällen flyttats som alternativ till skyddsjakt.
27 23 b § jaktförordningen (1987:905) 28 24 § jaktförordningen
Jaktens genomförande
Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för jakten29. Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som får användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kontroll som ska ske.
För att jakten ska bli effektiv får myndigheten medge undantag från vissa förbud och bestämmelser som gäller vid jakt. Exempelvis kan användning av
motorfordon tillåtas. Jakten kan också tillåtas pågå utanför ordinarie jakttid på dygnet och med hjälp av belysning. Om djuret är försett med sändare kan sändarens positioner användas och bidra till att skyddsjakten kan genomföras effektivare med minskad risk för ytterligare skador.
Jakten leds av en jaktledare som utses av länsstyrelsen. I vissa fall deltar personal från länsstyrelsen i genomförandet av jakten30.
Annan avlivning av varg
Även polismyndigheten får låta avliva ett vilt djur som orsakar avsevärd skada eller antas vara farligt för människors säkerhet om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning31.
Det finns även vissa möjligheter för den enskilde tamdjursägaren att utan beslut från myndighet döda varg om den angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp32. Det är dock enbart tillåtet om det inte går att skrämma bort vargen eller på något annat lämpligt sätt avbryta angreppet.
Vidare ger jaktlagstiftningen möjlighet att avliva frilevande vilt som är så skadat att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas33. Det har hänt att varg som skadats allvarligt i trafikolycka eller som varit mycket kraftigt skabbangripen har avlivats med stöd av denna bestämmelse.
Rapportering och utvärdering
Samtliga beslut om skyddsjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av beviljade skyddsjakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Samtliga fall där
29 9 b § jaktförordningen
30 Den senaste rovdjursutredningen (SOU 2012:22) anser att länsstyrelserna på lämpligt sätt bör verkställa och utföra beslutad skyddsjakt efter bland annat varg. För att täcka kostnaderna bör länsstyrelserna kunna begära extra medel från ett nationellt anslag. Förslaget kräver ett politiskt ställningstagande innan det kan genomföras.
31 9 § jaktlagen 32 28 § jaktförordningen 33 40 b § jaktförordningen.
enskilda personer fäller varg på eget initiativ vid angrepp på tamdjur eller av djurskyddsskäl ska rapporteras till polismyndigheten.34
Naturvårdsverkets bedömer fortlöpande hur möjligheten att på eget initiativ döda rovdjur vid angrepp på tamdjur påverkar vargens bevarandestatus. Hittills har Naturvårdsverket gjort bedömningen att bestämmelserna inte har påverkat vargstammens utveckling negativt.
Vargar som fälls vid skyddsjakt skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt.
Det ger myndigheter och forskare underlag för analyser av vargstammens status och utveckling.
Bristanalys
Naturvårdsverkets delegering av rätten att besluta om skyddsjakt efter varg skedde första gången 2010. Under våren 2012 har Naturvårdsverket tagit fram särskilda riktlinjer för beslut om skyddsjakt efter bland annat varg. Det är viktigt att en uppföljning av riktlinjernas tillämpning görs och att behov av
vidareutveckling identifieras.
Naturvårdsverket har inte tagit fram någon sammanhängande och allmänt tillgänglig IT-lösning för att registrera beslut om jakt och djur som fällts vid jakt.
Den nationella registreringen av jaktbeslut sker på en tekniskt enkel nivå. För att ha en överblick över gällande beslut och länsstyrelsernas handlingsutrymme att ta skyddsjaktsbeslut har rovdjursförvaltningsområdena tagit fram egna regionala lösningar. Bristen på en gemensam registrering av myndighetsbeslut om jakt efter varg har lett till merarbete i form av parallella databaser och en bristande
tillgänglighet för allmänheten.
Idag sker en registrering av djur som fällts vid skydds- och licensjakt i den nationella databasen Rovdjursforum. Då registreringen av fällda djur sker i en del av databasen som är utformad för registrering av observationer av djur fungerar denna lösning inte tillfredsställande. Statens veterinärmedicinska anstalt har på verkets uppdrag tagit fram en databas som webbpublicerar övergripande information om skydds- och licensjakt efter bland annat varg.
Det finns ett behov av en analys av effekten av skyddsjakt som skadeförebyggande åtgärd.
34 Den senaste rovdjursutredningen har föreslagit att sådana anmälningar istället ska ske till länsstyrelsen.
Kompletterande åtgärder
Behovet av skyddsjakt hanteras enligt vad som beskrivits ovan men med följande kompletterande åtgärder:
● Naturvårdsverket kommer att följa upp och vid behov vidareutveckla de riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av skyddsjaktsärenden som tas fram under 2012.
● Naturvårdsverket ska senast 2013 ha en anpassad IT-lösning för registrering av vargar fällda vid skyddsjakt. IT-lösningen ska ge överblick över
skyddsjaktsbeslut samt deras utfall. Relevanta delar av databasen ska senast 2014 vara tillgängliga för allmänheten och tillgängliggöra information om vargar som fällts i såväl Sverige som Norge.
● Naturvårdsverket avser att senast 2014 initiera en studie av den samlade effekten av skyddsjakt efter stora rovdjur.