Skadefall inrapporterade i databasen

Denna utredning bygger på skadefall som samlats in främst via kommuner, media och försäkrings- bolag och som lagrats i en databas. Av de 180 inrapporterade skadorna gäller 63 st ekonomibygg- nader, utan krav på bygglov, varav 47 st huvudsakligen utgörs av någon typ av stallbyggnad och 16 stycken huvudsakligen maskinhall/lager inom lantbruk. I databasen saknas det i en del fall vissa upp- gifter om t ex byggår, taklutning och entreprenadform. De flesta av de inrapporterade skadorna gäller större objekt, av större ekonomisk betydelse, förmodligen för att dessa har bedömts mer intressanta av dem som rapporterat in. Hur dessa speglar den verkliga bilden är svårt att säga men de kan visa på svaga punkter och vilka olika risker som man bör överväga vid projektering, byggande och förvaltning av lantbrukets ekonomibyggnader.

10.3.2.1 Byggnadernas ålder, geografisk belägenhet och användning

Av de till databasen, inrapporterade skadorna rör majoriteten byggnader uppförda från 1970-talet och framåt. Antalet skadade byggnader är, med undantag för 1980-talet, stigande för de som är uppförda på 1990- och 2000-talet. Detta illustreras i Figur 10.1. För någon av skadorna var takåsar och plåt ut- bytta tre år innan byggnaden skadades. I ett annat fall stod den gamla delen av djurstallet kvar medan den nyuppförda förlängningen av samma byggnad rasade.

Figur 10.1 Byggdecenium för de skadade byggnaderna med anknytning till lantbruk, 46 av 63 objekt.

I Figur 10.2 är geografisk placering för de lantbruksrelaterade objekt som inrapporterats markerade med en fyrkant per objekt. De drabbade byggnaderna är, till största del, lokaliserade omkring och

104

söder om Uppsala. Generellt gäller att lantbruksbyggnaderna ligger i samma geografiska område som övriga inrapporterade, skadade objekt, såsom t ex lager, idrottshallar och ridhus enligt 3.4.1.

Figur 10.2 Markeringarna visar var lantbruksbyggnaderna i denna rapport var belägna (63 av 63 objekt).

10.3.2.2 Typ av bärande stomme

I lantbrukssammanhang byggs det traditionellt mycket i trä. Detta speglas i att för 85 % av de in- rapporterade skadefallen är byggnaderna uppförda med bärande stomme av trä. Äldre stallar, så kallade höghus med djurutrymme i bottenplan och ovanförliggande höskulle och i regel med en loge på ena kortsidan, byggdes oftast med en så kallad skull- eller logtakstol. Dessa konstruktioner åter- finns i cirka 10 % av det totala antalet inrapporterade skador på lantbruksbyggnader. De så kallade låghusen, med ett djurutrymme i markplan, innertak och ovanförliggande kallt vindsutrymme, via vilket oftast ventilationsluften till stallet tas, uppförs oftast med träfackverkskonstruktion. I vissa fall utförs sadeltak som träfackverkskonstruktionmed två stycken pulpettakstolar på en bärande, i bygg- nadens längdled central, vägg så kallad hjärtvägg. När sådana skadefall nämns i rapporten är spänn- vidden angiven som totala spännvidden på sadeltaket delat med två för att visa att det rör sig om två pulpettakstolar som bildar ett sadeltak. Konstruktioner med träfackverkstakstol (oftast spikplåtför- bunden) återfinns i ungefär 70 % av det totala antalet inrapporterade skadefall gällande lantbruks- byggnader. Limträ- och stålkonstruktioner används oftast för stallar med naturlig ventilation (frånluft via öppen nock) eller för maskinhallar. 5 % av det totala antalet inrapporterade skador på lantbruks- byggnader gällde tak med limträkonstruktion. Motsvarande för stålkonstruktion var 15 %. Figur 10.3 beskriver fördelningen av material i den bärande stommen för objekten.

105

Figur 10.3 Material i den bärande stommen för de inrapporterade lantbruksbyggnaderna (58 av 63 objekt).

10.3.2.3 Konstruktör, dimensionering, utförande

För de flesta av de inrapporterade objekten har det varit svårt att få fram vem som har konstruerat och/eller dimensionerat byggnaden i sin helhet. I vissa fall har delar dimensionerats rätt, vilket hjälper föga om andra byggnadsdelar är felaktigt dimensionerade eller saknas. Tydliga exempel på det är när byggnader har uppförts med träfackverkstakstol och lantbrukaren i några fall endast beställt själva takstolarna från lämplig takstolsfabrik som har dimensionerat dem, men sedan har stabiliserande strä- vor glömts att monteras eller detta gjorts felaktigt. Dock ger det ingen 100 % garanti för hållfasthet att beställa färdiga takstolar, då det i minst ett av de rapporterade fallen kan påvisas att takstolsleveran- tören har dimensionerat med för låg snözon. I de fall hållfasthetsberäkningar gjorts har även några visat att byggnaden skulle klara av den för raset, aktuella snölasten.

I flera fall hade kontinuerliga åsar föreskrivits, vilket emellertid inte utförts i praktiken. Åsarna kom istället att fungera, mer eller mindre, som fritt upplagda balkar på två stöd. Följden blir att virket blir överutnyttjat och samtidigt minskar åsarnas förmåga att stabilisera ramarna mot vippning och knäck- ning. De kontinuerliga åsarna är en viktig del i det stabiliserande systemet. Vissa av dessa byggnader var dessutom dimensionerade för en lägre snözon, vilket visar att en kombination av olika fel kan leda fram till skador.

10.3.2.4 Lastantaganden – verkliga laster (snö, vind, säkerhetsklass mm)

Det är tydligt att för flera av de rapporterade objekten har snö i kombination med vind skapat en större osymmetrisk snölast än de formfaktorerna anger skall uppkomma. Stor osymmetrisk snölast har även uppkommit i samband med skottningsarbete av tak, vilket visar att det är viktigt att taket skottas rätt och säkert. För minst ett av de inrapporterade objekten rasade taket på byggnaden under tiden som taket skottades.

Förhöjd snölast på grund av sammanbyggda byggnader - antingen i vinkel, med stor skillnad i tak- lutning på de olika sammanbyggda taken eller sadeltak som bildar motfallstak har också observerats. I flera fall har en stor del av snön från det högre taket, med större taklutning, rasat ner på ett samman-

106

byggt lågsluttande tak, illustrerat i Figur 10.4. Sådana lägre sluttande tak skall dimensioneras så att det klarar 50 % av snön från taket med större taklutning.

Figur 10.4 Snöras från byggnad med 45º lutning ner på sammanbyggt skärmtak som rasade.

För lantbrukets ekonomibyggnader gäller enligt JBR 4.114 att konstruktioners bärande huvudsystem, inklusive vindförband och stabiliserande system skall hänföras till säkerhetsklass 2 och övriga bygg- nadsdelar till säkerhetsklass 1. Något av objekten hade genomgående konstruerats i säkerhetsklass 1 och dessutom dimensionerats på gränsen.

Nuvarande dimensioneringsfilosofi bygger på att man accepterar en viss risk för att hållfastheten överskrids med byggnadsskador som följd.

10.3.2.5 Entreprenör, byggare, byggkontroll

Många lantbruksbyggnader byggs i egen regi. Entreprenadformerna general-, total- och delad entre- prenad tillämpas i lantbrukssammanhang. För de objekt som man har kunnat få fram vilken entre- prenadform som tillämpats, är det i princip lika många av de skadade byggnaderna som uppförts i egen regi (helt av lantbrukaren eller delad entreprenad) som i regi av något byggföretag. En av bygg- naderna som var uppfört av en halleverantör var helt nybyggd när taket rasade, slutbesiktningen var ej gjord.

Det är mycket viktigt att lantbrukaren, som formellt blir byggherre när han till exempel bygger ett stall eller maskinhall, förstår vad det innebär och vilket ansvar som ligger i den rollen. I många fall är lant- brukaren inte bara byggherre utan utför även större eller mindre del av byggandet. Nyttan av att anlita en oberoende byggkunnig person, för att till exempel utföra löpande byggkontroll, hålla byggmöten och genomföra besiktningar i de olika faserna, skall inte underskattas, även om inte byggherren kan friskriva sig från ansvar.