Skapande av toonig textur till banyanträdet

Likt tidigare fanns det inget koncept för hur den tooniga texturen till modellen skulle se ut. Faktum var att det till detta objekt inte fanns några konceptteckningar alls, endast foton. Det jag fick göra var att analysera dessa foton för att se om jag därur kunde hitta några utmärkande drag hos detta träd, som skulle kunna förstärkas till toonighet. Detta hittade jag också, nämligen att stammen kändes ganska ”slingrig”, som om den bestod av en mängd lianer som slingrade sig runt denna. Detta var något jag valde att lägga tonvikt på vid skapandet av denna textur.

Jag började det hela med att med att måla ut ett antal linjer som skulle likna inbuktningar i barken. Jag funderade innan detta på om jag skulle använda mig av vektorer eftersom dessa ger fina rundade former, men bestämde mig för att just måla ut linjerna, då de skulle bli så väldigt många. Inte bara

skulle det ta väldigt lång tid att skapa vektorer till varje linje, när det som sagt också var väldigt många av dessa är frågan om en åskådare ens skulle märka skillnaden. Denne/a skulle antagligen bara se en samling av slingrande former, detta snarare än de enskilda strecken. Att använda kantiga former till inbuktningarna, så som jag gjort med Läsky Trädet (kapitel 4.1.1) var för övrigt inte ett alternativ. Läsky Trädet skulle framstå som läskigt, och inbuktningarna i det skulle vara just

sprickor. Här ville jag ha mer mjuka, lianlika former. Så jag målade, med en skarpkantad pensel, ut ett antal linjer, i en lite mörkare ton än grundfärgen i ett nytt lager. Därefter skapade jag ännu ett lager ovanför detta, och målade på detta en mörkare innerlinje, likt hur jag gjorde med Läsky Trädet. Jag målade även, i ytterligare ett nytt lager, en av sidorna på det bredare strecket lite mörkare, även det i likhet med sprickornas skapande för Läsky Trädet, för att ge känsla av volym. Jag länkade sedan detta lager till grundlinje-lagret, så att inga pixlar hamnade utanför grundlinje-lagret. Detta gav ett resultat som kan ses i figur 4.38

Fig. 4.38. Första steget i tillverkningen av toonig banyantextur.

Jag fann dock att trädet nu såg ganska tråkigt och platt ut. Jag valde därför att skapa ytterligare ett lager av ”lianer” som skulle ligga ovanpå denna trädgrund för att skapa variation. Dessa lianer målade jag i en ljusare färg än trädets grundfärg för att få dem att sticka ut och bryta upp texturens nu ganska uniforma utseende. Jag applicerade även en lagereffekt på detta nya lager, nämligen ”stroke”, detta för att ytterligare accentuera dessa lianer. För att ge dem en känsla av volym målade jag ut skugga på dem i ett lager länkat till lianlagret. Se figur 4.39 för resultatet.

Fig. 4.39. Banyanträdet med lianer.

Dock kändes det hela fortfarande ganska platt tyckte jag, så jag målade även dit skuggor under lianerna och vid vissa av de underliggande barkstyckena, för att ge dessa mer volym. För att ytterligare ge den underliggande barken mer volym målade jag väldigt försiktigt, med en mjuk pensel med låg opacitet ut ljusa områden i mitten av de underliggande barkstyckena, för att ge dessa en antydan om högdagrar. Förvisso skulle texturerna för att passa in i den grafiska stilen mest ha tydliga former, men ibland kunde man tillåtas använda sig av lätta gradienter, vilket kändes som passande bra i denna situation. Resultat i figur 4.40.

Fig. 4.40. Skuggor ger mer volym åt banyantexturen.

När detta var gjort var stammens textur mer eller mindre klar, och det var dags att skapa texturen till lövverket. Jag ville inte att detta skulle bli för avancerat, och inriktade mig på förenklingsaspekten i toonigheten, snarare än förstärkandet av detaljer till detta, något även Ribera Olsen (2006) kommit

fram till var av fördel vid texturering av tooniga lövkronor. Jag ville dock ändå ge en fingervisning om att det skulle vara just löv i lövkronan, så jag skapade med vektorer (detta för att få en mjuk form) en ganska förenklad svartvit bild av ett löv som jag sedan skulle använda som pensel för att måla ut lövkronan. Denna lövpensel modifierade jag så att det blev ett visst mellanrum mellan varje gång penseltexturen placerades ut när man drog ett penseldrag, och även att denna penseltextur roterades och placerades på ett slumpvalt sätt vid dessa penseldrag (fig. 4.41).

Fig. 4.41 Lövpenselns grundbild, och ett penseldrag med denna.

Jag valde sedan ut två olika kulörer av grönt, en mörkare blåaktig, och en mer ljus och gulaktig (vilket var tänkt att efterlikna löv i skugga och löv i ljus). Sedan målade jag helt enkelt ut en förenklad lövkrona, och bytte mellan de två olika färgerna med jämna mellanrum. Något som jag fick använda mig av här, som jag inte behövt använda till de tidigare texturerna var en alfakanal. Denna skulle jag ha för att visa genomskinlighet genom lövkronan, vid de partier som inte var täckta av löv. Användande av sådant sparar mängder av polygoner; det skulle ha varit ganska slösaktigt att modellera ut alla de löv som skulle vara i kanten av kronan, nu kunde denna modell istället se ut som i figur 4.37, och inte innehålla särskilt många polygoner. För att skapa alfakanalen kopierade jag det lager som jag målat ut löven på och ändrade dess ljusinställningar så att detta lager blev helt vitt. Sedan skapade jag, under detta ett helt svart lager, slog ihop dessa två lager, skapade i

färgkanalsfönstret en alfakanal för bilden och kopierade denna svartvita bild till alfakanalen. Sedan var min lövtextur i princip klar. Jag skapade även ett lager innehållande en grön medelfärg under mitt lövlager, detta för att det inte skulle kunna bli någon annan färg ute i kanten vid applicerande av texturen på 3D-objektet. Hade jag haft en svart bakgrundsfärg hade det kunna bli en svart kant runt lövverket, då alfakanaler inte alltid fungerar helt perfekt. Se figur 4.42 för denna lövtextur.

4.43. Banyanträdet med lövkrona på.

Nu började banyanträdets textur närma sig sitt färdigställande. Men, det var fortfarande en sak jag inte var nöjd med, nämligen hur de båda texturerna (stammen och lövverket) interagerade med varandra. Det kändes som att det var en väldigt stor kontrast mellan de båda, att det var två olika objekt som inte var förankrade till varandra, vilket inte är det intryck man bör få, då lövverk och grenar faktiskt sitter ihop.

Jag bestämde mig för att försöka lösa detta genom att låta lövkronan ge intryck av att kasta en grön skugga (grön på grund av de gröna löven) på stammen. Jag bestämde mig för att använda en gradient för detta. Det kändes som att det skulle bli konstigt med ett hårdkantat grönt fält som skulle

symbolisera en så stor skugga, och gradienter är också så pass förenklade och linjära att de inte känns allt för realistiska.

För att få ut en uniform gradient över min textur, där de olika delarna i UV-layouten nu pekade åt alla möjliga håll, skapade jag ett nytt UV-set där jag uv-mappade trädet direkt från sidan (se fig. 4.44 för jämförelse mellan de båda). Jag skapade sedan i Photoshop, med denna nya uv-layout som referens, en gradient som startade vid kronan och slutade där jag ville att kronan inte längre skulle skugga stammen. Denna gradient bakade jag sedan från mitt nya UV-set till mitt ursprungliga (fig. 4.45).

Fig. 4.45. Gradient före och efter utbakning till trädets ursprungliga UV-layout.

Denna nya utbakade gradient lade jag in i min trädtexturs-photoshopfil. Där skapade jag två kopior av denna gradient, en vars blending mode jag satte till ”multiply” som fick fungera som skugga, och en version som jag använde som mask på ett lager fyllt med grön färg, med blending mode satt till ”color” (vilket skapade grön färg på texturen, men endast i skuggområdet). Detta gav ett resultat som står att se i figur 5.45, och när det då var klart, då var texturen klar (jag drog även upp

kontrastinställningarna litegrann, eftersom jag har ovanan att ofta skapa mina texturer med för låga kontraster).