Skattning av den status yrken borde ha

I enkäten ombads respondenterna också att ta ställning till vilken status yrkena borde ha, alltså ett mer subjektivt mått på yrkens status. Den status som man uppfattar att yrkena har i samhället och den status de borde ha kan sägas utgöra skillnaden mellan samhällets normer och individuella värderingar. De genomsnittliga värdena av dessa alternativa uppfattningar skiljer sig mycket från hur man uppfattar att yrkena betraktas i allmänhet i samhället. Den ursprungliga frågan gav ett högsta medelvärde av de 100 yrkena för ambassadör på 8,32 och det lägsta för diskare på 1,66, vilket ger en spännvidd på 6,66. Frågan om vilken status yrkena borde ha gav ett högsta medelvärde för läkare 8,1 och lägsta för diskare 3,49, vilket ger en mindre spännvidd på 4,61. Rangkorrelatio-nen mellan dessa två rangordningar uppgick till 0,77, vilket förvisso är ett ganska starkt sambandsmått allmänt sett men lågt i detta sammanhang, där korrelationerna brukar ligga över 0,90. Vari består skillnaden? Som frågorna ställdes bör det vara en skillnad mellan å ena sidan en samhällsnorm som man uppfattar men snarare tillskriver andra än sig själv. I skillnaden ligger också en fråga rättfärdighet. Vissa yrken anses överskattade och andra underskattade vad gäller deras status. I resonemang kring detta i fokusgrup-perna laborerade man med en rad olika innehållsliga aspekter som visar att man växlar aspekter beroende på yrken. Detta i sin tur visar åter att yrkesstatus är ett sammansatt begrepp.

Skillnaden, och den lägre spännvidden mellan högt och lågt i yrkesstatus, kan också sägas vara ett uttryck för en jämlikhetssträvan eller utgöra en potential för ett mindre

stratifierat samhälle. Denna alternativa rangordning kan kanske därmed tolkas som en potential för samhällsförändring mot ett mera jämlikt samhälle. I följande tablå framgår status i samhället till vänster och den status yrkena borde ha till höger. Tablån illustrerar hur man uppfattar att yrkens status borde omstruktureras.

Tablån visar en möjlig omstrukturering av samhället att döma från allmänhetens åsik-ter. Högstatusyrken nedgraderas något, medan lågstatusyrken uppgraderas kraftigt.

Några mera udda yrken i betydelsen att de är små och saknar direkt egen utbildning som idrottsproffs, filmproducent, aktiemäklare, programledare på TV, fotomodell och rockmusiker anser man borde ha klart lägre status. Men det gäller också sådana nyare yrken som datakonsult, webbdesigner, reklamare, reseledare och kosmetolog. Å an-dra sidan anses ett antal yrken huvudsakligen inom offentlig sektor som undervärder-ade och borde ha klart högre status som polis, brandman, sjuksköterska, barnmorska, grundskollärare, sjukgymnast, skolkurator, förskollärare, vårdbiträde, kriminalvårdare, barnskötare, hemvårdsassistent, personlig assistent och städerska. Sannolikt värderas där samhällsnytta eller allmännytta högt, vilket gör denna alternativa rangordning lig-ger närmare de funktionalistiska antagandena. Vi saknar här data från utländska studier som jämförelse.

Sophämtare

Tabell 3.9: Skillnad mellan nuvarande status och ”den status (vissa) yrken borde ha”.

Rang Yrke Differens

Yrken som bör ha lägre status 11 Idrottsproffs -2,51 21 Programledare på TV -1,78

5 Advokat -0,76

39 Fotomodell -2,11

Yrken som bör ha högre status

41 Barnmorska +1,28

44 Gymnasielärare +1,24 48 Sjuksköterska +1,86 52 Grundskollärare +1,50 65 Förskollärare +1,73 78 Undersköterska +2,62

87 Vårdbiträde +2,76

91 Hemtjänstassistent +2,68

98 Städerska +2,19

I tabell 3.9 ges några exempel på ”övervärderade” respektive ”undervärderade” yrken.

En högre status borde alltså särskilt yrken inom offentlig vård, omsorg och utbildning ha. Samtidigt ligger några högstatusyrken kvar i topp som läkare, domare, professor, pilot och ambassadör. Även här förekommer en del skillnader mellan kvinnor och män.

Kvinnor skattar följande yrkens önskvärda status avsevärt högre än vad män gör: skolku-rator, präst, vårdbiträde, kriminalvårdare, personlig assistent och facklig ombudsman.

Det rör sig alltså mest om offentliga serviceyrken. Män skattar å andra sidan några typiskt manliga yrkens önskvärda status avsevärt högre än vad kvinnor gör: fiskare, bilreparatör och idrottsproffs. Uttryckt som rangkorrelationer mellan den samhälleliga statusen och den önskvärda hade män 0,81 och kvinnor 0,76, vilket visar att kvinnor har en mera avvikande subjektiv uppfattning. Men ändå är sambandet mellan mäns och kvinnors subjektiva uppfattningar räknat som rangkorrelation så starkt som 0,96, vilket ändå tyder på en hög samstämmighet även i fråga om vilken status yrken borde ha.

I fokusgruppsintervjuerna diskuterades vilken status yrkena borde ha i huvudsak i relation till hur nyttiga och viktiga de var för samhällets funktion och välmåga. Även i deras samtal var det ”onyttiga” yrken som programledare på TV och datakonsult och verkställande direktör som var föremål för en sänkt status medan yrken inom offentlig sektor, sjuksköterska, polis och barnskötare, borde skattas högre avseende status.

Vi har vidare prövat en helt annan slags analys av yrkesstatus och respondenternas

egenskaper med hjälp av s.k. korrespondensanalys. Korrespondensanalys innebär att man beskriver korrelationer mellan olika variabler i termer av avstånd, och man kan därför visualisera relationerna mellan varibler i grafer. Avståndsskillnader mellan en variabel och två andra variabler kan sedan tolkas som att en variabel samvarierar mer med den variabel som den ligger närmast. De skillnader i samvariation som visualiseras en korrespondensanalys är dock alltid relativa; ett visst absolut avstånd, t.ex. 3 cm har ingen direkt motsvarighet i termer av en korrelationkoefficient, utan kan bara förstås genom att jämföras med andra avstånd i samma diagram. En av korrespondensanalysens styrkor är att man på ett överskådligt sätt kan se vilka variabler, eller fenomen, som

”hänger ihop” mest.

Diagramet på följande sida visar hur politisk inriktning hänger ihop med vilka yrken man tycker borde ha högre status än vad de anses ha nu. Vi skiljer här på högerin-riktade, vänsterinriktade (omkastade i diagrammet; högerinriktade till vänster) och de som uppger sig vara varken till höger eller till vänster.

Högerinriktade tenderar att tycka att webbdesigner, civilingenjör, ambassadör, VD, do-mare, idrottsproffs, civilekonom, kronofogde, revisor borde ha högre status, vilket man kan sluta sig till då dessa yrken i diagrammet ligger närmare högerinriktade än vänster-inriktade och de utan höger-vänsterinriktning.⁴ Vänsterinriktade anser att sociologer, dansare, miljövårdsinspektörer och konstnärer bör ha högre status än vad de har nu. De som inte tar någon klar politisk ställning tenderar att vilja höja statusen hos följande yrken: Elektriker, snabbköpskassörska, sophämtare, brandman, reseledare. Vad gäller klasskillnader kan man se en tydlig polarisering så att högerinriktade vill öka statusen på yrken i höga klasspositioner medan vänsterinriktade och de icke högervänsterinriktade värnar arbetarklassyrkena. Högerinriktade och vänsterinriktade är relativt eniga om statusen på höga politiska poster (riksdagsledamot, statsråd), medan de mindre poli-tiskt inriktade tydligt uppfattar dessa yrken som övervärderade. Vad gäller kön syns inga tydliga mönster med undantag från att få eller inga av högerinriktades favoriter är kvinnodominerade. Kvinnoyrken i offentlig sektor varierar mellan att vara mer upp-skattade bland de högerinriktade grundskollärare, barnmorska och bibliotekarie till att vara neutralt på en höger-vänster skala som i fallet förskolärare till att betraktas som mer undervärderade inom vänsterinriktade, vilket gäller för vårdbiträde, sjuksköterska och barnskötare, och i synnerhet för undersköterska och socialsekreterare. Med undan-tag från brandman, kriminalvårdare, sophämtare och parkarbetare (vilka alla är manligt dominerade) verkar de mindre politiskt inriktade kännetecknas av privat sektor.