3.4 Materiell processledning och klandertalan
3.4.4 Skiljemännens handläggningsfel
3.4.4.1 Förutsättningar för klander på grund av skiljemännens handläggningsfel Av LSF 34 § st.1 p. 7 framgår att en skiljedom helt eller delvis ska upphävas på talan av en part om det, utan partens vållande, har förekommit något handlägg- ningsfel som sannolikt har inverkat på utgången. Regeln är resultatet av en avvägning mellan intressena av att kunna angripa väsentliga fel och att skilje- domen blir slutlig.180 Bestämmelsen är därför ganska allmänt hållen med avsikten
att den ska omfatta olika typer av förfarandefel, men inskränks ändå till att avse mera kvalificerade fel genom kravet om felets inverkan på utgången.181 Inverkans-
kravet kan motiveras med att det inte kan anses finnas någon anledning att upphäva en skiljedom om tvisten ändå sannolikt skulle få samma utgång vid en förnyad prövning.182
För att ett handläggningsfel ska anses ha haft en sannolik inverkan på utgången ska det finnas en beaktansvärd möjlighet att utgången skulle ha blivit en annan om felet inte hade inträffat.183 Här krävs att det finns ett påtagligt orsakssamband
mellan felet och utgången.184 För att bedöma detta får den felaktiga handlägg-
ningen jämföras med en hypotetisk korrekt handläggning, varpå kravet anses vara uppfyllt om jämförelsen visar att utgången sannolikt hade blivit annorlunda om handläggningen hade gått till korrekt.185
Vidare krävs att handläggningsfelets inverkan bör vara av rimlig betydelse för den parten som har klandrat skiljedomen och den betydelsen bör relateras till den delen av skiljedomen som kan komma att upphävas.186 För att belysa kravets
180 Prop. 1998/99:35 s. 146. 181 Prop. 1998/99:35 s. 146. 182 Heuman s. 635.
183 Prop. 1998/99:35 s. 147.
184 P. 15 i HD:s dom den 30 april 2019 i mål nr. T 796-18. 185 P. 16 i HD:s dom den 30 april 2019 i mål nr. T 796-18. 186 P. 32 i HD:s dom den 20 mars 2019 i mål nr. T 5437-17.
37
innebörd kan nämnas HD:s mål nr. 5417-17 där ett handläggningsfel orsakade att ränta som tillerkändes ena parten började löpa någon enstaka räntedag för tidigt. HD anförde i sin dom att felets kvantitativa inverkan på skiljedomen inte kunde anses ha varit av rimlig betydelse för klanderkäranden som hade att betala räntan, varför skiljedomen inte upphävdes.187
3.4.4.2 Utgör bristande materiell processledning ett handläggningsfel?
Termen handläggningsfel avser processuella fel under förfarandets gång, det vill säga fel i hur skiljemännen har lett det formella förfarandet. Med handläggningsfel avses dock inte materiella felbedömningar i förfarandet.188 Det kan också föreligga
fall då ett processuellt beslut kan vara en följd av en felaktig materiell rätts- tillämpning. I de fallen behöver det processuella beslutet i sig inte vara felaktigt, och således behöver det inte utgöra ett sådant handläggningsfel som kan klandras.189 Till exempel kan tänkas att skiljemännen har avvisat en parts åbero-
pade bevisning för att de till följd av en felaktig materiell tolkning har ansett att den saknar relevans. Det kan antas att om bevismaterialet istället hade tolkats mate- riellt korrekt hade det godtagits och kunnat tjäna som ett betydelsefullt underlag för utgången. Eftersom det processuella beslutet i detta exempel är resultatet av skiljemännens felaktiga men trots det ej angripbara materiella bedömning är det inte klanderbart.190
I NJA 1973 s. 740 uttalade HD att det är en öppen fråga, i vad mån bristande processledning från skiljemännens sida kan utgöra skäl för att häva en skiljedom. I målet påstod klanderkäranden att skiljemännen hade begått ett handläggningsfel genom att i sin dom göra antagandet att ett avtal skrevs av ena parten när det i
187 P. 35 i HD:s dom den 20 mars 2019 i mål nr. T 5437-17. 188 Heuman s. 641.
189 Heuman s. 641. 190 Heuman s. 641.
38
själva verket utformades av den andra parten. Eftersom HD bedömde att det rörde sig om en materiell felbedömning och inte ett processuellt fel, utreddes inte frågan om bristande processledning närmare. Därför kan, beträffande den frågan, av rättsfallet enbart utläsas att det ansågs vara öppet i vilken omfattning bristande processledning från skiljemännens sida kan vara ett klanderbart fel.
Min tolkning av NJA 1973 s. 740 är att inte bör uteslutas att giltig grund för klander kan föreligga om det har förelegat oklarheter beträffande parternas processmaterial och skiljemännen inte har bedrivit processledning för att reda ut dessa. I vad mån denna möjlighet föreligger är oklart, men i viss grad kan det tjäna som vägledning att det i första hand är parternas uppgift att tillrättalägga materiella oklarheter som kan uppkomma under ett förfarande.191 I sammanhanget bör lyftas
preklusionsregeln i LSF 34 § st. 2 p. 1. Den medför att en part inte har rätt att klandra en skiljedom med åberopande av bristande processledning om parten inte har framfört en tydlig protest under förfarandets gång för det fall denne har varit medveten om oklarheten om processmaterialet. Således bör en part som är medveten om att sådana oklarheter föreligger begära att förtydliganden sker, med risk för att annars förlora sin eventuella klanderrätt.192
En annan situation är när skiljemännen inte är säkra på hur deras uppdrag är avgränsat. Det kan då tänkas förekomma att de, av rädsla att få skiljedomen upphävd genom klander på grund av uppdragsöverskridande, underlåter att pröva oklara yrkanden och grunder för att försäkra sig om att de håller sig innanför ramarna för sitt uppdrag. Emellertid skulle detta leda till att parternas rätt att enligt kontradiktionsprincipen utföra talan i tvisten inte får någon verkan. Skälet härför är att denna rätt inte skulle fylla någon funktion om parterna enbart ges möjlighet att utföra sin talan utan att skiljemännen också faktiskt beaktar deras anföranden
191 Se Heuman s. 648. 192 Heuman s. 648.
39
och åberopanden.193 Med hänsyn till kontradiktionsprincipen har det således
ansetts föreligga ett klanderbart handläggningsfel om det kan visas att skiljemännen helt lämnat utredningen utan avseende på någon viktig punkt.194 Min
slutsats av detta är att skiljemännen inte helt enkelt kan undvika att beakta otydligt processmaterial i syfte att inte riskera att överskrida sitt uppdrag. I sådana fall anser jag istället att materiell processledning bör bedrivas för att tydliggöra materialet.
3.4.5 Avslutande kommentar
I det här avsnittet har jag undersökt om det finns en risk för att en skiljedom upphävs på grund av att skiljemännen har brustit i sin materiella processledning. Vidare har jag utrett om den risken kan föranleda att skiljemännen kan anses ha en skyldighet att bedriva materiell processledning. I utredningen har klandergrun- derna om skiljemännens uppdragsöverskridande och handläggningsfel legat i fokus. Beträffande den sistnämnda klandergrunden föreligger alltför många oklar- heter för att påstå att den föranleder att en sådan skyldighet föreligger för skilje- männen.
Däremot kan skiljemännen till följd av bristande materiell processledning riskera att överskrida sitt uppdrag, vilket kan få till följd att skiljedomen upphävs. Detta skedde exempelvis i det refererade Oljefallet. Därmed kan slutsatsen dras att skiljemännens skyldighet att hålla sig inom ramarna för sitt uppdrag synes kunna eventuellt medföra en skyldighet för dem att genom materiell processledning också fastställa vilka dessa ramar är, om det föreligger oklarheter om detta.
193 Heuman s. 645. 194 Heuman s. 645.
40