Skolincidenten i Bengtsfors

Under pågående skandal kring Falkholts Övermålning på Alpha-skolan blir konstnären inbjuden till sin gamla skola i Bengtsfors, som kreativ ledare för ett konstprojekt, där hon ska utföra en utsmyckning av en sex meter lång korridorvägg och hålla en workshop. Skolans rektor Camilla Adler är tydlig med att hon inte vill ha könsorgan eller svordomar på väggen redan från början.

Falkholt valde att diskutera ordet ”förtryck” som en del av konstprojektet och eleverna fick skissa en bokstav var av ordet, som sedan skulle målas på väggen. Hennes tanke med projektet var att väcka en diskussion om könsmaktordning, strukturer, konst och bild. 180

P4 Sörmland, ”Snippmålningen i Nyköping kan få komma ut i ljuset igen”, Sveriges Radio, 25/2 2015,

178

https://sverigesradio.se/artikel/6102306, (2020-05-10).

Lena Liljeborg, ”Nu avtäcks snippmålningen”, SVT-nyheter, 16/3 2015, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/

179

sormland//nu-avtacks-snippmalningen, (2020-05-10).

Sofia Andersson, ”Könsord som väcker känslor”, Hallandsposten, 11/2 2014, s. 30–31.

Falkholt blir dock avbruten mitt i projektet och kallad in till rektorns kontor på grund av sin klädsel. Hon bär på en jacka med orden ”Min jävla fitta” tryckta på ryggen, som refererade till hennes senaste konstutställning, vilket Adler blir upprörd över. Skolrektorn ber henne att ta av sig jackan och understryker att hon absolut inte får måla könsorgan, vilket Falkholt uppfattar sända ut fel signaler till eleverna och menar att ”konst inte får vara konst”. 181

Skolrektorn menar att Falkholt inte följer de spelregler som råder på skolan och säger även att det inte är hennes spelregler utan det är lagens. Adler säger även att det är hon som får avgöra vem som får vara på hennes skola. Vid frågan om det är rädslan för ordet som orsakar denna konflikt svarar Adler att det inte handlar om hennes problem med ordet men att det handlar om vad vi väcker för känslor hos barn och unga. Barnen kommer dessutom från olika bakgrunder och personalen på skolan jobbar med dem varje dag, till skillnad från Falkholt som endast är där två dagar och därmed ”inte har en susning”. Likt kritiken av verket på Alpha-skolan refererar rektorn till barnen, deras välmående och vad som är accepterat i en miljö där barn vistas.

Hon vill därefter inte diskutera de frågor som kommer upp och menar att de nu måste hantera situationen, ”nu när skadan är skedd”. Med skadan menar hon att Falkholt har gått runt med trycket på kavajen i en och en halv dag. Hon säger även att Falkholt inte behöver förstå, utan bara förhålla sig och acceptera läget, eftersom det är hon (skolrektorn) som bestämmer vem hon vill ha på sin skola och vilka signaler de ska sända ut till eleverna samt att Falkholts beteende är oacceptabelt. Avslutningsvis säger skolrektorn att hon har lagstiftningen som stödjer henne i hennes ordningsregler och det är utifrån denna som hon gör sin bedömning samt att det är hon som är ytterst ansvarig och inte Falkholt som om ett par timmar kommer gå vidare till ett annat ställe. Det är tydligt att Adler använder sig av sin legitimitet som rektor vid skolan och hänvisar gång på gång till att hon är i position att inte behöva förklara sig och att Falkholt helt enkelt måste acceptera hennes krav. När hon poängterar att Falkholt endast är där temporärt understryker hon Falkholts tillfälliga position på deras fält och därmed även okunskap om deras habitus. Falkholts motargument är mer specifika och ifrågasätter moralen bakom rektorns missnöje. Som Bourdieu uppmärksammar är det typiskt för kulturproducenter på det intellektuella fältet att använda sig av ”moralisk

ibid.

och vetenskaplig universalisms oskrivna lagar för ett slags moraliskt mästrande”, en 182

strategi som kan användas för att hävda och sprida sina värderingar till omvärlden. Falkholt framstår självsäker i sin moraliska position, trots rektorns missnöje och självsäkerheten understryks ytterligare när hon kombinerar dokumentation från tillblivelsen av Övermålning men ljudinspelningen av samtalet med Adler.

Att Falkholt gör ett separat konstverk av tillblivelsen av Övermålning, tillsammans med ljudinspelningen från samtalet med rektorn, kan kopplas till Kimvalls påstående om att situationerna kring graffitikonstverken är nästan lika viktiga som själva konstverket. Med denna video är samtalet en del av konstverket – i bokstavlig mening – i och med att Falkholt ställer ut videon som ett eget konstverk på en av sina utställningar. Jämför man Falkholt med graffitikonstnären Orion kan man se tydliga samband. I Orions exempel blir polisundersökningen en del av konstverket, medan i Falkholts situation är det samtalet med rektorn. I båda situationerna är det auktoritära figurer som med utgångspunkt i lagstiftningen tar sina beslut, och i båda situationerna publiceras dessa processer på Youtube.

Skandalen på skolan i Bengtsfors följer samma tema som skandalen i Nyköping. Än en gång står ett kvinnligt könsorgan i centrum, dock genom explicita ord tryckta på en jacka istället för en målning. Eleverna på skolan uttryckte att de tyckte att det var fel av rektorn att slänga ut Falkholt genom att ställa ett ultimatum. ”Hade hon tagit av sig kavajen så hade hon kastat iväg både sin karriär och sina värderingar. Hon kunde inte göra annat än att lämna skolan”, säger en av eleverna och får medhåll av fyra klasskamrater som menar att de flesta 183

på skolan håller med. Samtidigt menade de att samtalet om orden borde ha kommit innan. Nu blev det bara ord utan att någon förklarade kontexten och eleverna hade hellre blivit informerade på förhand om att orden handlar om en konstutställning – samt att Falkholt arbetar med att ta tillbaka ordet ”fitta” som idag används som skällsord. ”Det här är ju inget Carolina gör för att det är kul – utan för att det är viktigt”, fortsätter eleverna. 184

Falkholts egna argument pekar än en gång mot att kvinnligt kön inte ska betraktas som något fult och hon understryker konstcensuren och oförmågan att prata om viktiga frågor,

Bourdieu 1992, s. 185.

182

Anna Nyberg, ”Fel av rektorn att be henne lämna skolan”, Dalslänningen, 14/02 2014, s. 32.

183

ibid.

även i det här fallet. Hon tycks själv se likheten i de två händelserna, när hon bland annat producerar en video där det visuella utgörs av händelsen i Nyköping medan det auditiva är hennes samtal med Adler i Bengtsfors. Videon visas i efterhand som ett separat verk och understryker tanken om att samtalet och debatten är lika mycket konst, som själva konstverken.

Publiciteten i detta sammanhang har väldigt lite att göra med Falkholts konst. Det är hennes ”provokativa beteende” som istället hamnar i fokus och bidrar till bilden av hennes offentliga persona. Debatten blir dock densamma och har främst att göra med vad som är lämpligt och inte – och har i grund och botten att göra med normer och överskridandet av dessa. Händelsen förstoras troligtvis på grund av den redan pågående skandalen i Nyköping och det är även möjligt att Falkholt medvetet väljer kavajen, för att än en gång skapa sig en plattform där hon får hävda sin autonomi som konstnär och offentlig person. På det sättet blir handlingen strategisk i och med att den visar att den tidigare kritiken mot Övermålning inte har påverkat hennes värderingar. Med andra ord står hon fast vid sina värderingar trots motståndet och fortsätter arbeta utifrån de värderingar hon anser vara de rätta.