SKURKDISKURSEN

Den tredje diskursen vi identifierat är den vi kallar skurkdiskursen. I denna diskurs kritiseras det arbete Persson och Schibbye utför, samt det reportage de åkte till Ogaden för att skriva. De utmålas som skurkar och framställs därigenom som icke trovärdiga journalister.

“Att den etiopiska regimen inte är förtjänt av vår respekt innebär inte att journalisterna Schibbye och Persson därmed måste vara oklanderliga”

(Oskarshamns-Tidningen 2011-10-25:Vi behöver inte ta oss hatten för Etiopiens lagar)

Trots att författaren gör det tydligt att Etiopiens regim “inte är förtjänt av vår respekt”, följs detta påstående av tveksamhet mot det Persson och Schibbye gjort. Genom att skriva att de “inte måste vara oklanderliga” föreslås implicit att de båda är skyldiga till brott och därmed även att de har begått ett brott som de måste straffas för.

”Var Schibbye och Persson i följe med gerillan endast som journalister, eller var de också aktivister som deltagit i träning tillsammans med

gerillan, som den etiopiska regeringen påstår? Om det senare är fallet, så kan man inte gömma sig bakom rollen som journalist när ansvar ska utkrävas.” (Oskarshamns-Tidningen 2011-10-15:Vi behöver inte ta av oss

hatten för Etiopiens lagar)

Detta är ytterligare ett exempel på skurkdiskursen som framkommer i texterna. Då författaren ifrågasätter vad Persson och Schibbye egentligen gjorde i Ogaden ifrågasätts indirekt deras oskuld. Vi finner fåtal exempel på att tvivel framförs mot Persson och Schibbye och vad de skulle göra i Ogaden. Detta exempel framför dock tydliga tvivel mot de två journalisterna. Författaren förminskar Persson och Schibbye då denne ifrågasätter om de talar sanning vad gäller uppdraget i Etiopien. Då ett grundideal inom journalistiken är att förmedla sanningen och detta ifrågasätts av författaren, ifrågasätts även Persson och Schibbyes trovärdighet som journalister. Författarens ifrågasättande av att de tog sig in i Etiopien med gerillans hjälp, och om de bara var där därför att de var i gerillans följe, pekar även på författarens inställning till detta val. Att beblanda sig med dessa människor är idiotiskt och onödigt oförsiktigt. Författaren menar att detta val innebär att deras syfte med resan kan och därmed ska ifrågasättas, vilket författaren själv också gör.

Författaren menar även att Persson och Schibbye gömmer sig bakom sin journalistiska roll när ansvar ska utkrävas och att om Schibbye och Persson är skyldiga så måste de även ställas till svars för det de har gjort. I och med att författaren ifrågasätter Persson och Schibbyes oskuld tolkar vi det som att han inte ser deras oskuld som självklar.

Inom skurkdiskursen finns exempel på när fokus endast ligger på Schibbye, där han på olika sätt utmålas som skurken i dramat. Genom att kritisera att Schibbye tidigare engagerat sig i kommunistiska ungdomspartier kritiseras även det arbete han utför nu, samt det reportage han och Persson åkte till Ogaden för att skriva. Texterna förmedlar att Schibbye inte är trovärdig som journalist på grund av hans förflutna.

“Även en stalinist, som fångne svensken Martin Schibbye i Etiopien, har rättigheter vi bör ta strid för. Men det gör honom inte till en demokratisk

Att kalla Schibbye för stalinist i detta sammanhang, “även” en stalinist har rättigheter, är väldigt nedlåtande. Schibbye åkte till Ogaden på ett journalistiskt uppdrag. Här förminskas Schibbye, från journalist (som i alla tre definierade diskurser framställs som ett hedersvärt yrke), till ”stalinist”, kommunist, vilket i exemplet har en negativ klang. Författaren menar att Schibbye, trots att han är en stalinist, har rättigheter vi bör ta strid för. Författaren verkar mena att han är nobel som anser detta, som att det inte är en självklarhet att Schibbye, om än inte som journalist, utan som svensk har rättigheter Sverige bör strida för.

Från detta citat kan man även anta att författaren inte anser att Schibbye är en demokratisk förebild. Då bilden av journalistik som målas upp i de tre identifierade diskurserna säger att det är grunden till en fungerande demokrati, bör alla journalister på ett eller annat sätt vara demokratiska förebilder. Att, utifrån detta perspektiv, påstå att Schibbye inte är en demokratisk förebild är till viss del att dementera att han överhuvudtaget är journalist. Författaren förminskar Schibbye, och på ett sätt förlöjligas han även, då han åkt till Ogaden som just journalist, för att utföra det journalistiska uppdraget; att granska den styrande makten.

”Men ett grundläggande faktum som ibland glömts bort i rapporteringen är att svenskarna bedömts enligt etiopisk, inte svensk, lag.” (Expressen

2011-12-22:Behåll lugnet)

Detta är ett exempel ur vårt material som fokuserar på att Persson och Schibbye, enligt Etiopisk lag, begått ett brott. Genom att använda ordet “grundläggande” förmedlas en känsla av att detta faktum är så basalt att alla borde uppmärksamma det. Man får en känsla av att författaren anser att detta faktiskt borde tas i beräkning när det ska skrivas om Persson och Schibbye.

“Hans bakgrund som apologet för diktatur och folkmord diskvalificerar honom som trovärdig i varje journalistiskt sammanhang /.../” (Sundsvalls

I detta exempel framförs hård kritik mot Schibbye (som i citatet benämns som ”han”) och vad han tidigare engagerat sig i. Författaren menar att Schibbyes förflutna förminskar, eller rent av eliminerar, hans trovärdighet som journalist. I och med att Schibbye åkt till Etiopien som journalist för att utföra sitt journalistiska uppdrag kritiseras inte bara “personen” Schibbye, utan även “journalisten” Schibbye. Författarens syn på Schibbyes tidig

“Varför har det blivit nödvändigt för kåren att utmåla Martin Schibbye som en demokratisk förebild?” (Svenska Dagbladet 2011-10-17:Nyheter

är mer än Håkan Julholt)

Genom att författaren i detta exempel ifrågasätter det faktum att journalistkåren ofta utmålar Schibbye som en demokratisk förebild förmedlas en känsla av att författaren inte håller med om detta. Genom att ifrågasätta om Schibbye som journalist är en demokratisk förebild förminskas och kritiseras även Schibbyes arbete och journalistiska roll.

Enligt Haslams (2004) definition av sociala kategorier, kan ett exempel av dessa vara politisk ställning. I de exempel där skurkdiskursen blir tydligt tolkar vi det som att författarna sympatiserar med högerpolitik. Detta då kritiken inte riktas mot det journalistiska yrket eller journalistens uppdrag utan istället mot Schibbyes tidigare öppna engagemang i Revolutionär kommunistisk ungdom (RKU), Kommunistiska partiets ungdomsförbund. I och med att Schibbyes vänsterpolitiska engagemang ifrågasätts och kritiseras anser vi att författaren tydliggör sin egen politiska ställning, att de är högersympatisörer. Att det är dessa texter som kritiserar Schibbye tror vi beror på att författaren inte kan identifiera sig med den politiskt sociala kategorin som Schibbye verkar tillhöra. Persson däremot kritiseras inte.