Skyddsmöjligheterna efter rättsprocessen

Som beskrivits i uppsatsens inledning avses med begreppet efter processen tiden efter en förundersökning lagts ned, eller ett beslut om att inte väcka åtal tagits, alternativt tiden från att domen vunnit laga kraft tills dess att hotet om upprepat våld mot kvinnan inte längre existerar.

Kvinnor vittnar om att de efter rättsprocessen utsätts för återupprepat våld, hot om våld och eftervåld. Skydd mot sådant våld faller delvis in under följande avsnitt. Vad som inte kommer behandlas är eftervåld i form av upprepade vårdnadstvister.

4.3.1 Om den tilltalade frikänns från misstanke

När en polisanmälan gjorts mot den våldsutövande mannen och det föreligger brist på bevis eller att åklagaren inte antar att ett brott har begåtts och därmed lägger ned förundersökningen, kan den våldsutsatta kvinnan vara i behov av rättsligt skydd. Likaså om en brottsutredning genomförs men åklagaren anser att det inte finns tillräckliga skäll för att väcka åtal.²⁴⁶ Alternativt då ett åtal väcks men domstolen anser att det inte är ställt bortom rimligt tvivel att gärningsmannen begått gärningen såsom den presenterats av åklagaren. Härvid kan den våldsutsatta kvinnans behov av rättsligt skydd vara av stor angelägenhet. Det rättsliga skydd som finns att tillgå vid dessa tre fall är detsamma som det rättsliga skydd som finns att tillgå innan rättsprocessen; skyddat boende, kontaktförbud,

245 Domstolen, För dig som är kallad till brottmålsrättegång, https://www.domstol.se/amnen/brott-och-straff/for-dig-som-ar-kallad-till-brottmalsrattegang/vittne/.

246 Vad som anses med tillräckliga skäl är grundas dels på rättsfrågan och dels sakfrågan – d.v.s bevisningen. (23:2 RB).

skyddad folkbokföring och fingerade personuppgifter. Samtliga har behandlats mer ingående under punkten 4.1.1, 4.1.2 och 4.1.3. De kommer därför inte att behandlas vidare här.

4.3.2 Om den tilltalade döms för gärningspåståendet

När åklagaren lyckats lägga fram bevisning i målet så att det är ”bortom rimligt tvivel” att gärningsmannen begått brottet enligt åklagarens gärningsbeskrivning har domstolen att bedöma vilken påföljd som ska utdömas. Vid bedömningen följer domstolen de regler som finns i 29–30 kapitlet i brottsbalken. Även då den våldsutsatta kvinnans förövare döms till ansvar kan dock behovet av rättsligt skydd kvarstå, vilket kommer utvecklas nedan.

4.3.2.1 Behov av rättsligt skydd?

Det svenska påföljdssystemet kan, för den våldsutsatta kvinnan personligen, verka i en negativ riktning. Med det menar jag att systemet uttryckligen anger att ett fängelsestraff så långt det är möjligt ska undvikas. Här ska domstolen i sin bedömning framförallt beakta eventuella förmildrande omständigheter. (30:4) De påföljder som domstolen kan döma ut som inte är av frihetsberövande karaktär är: villkorlig dom, skyddstillsyn, vård eller samhällstjänst. Om en våldsutövande man döms till högst sex månaders fängelse kan han dessutom ansöka om att få avtjäna sitt straff genom intensivövervakning med fotboja i enlighet med lag (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Hur påföljdsbedömningen går till i praktiken kommer inte behandlas närmare i uppsatsen. Det följande avser att belysa hur valet av påföljd kan påverka kvinnans behov av rättsligt skydd.

Tanken bakom påföljdssystemet är givetvis väl genomarbetad. Systemet bygger på olika prevent-ionsteorier där den rimliga frågan: ”Varför straffar vi dem som överträder de normer som finns i samhället?”, har ställts.²⁴⁷ Förr i tiden var den absoluta straffrättsteorin ”öga för öga, tand för tand”

rådande. Det tankesättet har emellertid inte plats i dagens civiliserade samhälle.²⁴⁸ Numera bygger påföljdssystemet istället på en tanke om allmänprevention och/eller individualprevention. Det förstnämnda är till för att understryka att lagar och regler ska följas - straffet ska därför verka avskräckande. Det sistnämnda är till för att på individnivå se till att avhålla personen från att begå upprepade brott. Vad avser avhållande kommer tanken om behandling i stället för straff in i bilden.²⁴⁹ När den våldsutövande mannen inte döms till en frihetsberövande påföljd består den uppenbara risken för att kvinnan utsätts för ytterligare våld, eller hot om våld. Därmed består även behovet av rättsligt skydd för kvinnan.

247 Martin Borgeke, Mari Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, s. 32.

248 Ibid.

249 Ibid. s. 35 f.

När den våldsutövande mannen döms till fängelse har han i viss utsträckning rätt till att hålla kontakt med omvärlden genom telefon och brev. Dessutom kan mannen beviljas permission från anstalten.

Det nu nämnda medför att risken att kvinnan utsätts för ytterligare våld eller hot om våld kan bestå. Härmed är det rättsliga skyddet av vikt för den våldsutsatta kvinnan även då mannen sitter av ett frihetsberövande straff.

När den våldsutövande mannen har avtjänat sitt straff är det möjligt att han fortfarande vill och har förmågan att utsätta kvinnan för ytterligare våld, eller hot om våld. Även här är således behovet av rättsligt skydd av vikt för kvinnans liv och hälsa. Sammanfattningsvis kan sägas att behovet av rättsligt skydd fortfarande kan vara aktuellt då den våldsutsatta kvinnans förövare döms för gärningspåståendet. Det rättsliga skydd som finns att tillgå vid dessa tre fall är detsamma som det rättsliga skydd som finns att tillgå innan rättsprocessen: skyddat boende, kontaktförbud, skyddad folkbokföring och fingerade personuppgifter. Samtliga har behandlats mer ingående under punkten 4.1.1, 4.1.2 och 4.1.3 och kommer därför inte behandlas vidare här.