Slam att polymerdosera efter

Figurerna 18 – 22 användes för att se vilket slam som påverkade sluttorrhalten och polymerdoseringen mest. De flesta slammen hade vissa tendenser till samband med antingen sluttorrhalten eller polymerdoseringen. Perioden var ganska kort vilket kan göra att vissa samband kan vara svåra att upptäcka, men utifrån den här analysen var det ACO 4 som ansågs ha tydligast samband. Det visade tendenser på en negativ korrelation mot sluttorrhalten och polymerdoseringen följde ibland torrhaltens upp- och nedgångar. I figur 23 och 24 undersöktes det närmare på sambandet mellan blandslammet och sluttorrhalten med hjälp av labbdata för blandslammet för att kunna se över en längre period. Där blev sambanden tydligare och korrelationskoefficienten var stark. Att korrelationskoefficienten just blev negativ tyder på att sluttorrhalten blir högre ju lägre torrhalten är på blandslammet. I efterhand skulle det kanske varit mer relevant att även tagit hänsyn till flödet i jämförelserna eftersom då skulle slammängden kommit med. Det skulle kunna vara en förklaring till varför korrelationskoefficienten blev negativ.

Från tidigare studier var det tydligt att bioslam och även kemslam kunde vara problematiska att avvattna och att det ofta läggs mycket fokus på just bioslammet. Det visade även på att det är på grund av bioslammet som polymerdoseringen framförallt tillsätts. För fiberslammets flockar har lättare att hålla ihop och tål mer tryck, vilket gör det mer lättavvattnat. Blandslammet som ACO 4 mäter torrhalten på består just av bio- och kemslam. Dessutom så kom det fram att det är en av de Acospectorerna som operatörerna tittar mest på, vilket gör att den ibland antagligen

33

tas tillhänsyn i driften idag. Vilket kan vara en av anledningarna till att polymerdoseringen ibland följde torrhalten från ACO 4. Det var även den Acospectoren som kom närmast laborationsvärdena och har haft en pålitlig modell. Från den här studien bedömdes blandslammet efter förtjockaren som det bästa slammet att dosera efter, vilket även får stöd från tidigare studier som visat på att just bioslammet är avgörande vid polymerdoseringen.

6.3. Polymerdosering

Genom att polymerdosera med hjälp av torrhalten uppmätt av ACO 4 och flödet så blir doseringen jämnare, men framförallt mycket mindre. Vissa gånger blir den även hälften så mycket som det doseras idag. Doseringen blir generellt högre för den nya skruvpressen, då flödet ofta är högre dit vilket kan ses i materialbalansen (figur 29). Den nya dosen för den nya skruvpressen som syns i figur 25 ligger ofta mellan 15 – 20 l/min, från figur 27a) och 27b) kan det konstateras att det inte är så ofta polymerdoseringen har varit inom det intervallet. Vilket gör det svårt att förutspå hur sluttorrhalten skulle påverkas av den nya doseringen. När det väl har det har sluttorrhalten, förutom i ett fall, varit över 32 %. Den nya skruvpressen ger allmänt höga sluttorrhalten och skulle kanske kunna klara en sådan sänkning i polymerdoseringen. Den äldre pressen ger generellt lägre sluttorrhalter och det är svårt att förespå hur resultatet skulle bli att dosera efter ACO 4. I figur 26 kan det läsas av att den nya doseringen oftast ligger mellan 10 – 20 l/min, inte heller i det här fallet finns det så mycket att jämföra mot då doseringen oftast är högre. Men i de fall där doseringen har varit i detta intervall har sluttorrhalten legat mellan 30 – 43 %, vilket kan ses i figur 28a) och 28b). I det här fallet användes en sats för blandslammet på 8 kgpolymer/tonTSblandslam, det här värdet var tagit från tidigare studier och var egentligen för bioslam som sa mellan 5 - 8 kgpolymer/tonTSbioslam. Satsen användes för att blandslammet som uppmätts av ACO 4 består till största del av bio- och kemslam som båda kan betraktas som ”dåliga slam” utifrån ett avvattningsperspektiv. Det kan behövas fler studier och laborationer för att hitta den optimala satsen för just det här fallet. Det är även möjligt att de två skruvpressarna borde ha olika satser.

Genom att dosera efter ACO 4 blir satsen för det totala slammet inom det rekommenderade intervallet 2–3 kgpolymer/tonTS och kan dessutom ökas lite och fortfarande vara i intervallet. Det är mycket pengar som kan sparas. Eftersom doseringen i princip halveras gör kostnaden detsamma.

Polymerdoseringen så som den ser ut idag är väldigt varierande då den ofta beror av flödet och det är framförallt kvoten polymer per flöde som ändras av operatörerna. Även i doseringen från ACO 4 tas det hänsyn till flödet. Doseringen i både figur 27 och 28 når höga toppar under några tillfällen där en hög dosering sker som inte verkar gynna sluttorrhalten. Idag styrs polymerdoseringen framförallt genom att ha kameror vid föravvattningen, det här kan vara ett bra sätt att styra på, då båda skruvpressarna för det mesta uppnår höga torrhalter men det är en stor mängd polymerer som går åt, vilket kostar pengar. Det blir en fingertoppskänsla där antagligen många operatörer doserar olika. Genom att dosera efter ACO 4 skulle signalerna från torrhalten, flödet och slamkvoten kunna skickas till en regulator som automatiskt doserade efter detta, vilket skulle kunna bidra till en jämnare dosering. Förutom att spara pengar på att dosera mindre kan det även spara på miljön genom att konsumera mindre kemikalier.

Från ett tidigare projekt genomfört av Hach, även om det var från ett kommunalt reningsverk och i en annan del av processen, så sparades det stora mängder polymerer genom att dosera polymerer efter SÄ och flöde. De nådde summor på ungefär 20 – 30 % sparade polymerer. I

34

det här fallet sparades cirka 52 %, vilket också kan vara för mycket för den här processen. Men det är svårt att jämföra dessa två situationer. Först på grund av att det är olika men också på grund av att det kan vara skillnad på deras utgångspunkt och hur doseringen gick till innan optimeringen. Men en slutsats som kan dras är att stora besparingar kan göras.

Det är svårt att uppskatta hur sluttorrhalterna skulle påverkas av en lägre dosering, främst för att det är en stor skillnad mot hur det ser ut idag, men också för att det är fler parametrar som kan påverka sluttorrhalten.

6.4. Slamkvoter

Både resultaten från tabell 4 och figurerna 30 - 32 visar på att slamkvoterna påverkar sluttorrhalten. För CTMP-slammet visade det tydligt att de bästa resultaten uppnåtts när kvoten varit mellan 15 – 25 %, vilket är där den brukar hållas. För blandslammet gavs de bästa sluttorrhalterna när kvoten låg mellan 20 – 40 % och för fiberslammet en kvot på 40 – 60 %. Sluttorrhalten gynnas av en hög kvot på fiberslammet. Från tabell 4 sågs att det fanns en negativ korrelation för blandslamskvoten mot sluttorrhalten efter den nya skruvpressen, vilket tyder på att sluttorrhalten gynnas av en lägre blandslamskvot. Från litteraturstudien var detta någonting som var tydligt att vid just slamavvattning är fiberslam att rekommendera medan bioslam är känt för att vara problematiskt. Eftersom summan av de tre kvoterna måste bli 100 % så kan de inte varieras hur som helst, utan de är beroende av varandra.

Även om kvoterna visar på att de påverkar sluttorrhalterna så kan de vara svåra att styra. Kvoterna anpassas till stor del efter hur mycket slam det finns i sedimenteringsbassängerna för att det inte ska tas ut för mycket eller för lite slam. Från materialbalansen, figur 29, kunde det också utläsas att det skiljer en del på hur mycket slam som tas ut från respektive sedimenteringsbassäng. Just kemslam- och fiberslamsflödet var relativt höga, vilket också påverkar hur kvoterna styrs. Dock skulle kanske Acospectorerna 1, 2 och 3 kunna användas som ett mått för att se hur mycket slam som finns i bassängerna. Genom att titta på förhållandet mellan slammängden i bassängerna (lodning) och hur torrhalterna varierar.

6.5. Styrning av skruvpressarna

Flera parametrar som berör hur skruvpressarna är inställda visade samband med sluttorrhalterna. För den äldre pressen var det varvtalet som hade en tydlig koppling och en relativt hög korrelationskoefficient i tabell 4. Från figur 33a) och 33b) sågs tydliga samband på att torrhalten blev bättre när varvtalet var lägre. Det intervallet som visade på bäst resultat var mellan 0,20 – 0,60 r/m. De absolut lägsta sluttorrhalterna skedde vid ett högt varvtal. Varvtalet var just en faktor som operatörerna ändrade vid behov. Med ett lägre varvtal borde det bli ett lägre flöde, detta borde bidra till en längre uppehållstid i pressen och därmed längre tid för vattnet att rinna av.

För den nya skruvpressen var det nivån av slam i pressen och momentet som påverkade mest. Nivån hade en negativ korrelationskoefficient medan momentet visade på en positiv. Från figur 34 sågs det att nivån hade hållits låg på sommaren och det var även då de högsta torrhalterna inträffade. Sluttorrhalterna gynnas av en lägre nivå som var runt eller mindre än 30 %. För momentet sågs i figur 35 istället att det var ett högre moment som rekommenderades, där de bästa resultaten uppnåtts runt 125 – 200 kNm. Både nivån och momentet visade på tydliga samband med sluttorrhalten. Nivån kan ju vara något som kan vara svårt att styra då den beror på mängden slam som kommer till pressarna.

35

Det är intressant att det var olika parametrar som påverkade de olika skruvpressarna, då exempelvis momentet inte alls visade samma samband för den äldre pressen som för den nya. Detta kan ses i bilaga 2 eller i tabell 4. Medan de parametrar som visade på en korrelation var så pass tydliga som de var. Detta är någonting som kan vara väldigt intressant att titta vidare på och där det finns förbättringsmöjligheter.