SLUTDISKUSSION

Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om adoptivföräldrars upplevelse av det specifika i adoptivföräldraskapet. Vi har genom intervjuerna fått ta del av adoptivföräldrarnas egna upplevelser och tankar. Frågeställningarna har berört deras uppfattningar om hemutredningen, deras upplevelser om att bli förälder till ett barn som redan finns, hur det är att vara förälder till ett barn vars utseende avviker från deras eget samt hur de uppfattar omgivningens reaktioner. Att studiens omfattning är liten kan göra att det är svårt att dra

några generella slutsatser. Detta var heller inte vår avsikt. Vad man ändå kan utläsa av resultatet, är att det framgår att adoptivföräldrarna i första hand upplever sig som vanliga föräldrar men att de gärna pratar om det specifika i adoptivföräldraskapet.

Till skillnad från tidigare forskningsresultat upplevde inte respondenterna i den här studien hemutredningen som något negativt. Kan detta ha att göra med att flertalet av föräldrarna i vår studie har adopterat sina barn för över 15 år sedan och att föräldrarna helt enkelt förträngt det som var mindre bra? Eller grundar sig föräldrarnas positiva inställning i att Gotland har förhållandevis få hemutredningar varför socialsekreterarna lägger ner mer tid i att lära känna föräldrarna eller att socialsekreterarna inte vill stöta sig med föräldrarna?

Att vänta adoptivbarn innebär för respondenterna väntan, längtan och oro inför det kommande föräldraskapet. Vår tolkning är att en väntan på ett adoptivbarn i högsta grad kan jämföras med en graviditet, med alla dess faser (jfr Stern 1998). De skillnader man kan se är att adoptivföräldrar har extra dimensioner att hantera som inte biologiska föräldrar har. En graviditet kan i de allra flesta fall förutses bli nio månader lång och kvinnan har ett datum för förlossningen. Adoptivföräldrar har svårare att förutsäga när de kommer att få sitt barn samt vilken ålder det kommer att ha. Tankar om detta framkom i den här studien. Att man som blivande förälder har skapat sig en bild om ett visst barn och sedan erhåller besked om ett som inte motsvarar dessa förväntningar. Man kan jämföra det med en kvinna som föder ett barn alldeles för tidigt och inte hinner skingra fantasibilden hon hade, vilket kan innebära en svår omställning när hon möter sitt barn (jfr Stern 1998). Det förefaller dock som om adoptivföräldrarna i den här studien hade lätt att ställa om sig och att de kände sig som föräldrar relativt snabbt vid barnbeskedet. Kan detta bero på att man som blivande adoptivförälder ändå är inställd på att både tidpunkten för barnbeskedet samt barnets ålder kan variera?

Att adoptivföräldraskapet upplevs som ett mer jämbördigt föräldraskap har framkommit både i tidigare forskning och i den här studien. Tanken var inte att anlägga ett könsperspektiv på studien. Anmärkningsvärt är dock männens beskrivning av hur de ser på anknytningsprocessen och att de upplever sig själva som en betydelsefull anknytningsperson till barnet. Många av barnen till föräldrarna har valt att knyta an till pappan först. Vad kan det bero på? Det kan naturligtvis finnas flera olika förklaringar till detta. Det verkar dock som om papporna ser sig som väldigt betydelsefulla i sin fadersroll. Att de ”kliver fram” och tar på sig något slags huvudansvar för barnet, tvärtom vad som enligt Stern (1998) är det vanliga i ett traditionellt förhållande. Kan det vara så att i och med att hela processen att vänta ett adoptivbarn är mer jämbördigt än en graviditet, så får pappan en helt annan ”roll” gentemot barnet? Vid en biologisk graviditet ligger fokus på mamman, hon och barnet är som i symbios med varandra och pappan kanske inte vågar ta sin plats som förälder i början. Vid en adoption däremot, så har båda föräldrarna varit likställda under hela väntan och då finns det en chans för pappan att ta sin plats. Han och mamman har samma utgångsläge när de träffar sitt barn. I och med det känner sig pappan jämbördig och står inte tillbaka och ”hjälper till” som vid ett traditionellt förhållande (jfr Stern 1998). Han tar plats och vänder sig inåt mot barnet och vågar vara fysisk i sin anknytningsprocess, utan att mammans traditionella närhet till ett nyfött biologiskt barn hämmar honom. Detta kanske i sin tur gör mamman osäker, när hon inte har det försprång som hon har vid en biologisk graviditet. Hon förlorar den betydelsefulla och för barnet livsnödvändiga funktion som hon faktiskt besitter vid det biologiska föräldraskapet. Vid en adoption kan pappan vara lika delaktig som mamman under de olika faserna i processen. Han kan, om han vill, vara mycket aktiv. Med anledning av detta kanske pappan ser sig själv som mer betydelsefull än han gör i den biologiska föräldrarollen.

Ur barnens perspektiv kan man tänka att de, som nämnts tidigare, blivit sviket av kvinnor och att de då föredrar en man. Det kan också vara så att de inte träffat någon man och att de därför blir nyfikna på pappan.

Svaren i studien skiftade angående när respondenterna upplevde att de blev föräldrar. De flesta ansåg att det var när de fick barnbesked, alltså när de visste att det fanns ett barn någonstans som väntade på dem. Kan det vara så att föräldrarnas blivande föräldraskap blir mer konkret när de får se ett foto och får information om barnet? Något som diskuterats kring är hur omgivningens syn påverkar den blivande adoptivföräldern. Möjligen kan man säga att adoptivföräldern genomgår en ”osynlig graviditet”, vilket innebär att omgivningen inte kan se att ett barn är på väg och inte heller när det ska komma. När adoptivföräldern fått barnbesked och foto på barnet finns möjlighet att visa upp sitt barn, på samma sätt som den biologiska mamman kan visa upp magen. Detta kan leda till att ”graviditeten” blir lite mer konkret. Föräldern känner sig då som en väntande mamma eller pappa och bemöts och behandlas även av omgivningen som det. Även här kan det diskuteras kring den jämställdhet som föräldrarna upplever. Mamman kan som bekant visa upp sin mage vid en biologisk graviditet och pappan hamnar ofta i bakgrunden och får en uppfattning om att han endast kan hjälpa och stödja mamman (jfr Stern 1998). I ett adoptivföräldraskap är däremot både ”lika gravida” och har därmed samma möjligheter till engagemang.

Forskargruppen har fört diskussioner kring vad som ligger till grund för att respondenterna känner hinder i att göra en återresa och söka upp barnets biologiska föräldrar. En förälder frågar sig hur det kommer att kännas för dem som föräldrar att träffa barnets biologiska föräldrar. Kan detta helt enkelt bero på en rädsla hos adoptivföräldern? Genom att träffa barnets biologiska föräldrar blir det mer påtagligt för adoptivföräldern att barnet faktiskt har ett annat föräldrapar också. Finns det någonstans en önskan inom adoptivföräldern om att vara den enda föräldern för sina barn? Det är ett förhållningssätt som kan kopplas till Kirks teorier (1964, 1981) om ”rejection of differences”. De föräldrar som inte pratar om de biologiska föräldrarna eller inte vill att barnen skall söka upp sina biologiska föräldrar, är det enbart av hänsyn till barnen? Eller är det ett sätt att skydda sig själva? De föräldrar som gjort en återresa var dock positiva till detta och lyckliga för sina barns skull. Ett förhållningssätt som mycket väl tyder på en ”acknowledgement of differences”-strategi (Kirk 1964, 1981).

Respondenterna ser det helt naturligt att barnens utseende avviker från deras eget. De har även upplevt positiva reaktioner när det gäller barnens utseende. Det kan ha sin grund i att studiens undersökningsområde är en glesbygd. I ett litet samhälle där segregeringen inte är så utbredd kan det kanske vara lättare att vara adoptivfamilj. Det okända kan vara skrämmande och det kan vara en av orsakerna till främlingsfientligheten i samhället. När man ser adoptivfamiljen på den lilla orten kanske man inte ser det som lika skrämmande, eftersom man kommer närmare individen, det vill säga det adopterade barnet. Det kan också vara därför som föräldrarna i den här studien upplevde den närmaste omgivningen så positiv till adoptionen, genom att de lär känna barnet och därmed ser individen.

Vi har tagit del av adoptivföräldrarnas upplevelser och ser det som berikande och kunskapshöjande i forskning kring adoption. Tidigare forskning visar på många negativa upplevelser när det gäller både hemutredningen och omgivningens reaktioner. Denna studie visar på helt andra upplevelser som är mycket positiva. Vad beror det på? Har forskargruppen haft ”tur” att träffa på just de människorna som är positivt inställda till adoption och därför förmedlar en positiv anda till både socialsekreterare och sin närmaste omgivning? Kan det

vara en viss kategori adoptivföräldrar som vill vara med i en sådan här studie? Det finns en medvetenhet om att studiens resultat kan ha sett annorlunda ut om andra adoptivföräldrar varit med eller om andra forskare hade utfört undersökningen. Valet att intervjua fem pappor och tre mammor kan ha påverkat resultatet då kvinnor och män sannolikt har olika uppfattningar och upplevelser av föräldraskapet. Studiens resultat kan även ha sett annorlunda ut om det bara varit mammor respektive pappor som intervjuats. Att studien i så hög grad har representerats av män, kan vara en del av förklaringen till det resultat som framkommit angående männens uppfattning om den betydelsefulla anknytningsperson, som de tillskriver sig själva. Det intressanta i sammanhanget är dock att även flera kvinnor i studien beskrev samma fenomen, att barnen knöt an till papporna före dem.

Slutligen kan man nog säga att föräldrarna i denna studie befinner sig närmast det Kirk kallar ”acknowledgement of differences” (Kirk 1964, 1981). Vi anser, att även om respondenterna i första hand ser sig som vanliga familjer med allt vad det innebär av glädje och bekymmer, bejakar de ändå det specifika i adoptivföräldraskapet. Dessa föräldrar känner definitivt en stolthet i att vara adoptivföräldrar.

Då adoptivföräldrars perspektiv är vagt belyst inom adoptionsforskningen har vi ett antal förslag till vidare forskning. Ett förslag är att det görs en longitudinell studie, där man kan se om upplevelserna om det specifika i adoptivföräldraskapet förändrar sig över tid. Man skulle kunna göra en komparativ studie, där man jämför adoptivmammors och adoptivpappors upplevelser, eller öka kunskapen om den aspekt som framkommit när det gäller adoptivpappors upplevelse av fadersrollen. Det vore även intressant att göra en jämförelse kring hur föräldrar till synligt och icke synligt adopterade barn upplever sitt föräldraskap.

REFERENSLISTA

Bowlby, John (2001) En trygg bas. Kliniska tillämpningar av bindningsteorin. Stockholm: Natur och Kultur.

Cederblad, Marianne, Irhammar, Malin, Mercke, Ann Mari & Norlander, Eva (1994). Forskning om barn och familj. Identitet och anpassning hos utlandsfödda adopterade ungdomar. Institutionen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet: Lund. Daniluk, Judith C., & Hurtig-Mitchell, Joss (2003) Themes of Hope and Healing: Infertile

Couples´ Experiences of Adoption. Journal of counseling & development. 2003. (Volume81) 389-399.

Denscombe, Martyn (2000) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Giddens, Anthony (2003) Sociologi. Lund: Studentlitteratur.

von Greiff, Katarina (2004) Föräldrar till internationellt adopterade barn – uppfattningar och erfarenheter av föräldrarollen. FoU-rapport.

Hafstad, Reidun & Øvreeide, Haldor (2001) Föräldrafokuserat arbete med barn. Stockholm: Liber.

Halldén, Gunilla (1981) Adoption i ett konflikt- och utvecklingsperspektiv. Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet.

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Irhammar, Malin (1997) Att utforska sitt ursprung – Identitetsformande under adolescensen hos utlandsfödda adopterade. Betydelsen av biologiskt och etniskt ursprung. Lund: Studentlitteratur.

Jewett Jarrat, Claudia (1994) Barn som sörjer. Att hjälpa barn att klara av separationer och förluster. Göteborg: Slussens bokförlag.

Kats, Madeleine (1992) Vänta adoptivbarn en annorlunda graviditet. Bonnier Fakta Bokförlag AB: Stockholm.

Kirk, H.D. (1964) Shared fate: A theory of adoption and mental health. New York: Free Press of Glencoe.

Kirk; H.D. (1981) Adoptive Kinship: A Modern Institution In Need of Reform. Toronto and Vancouver: Butterworth & Co.

Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Lindblad, Frank (2004) Adoption. Lund: Studentlitteratur.

NIA (2005) NIA – Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. http://www.nia.se/frameset.htm hämtad 2005-12-15

SOU-rapport 2003:49 (Statens Offentliga Utredningar) Adoption - till vilket pris? http://www.regeringen.se/content/1/c4/26/81/66ec52fa.pdf hämtad 2005-12-15 Stern, Daniel. N. (1998) En mor blir till. Hur moderskapet förändrar dig för all framtid.

Stockholm: Natur och Kultur.

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.vr.se/humsam/index.asp hämtad 2005-12-07.

Westerlund, Katarina (2002) Sammanhangets mening - En empirisk studie av livsåskådningar i föreställningar om genteknik och i berättelser om barnlöshet, assisterad befruktning och adoption. Stockholm: Elanders Gotab.

Bilaga 1

Visby 2005-11-09 Hej!

Vi heter Martina Karlsson och Gunilla Ericsson. Vi studerar på socionomprogrammet på Högskolan på Gotland och är nu inne på sjunde och sista terminen.

Som examensarbete ska vi skriva en C-uppsats. Uppsatsen kommer att handla om adoption ur ett föräldraperspektiv. För att det ska kunna bli möjligt är det av stor vikt att vi kommer i kontakt med adoptivföräldrar som kan tänka sig att ställa upp på en intervju. Vi är båda intresserade av adoptionsfrågor och en av oss har själv ett adopterat barn och är medlem i AC Gotland. Det var genom AC Gotlands ordförande, som vi fick adresser till samtliga medlemmar i föreningen.

Syftet med vår uppsats är att bidra till kunskapsbildning om hur adoptivföräldrar upplever det specifika i sin föräldraroll. Vi tycker att detta är ett viktigt ämne att undersöka och vi tror att det är angeläget att alla som arbetar med adoptioner samt de som planerar att adoptera får ta del av adoptivföräldrars upplevelser.

Intervjun kommer att pågå i cirka en timme och endast en av oss kommer att närvara. För att citat ska kunna användas i uppsatsen kommer intervjuerna att spelas in på band. Dessa band kommer enbart att avlyssnas av oss och användas i forskningssyfte. Banden kommer så snart som intervjuerna är nedskrivna att raderas. För att trygga din anonymitet kommer vi att göra vissa ändringar i materialet för att avidentifiera dig. Din medverkan i denna uppsats är frivillig och du kan när du vill avbryta.

Om du är intresserad av att ställa upp på en intervju eller har frågor att ställa angående uppsatsen är du hjärtligt välkommen att höra av dig till någon av oss. Har du ytterligare funderingar kan du kontakta vår handledare Lena Hedin på Örebro Universitet, tel. 019-30 13 45 eller via e-post: lena.hedin@bsr.oru.se

Vi skulle vara tacksamma om du ville dela med dig av dina erfarenheter. Då vi behöver komma igång med intervjuerna så snart som möjligt vore det bra om vi fick din intresseanmälan senast torsdagen den 17 november.

Tack på förhand!

Med vänliga hälsningar

Martina Karlsson Gunilla Ericsson Tel. XX Tel. XX Mob. XX Mob. XX

Intervjuguide

Kan du berätta vilka som ingår i er familj? Civilstånd? Hur många barn? När adopterade du/ni barnet och hur gammal var han/hon? Vilket land? Hur kom det sig att du/ni valde att adoptera?

Vad tror/tycker du är det specifika i ett adoptivföräldraskap? Hur har det specifika påverkat just dig i din föräldraroll?

Hemutredning

Hur upplever du det faktum att du behövde bli utredd som förälder? Hur uppfattade du hemutredningen?

På vilket sätt har hemutredningen påverkat ditt föräldraskap och din relation till ditt barn?

Barnet redan finns

Vilka tankar hade du kring ditt kommande föräldraskap innan adoptionen? Vilka tankar hade du kring barnet innan adoptionen? (efter barnbesked) När kände du att du blev förälder?

På vilket sätt har det påverkat ditt föräldraskap att ditt barn redan fanns? Kan du beskriva din anknytningsprocess till barnet? /Kan du beskriva barnets anknytningsprocess till dig?

Hur tänker du kring ditt barns biologiska bakgrund?

Hur ser du på att blir förälder till ett barn med annat genetiskt arv?

Det faktum att barnets utseende avviker från deras eget

Hur upplever du att ha ett barn som inte liknar dig och din släkt? Har ditt föräldraskap påverkats av att barnet inte ser ut som dig? Hur förhåller du dig till ditt barns etniska ursprung?

Omgivningens reaktioner

Hur har omgivningens reaktioner varit angående adoptionen? Hur har omgivningens reaktioner varit utifrån utseendet?

Har ni i egenskap av adoptivfamilj stött på okunskap, fördomar och/eller rasism? Är det något som du vill tillägga när det gäller ditt föräldraskap?