Fem kuratorer har intervjuats, tre från grundskolor och två från gymnasieskolor. Det innebär en inblick i en omfattande spännvidd av åldrar. Eftersom det finns vissa skillnader mellan arbetet på gymnasieskola och på grunsskola har det varit givande att intervjua personal från båda. Jag tror att jag hade kunnat få fler tydliga exempel om fördelningen hade varit tre gymnasieskolor och två grundskolor. Förtrycket blir ofta först synligt i könsmogen ålder och accelerarar med åldern i de fall det spårar ur. Det var uppseendeväckande att se att redan så små barn som 12, 13 åringar är utsatta i den utsträckning som intervjupersonerna beskriver.
Kuratorn är den som jobbar med sociala utredningar och med stödjande och rådgivande samtal kan de ge en bra bild av hur skolpersonal arbetar för att stödja de barnen. Från början var det tänkt att även skolsköterskor skulle intervjuas eftersom de många gånger först kommer i kontakt med de utsatta barnen. Det hade givit en bredare bild av hur skolpersonal arbetar.
Nya forskningsfrågor
Det behövs mer forskning kring hur föräldrarna till de utsatta barnen resonerar. Hur ser de på sina barns situation och försök att passa in i skolan och i familjen? Vad ser de som viktigt för identitetsformandet hos barnen på längre sikt? Det finns behov att forskning kring de utsatta barnens persektiv. Vad vill de ha för stöd? Vad är universella rättigheter för dem? Jag tycker att forskning om lärares syn på vad som är skolans uppdrag vore relevant och givande.
Sammanfattning
Mitt syfte var att belysa hur skolkuratorer ser på hedersrelaterat förtryck och vad skolan gör och kan göra för de utsatta barnen. Min första fråga var hur skolkuratorer ser på
hedersrelaterat förtryck. De ser det som förtryck och våld, men de ser att det handlar om olika familjesyner. Familjen som helhet är viktigare än den enskilde individen. Det innebär att individens rättigheter får stå tillbaka för familjens önskan. I och med det upplever kuratorerna att det blir svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel. Samtidigt som gränsen är tydlig för vad som är mänskliga rättigheter upplever de ändå att de inte har ”på fötterna” för att lösa konflikterna.
Min andra fråga var hur skolan arbetar. Jag tolkar svaren som att de jobbar med att stärka barnen i deras kamp om mer utrymme och frihet. Det innebär att barnen medvetandegörs om sina rättigeter och de upplyses om de organisationer och övriga myndigheter som kan stödja dem. Skolan arbetar inte direkt med de utsatta barnens familjer. Det upplevs som svårt av kuratorerna och för barnen vill inte att föräldrarna kontaktas.
Tredje frågan handlar om kuratorers handlingsutrymme inom skolan och i samarbete med socialtjänsten. Kuratorer upplever sin yrkesroll som som bred och relativt fri. De begränsningar som nämns är att de oftast är ensamma med socionomens perspektiv på skolan och att de inte har samarbete med andra kuratorer. Ytterligare hinder kan vara att de är väldigt beroende av hur relationerna till lärare och skolledning fungerar. Det handlar mycket om att göra sin röst hörd och att skapa utrymme för de frågor som man ser berör barnen. Samarbetet med socialtjänsten varierar mycket beroende på kompetensnivån hos den aktuella socialsekreteraren. Överlag uppges samarbetet fungera bra. Men samtidigt känner kuratorerna att socialtjänsten inte alltid är ett alternativ eftersom de saknar de redskap som behövs för att möta barnen och för att det är svårt att veta om man ska anmäla ett barns utsatthet eller inte.
Den sista frågan handlar om vad skolkuratorerna upplever att de behöver mer av för att möta de utsatta barnens behov. Alla uppger att det krävs mer kunskap, både hos skolpersonal och hos socialtjänsten. De önskar också större utrymme att arbeta förebyggande i skolan genom att ha mer av diskussioner om jämlikhet, demokrati och relationer. De efterfrågar också redskap i bemötandet av föräldrarna till de utsatta barnen.
Det är livsviktigt med kunskap om hur man konkret går till väga när det uppstår akuta hotsituationer kring de utsatta barnen. Det är centralt att personalen vet vart de ska vända sig och vikten av att inte meddela föräldrar, släkt och vänner om vart barnet befinner sig. Man måste ta barnens rädsla och utsatthet på allvar. När det gäller förtryck, som för mig handlar
om att hindras i sin utveckling till en självständig individ, tror jag att det är viktigt att helt släppa allt som har med heder, religion, ursprung etc att göra. Här handlar det istället om att jobba för de universella rättigheterna. Skapa en neutral zon i skolan där barnen får möjlighet att själva skapa sig en uppfattning om vad som är deras syn på livet och hur de väljer att leva.
Föräldrakontakt är också av stor vikt. Där får inte vi vuxna svika barnen. Vi kan inte lämna över allt ansvar på dem att själva hitta lösningar. Det handlar om att bygga upp förtroende för vad skolan förmedlar och ge kunskap och information om vad universella rättigheter handlar om. Det blir fel att utgå från motsatstänkande och uppdelning i vi och dom, svensk- invandrare och så vidare. Då hamnar man istället i en oändlig diskussion om vad som är bäst och sämst, fel och rätt istället för att ta fasta på vad vi alla har gemensamt. Så visst, plocka bort heder framför förtryck och se barnens utsatthet oavsett kultur, religion, kön eller etnicitet!
Referenslista.
Al-Baldawi, R (1998). “Migration och familjestruktur” i Ahmadi (red.) Ungdom, kulturmöten, identitet.Stockholm: SiS Liber.
Alsmark, G (1997). Skjorta eller själ? Kulturella identiteter i tid och rum. Lund:
Studentlitteratur.
Arbabi, F &Fristorp, L (2002). Överlevnads handbok för flickor om frihet och heder.
Stockholm:Rädda Barnen.
Davidsson, P & Patel, R (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Englund, C (2004). ”Den mediala feminismens martyrskap” i Arbabi & Fristorp (red.) Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism. Stockholm: Svartvitts Förlag.
Esaiasson, P Gilljam, M Oscarsson, H & Wängnerud, L (2004). Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts Juridik.
Gutiérrez, L M (1990). Working with woman of color:An empowerment perspective.
Philadelphia
Högdin,S (2002).Var går gränsen? Enkätundersökning i projektet Lärandets villkor för pojkar och flickor med tvåkulturell bakgrund.Projektnummer 1087107
Jemteborn, A (2005). ”Å stå på sig, på egna ben”- En fallstudie om en flicka i en hederskultur och hennes motstånd mot att inordna sig efter släktens krav. Stockholms Universitet: Akademitryck.
Johansson, R (1997). Vid byråkratins gränser. Om handlingsfrihetens organisatoriska begränsningar i klientrelaterat arbete. Edslöv: Symposien.
Kamali,M (2004). ”Media, experter och rasismen” i Arbabi & Fristorp (red.) Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism. Stockholm:Svartvitts Förlag.
Kvale, S (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Larson, S & Englund, C (red.) (2004). Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism.Stockholm: Svartvitts Förlag.
Pekgul, N (2002). i Arbabi &Fristorp Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder.
Stockholm: Rädda Barnen.
Nussbaum, M C (2002). Kvinnors liv och sociala rättvisa. Ett försvar för universella värden Uddevalla. Göteborg: Daidalos.
Payne, M (2002). Modern teoribildning i socialt arbete Stockholm: Natur och Kultur.
Rizvi, J (2004). ”Debatten om hedersmord är toppen av ett isberg” i Larsson & Englund.
Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism. Stockholm: Svartvitts Förlag.
Schlytter, A (2004). Rätten att själv få välja. Lund: Studentlitteratur.
Skollagen (2002). Skollagen i praktiken. Motiv och kommentarer. Stockholm: svensk facklitteratur.
Sjöblom, Y (2003). ”Att rymma och kastas ut hemifrån- ett icke legitimt uppbrott från familjen” i Ungdom, kulturmöten och identitet. Stockholm:Liber AB
Strömberg, H (2003). Handlingsoffentlighet och sekretess. Lund: Studentlitteratur.
Svensson, B (2001). ”Livstid” i Alsmark (red.) Skjorta eller själ-kulturella identiteter i tid och rum. Lund: Studentlitteratur.
Young, I M (2000). Att kasta tjejkast. Texter om feminism och rättvisa. Borgå: WS Bookwell OY.
Wikan, U (2005). En fråga om heder. Stockholm: Ordfront Förlag.
Älgemo Åhre, K (2002). Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder. Stockholm:
Rädda Barnen.
Källor från myndigheter
Utrikesdepartementet: Jalla, nu klär vi julgranen (2002). Helsingborg: Danagårds grafiska Länsstyrelsen i Stockholms län (2005). Reyes, M P Resursteam mot hedersrelaterat våld.
Källor från dagspress och fackskrifter
Kakabaveh, A Varken hora eller kuvad i Socionomen .Facktidsskriften för kvalificerat socialt arbete nr 2 2006
Wahldén, C Miljoner mot hedersbrott, Svenska Dagbladet 2006-04-04