Slutdiskussion

I slutdiskussionen kommer vi att återknyta till uppsatsens syfte och frågeställning,

sammanfatta resultat- och analysdelen samt reflektera kring de huvudfynd vi hittat i vår studie

utifrån de tre teman som vi har använt och som anknyter till frågeställningen. Vi kommer

även att ge förslag till vidare forskning inom området.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur personer med alkohol- och/eller

narkotikamissbruk själva upplever att livet har utformat sig efter att de i vuxen ålder har fått

en ADHD-diagnos. Vår tredelade frågeställning utgår från ifall vetskapen om diagnosen gör

det lättare för individen att bryta sitt missbruk, ifall diagnosen ger begriplighet,

meningsfullhet och hanterbarhet i ens nuvarande livssituation samt vilken betydelse den

sociala omgivningen har för individen.

Vi kan se att den studie vi har utfört bekräftas av de teorier vi använt samt av tidigare

forskning inom ämnesområdet. Vi kan alltså se tydliga kopplingar mellan teori och de fakta

som har framkommit utifrån vår undersökning.

Vi kan konstatera att samtliga intervjupersoner genomgående har varit positiva till att ha fått

sin ADHD-diagnos. Den har gett dem begriplighet och förståelse för sig själva och för sitt

eget beteende under hela uppväxten. Den gör att de kan se sig själva, sin ADHD-problematik

och vad den har medfört i ett större sammanhang. Det har även givit dem och deras

omgivning en förklaring till problematiken, och till att deras tidigare beteende har haft en

påvisbar orsak. Att få diagnosen på papper, har vi förstått, är mycket betydelsefullt. Det blir

ett synligt och konkret bevis på att de har en problematik som de inte själva är skuld till.

Vi kan inte se några tydliga negativa följder av diagnosen för våra informanter, även om man

kan tänka sig att en diagnos i värsta fall kan bli stigmatiserande eller frånta individen ansvaret

för sitt liv och handlande. Vi kan även tänka oss att det kan vara svårt att helt och hållet

åtskilja vilka handlingar i det förflutna som hör ihop med diagnosen och vilka som härrör från

individens personlighet i sig, och om det går att helt hålla isär det.

Diagnosen har möjliggjort att vidta vidare åtgärder för att hantera sin problematik, vilket våra

informanter har löst på olika sätt, de flesta genom att medicinera mot sin ADHD. För dem har

medicinen varit den grundläggande förutsättningen för att kunna fungera normalt och för att

hitta sin egen identitet. Den har gjort dem lugna, koncentrerade och mindre impulsiva.

Problematiskt utagerande har därmed kunnat slipas bort och tonas ner. Medicinen har för våra

intervjupersoner effekter både mot drogsuget och mot yttringarna av ADHD-problematiken.

Den person som väljer att inte använda medicin har hittat egna strategier för att hålla sig från

drogerna. Hos samtliga individer kan vi se en stark vilja att göra något åt sin situation och att

hitta en lösning på problematiken eller ett sätt att dämpa yttringarna av den, oavsett vilken

metod man väljer. De som har haft en mer gynnsam uppväxt har haft lättare att bryta sitt

missbruk och har gjort det redan innan de fick sin ADHD-diagnos.

KASAM och Copingförmåga skapas, som bekant, under uppväxten. Här kan vi se att de som

har haft mindre lyckad uppväxt är också de som haft mindre bra KASAM- och

Copingstrategier för att lösa sina problem. De som har haft minst fördelaktig uppväxt är också

de som har fått störst psykiska problem och våldsbenägenhet och har inte fullföljt sin

skolgång. Medicinen tar bort en stor del av hyperaktiviteten och detta gör att våra informanter

i förväg kan tänka igenom konstruktiva problemlösningar istället för att bara handla impulsivt.

Själva förståelsen för ADHD-problematiken och hur den yttrar sig gör dessutom att våra

informanter hanterar svårigheter på ett mer medvetet sätt. De flesta har fått psykologhjälp för

att lära sig att hantera känslor och att kanalisera dem på ett annat sätt än tidigare.

Ett lämpligt arbete som man själv har intresse av att ägna sig åt har visat sig vara

betydelsefullt för att få struktur, lägga sin energi på något uppbyggligt och för att stärka sitt

självförtroende. Vi tror att det gör att man stärker sin roll som medverkande och bidragande

till samhället i stället för enbart hjälpbehövande.

De personer som har haft ett gott stöd från sin familj har även haft lättast att bryta sitt

missbruk. För dem som har haft ett litet eller obefintligt privat socialt nätverk har

självhjälpsgrupper blivit särskilt betydelsefulla. Våra informanter har påtalat att dessa grupper

ger trygghet och struktur åt tillvaron och vi kan se att de är influerade av de tankegångar som

används i dessa grupper. Det är exempelvis att ta upp sin problematik till ytan och inte dölja

den, samt att förlita sig till en kraft som är större än en själv.

Den sociala omgivningen och val av vänskapskrets är till stor del kopplad till ens identitet. Att

ändra stora delar av sin identitet och sitt nätverk har, för de informanter som berättar om det,

varit svårt men nödvändigt. Här kan vi se att flera rollbyten har skett, framför allt att gå från

missbrukare till drogfri samt från kriminell till icke-kriminell. I samband med ett aktivt val att

bli och förbli drogfri har även det sociala nätverket bytts ut för de informanter som har haft

svårast i sina privata familje- och vänskapsrelationer. Här hittar man stöttning i andra drogfria

personer, helst hos dem som kommit långt i sin drogfrihet och som blir en positiv förebild.

Den sociala omgivningen har kunnat bidra med råd och information samt ekonomiskt,

praktiskt och emotionellt stöd. Samtliga av våra informanter har haft professionell hjälp av

något slag, vanligtvis läkare och psykologer, vilket upplevs ha haft positiva effekter. Det

framgår att när man bemöts med förståelse av sitt professionella nätverk blir det upprättande

och motivationsstärkande. En viss skepsis märks gentemot socialtjänsten, vilken av våra

informanter sägs ha bristande kunskap om problematiken, samtidigt som vi kan se att de från

socialtjänsten har fått en del ekonomiskt stöd och annan uppbackning som har underlättat

deras väg ut ur missbruksvärlden.

Vid en fördjupning inom ämnesområdet ADHD och missbruk skulle det vara intressant att

undersöka vilka fler metoder som kan tänkas vara framgångsrika för att hålla sig från droger

utöver medicin och även en fördjupning i de alternativa metoder som vi har berört i den här

uppsatsen. Det skulle även vara intressant att fördjupa sig ytterligare i vad själva vetskapen

om diagnosen får för kognitiva och tankemässiga effekter på beteendet.

Referenslista

Litteratur

Agerberg, Miki (2004): Kidnappad Hjärna. Lund: Studentlitteratur.

Antonovsky, Aaron (2007): Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.

Beckman, Vanna (1999): Vuxna med DAMP/ADHD. Stockholm: Cura Bokförlag och

Utbildning.

Beckman, Vanna & Fernelle, Elisabeth (2007): Utredning och diagnostik i ADHD/DAMP-EN

UPPDATERING. Red. Beckman, Vanna. Lund: Studentlitteratur.

Bernler, Gunnar & Johnsson, Lisbeth (2001): Teori för psykosocialt arbete. Stockholm: Natur

och kultur.

Biederman, J., Wilens, T., Mick, E., Kiely, SV., Guite, J., Mick, E., Ablons, S.,Warburtou, R

& Reed, E (1995c), Psychoactive Substance Use Disorders in adults with Attention Deficit

Hyperactivity Disorder (ADHD): Effects of ADHD and psychiatric comorbidity.

American Journal of Psychiatry 152: 1652–1658

Blomqvist, Jan (1999): Inte bara behandling – vägar ut ur alkoholmissbruket. Stockholm:

Bjuner & Bruno

Blomqvist, Jan (2002): Att sluta med narkotika – med och utan behandling. Socialtjänsten i

Stockholm: FoU-enheten. Fou-rapport 2002:2

Ebaugh, Helen Rose Fuchs, (1988): Becoming an EX, The Process of Role Exit. Chicago: The

university of Chicago Press.

Elofsson, Stig (2005): Kvantitativ metod i Forskningsmetoder i socialt arbete. Red. Larsson,

Sam/Lilja, Johan/Mannheimer, Katarina. Lund: Studentlitteratur.

Johnsson, Eva (2009): Narkotikamissbrukare, sociala band och vändpunkter i

Narkotikamissbruk- Debatt, behandling och begrep. Red. Johnsson, Eva & Laanemets, Leili

& Svensson, Kerstin. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, Steinar (1997): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Sam (2005): Kvalitativ metod i Forskningsmetoder i socialt arbete. Red. Larsson,

Sam/Lilja, Johan/Mannheimer, Katarina. Lund: Studentlitteratur.

Lazarus, Richard S & Folkman Susan, (1984): STRESS, APPRAISAL, AND COPING. New

York. Springer Publishinger Company.

Levander, Sten & Rasmussen Kirsten (2007): Om socialisationen vid ADHD i

Mannuzza, S., Klein, R C., Bessler, A., Malloy, P., & LaPadula, M (1998) Adult Psychiatric

Status of Hyperactive Boys Grown Up. The American Journal of Psychiatry 155: 493 - 498.

Melin, Ann-Gerd & Näsholm Christina (2006): Behandlingsplanering vid missbruk. Lund:

Studentlitteratur.

Melkas, Susanna & Larsson, Jan-Olov (2001): Hur stor är risken för ADHD-patienter att

utveckla missbruk av alkohol och droger? En litteraturgenomgång av longitudinella studier.

Research Report no 19. ISSN 1403-607X. Karolinska Institutet, Stockholm.

Rönhovde, Iglum Lisbeth (2006): Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med

ADHD och Tourettes syndrom. Lund: Studentlitteratur.

Sarafino, Edward P (1998): HEALTH PSYCHOLOGY Biopsychosocial Interactions. New

York: John Wiley & Sons.

Schubiner H, Tzelepis A, Isaacson J,Warbasse L (1995), The dual diagnosis of Attention-

Deficit/Hyperactivity Disorder and Substance Abuse: Case reports and literature review.

Journal of Clinical Psychiatry 56: 146–150

Skårner, Anette (2001): Skilda världar?: en studie av narkotikamissbrukares sociala

relationer och sociala nätverk. Göteborg: Institutionen för socialt arbete.

Socialstyrelsen, (2002): ADHD hos barn och vuxna. Artikelnr 2002-110-16. (ISBN

91-7201-656-6).

Svenning, Conny (2003). Metodboken. Eslöv: Lorentz Förlag

Svensson, Bengt (2004): Missbrukare i Vardagsbegrepp i socialt arbete Red. Denvall, Verner

& Jacobson, Tord. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Währborg, Peter (2002): STRESS och den nya ohälsan. Smedjebacken: Natur och Kultur.

Elektroniska källor

Gillberg, Christopher & Rasmusson, Peder (2000): Natural Outcom of ADHD With

Developmental Coordination Disorder at Age 22 Years: A Controlled, Longitudinal,

Community-Based Study. Journal of the American of Child and Adolescent Psychiatry 39:

1424-1431

http://www.informath.org/apprise/a6400/b2022.pdf (2009-03-04)

Levin, F R., Suzette M. Evans,S M., & Herbert D. Kleber, H D (1999) Alcohol & Drug

Abuse: Practical Guidelines for the Treatment of Substance Abusers With Adult

Attention-Deficit Hyperactivity Disorder. Psychiatric Services 50:1001-1003

http://psychservices.psychiatryonline.org/cgi/content/full/50/8/1001 (2009-03-04)

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning.

http://www.vr.se/download/18.7f7bb63a11eb5b697f3800012802/forskningsetiska_principer_t

f_2002.pdf (2009-02-24)

In document ”Nu har jag ju fått alla bitar liksom, så nu funkar det” (Page 43-47)