Den ekologiska omställningen förutsätter att det i området finns ett mått av social stabilitet och tillfredsställelse. Där så inte är fallet, som i Jakobsgårdarna och Bojsenburg, är en social mobilise-ring och omställningsprocess en förutsättning för att den ekologiska omställningen skall kunna komma till stånd. Det är inte svårt att se likheter mellan tendenser i hur områdesprojekten har utvecklats i Jakobsgårdarna och Bojsenburg med Briitta Koskiahos beskrivning av hur ekologiska omställningsprojekt tenderar att tappa bort det ekologiska perspektivet i behovet av en föregåen-de social omställning. Den nödvändiga fokuseringen på föregåen-det sociala projektet riskerar att för-dunkla det ekologiska. Därmed inte sagt att det ekologiska projektet alltid försvinner, men det fordras en särskild kraft i områdena som har som sin primära uppgift att bära fram det ekologiska perspektivet när tiden är mogen för detta. Den stora konsten kommer således att vara att bibe-hålla perspektivet av en ekologisk omställning även under den tid som fordras för ett mer kon-centrerat socialt mobiliseringsarbete.
Det förefaller ofrånkomligt att projekt för bärkraft drivs med ett underifrånperspektiv för att över huvud taget kunna bära frukt på sikt. Icke förty måste sådana projekt ha ett fast samhälleligt stöd. Det måste vara uppenbart att de sociala och tekniska processer, inom ramen för vad som styrs av den lilla demokratin, vilka stöder en växande ekologisk bärkraft i bostadsområdena är väl sedda och stöds av den stora demokratin. Uppifrån måste även annat stöd, i form av t.ex. bildning, ut-bildning och information, kunna portioneras ut på ett sådant sätt att det stöder de progressiva processerna och inte tvärt om. Ett dilemma i detta sammanhang, som även avspeglas av de här studerade projektet, är frågan om interventionens vara eller inte vara som metod för att initiera processer utifrån.
Behovet av kunskap är lika oomtvistat som svårt att fylla. En grupp människor kan inte infor-meras eller utbildas med mindre än att alla gruppmedlemmarna personligen är mottagliga för den information som skall ges. Erfarenheterna från olika källsorteringsprojekt visar att en grupp välin-formerade och motiverade källsorterare alltid är mottaglig för mer information, men att en annan grupp relativt välinformerade personer, som inte deltar i källsorteringen i princip är omöjlig att nå fram till. Problemet med dessa senare är att de kommit fram till sitt ställningstagande utifrån en relativt väl informerad ståndpunkt. De har redan fått så mycket information att de vet att de inte vill delta, så varför skall de då läsa eller på annat sätt ta till sig mer information? Den första grup-pen har genom sin informationsmassa bibringats osäkerhet i en mängd detaljer, varför dess med-lemmar söker efter allt mer kunskap för att täppa till sina kunskapsluckor. Hur når man då den relativt stora grupp i områdesprojekten som hunnit ta avstånd?
Ett annat problem som kommit i dagen på flera håll är synliggörandet av det nya. Vid införandet av källsortering var saken klar. Man fick nya avfallsbehållare, nya återvinningsgårdar och i några
kommuner även särskilda kärl att ha i köket. Manifestationen var kompakt, och det nya systemet invaderade vardagen. De två områdesprojekten lider stor brist på detta. Energilägenheten i Boj-senburg är en entitet utan bäring på människors vardagsliv. Den syns egentligen inte, och man måste ha ärende dit för att komma i åtnjutande av demonstrationen. Människorna i området på-verkas inte i sin vardag av installationerna där. Kompostorn i Jakobsgårdarna och solfångaren i Bojsenburg är därvidlag lättare att uppfatta och kan framträda i sin enkelhet som en form av ma-nifestationer av vägen till ökad bärkraft.
De ursprungliga idéerna om att medverka till att en av självförvaltningsgårdarna skulle kunna få tillgång till modern miljöteknik som solfångare, lokal kompostering, eventuellt solceller för något speciellt ändamål kom på skam, vilket försvårat den process i vilken man kan övertyga människor att förändra sin livsföring i riktning mot en bättre social och ekologisk bärkraft. Tillgången på miljöteknik ger först och främst ett mått av trovärdighet åt idéerna om alternativ traditionella försörjningssystem. Dessutom ger tekniken de boende möjlighet att bekanta sig med densamma – sådan som den är i verkligheten. I tredje hand ger den manifesta tillskott till områdets försörjning. Införandet av ”öar” av teknik för bärkraft ger ett explicit intryck av att fastighetsförvaltaren, kommunens ledande politiker och experter av olika slag är beredda att på allvar satsa på ny tek-nik. Detta intryck är då uppfordrande; det gäller att gå vidare i den takt de boende önskar och förmår. Månne är det en insikt om detta som håller tillbaka de kommunala förvaltningarna och bolagen i deras investeringar?
Referenser
Berg, P.EO. (1993): Källsortering. Teori, Metod, Implementering. Doktorsavhandling. Institutionen för Vattenförsörjnings- och Avloppsteknik. Chalmers Tekniska Högskola
Biel, A. (1999): Väljer människor att agera miljövänligt? I Livsstil och miljö. Värderingar; val, vanor. Naturvårdsverkets förlag
Dahlin, C. (1999): Energieffektivisering i Jakobsgårdarna, Examensarbete Högskolan Dalarna. Denvall, V. och Salonen, T. (2000): Att bryta vanans makt. Framtidsverkstäder och det nya Sverige. Lund: Studentlitteratur.
Falkheden, L. (1999): Lokalområdet som strategi för en hållbar samhällsutveckling. Fallstudier av tre danska
exempel. Institutionen för stadsbyggnad. Arkitektursektionen. Chalmers Tekniska Högskola.
Falkheden, L och Malbert, B. (2000): Fysiska strukturer för hållbar utveckling i medelstora och små städer
och tätorter. En kunskapssammanställning. Tema Byggd miljö och hållbar utveckling.
Arkitektursek-tionen, Chalmers Tekniska Högskola.
Forsell, L. (2001): Ekologisk omställning av Britsarvet/Bojsenburg. UPP 3006/5006. NaturResurs-Centrum Dalarna och Agenda 21 Falu kommun Rapport till NRC
Gidlöf, A. (1997) Dialogens betydelse. Framtider /97. p 18-21. Sekretariatet för framtidsstudier. Gossas, M. (2000): Varför är det så få som engagerar sig? Dalarnas Forskningsråd. Arbetsrapport 2000 Günter, F (1993): ”Systemekologi och samhällsplanering”. I Berg, P.G. (red) Biologi och bosättning.
Naturanpassing i samhällsbyggandet, sid 113-154. Natur och Kultur.
Hahn, E. (1988): Siedlungsökologie. Ökologishe Aspekte einer neuen Stadt- und Siedlungspolitik. C.F. Müller Verlag
Issacs, W.N. (1994): The Dialougue Project Annual Report 1993-94. Organizational Learning Center, MIT Sloan School
Koskiaho, B. (1999): The Ecological city and Urban Planning. I Sotarauta, M. (ed.) Urban Futures. A loss of shadow in the flowing spaces?. Futura Tulivaisuuden tutkimuksen seura ry.
Kåks, H. (1998): Människor och miljöansvar en studie av projektet Miljöfamiljerna i Falun och Borlänge. Dalarnas Forskningsråd, Rapport 3 1998.
Larsen, F. (1982): Persontrafiken og dens energiforbrug i forskellige centertyper. Planstyrelsen og Ministeriet for offentlige arbejder, København
Lönngren, M. (1998): Samverkan kring kretsloppslösningar. En utvärdering av Östhammars Kretsloppsverk. Avdelningen för informationslära. Rapport 4. Sveriges Lantbruksuniversitet.
Michaeli, I. (1999): Bland eldsjälar och gränsgångare. Agenda 21 som och den stora demokratins utförarorgan
mobiliseringsarbetet i två kommuner. Slutrapport från projektet ’Kvinnor, miljö och kommunal
plane-ring’. Institutet för bostadsforskning. Uppsala Universitet. Koncept. Næss, P. (1997): Fysisk planlegging og energiforbruk. Tano Aschehoug AS Oslo
Næss, P., Lyssand, Sandberg, S och Halvorsen Thorén A-K. (1996): Bæredygtig byudvikling. Mål og
princippe. Norsk Institutt for By- och Regionalforskning. NIBR NOTAT 1996:102, Oslo
Nilsson, G. och Lindberg, A. (1994): Biologiskt avfall i kretslopp – en studie i fyra kommuner. Movium vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Stad och Land nr. 122, Alnarp
Norberg, L (2001): Ekologisk omställning av Jakobsgårdarna. UPP 3007/5007. NaturResursCentrum Dalarna och Agenda 21 Borlänge kommun.
Nordström, C. (1999): Möjligheter för miljonprogrammet. Svensk Byggtjänst
Perman, K. (2000): Demokrati, medborgardeltagande och kön. En studie av ett ekologiskt utvecklingsprojekt i
Falu- och Borlänge kommuner. D-uppsats i statsvetenskap Samhällsvetenskapliga institutionen.
Öre-bro universitet, EKOS publikation 2000:1 Högskolan Dalarna
Petersson, O. m.fl. (1998): Demokrati och medborgarskap. Demokratirådets rapport 1998. Stock-holm: SNS Förlag
Projektförslagen Ekologisk omställning av Jakobsgårdarna (nr 3007) och Ekologisk omställning av
Bris-tarvet/Bojsenburg (nr 3006). Opublicerat Naturresurscentrum Dalarna
Ridderstolpe, P. och Salomon, E. (1995): Östhammars Krestloppsverk. Avdelningen för Jordbearbet-ning. Teknisk Rapport 2 Sveriges Lantbruksuniversitet
Spangberg, J. (1996) Östhammars Kretsloppsverk, Slutrapport 1992-1996. Östhammars Kretsloppsverk
Stora Enso complies with principles of sustainable development. Miljöredovisning 2000.
UN (1993): Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling: Agenda 21. Miljö och naturresursde-partementet. 1993
Örneblad, E. (1998): Solhuset i Järnbrott. Licentiatuppsats. Institutionen för arkitektur, Chalmers Tekniska Högskola