Syftet med denna studie har varit att undersöka rektors upplevda effekter av utbildningen vid Rektorsprogrammet efter år 1. För att göra detta har jag samlat in totalt 35 reflekterande brev från rektorer som började Rektorsprogrammet våren 2014 vid två olika lärosäten. Genom ett hermeneutiskt förhållningssätt och en narrativ ansats har jag genomfört en textanalys av dessa brev. I textanalysen identifierades 14 olika teman som jag redovisat i tidigare avsnitt, både för gruppen som helhet och uppdelat på lärosäte. Som komplement till detta har jag besökt respektive lärosäte för att förankra min studie i kontexten. Med hjälp av två perspektiv: pedagogiskt ledarskap och vuxnas lärande har empirin analyserats med hjälp av en ett raster i form av en ledarskapsmodell (Ledare-Medarbetare-Situation).
Min undersökning visar på en rad upplevda effekter av år 1 vid Rektorsprogrammet. Det rektorerna har lärt sig i form av rena ämneskunskaper är primärt kopplade till juridik och myndighetsutövning och handlar t.ex. om de lagar och regler som styr verksamheten och hur juridiken kan användas för att hantera olika situationer i rektorernas dagliga verksamheter. I samband med olika typer av grupparbeten har rektorerna tränats i att lösa praktikernära uppgifter. De flesta rektorer har dessutom haft möjlighet att tillämpa kunskaperna i praktiken redan under pågående utbildning som exempelvis att en rektor använt sina kunskaper från utbildningen för att identifiera utvecklingsbehov och tillsammans med lärarna omorganisera delar av verksamheten. Vidare är det tydligt att rektorerna har fått kunskap om frågor som rör arbetet i en politiskt styrd organisation. Rektorerna har även lärt sig att reflektera enskilt och i grupp. Att så många deltagare upplever att de blivit stärkta i rollen som ledare genom ökade kunskaper i juridik kan bero på en kombination av faktorer. Det är rimligt att ökade teoretiska kunskaper ger en känsla av ökad säkerhet i rollen som rektor, men jag tror att det är det faktum att de flesta deltagarna även har omsatt de teoretiska kunskaperna i praktisk handling som har avgörande betydelse för den tydliga upplevelsen av ökad säkerhet i rollen som pedagogisk ledare.
Det rektorerna tar med sig från utbildningen och in i sina praktiker är bl.a. ett större kontaktnät med andra rektorer som de kan ha nytta av i sin dagliga verksamhet för att samtala om och diskutera arbetsrelaterade frågor. Eftersom rektorerna tränats i reflektion, och upplever en positiv effekt av detta, är det inte förvånande att de tar med sig denna erfarenhet in i sina respektive verksamheter och skapar bättre förutsättningar för att sprida lärande i organisationen. Rektorerna upplever att de fått kunskap om, och en ökad förståelse för, skolan
som en politiskt styrd organisation vilket betyder att de kommer att vara bättre rustade för att omsätta de övergripande målen för skolan i undervisning och pedagogiska processer på skolan så att fler elever når målen, d.v.s. implementera sitt pedagogiska ledarskap. Min erfarenhet från att ha arbetat som lärare under många år är att det är många arbetsuppgifter som tar tid från undervisningsnära aktiviteter och som bidrar till att många lärare upplever att tiden inte räcker till. Förhoppningsvis kan den känsla av tidsbrist som några rektorer upplevde under år 1 av Rektorsprogrammet få rektorerna att reflektera över hur de som pedagogiska ledare kan verka för att minska risken för att deras medarbetare upplever att tiden inte räcker till.
De flesta teman som jag identifierade i textanalysen kan kopplas till min frågeställning om det finns konkreta exempel på hur utbildningen under år 1 har påverkat rektorernas arbete, ledarskap och den verksamhet de leder. Det är tydligt att rektorerna upplever att de har utvecklats som ledare under år 1 vid Rektorsprogrammet. Många upplever att de stärkts i rollen som ledare och jag menar att det är en av de viktigaste effekterna av Rektorsprogrammet efter år 1. Resultatet av denna studie visar att det inte primärt handlar om att via utbildningen ge rektorerna ökade ämneskunskaper utan snarare om att utveckla det pedagogiska ledarskapet och därmed skapa säkrare och bättre rektorer. Jag menar att rektorernas ökade kunskaper i juridik samt att de diskuterat enskilda juridiska och etiska aspekter och vet var i lagtexterna de kan finna stöd för sitt agerande, gör dem tryggare som pedagogiska ledare. Genom att vara mer pålästa upplever de att de får ökad tyngd bakom sina argument och att mandatet gentemot både medarbetare och huvudman stärks.
När rektorerna genomgått år 1 vid Rektorsprogrammet har de i flera fall ändrat sina referensramar bl.a. genom kritisk reflektion och därmed är en upplevd effekt av år 1 vid Rektorsprogrammet att rektorerna genomgår personlig utveckling i olika grad. I de reflekterande breven finns både exempel på att den personliga utvecklingen kan leda till att rektorerna stärks i sitt pedagogiska ledarskap och att den kan resultera i att rektorer väljer att söka sig nya vägar i yrkeslivet.
I uppdelningen av rektorer baserat på lärosäte framgår en del skillnader i upplevda effekter. En upplevd effekt som i huvudsak återfinns i gruppen från Lärosäte 1 är säkerheten i rollen som ledare genom att diskutera etiska dilemman (tema 3). Detta är inte förvånande eftersom lärarna vid detta lärosäte samverkar kring litteratur som behandlar det etiska ledarskapet. Att rektorerna stärks i sitt etiska ledarskap bidrar till att stärka rektorerna i deras pedagogiska
ledarskap. En annan skillnad mellan lärosätena syns i det tema som handlar om att tillämpa kunskaper i praktiken (tema 10). Lärarna vid Lärosäte 2 arbetade målmedvetet med praktikernära uppgifter och rektorerna delades in i mindre lärandegrupper. Rektor som via utbildningen får verktyg och tränas i att omsätta kunskap i praktiken kan bättre leda sina respektive organisationer och blir förmodligen även tydligare pedagogiska ledare. Lärosäte 1 bygger mycket av sin undervisning på Rektorsprogrammet kring etiska dilemman och jag menar att detta slår igenom i resultatet i temat ”Reflektion” (tema 5) som är betydligt mer vanligt förekommande i de reflekterande breven från detta lärosäte.
Resultatet indikerar att Rektorsprogrammet kanske inte är en helt enhetlig rektorsutbildning. Rektorerna i denna studie lämnar år 1 av utbildningen vid Rektorsprogrammet med olika erfarenheter som till viss del är beroende av vilket lärosäte de har gått på. Detta kan förklaras med att det finns en naturlig variation i hur lärarna förhåller sig till rektorerna samt lärosätets/institutionens inriktning och profilering inom området.
Enligt Skolverket ska Rektorsprogrammet stärka rektorernas pedagogiska ledarskap och samtidigt ge dem verktyg för att bättre kunna leda sina respektive organisationer. Utbildningen har också som syfte att ge rektorerna nya kunskaper, skapa nätverk och skapa utvecklingsprocesser. I Rektorsprogrammets måldokument framgår att utbildningen ska kopplas till rektorernas praktiker för att skapa förutsättningar för att utveckla verksamheten på skolorna genom att skapa sammanhang och en djupare förståelse för rektorsuppdraget. Skolinspektionen skriver i sin kvalitetsgranskning att det är viktigt att rektorer får tid till nätverksträffar för att diskutera och reflektera om sin praktik och bli medvetna om sitt agerande som rektor och för att förstå sin roll. Min uppfattning är att Rektorsprogrammet vid båda lärosätena som ingår i denna studie uppfyller dessa målsättningar och ambitioner efter år 1. För mig är det mycket tydligt att Rektorsprogrammet stärker rektorerna i deras pedagogiska ledarskap. Nedan följer antal frågeställningar som denna uppsats inte besvarar och som skulle vara av intresse att studera vidare:
• Finns det några skillnader i hur kvinnliga respektive manliga rektorer upplever effekterna av Rektorsprogrammet?
• Rektors upplevda effekter av utbildningen vid Rektorsprogrammet efter år 2 och 3? • Spelar valet av lärosäte någon roll för hur rektors pedagogiska ledarskap utvecklas? • Vilken vikt har nätverken som rektorerna skapar vid Rektorsprogrammet för rektors
Referenslista
Ahlström, Björn (2014). Rektors ansvar – att ta ställning? I Nihlfors, Elisabet; Johansson, Olof (red.). Skolledare i mötet mellan nationella mål och lokal policy, (s. 179-190). Malmö: Gleerups Utbildning AB. ISBN: 978-91-40-68764-7
Alvesson, Mats; Sveningsson, Stefan (2007). Organisationer, ledning och processer. Lund: Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-07573-0
Aspers, Patrik (2007). Etnografiska metoder. Malmö: Liber AB. ISBN: 978-91-47-09615-2 Bergström, Göran; Boréus, Kristina (2012). Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur AB. ISBN: 978-91-44-07476-4
Bryman, Alan (1989). Research Methods and Organization Studies. New York: Routledge. ISBN: 0-415-08404-0
Chaiklin, Seth; Lave, Jane (1993). Understanding practice: Perspectives on activity and context. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN: 13 978-0-521-55851-8
Considine, Mark (2005). Making Public Policy. Cambrige: Polity Press. ISBN:0-7456-2753-6 Döös, Marianne (2003). Arbetsplatsens relationik- om långsamt kunskapande och kompetenta relationer (Arbetslivsrapport nr 2003:12). Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Ekholm, Mats (2015). Skolledarutbildningen. Fyrtio års tillbakablickande. Arbetsrapport Juni 2015. Institutionen för pedagogiska studier, Karlstad Universitet. Karlstad: Universitetstryckeriet
Gadamer, Hans-Georg (2003). Truth and Method. New York: The Continuum International Publishing Group Inc.
Gilje, Nils; Grimmen, Harald (2007). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB. ISBN: 978-91-7173-260-6
Goodwin, Majorie Harness (2007). Participation and Embodied Action in Preadolescent Girls´ Assessment Activity. Research on Language and Social Interaction, 40(4), 353-375
Hoy, Wayne K.; Miskel, Cecil G. (2013). Educational Administration: Theory, Research, and Practice, Ninth Edition. New York: McGraw-Hill. ISBN: 978-0-07-802452-8
Hughes, Richard L.; Ginnet, Robert C.; Curphy, Gordy J. (2015). Leadership: Enhancing the Lessons of Experience, Eighth Edition. New York: McGraw-Hill Education. ISBN: 987-1-259-25319-5
Hörnqvist, Maj-Lis (2014). Skolledarskap och vetenskaplig grund. I Nihlfors, Elisabet; Johansson, Olof (red.). Skolledare i mötet mellan nationella mål och lokal policy, (s. 191-209). Malmö: Gleerups Utbildning AB. ISBN: 978-91-40-68764-7
Høyrup, Steen (2004). Reflection as a core process in organizational learning. Journal of Workplace Learning; Vol. 16 Iss: 8, pp.442 – 454
Jarl, Maria; Rönnberg, Linda (2010). Skolpolitik-Från riksdagshus till klassrum. Malmö: Liber AB. ISBN: 978-91-47-09076-1
Johansson, Olof (2011). Rektor - en forskningsöversikt 2000-2010. Vetenskapsrådets rapportserie. Bromma: CM-Gruppen AB
Johansson, Olof (2015). Rektorn och styrkedjan- Betänkande av Utredningen om rektorernas arbetssituation inom skolväsendet. SOU 2015:22. Stockholm: Elanders Sverige AB. ISBN 978-91-38-24252-0
Kjeldstadli, Knut (1998). Det förflutna är inte vad det en gång var. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44-00505-9
Larzén-Östermark, Eva (2011). Att vara rektor i Finland idag. Om utmaningar och motivation. Nordic Studies in Education; Vol.31, pp 45-61
Leo, Ulf (2014). Ledning av inre organisation för lärande – att synliggöra professionella normer. I Nihlfors, Elisabet; Johansson, Olof (red.). Skolledare i mötet mellan nationella mål och lokal policy, (s. 141-159). Malmö: Gleerups Utbildning AB. ISBN: 978-91-40-68764-7 Lima, Cristian (2007). Kommunikation, organisation och ledarskap. Malmö: Liber AB. ISBN: 978-47-08630-6
Mezirow, Jack (1997). Transformative Learning: Theory to Practice. New Directions for Adult and Continuing Education; No.74, pp. 5-12
Mezirow, Jack (2003a). Issues in Transformative Learning. Stockholm Lectures in Educology. Adult Development in Post-Industrial Society and Working Life; Lecture Series No. 2, pp. 49-65
Mezirow, Jack (2003b). Changing Perspective: Theory and Practice of Transformative Learning. Stockholm Lectures in Educology. Adult Development in Post-Industrial Society and Working Life; Lecture Series No. 2, pp. 66-76
Moos, Leif; Johansson, Olof (2009). The International Successful School Principalship Project: success sustained? Journal of Educational Administration; Vol. 47 No 6, pp. 765-780. Myndigheten för skolutveckling (2006). Rektorsprogrammet- ett nationellt program för utbildning av rektorer och stöd för rektorsfunktionen. Rapport 2006-03-01, Dnr 2006:29 Møller, Jorunn (2006). Ledaridentiteter i skola: positionering, förhandlingar och tillhörighet. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-04336-8
Nihlfors, Elisabeth (2003). Skolchefen i skolans styrning och ledning. Stockholm: Elanders Gotab. ISBN: 91- 554-5698-7
Northouse, Peter G (2013). Leadership. Theory and Practice. Thousand Oaks: SAGE Publications. ISBN: 978-1-4522-0340-9
OECD, (2015). Improving Schools in Sweden: An OECD Perspective. Policy Advice and Implementation Division Directorate for Education and Skills – OECD. Paris: OECD Publishing
Regeringens proposition 1990/91:18. Om ansvaret för skolan.
Ricoeur, Paul (1988). Från text till handling. I Kemp, Peter; Kristensson, Bengt (red.). En antologi om Hermeneutik. Stockholm: Symposion Bokförlag och Tryckeri AB.
Skolinspektionen (2012). Rektors ledarskap med ansvar för den pedagogiska verksamheten. (Skolinspektionens rapport 2012:1). Stockholm. Diarienummer 40-2011:2236
Skolverket (2014) Rektorsprogrammets måldokument (2014-03-19). Rektorsprogrammets syfte. Skolverket. Dnr 2014:00342
Skott, Pia (2009). Läroplan i rörelse: Det individuella programmet i möte mellan nationell utbildningspolitik och kommunal genomförandepraktik. Uppsala: Acta Universitatis
Skott, Pia (2014). ”Och jag låg hemma och grät med neddragna gardiner”, eller ledarskapets relationella dimensioner. I Törnsén, Monika; Ärlestig, Helene (red.). Ledarskap i centrum. Om rektor och förskolechef. (s.163-180). Malmö: Gleerups. ISBN: 978-91-40-68836-1
Säfström, Carl Anders; Östman, Leif (1999). Textanalys Introduktion till syftesrelaterad kritik. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44-00305-6
Törnsén, Monika (2009), Successful principal leadership: Prerequisites, process and outcomes. Umeå: Print & Media. Pedagogiska institutionen, Umeå Universitet. ISBN: 978-91-7254-728-2
Törnsén, Monika; Ärlestig, Helene Törnsén (2014). Om ledarskap och pedagogiskt ledarskap. I Törnsén, Monika; Ärlestig, Helene (red.). Ledarskap i centrum. Om rektor och förskolechef. (s.17-29). Malmö: Gleerups. ISBN: 978-91-40-68836-1
Vetenskapsrådet, (2011). God forskningssed. Vetenskapsrådets expertgrupp för etik. Bromma:
CM-Gruppen AB. ISBN 978-91-7307-189-5
Wilhelmson, Lena (1998). Lärande dialog: samtalsmönster, perspektivförändring och lärande i gruppsamtal. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.
Vince, Russ (1998). Behind and beyond Kolb's learning cycle. Journal of Management Education; Vol. 22, No 3 pg. 304-319.
Ärlestig, Helene (2008a). Communication between principals and teachers in successful schools. Umeå: Print & Media. Pedagogiska institutionen, Umeå Universitet
Ärlestig, Helene (2008b). Structural prerequisites for principal’s and teachers’s communication about teaching learning issues. Improving schools; Vol.11 No 3, pp. 189-203.
Elektroniska källor
Skolverket (2015). Rektorsprogrammet: http://www.skolverket.se/kompetens-och-fortbildning/skolledare/rektorsprogrammet (2015-08-08).
Sveriges Riksdag (2010). Skollag 2010:800:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800
(2015-10-01).
Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2