Syftet med denna uppsats var att öka kunskapen om vårdpersonalens attityder och värderingar kring äldres alkoholvanor på två äldreboenden med olika profil. Vi vill redan nu framföra att det inte utifrån vår studie går att dra några generella slutsatser om vad vårdpersonal har för några attityder och värderingar kring äldres alkoholvanor utan den skall ses i den kontext som den har gjorts.
Utifrån vår tolkning av materialet visar resultatet på att vårdpersonalen vi intervjuade ansåg att det skulle finnas vissa gränser och regler kring äldres alkoholvanor. Hur dessa gränser och regler tog sig uttryck skiljdes åt mellan de olika äldreboende. Vårt resultat visar även att det fanns olika sätt på vilka vårdpersonalen rättfärdigade sina attityder och
värderingar när det kommer till äldres alkoholvanor. Slutligen kunde vi också finna en könsaspekt när det kom till vårdpersonalens attityder och värderingar som vi anser vara viktigt att inte utelämna.
De slutsatser vi kan dra visar på att vårdpersonalens attityder och värderingar kring äldres alkoholvanor präglas av synen på alkohol som dels en skadlig dryck och dels som en social dryck. Den här ambivalenta synen på alkohol synliggör enligt oss behovet för vårdpersonalen att använda rättfärdigande förklaringar.
Dessa synsätt på alkohol som både en skadlig och social dryck är inga typiska värderingar för just äldreboenden utan existerar som en samhällsnorm. Svensk alkoholpolitik har sedan lång tid präglats av kontroll och restrektioner. Johansson (2005) talar om att svensk
alkoholkultur har påverkats av den alkoholpolitik som förts. Från motbokens dagar fram till dessa tiders informationskampanjer så har alkohol hela tiden varit ett ämne som delat
samhället. Även i miljöer där vi uppmuntras att dricka alkohol, på barer och restauranger, så finns en outtalad värdering att alkohol är skadligt och därför bör kontrolleras. Ett exempel på detta är den landsomfattande kampanjen Varannan vatten som syftar till att människor som dricker alkohol, som de köpt på det statliga systembolaget eller på någon av de barer som fått utskänkningstillstånd, skall göra detta med måtta genom att dricka vartannat glas med vatten.
Samhället säger här till folket att köp och drick gärna alkohol men gör det med måtta för annars skadar det er. På samma sätt ser vi liknande resonemang på de två äldreboenden vi har besökt.
Regeringens tillsatta utredning angående möjligheten att kunna servera alkohol lyfter denna fråga in till landets äldreboenden. Vi kan här se i vårt resultat att även i denna kontext så finns en tudelad inställning gentemot alkoholens förekomst som dels något som förhöjer
det äldres livskvalité och dels något farligt som därför bör kontrolleras. På äldreboenden ökar enligt oss dock problematiken då de redan komplexa grundläggande begreppen
självbestämmande, makt och ansvar (jämför Eliasson 1996, Blennberger 2005, Stål 2008 och Bengtsson, 2005) ställs emot varandra i förhållande till alkohol. Komplext därför att
alkoholen tillskillnad från andra behov ställer ökade krav på att vårdpersonalen måste brottas med deras högst personliga förhållningssätt till alkohol. Då vårdpersonalen måste förhålla sig till dessa begrepp i arbetet med de äldre och därtill deras egna personliga inställning till alkohol kan det leda till att personalen känner sig tvungna att rättfärdiga sina attityder och värderingar. Ett rättfärdigande som enligt oss inte är nödvändigt när man som vårdpersonal exempelvis förespråkar för de äldres rätt att själv bestämma över vanor när det kommer till mat eller sömn. Detta tolkar vi som att de attityder och värderingar som framkom i
intervjuerna med vårdpersonalen är socialt konstruerade av den kultur, eller folkliga logik, som finns på respektive äldreboende. Det personliga förhållningssättet och det förhållningssätt som finns inom den sociala strukturen som vårdpersonalen arbetar i måste därför enligt oss integreras för att kunna uppnå de rättigheter till självbestämmande och inflytande över sin livssituation som är en grund i arbetet med äldre och som Norström & Thunved (2010) redogör för (a.a. 2010 s, 128-133). Denna integration mellan de två värdesystemen ställer stora krav på vårdpersonalens kunnande och professionalitet.
Alkoholen är inte det enda som går att koppla till de äldres behov och deras rätt till självbestämmande, men det skiljer sig från andra behov, exempelvis rätten att själv få bestämma när man vill gå och lägga sig, då alkoholen kan ses som ett gift och som faktiskt har en skadlig påverkan på kroppen. Vi anser att alkoholen därför kan uppfattas som ett laddat ämne inom äldreomsorgen i allmänhet och äldreboenden i synnerhet. Ett annat behov som kan jämföras med alkohol är rökning. Men vi menar att alkoholen har en mer allmän acceptans i samhället i stort trots det faktum att det kan vara skadligt för hälsan. Därför tror vi att alkoholen blir ett ännu mer problematiskt fenomen på äldreboenden än vad exempelvis rökning är.
Om regeringens förslag blir verklighet och servering av alkohol blir en del av de rutiner som vårdpersonalen skall förhålla sig till så ser vi ett ökat behov av utbildning och diskussion om attityder och värderingar kring alkohol. Diskussionen anser vi bör föras kring huruvida alkohol bör bli en del av de äldres dagliga behov som vi idag anser exempelvis matvanor vara.
Vad vi idag anser innefattas när vi talar om de äldres rätt till självbestämmande ser vi komma att förändras i och med den nya generationens äldre människor inträde i pensionsåldern.
Dessa äldre kommer att ha med sig sina särskilda vanor och konsumtionsmönster (se Jyrkämä
& Haapamäki 2008 s, 7) som vi tror kommer att bidra till att äldreomsorgen måste
omdefiniera vad man idag innefattar i ord som autonomi och livskvalité. Det vi i vårt resultat ser som gränser kommer kanske att flyttas. Kommer det att finnas fler äldreboenden med missbruksprofil i framtiden tillföljd av de nya konsumtionsvanor och det mer liberala förhållningssättet till alkohol? Eller kommer alkoholen vara en av många rättigheter som de äldre skall tillgodoses?
En annan slutsats som vi kan dra utifrån vårt empiriska material är att vårdpersonalens attityder och värderingar kring äldres alkoholvanor på boendet med missbruksprofil visade på att kvinnor är en speciellt utsatt grupp. Vi kom fram till i vår analys att den traditionella synen på kvinnlighet är en social konstruktion vilken påverkar vårdpersonalen i deras syn på
kvinnorna. Vi ställer oss frågande huruvida det hade varit annorlunda om majoriteten av informanterna från boendet med missbruksprofil var män? Då vårdpersonalen hade
värderingar om orsaker till varför kvinnorna var en extra utsatt grupp genom att de tillhörde samma stereotypa könsroll så kanske männen inte på samma sätt kunde se orsakerna till kvinnornas utsatthet? Vi menar att det kan finnas fördelar och nackdelar med att man som vårdpersonal tillhör samma kön. Fördelarna är att man som personal kan sätta sig in i
kvinnornas situation och möta kvinnan där hon är. Nackdelen är att eftersom de kan sätta sig in i kvinnornas situation så finns risk för att deras egna personliga värderingar om orsakerna till kvinnornas utsatthet förstärker kvinnornas känsla av misslyckande. Kvinnorna på boendet blir då dagligen bemötta av de kvinnliga vårdpersonalerna som har lyckats leva upp till denna stereotypa syn på kvinnlighet och vi menar då att detta kanske förstärker kvinnornas känsla av misslyckande. Sedan ställer vi oss även frågande om förekomsten av denna typ av boende bidrar till en stigmatisering av dessa kvinnor och därigenom en faktor som ökar skuldkänslan?
Då informanterna framförde att kvinnorna har levt ett liv omgivet av män och att det även fortsätter med det på äldreboendet så kanske det skulle vara bättre för dessa kvinnor om de kom till ett annat äldreboende med fler kvinnor i samma situation. Hur stor och vilket sätt som är det rätta att bemöta denna grupp kan vi tyvärr, inom ramen för denna c-uppsats, inte utröna men vi ser här ett område för framtida forskning att gräva djupare in i.
Avslutningsvis ställer vi oss frågan om det finns problem med att äldre på äldreboenden dricker alkohol? Eller ännu viktigare, om det finns, vems problem är det? Och vem har då rätt att definiera det? Dessa frågor får säkerligen olika svar beroende på vem man frågar men det är enligt oss av högsta vikt att lyfta fram för att på så sätt problematisera alkoholens roll på äldreboenden, inte minst för oss blivande socionomer. Mycket av det sociala arbetet i
framtiden kommer att röra sig inom äldreomsorgen och här ser vi socionomens viktiga roll att
väcka dessa frågor. Det kanske inte är så okomplicerade frågor som vi tror. När vi började skriva denna uppsats hade vi som syfte att öka kunskapen om vårdpersonalens attityder och värderingar kring äldres alkoholvanor. Vi vill hävda att vi inte bara har fått en ökad kunskap om deras attityder och värderingar utan att vi även har fått en djupare förståelse för hur vårdpersonalen motiverar deras attityder och värderingar till äldres alkoholvanor. Därigenom synliggörs de värderingssystem som ligger till grund för de attityder och värderingar som vårdpersonalen har och möjliggör för oss som blivande socionomer att påverka dessa värderingssystem.
Vi hoppas med vår uppsats kunna väcka ett nytt ämne som vi tror kommer vara aktuell idag och för en lång tid framöver. Vårdpersonalens bemötande av äldres alkoholvanor på äldreboenden och andra behov som den kommande generationen äldre bär med sig ser vi som framtida aktuella frågor i det sociala arbetet med äldre. Vi ser här ett växande behov av, och vill uppmuntra till, framtida forskning kring detta ämne.